Multisjuka äldres upplevelser av omsorgs- och vårdinsatser från kommun och landsting En intervjustudie i Kalmar län Ann-Christine Larsson, fil dr och FoU-ledare, Fokus Kalmar län

Syfte med studien Syftet är att få den multisjuka äldres egna ord på vilka fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov som föreligger och som blir eller inte blir tillgodosedda i kontakten med kommunens omsorgsverksamheter och landstingets vårdverksamheter

Teorier i analysarbetet Idealtyper för att synliggöra behov av olika bemötanden för en begriplig kommunikation (Eneroth 2002, Aremyr 2005, Öberg 2002) Salutogenes – utgå från att människor befinner sig i ett ständigt sammanhang mellan hälsa och ohälsa (Antonovsky 1987/2005) KASAM – känsla av sammanhang (Antonovsky 1987/2005)

Vad vi har sett Både positiva och negativa upplevelser av omsorgs- och vårdprocessen. Stora brister när det gäller kommunikation och bemötande. Sjukhusvistelsen ses många gånger som ett positivt avbrott i den isolering och ensamhet som flera upplever i det ordinära boendet.

Vad vi har sett När de multisjuka äldre väl har kommit hem är det händelserna i vardagen som är mest betydelsefulla. Därför tenderar kritiken mot hemtjänstinsatser bli mer tydlig än mot landstingets vårdinsatser. Brister i samordning och planering mellan huvudmännen skapar ”obegriplighet”. Anhörigas del i den omsorg och vård som de närstående får är betydande.

Socialt perspektiv Viktigt att ha en kunskap om hur människor har det i sin nära relationer Vilka resurser finns i vardagen? Är personen som de sammanlever med själv skröplig, ja kanske skröpligare än den äldre multisjuke själv – behöver se helheten. Stöd så att individen kan hålla kvar vid de aktiviteter och egna intresseområden som de tidigare varit aktiva inom.

Fysiskt perspektiv Hur ser allmäntillståndet ut? Har den multisjuke och/eller dennes anhöriga fått och förstått relevant information om de sjukdomar/diagnoser som gäller? Har den multisjuke äldre rätt mediciner, det stöd och/eller de hjälpmedel som behövs?

Psykiskt perspektiv Många av de sjuka äldre har en hög belastning både av oro för sin egen hälsa likaväl som för sin närståendes hälsa Isolering och ensamhet är ett fenomen som återkommer bland både män och kvinnor. Detta beroende på att de inte har något eller inte har närheten till sitt sociala nätverk För män har det visat sig mycket traumatiskt att bli av med sitt körkort. För några har det inneburit en identitetskris och början till depression

Existentiellt perspektiv En del kommer inte in på några existentiella frågor under intervjuerna Andra uttrycker det som att de är nöjda med livet och ser med viss lättnad fram emot döden Ytterligare andra har en mer depressiv läggning och ser ingen mening med livet Uttalade önskningar finns om en själavård som utgår ifrån egna behov Det finns behov av lugn och respektfull omsorg i livets slutskede och man vill inte vara ensam vid dödsögonblicket om man har möjlighet att välja Jag är inte rädd för att dö, men själva döendet skrämmer mig”

Olika idealtyper Letare, vandrare, plockare, ropare (Eneroth och Aremyr) Den lidande, förloraren, hjälten, den uppoffrande, karriäristen & den lyckliga (Öberg) Den nöjda Olika idealtyper kräver olika former av bemötande

Resultat: Karriäristen med starkt KASAM De förstår den sjukdomssituation som de befinner sig i. De hanterar situationen genom att skaffa sig kunskaper att föra i dialog med professionella. Meningsfullheten i livet tacklar de genom att försöka påverka Att vara korrekt och välinformerad i mötet – att uppträda säkert Att involvera individen och möta personen på ett intellektuellt plan viktigt

Resultat: Den lidande – ett ostabilt och svagt KASAM Meningsfullheten i livet blir otydlig. Har svårt att få begriplighet i den omsorg och vård som erbjuds. Personer inom denna idealtyp säger i det närmaste konsekvent nej till erbjudna insatser, väntar på att andra ska ta initiativ, samtidigt som dessa avböjs när de kommer. Hanterbarheten blir motsträvighet, genom att idealtypen håller fast vid sina tidigare klara uppfattningar Att lyssna på berättelser om det som har gått förlorat och den erfarenhet som finns däri Att fråga vad personen behöver hjälp med istället för att ge egna förslag till lösningar

Resultat: Hjälten – ett starkt KASAM Dessa människor växer upp och lever i en värld omgivna av traumatiska händelser, men de lyckas alltid hitta utvägar som gör att deras självrespekt och begripligheten för situationen stärks och de ser en mening i det som händer och det gör också att deras liv blir meningsfullt Viktigt att ta in personen aktivt i dialog om sjukdomsbild, konsekvenser och hjälpmedel Att lyssna på de förslag som personen själv har då dessa ofta är mycket väl genomtänkta och på det sättet visa att man tar personen på allvar

Resultat: De lyckliga – ett par som tillsammans har ett starkt KASAM Begriplighet fungerar fullt ut i deras vardagsliv, däremot sviktar den när det gäller förståelsen för olika insatser och åtgärder. De har svårt att säga nej till olika hjälpmedel som de erbjuds och detta hanterar de med att ta emot dem bara ”för att få det lugnt i stugan och bli lämnade ifred”. Viktigt att skapa delaktighet genom att ta reda på deras faktiska behov och inte erbjuda mer än vad de själva vill ha Att stämma av att information mottagits och förståtts

Resultat: Den nöjda – starkt KASAM Hanterar sina liv med sjukdomar och olika funktionsnedsättningar på ett för dem begripligt och hanterbart sätt. De uttrycker en nöjdhet utifrån den situation som de har (meningsfullhet). Om de blir sämre och inte klarar lika mycket som idag, så ser de realistiskt på lösningar som är mer anpassade efter deras behov (begriplighet och hanterbarhet) Viktigt att lyssna in och ta in vilka behov som individen själv uttrycker Att bekräfta det de kan och klarar av – samtidigt som de får tydliga erbjudanden om vad de kan få stöd i

Slutsatser För ett gott bemötande bör vi tänka på och reflektera över vem individen är. Alla människor bär med sig en livshistoria och är inte bara en skröplig multisjuk äldre i behov av omsorg och vård Individens rättighet/vår skyldighet - ett respektfullt bemötande Tydlig kommunikation utifrån subjekt-subjekt relationer Samverkan sker inte utan ”samvärk” Se anhöriga och deras insatser Kontinuerlig uppföljning viktigt – behov förändras över tid Genom att se till helheten minimeras risken för ”obegriplighet”