Utveckling av en evidensbaserad praktik (EBP) inom socialtjänstens verksamhet för personer med funktionsnedsättning - sammanfattning av Bengt Erikssons & Per-Åke Karlssons utvärdering av EBP-satsningen Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Bakgrund - EBP inom socialtjänsten EBP-satsningen för socialtjänsten kom till utifrån ett top-down perspektiv: statsmakten och forskare påtalade behovet, inte professionella eller brukare i första hand (Eriksson & Karlsson, 2016). EBP = en praktik som är baserad på en sammanvägning av: brukarnas erfarenheter den professionelles expertis bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap. (SOU 2008:18, s. 10) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

EBP-modellen (Socialstyrelsen, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Bakgrund - EBP inom socialtjänsten Regeringen (Socialdepartementet) och SKL ingick 2009 en överenskommelse om utveckling av en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Årsvisa avtal om arbetets inriktning slöts, med start 2010. En plattform för EBP skapades. Regionala stödstrukturer bildades med uppgift att utveckla och sprida kunskap. Plattformsledare tillsattes (övergripande ansvar för region). Utvecklingsledare tillsattes (ansvar för specifikt verksamhetsområde i region). Verksamhetsområden: Missbruk, Äldre, Barn och unga, Funktionsnedsättning. Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Verksamhetsområde funktionsnedsättning Landets regioner/län genomförde under 2011-2012 kartläggningar av utvecklingsbehov inom verksamhetsområdet. Resultaten skickades till SKL, som sammanställde rapporterade utvecklingsbehov i en nationell rapport. SKL och regeringen beslutade 2013 om EBP-satsning för området samt att arbetet skulle inriktas mot tre områden: förstärkt delaktighet och inflytande för barn och unga med funktionsnedsättning förstärkt brukarmedverkan initiera, genomföra och utveckla systematisk uppföljning. Statligt finansiellt stöd fick rekvireras av regionerna fr.o.m. 2013. Nationell samordnare, Sirpa Niemi (2013 – t.o.m. 2015). Nationellt nätverk. Regionala utvecklingsledare. (SKL, 2012) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Programteori för EBP-satsningen enl. Eriksson & Karlsson (2016, s. 23) Struktur/resurser (input) Processer (throughput) Slutprestationer (output) Resultat (outcome) Överenskommelser staten – SKL Statsbidrag Nationell samordnare Utvecklingsledare Förankring i län/regioner Nationell samordning Nätverksmöten Arbete i län/regioner och kommuner Aktiviteter i kommunerna Förändrat arbete inom verksamhets-området, till evidensbaserad praktik Ökad livskvalitet för personer med funktions-nedsättning Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Metoder vid utvärdering Dokumentstudier (Projectplace, nationella dokument). Enkät till anställda i kommunernas socialtjänst (153/253 svar). Fokusgruppsintervjuer med regionernas utvecklingsledare. Intervjuer (Skåne, Jämtland – forskning, Södermanland – SIP). (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Resultat av utvärderingen Hur man organiserat sig varierar mellan länen (existerande styrorgan på tjänstemanna- och politikernivå). Regionerna har haft stor frihet att utforma sitt arbete, stora variationer i arbetet. (Överspridningseffekter via nationellt nätverk). Utvecklingsledarna har haft stor betydelse för arbetet (samordnare, inspiratör, länk mellan olika nivåer). Stort intresse ute i kommunerna, men krävs långsiktighet i arbetet (osäkerhet). Genomslaget har varierat på lokal nivå (förstärkt brukarmedverkan), Kommunanställda har svårt att bedöma grad av genomslag (särskilt de med lite kunskap om EBP-satsningen). (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Resultat av utvärderingen Stödstrukturerna bedöms spela en viktig roll för utvecklingen av EBP. Nationella stödet – finansiellt, nationell samordnare, nationellt nätverk uppfattas som grundläggande för möjligheten att lyckas utveckla EBP. En stor mängd aktiviteter har genomförts i regionerna. Vanligaste aktiviteter: kunskapsförmedling (t.ex. workshops, temadagar, inspirationsdagar) och metodutveckling (t.ex. AKK, SIP, Pict-O-Stat, DMO). De flesta län har arbetat med alla tre prioriterade områden. Flest aktiviteter har genomförts inom område förstärkt brukarmedverkan. Mest använda metoden är DMO. Systematisk uppföljning mer begränsat. Det som har planerats har genomförts – prestationsmål har uppnåtts. (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Resultat av utvärderingen Kopplingen till EBP är svag (i dokumentationen ovanligt med resonemang kring EBP i relation till utvecklingsarbetet) och kontakt med högskolor/universitet är begränsad. Den vetenskapliga kunskapen är den av de tre källorna för EBP som är svagast, brukarnas röst är starkast. Det saknas en enhetlig uppfattning om vad EBP är och vad målet är med EBP-satsningen. Utvärderarna kan inte bedöma om utvecklingsarbetet har lett till att brukares livssituation har förbättrats (förväntat resultat utifrån programteorin). (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Diskussion EBP-satsningen för socialtjänsten kom till utifrån ett top-down perspektiv: stat – region – kommun – brukare (hierarkisk organisering). Implementering av EBP inom socialtjänst har till stora delar fokuserats på individ- och familjeomsorg (IFO) (barn och unga, missbruksproblematik). Statlig styrning utifrån manualbaserade verktyg (t.ex. ASI, BBIC) och prestationsrelaterade stimulansbidrag. Sådan statlig styrning har saknats inom område funktionsnedsättning, vilket inneburit stor frihet för regionerna i utvecklingsarbetet. Kollegial styrning via nationellt nätverk (DMO) (horisontell styrning). Kombination top-down (finanser, nationell samordning och nationellt nätverk, tre prioriterade områden) och bottom-up (regionala och lokala behov) perspektiv. (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Har utvecklingsarbetet varit kopplat till EBP? Det har genomförts en mängd aktiviteter inom ramen för EBP-satsningen som har potential att förbättra socialtjänstens verksamhet, men arbetet har inte karaktären av EBP, utan faller snarast inom ramen för generellt utvecklingsarbete eller s.k. ”förbättringstänkande”, enligt Eriksson & Karlsson (2016). Förbättringstänkande: att personal genom ett kritiskt förhållningssätt ständigt ifrågasätter sina arbetssätt och arbetar för att ständigt förbättra sin verksamhet. (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Särskilda svårigheter i utvecklandet av EBP inom område funktionsnedsättning Ursprung EBP: evidensbaserad medicin (reparativa insatser). Därav har EBP inom socialtjänst främst kopplats till IFO, vars insatser ofta avser att reparera tillfälliga problem (missbruksvården, sociala barnavården) genom tidsbegrän-sade och kortvariga insatser. Insatser p.g.a. funktionsnedsättning är däremot ofta långvariga/livslånga, med syfte att tillförsäkra goda levnadsvillkor och möjlighet att leva som andra. (Skillnad vid mätning av insatsers effekter) Låg utbildningsnivå hos den personal inom funktionshinderomsorg som arbetar närmast brukarna (gymnasienivå) och som förväntas implementera EBP – skillnad IFO (socionomer). Det saknas till stora delar forskning/kunskap om insatsers effekter inom funktionshinderområdet (evidensbaserade metoder). Det finns ingen statlig styrning kring evidensbaserade instrument som det finns för IFO (ASI, BBIC). Brukare med funktionsnedsättning kan ha svårt att kommunicera sina erfarenheter och önskemål. (Eriksson & Karlsson, 2016) Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Eriksson & Karlssons (2016) rekommendationer för område funktionsnedsättning Begrepp, definitioner och målsättning inom området måste utredas och kanske omformuleras. (”En praktik där inflödet av kunskap fortlöpande förändrar och förbättrar verksamheterna, och där brukarnas ställning successivt stärks”, s. 69) Långsiktighet i utvecklingsarbetet måste tillförsäkras. Nationell samordnare och nationellt nätverk behövs i utvecklingsarbetet. Anknytningen till forskningen behöver förstärkas via kontakter med högskolor/universitet och FoU-enheter. Brukare och brukarorganisationer behöver ha en tydlig roll och inflytande över utvecklingsarbetet. Alternativa utförare behöver involveras i arbetet. Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09

Diskussionsfrågor Hur bör vi tänka framåt kring EBP utifrån de erfarenheter vi har nu (begrepp, definitioner, målsättning)? Hur kan vi arbeta för att förstärka kopplingen till forskning och lärosäten? Hur kan vi bli bättre på att få med privata utförare i vårt utvecklingsarbete? Hur blir vi ännu bättre på att tillvarata brukares perspektiv? Hur tar vi plats nationellt (nationell samordnare, nationellt nätverk, funktionshinderområdet som specifikt område)? Hur kan vi påverka långsiktighet i utvecklingsarbetet? Hur främjar vi uppbyggnad av lokal evidens? Hur tar vi ”plats” inom socialtjänsten? Kommunal utveckling, FoUrum social välfärd, Lena Olsson 2016-11-09