Mänskliga rättigheter och FN om FN:s arbete med mänskliga rättigheter och ex på FN:s kritik på Sveriges arbete mot rasism av Svenska FN-förbundet
Mänskliga rättigheter är en del av den internationella folkrätten. individens rättigheter och statens skyldighet. reglerade via sedvana, traktaträtt och lagar. odelbara o samverkande. universella, gäller alla människor på jorden, sedan 1948 då den allmänna förklaringen antogs av FN den 10 december. Folkrätten skiljer sig från nationell rätt på så vis att makten inte delas, utan det är samma aktör, suveräna stater, som såväl lagstiftar, verkställer och dömer. Mänskliga rättigheter ska skydda individer mot staters övergrepp. För att alla ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda måste staten på olika sätt leva upp till sina skyldigheter enligt konventionerna. Staten är bl.a. skyldig att: Följa och respektera rättigheterna. Skydda medborgarna. Uppfylla rättigheterna, exempelvis stifta lagar och avsätta budget som gör att rättigheterna kan uppfyllas På en världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien i juni 1993 som ofta refereras antogs en deklaration och ett handlingsprogram som på nytt slog fast att det är det internationella samfundets uppgift att skydda rättigheterna. Ett viktigt resultat av konferensen var även att den slog fast att rättigheterna är ömsesidigt samverkande, odelbara och delar av samma enhet. Samt att de mänskliga rättigheterna är universella – de gäller för alla människor, utan åtskillnad, över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. Wien-deklarationen tog också upp massiva kränkningar av mänskliga rättigheter, särskilt folkmord, etnisk rensning och systematiska våldtäkter, vidare självbestämmande, nuvarande och framtida generationers behov av en god miljö, särskilt sårbara gruppers situation som gästarbetares, flyktingars och handikappades samt kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, där konferensen kräver att kvinnors rättigheter sätts i fokus för FN:s arbete för att skydda mänskliga rättigheter.
Folkrätt Nationell rätt Internationell rätt Privaträtt Offentlig rätt - folkrätt Mänskliga rättigheters plats i det internationella rättssystemet. Notera att de mänskliga rättigheterna ska gälla i fredstid till skillnad från den humanitära rätten som är krigets lagar. Både de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten reglerar statens skyldighet att skydda sina medborgare. De ska skydda individer mot staters makt- och våldsanvändning, i fred respektive i väpnad konflikt. I dag överlappar och kompletterar de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten varandra. Ibland reglerar de samma rättigheter och skydd, t.ex. förbud mot tortyr, slaveri och diskriminering samt rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Vissa mänskliga rättigheter kan tillfälligt inskränkas av staten i nödlägen (som t.ex. under en väpnad konflikt). Det kan till exempel handla om begränsningar i rätten till rörelsefrihet, mötesfrihet eller yttrandefrihet. Men vissa grundläggande rättigheter, som rätten till liv, skydd mot tortyr eller omänsklig behandling, förbud mot slaveri, förbud mot retroaktiv strafflagstiftning, kan aldrig begränsas och ska gälla i alla situationer, även under en väpnad konflikt. Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer ofta under väpnade konflikter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna bidrar till att konflikter uppstår. Omvänt gäller att respekt för de mänskliga rättigheterna kan förebygga väpnade konflikter. Mänskliga rättigheter Humanitär rätt Folkrätt i fred Folkrätt i krig
Läget? Ca 40 krig med över 100 000 döda. > 60 miljoner flyktingar, 42 500 människor / dag Asylsökande rekord: 2,6 miljoner (162 877 i Sve 2015) 6 miljoner barn under fem års ålder dör varje år. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, i hushållen och i beslutsfattandet. Klimatförändringar redan här. Högerextremism åter på frammarsch? Fakta om nuläget: Ca 40 krig med över 100 000 döda 2014, i Syrien, Kongo-Kinshasa, Ukraina, Irak, Afghanistan, Nigeria, Sydsudan, Somalia. (11 större) Över 50 konflikter i början av 1990-taket Konflikter mellan icke-statliga aktörer ökar. Över 1000 döda i 11 konflikter Väpnad konflikt innebär över 25 döda/år OBS: Fortfarande ligger talen dock en bra bit under de dödligaste åren på 1970- och 1980-talen. UNHCR:s rapport Mid-Year Trends 2015: för första gången sedan 1992 är antalet flyktingar i världen fler än 60 miljoner. De allra flesta, 34 miljoner, är på flykt inom sina egna länder. Det är 2 miljoner fler jämfört med 2014. Över 4 miljoner syrier har flytt ut ur landet medan fler än 7 miljoner är på flykt inom Syrien. Antalet asylsökande i världen har under den här perioden blivit 78 procent fler än året innan. I juni 2015 hade 2,6 miljoner människor lämnat in en asylansökan, varav nästan en miljon människor som tagit sig över Medelhavet för att söka asyl i Europa. Största ökningen av flyktingar någonsin UNHCR:s rapport Global Trends från 2014: varje dag i genomsnitt 42 500 människor lämna sina hem till följd av krig, konflikt eller brott mot mänskliga rättigheter. Av världens 59,5 miljoner människor som är flyktingar eller befinner sig i flyktingliknande situationer är 19,5 miljoner konventionsflyktingar, och ungefär 38,2 miljoner internflyktingar, med andra ord människor som är på flykt inom sitt eget lands gränser. Bland dessa 59,5 miljoner människor inkluderas även 5 miljoner palestinska flyktingar registrerade av UNRWA och 1,8 miljoner asylsökande. År 2015 var 1,6 miljoner personer av Sveriges befolkning födda utomlands, vilket motsvarade drygt 16%. De vanligaste medborgarskapsländerna, för personer som invandrade samma år, var Syrien följt av återinvandrande svenska medborgare. De vanligaste utvandringsländerna var Norge, Danmark och Storbritannien. Flyktingkrisen i Syrien har gjort att antalet personer som sökt asyl i Sverige var på historiskt höga nivåer under 2014 och 2015. Under 2015 ansökte 162 877 personer om asyl i Sverige, vilket är dubbel så många som under 2014. År 2015 > 30 000 Syrienfödda invandrat till Sverige.
Det blir bättre ”Mänskligheten har de senaste tvåhundra åren gjort framsteg som är fullständigt unika i människans historia. Och det är under de sista årtiondena som framstegen tagit fart på riktigt. Utvecklingen verkar dessutom fortsätta att accelerera.” Källa: Blir Världen bättre? 2016 Undersökningar visar att många ser dystert på världens utveckling med hänvisning till daglig rapportering om bl a konflikter, flyktingströmmar, terrordåd och klimatförändringar. Dessa undersökningar visar att vi överlag har en överdrivet negativ syn på hur utvecklingstrenderna i världen ser ut. Faktum är att världen på många sätt aldrig varit bättre än nu och att det är en accelererande trend. Detta berör även de mänskliga rättigheterna, eftersom minskad fattigdom på flera sätt direkt påverkar flera av de mänskliga rättigheterna positivt.
FN-fakta visar stora framsteg Extrem fattigdom minskat med 75 % sedan år 1990. Extremt fattiga i utvecklingsländer minskat från 47 % år 1990 -> 14 % år 2015. Barn utan skola 100 milj år 1990 -> 57 milj år 2015. Barn som dör före sin 5-årsdag har mer än halverats. Mödradödligheten minskat med 45 procent. Nya hiv-infektioner minskat med 40 % sedan år 2000. Allt färre smittas av malaria och tuberkulos. Medellivslängden i världen har stigit till 70 år. Källa: The Millennium Development Goals Report 2015, UN. Fakta från FN om utvecklingen i världen: Barn som dör före sin 5-årsdag har mer än halverats. , från 90 till 43 dödsfall per 1 000 levande födda barn mellan 1990 och 2015. Den extrema fattigdomen i världen har minskat med 75 procent sedan 1990. Nya hiv-infektioner minskade med omkring 40 % 2000 - 2013, från uppskattningsvis 3,5 miljoner fall till 2,1 miljoner. Allt färre smittas av malaria, hiv och tuberkulos. Medellivslängden i världen har stigit till 70 år. Barnadödligheten har sjunkit till under fem procent. Allt färre lever i extrem fattigdom. Allt färre dör av krig eller naturkatastrofer Många länder i Afrika söder om Sahara har lyckats vända den svåra hiv-epidemin. Den generella trenden i Europa och USA är att allt färre utsätts från brott, våld och rån I Sverige utsätts allt färre för brott. Det dödliga våldet, mord och dråp, har sannolikt aldrig varit så lågt i Sverige som det är just nu. Aldrig någonsin har överlevnadschanserna varit större för ett barn som föds, oavsett födelseplats. Aldrig någonsin har fler barn gått i skolan och fått en grundläggande utbildning. Läskunnigheten är högre än någonsin. Målet att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom nåddes redan 2010, fem år före deadline. Millenniemålet att lika många flickor som pojkar ska börja skolan har nåtts. Millenniemålet att halvera andelen människor utan dricksvatten har nåtts. Stora framsteg har nåtts i kampen mot såväl hiv/aids som malaria och tuberkulos. Det enda millenniemålet där vi inte har sett en positiv utveckling är målet om ekologisk hållbarhet. För några av miljömålen är situationen värre än den var 1990. Framför allt har länderna i Afrika söder om Sahara gjort betydligt större framsteg på senare år jämfört med under 1990-talet. Kvinnor utgör fortfarande en stor majoritet av världens fattiga, de diskrimineras på arbetsmarknaden, i näringslivet, i hushållen och i beslutsfattandet. Barnadödligheten har minskat i alla regioner och allra mest i Östasien. Mödradödligheten minskar, men inte så snabbt som den borde. Biståndet har ökat. De nya målen som ska uppnås till 2030 har ett större fokus på ekologisk hållbarhet än millenniemålen. Kina har den extrema fattigdomen nästan utrotats. Globalt sett minskade dock antalet fattiga människor med nästan en miljard människor mellan 1990 och 2015. Detta trots att vi samtidigt blev en miljard fler människor på jorden. Det är möjligt att avskaffa den extrema fattigdomen helt och hållet till år 2030. Sedan 1800talets början har världens befolkning fått en allt bättre hälsa, trenden har varit positiv om än ojämn och stundtals väldigt långsam. Samtliga länder som har gjort de största framstegen mätt i medellivslängd ligger i Afrika. Nästan sex miljoner barn under fem års ålder dör varje år, de flesta av sjukdomar och orsaker som hade kunnat förhindrats. Det finns ingen annan dödsorsak som kommer i närheten av det antal dödsfall som fattigdom skördar. Varken krig, terrorism eller naturkatastrofer har någonsin kommit i närheten. Fem länder står för hälften av världens barnadödlighet. Det finns ett starkt samband mellan fattigdom och miljörelaterade dödsfall: ju fattigare land, desto större är risken att dö av orsaker kopplade till dålig miljö. Klimatförändringen påverkar utvecklingen i världen. · Medellivslängden ökar i alla delar av världen · Fattigdomen minskar i alla delar av världen. · På lång sikt har världen blivit mer demokratisk. Men de senaste 10 åren har fler länder upplevt försämringar än förbättringar. · Allt färre dör av aidsrelaterade sjukdomar. · Barnadödligheten Minskar i alla delar av världen. · Mängden koldioxid i atmosfären är högre idag än på mycket länge, sannolikt på ofattbara 32 miljoner år. · Även om antalet stora kriser just nu är stort, så är dödligheten av såväl krig som naturkatastrofer lägre än tidigare. · Inget land i världen har uppnått jämställdhet mellan könen, vare sig ekonomiskt, politiskt eller socialt. · Världens tillgångar och inkomster är extremt ojämlikt fördelade över världen. MEGATRENDER: Vi blir fler människor på jorden, Många kommer att bo i Afrika, Men Afrika kommer inte att vara fattigt som idag, De flesta kommer att bo i städer, Vi kommer att leva längre, Den tekniska utvecklingen kommer fortsätta att accelerera, Färre fattiga och fler rika, Större påfrestning än någonsin på vår värld?
På väg mot mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter rötter i alla tiders filosofi, religion och politik. 1700-t: Upplysningsideer reagerar mot överhetens makt. Amerikanska och franska revolutionen. 1800-t: Slavhandeloch livegenskap förbjuds Arbetarklass organiserar sig. Internationell humanitär rätt. Krigets lagar formuleras. Röda Korset. 1900-t: kamp för kvinnlig rösträtt och demokrati. 1914-18 Första vk, > 10 milj döda – Nationernas Förbund ILO bildas 1919. 1939-1945 Andra vk, 60 milj döda – FN bildas 1945 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna Regionala MR-konventioner i Amerika, Afrika, Europa, Asien, Universella juridiskt bindande konventioner tas fram i FN Mänskliga rättigheter har rötter i mycket gamla värderingar och religioner i vårt kulturarv och de ingår i de mest alla utbredda filosofiska och politiska doktriner vi har i världen. Den sk gyllene regeln är ett exempel på detta, som kan ses i alla världsreligioner. Tydlig koppling ses med den del av upplysningsfilosofin som menar att maktstrukturen i samhället är ett fördrag mellan människorna och en stat, som i gengäld binder sig att respektera vissa rättigheter för medborgarna, som rätt till liv, frihet och egendom. De mänskliga rättigheterna kom till uttryck i de deklarationer som togs fram i samband med den amerikanska och den franska revolutionen: Alla människor är skapade lika, och har rättigheter som ingen kan ta ifrån dem, såsom rätten till liv, frihet och att få sträva efter lycka. Amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 Det franska folket har beslutat att fastställa människans naturliga, oförytterliga och heliga rättigheter och skyldigheter. Franska deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1789 Humanitär rätt: Henri Dunant, (1828-1910), som i Solferino 1859 organiserade en räddningsinsats efter ett stort slag med över 38 000 sårade, döende och döda. Dunant myntade devisen Tutti fratelli , "de är alla våra bröder”, och grundade Röda Korset 1863. Första Genevekonventionen antogs 1864. Det finns 4 Genevekonventioner: om skydd för sårade till lands och till sjöss, krigsfångar, civila i krig Haagkonventioner 1899 - 1907: flera konventioner som bl a definierar vem som är soldat, krigsfånge, hur krig får startas och skall skötas. Haagkonventionerna utgör grunden för Haagtribunalen, den permanenta skiljedomstolen, verksam från 1899. Det internationella samarbetet kring de mänskliga rättigheterna har framför allt utvecklats efter andra världskriget. Flera stater hade före 1945 egna liknande lagar om medborgarnas rättigheter men det fanns få internationella regler på området. Främjandet av de mänskliga rättigheterna som ett av FN:s mål, slås fast direkt i inledningen i FN-stadgan från 1945, där Förenta Nationernas folk förklarar att de är beslutna: "att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer.” Tre år därefter, den 10 december 1948, antogs den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. FN:s medlemsstater har under åren utarbetat en rad dokument som behandlar mänskliga rättigheter. Samtidigt har under efterkrigstiden regionala system för att stärka mänskliga rättigheter vuxit fram i olika delar av världen: Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen) från 1950 med tillhörande protokoll har även tillhörande domstol som kan pröva om stater kränkt sina medborgares rättigheter. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. Den amerikanska konventionen för mänskliga rättigheter för länder i Nord-, Syd- och Mellanamerika, trädde i kraft 1978. Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter (African Charter on Human and Peoples' Rights) el. Banjulstadgan, undertecknades 1981 i Nairobi av Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) sedermera Afrikanska Unionen. Stadgan trädde i kraft 21 oktober 1986, varför den 21 oktober firas som Afrikanska mänskliga rättigheters dag. Alla 53 medlemsländer i AU har ratificerat stadgan. Asiens deklaration för mänskliga rättigheter (1986) skapades av Asiens kommission för mänskliga rättigheter, som grundades av en grupp jurister och människorättsaktivister i Hongkong. Dokumentet beskrivs som ett ”folkets frihetsbrev”, för inget regeringsdokument har hittills getts ut. Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i Islam antogs av 57 sater i OIC, Islamiska konferensorganisationen i Kairo 1990. Deklarationen förmedlar en muslimsk syn på mänskliga rättigheter och utgår från Sharia. Deklarationen kom till då Flera muslimska länder ansåg att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte tog hänsyn till kulturella och religiösa förhållanden.
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna Då FN bildades 1945 fick Eleanor Roosevelt (bilden) i uppdrag att leda arbetet i den nybildade Kommissionen för mänskliga rättigheter med att ta fram en deklaration om de mänskliga rättigheterna. Tre år senare, den 10 december 1948, antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Från den dagen sägs de mänskliga rättigheterna vara universella, det vill säga gälla alla människor på jorden, oavsett vem du är eller var du bor. Förklaringen definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Den uttrycker den gemensamma viljan och strävan hos FN:s medlemsstater att arbeta för mänskliga rättigheter, rättvisa och jämställdhet i alla världens länder. Deklarationen säger att envar är berättigad till dessa absoluta rättigheter, utan åtskillnad av något slag. Det handlar om mänsklig värdighet och hur mänsklig värdighet kan beskyddas. Texten säger att det är just erkännandet av människors universella och odelbara rättigheter som ligger till grund för rättvisa, frihet och fred i världen. 30 Artiklar Den allmänna förklaringen består av 30 artiklar som gemensamt uttrycker de grundläggande och universella fri- och rättigheterna. Artiklarna behandlar både sådant som alla har rätt till, som frihet och utbildning, och sådant som alla har rätt att vara fri från, som slaveri och tortyr. Det är den första universella förklaringen om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Förklaringen är också utgångspunkten för alla juridiskt bindande internationella folkrättsliga konventioner och den utgör grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater. Hela världens förklaring När FN:s generalförsamling antog texten till den allmänna förklaringen 1948 sa man att texten skulle spridas över hela världen, oberoende av regioners politiska förhållanden för att den skulle utgöra ett gemensamt rättesnöre för alla nationer att sträva efter. I dagsläget har nästan alla världens stater accepterat den allmänna förklaringen som ett kontrakt mellan regeringen och deras invånare. Den har också fungerat som en utgångspunkt för det expanderande folkrättsliga systemet om skydd av olika individers och gruppers rättigheter. Eftersom den allmänna förklaringen antogs den 10 december 1948 är den 10 december den dag då man uppmärksammar mänskliga rättigheter världen över. Den allmänna förklaringen är idag översatt till 360 språk och håller därmed världsrekordet som världens mest översatta dokument.
9 kärnkonventioner Avskaffa alla former av rasdiskriminering 1965 Medborgerliga och politiska rättigheter 1966 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 1966 Kvinnokonventionen 1979 Mot tortyr 1984 Barnkonventionen 1989 Migrantarbetares rättigheter 1990 (ej Sve) Funktionshindrades rättigheter 2006 Mot ofrivilliga försvinnanden 2006 (ej Sve) FN:s främsta redskap för att skydda de mänskliga rättigheterna är konventioner. Länder som har ratificerat en konvention har förbundit sig att agera i enlighet med dess innehåll. Ett land ansluter sig till en konvention i två steg: Först sker ett undertecknande som ett viljeuttryck av en regering att verka för en ratificering av konventionen. Därefter ser landet över och ändrar, om det är nödvändigt, sin nationella lagstiftning så att den överensstämmer med konventionen. När arbetet med den nationella lagstiftningen är klar kan landets styre godkänna att konventionen ratificeras. Länder som har ratificerat en konvention kallas för konventionsstater. Det finns möjlighet att reservera sig mot delar i konventionstexten, något som många länder utnyttjar. Reservationer urholkar konventioner Ett problem med reservationer är att innehållet i en konvention riskerar att urholkas om ett land reserverar sig mot alltför många eller viktiga bestämmelser. Wienkonventionen om traktaträtten slår fast att reservationer inte kan tillåtas om de är oförenliga med en konventions ändamål och syfte. Det är emellertid inte alla MR-konventioner som hänvisar till denna bestämmelse. En av de konventioner som har flest reservationer är konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor. Cirka 60 länder har reserverat sig mot delar av innehållet. Det finns nio s k kärnkonventioner för mänskliga rättigheter i FN-systemet. Bilden visar dessa nio, när de tillkom och vilka Sverige anslutit sig till. Kärnkonventioner kallas så för att de har en särskild tyngd i FN-systemet då varje sådan konvention har en kommitté som övervakar staternas arbete med konventionen. Varje stat som har ratificerat en konvention är skyldig att kontinuerligt lämna skriftliga rapporter till den aktuella kommittén. Med jämna mellanrum rapporterar Sverige om efterlevnaden av sina internationella MR-åtaganden till FN:s övervakningskommittéer. Kritik mot Sverige Barnkommittén har vid flera tillfällen uttryckt kritik för avsaknaden av en åldersgräns för könsmognad, vilket försvagar skyddet mot att barn utnyttjas i pornografi. Dessutom anser barnkommittén att systemet med självstyrande kommuner leder till att barn riskerar att behandlas olika i olika kommuner. Kvinnokommittén har konstaterat att stora löneskillnader förekommer mellan män och kvinnor och tortyrkommittén har kritiserat Sverige flera gånger för att ha avvisat flyktingar trots att de löper risk att utsättas för tortyr när de återkommer till sitt hemland. Rasdiskrimineringskommittén har upprepade gånger riktat kritik mot Sverige om att samer, romer och andra minoriteter diskrimineras, att hatbrott för sällan leder till åtal, och att Sverige inte uppfyller kraven i konventionen beträffande rasistiska organisationer. Utöver kritiken ger också kommittéerna förslag på hur regeringen kan förbättra skyddet av de mänskliga rättigheter som omfattas av konventionen i fråga. Konventionen för migrantarbetare kommer Sverige inte ansluta sig till då man följer EU:s politik i frågan. Konventionen mot ofrivilliga försvinnanden kommer Sverige att ansluta sig till så snart förberedelsearbetet är klart vilket beräknas vara fallet inom kort.
Deklaration - Konvention Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, art 3 Ingen ska godtyckligt berövas sitt liv. I stater som ej har avskaffat dödsstraffet, må dödsdom avkunnas endast för de allvarligaste brotten. Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, art 6 Exempel på hur texten om en rättighet skiljer sig åt i den allmänna förklaringen, som är en deklaration och i en konvention. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är inte juridiskt bindande för de stater som skrivit under den, men det innebär ett moraliskt åtagande för staterna. Det har utifrån den allmänna förklaringen formulerats 25 juridiskt bindande konventioner, vilka har antagits av FN:s generalförsamling. Den allmänna förklaringen har dock fått så stor betydelse att åtminstone delar av den i dag kan betraktas som sedvanerätt. För översikt om hur dödsstraffet används i världens länder idag, se Amnesty,s hemsida https://www.amnesty.se/vad-gor-vi/dodsstraffet/
FN-systemet för MR FN:s general- församling 1945 FN-kommittéer som granskar efterlevnaden av konventioner: Medborgerliga och politiska rättigheter Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rasdiskriminering Kvinnor Barn Tortyr Migrantarbetare Personer med funktionsnedsättning Försvinnanden FN:s råd för mänskliga rättigheter 2006 1993 FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Bilden visar FN:s olika organ för mänskliga rättigheter. I rutan till höger nämns de kommitteer, med sakkunniga juridiska experter, som är knutna till de olika kärnkonventionerna (se förra bilden). Många frågor om mänskliga rättigheter tas även upp på hösten i New York av generalförsamlingens tredje utskott. Utskottet är ett av FN:s generalförsamlings sex utskott och det behandlar sociala, humanitära och kulturella frågor. Alla FN:s medlemsländer har en röst i generalförsamlingen. FN:s råd för mänskliga rättigheter ersatte 2006 den tidigare kommissionen för mänskliga rättigheter som fick mycket kritik för att vara ineffektivt och alltför politiserat. För att förbättra övervakandet av de mänskliga rättigheterna och undvika kommissionens misslyckanden förändrades arbetssättet och kriterier för medlemskap skärptes. Istället för att utvalda länder skall pekas ut och kritiseras, som var situationen i kommissionen, granskas nu alla länder rutinmässigt under en 4-årsperiod. 47 länder är medlemmar och möts regelbundet i Genève. Det finns även möjlighet att kalla till specialsessioner då kritiska MR-situationer behandlas separat. Sverige kandiderade för en ordinarie plats i rådet för perioden 2013-2015 men valdes inte in och kan därmed inte delta i rådets omröstningar om olika frågor. Istället har Sverige s k observatörsstatus vilket ger möjlighet att delta i diskussioner och föreslå frågor till dagordningen. Exempel på en fråga som Sverige drivit och fått gehör för är tillsättandet av en specialrapportör för Iran. En högkommissarie för de mänskliga rättigheterna tillsattes för första gången 1993 av FN:s generalförsamling. Högkommissarien ska främja och skydda de mänskliga rättigheterna, vara rådgivare till regeringar och samordna aktiviteter inom FN-systemet som rör mänskliga rättigheter.
Palais Wilson vid Genèvesjön Palais Wilson vid Genèvesjön. Här ligger MR-kontoret och det är här FN-kommittéerna sammanträder när de granskar staterna. Som exempel kan nämnas att FN:s kommitté mot rasism består av 18 oberoende experter som väljs in i kommittén mot bakgrund av deras sakkunnande. De representerar alltså inte sina regeringar i detta arbete.
Sverige och ICERD International Convention on the Elimination of Racial Discrimination Antogs 1969 Sverige rapporterar till FN om: Åtgärder mot rasism Situationen för särskilt utsatta grupper Förbud mot segregation Förbud mot rasistisk propaganda och rasistiska organisationer Lika rättigheter Upprättelse Utbildning om konventionen ICERD: International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination. Den internationella konventionen mot alla former av rasdiskriminering. Konventionstext hittar du här: http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/CERD.aspx FN:s konvention mot rasism började gälla i Sverige 1971 (antogs två år tidigare.) Sverige måste regelbundet rapportera till FN om hur artiklarna i konventionen efterlevs. FN-kommittéerna välkomnar alternativa rapporter från civila samhället. När det gäller granskning av hur Sverige lever upp till konventionen mot alla former av rasdiskriminering är det Svenska FN-förbundet som samordnar ett nätverk av ca 60 organisationer och författar en gemensam parallellrapport till FN-kommittén. Parallellrapporten innehåller värdefull information, byggd på dokumenterad fakta, som ger utrymme för de olika svenska intresseorganisationerna att beskriva hur de ser på den svenska regeringens insatser för att motverka rasism och etnisk diskriminering i Sverige. Rapporten fungerar på så sätt som en skuggrapport till den svenska regeringens rapport som därmed inte får stå oemotsagd. Granskningen blir på så sätt tuffare och mer effektiv. FN-förbundets syfte med att skriva parallellrapporter är att bidra till en ökad dialog om rasism och främlingsfientlighet med regeringen. Följande bilder ger exempel på vilken kritik Sveriges regering får av FN, och av det svenska civilsamhället, med FN-förbundet i spetsen, när det gäller konventionen mot alla former av rasdiskriminering.
FN:s kritik mot Sverige Oberoende MR-myndighet saknas. Växande antal hatbrott. Nationella minoriteter diskrimineras (judar, samer, romer, tornedalingar, sverigefinnar) Allt fler drabbas av islamofobi och afrofobi. Socioekonomisk marginalisering och ökade klyftor. Etnisk diskriminering utbredd på bostads- och arbetsmarknad och i rättsväsende. Rasistiska organisationer ej förbjudna. Mer utbildning och information behövs. Generellt visar regeringens rapport på allt som åstadkommits, en positiv läsning om olika åtgärder som görs för att främja integration och motarbeta rasism och främlingsfientlighet. FN-kommittén brukar även berömma Sverige för olika reformer och satsningar. Men deras arbete är också att lyfta fram kritik för att peka på hur Sverige kan bli bättre. Här tar FN-kommittén hjälp av bland annat FN-förbundets parallellrapport. FN-förbundets rapport fokuserar på vad som inte är bra i Sverige när det kommer till arbetet mot rasism och etnisk diskriminering. Dessa synpunkter syns också tydligt i FN-kommitténs rapport: Sverige bör inrätta en oberoende nationell myndighet för mänskliga rättigheter (krav från FN sedan 1993). DO lyder direkt under regeringen och är därmed inte oberoende. Större krafttag mot hatbrott behövs i Sverige. Ett hatbrott är ett vanligt brott som görs med ett visst motiv som bygger på hat. Ett hatbrott ger också ett strängare straff. Under 2012 rapporterades drygt 5000 hatbrott, men mycket få av dessa ledde till åtal och ytterst få till fällande dom. Mer måste göras för våra nationella minoriteter (judar, samer, romer, tornedalingar, sverigefinnar) men även för personer som drabbas av islamofobi och afrofobi. Det görs för lite för att motverka socioekonomisk marginalisering i Sverige. Ett utländskt klingande namn drastiskt försvårar en persons utsikter att hitta ett jobb eller en bostad. Rasistisk propaganda och rasistiska organisationers ännu inte förbjudna i Sverige. Här är ett exempel på att Sveriges lagstiftning inte stämmer överens med FN:s konvention mot rasism. I Sverige får rasistiska organisationer finnas, men inte agera rasistiskt. Regeringen brukar hävda att lagstiftningen mot hets mot folkgrupp är stark och effektiv och att det går bra att både tillåta organisationers existens och att följa konventionen genom att straffbelägga hatbrott. Men det har visat sig att olika aktörer som hanterar hatbrottsanmälningar (polis, åklagare, domstolar) inte har samma uppfattning om vad som utgör ett hatbrott. Här måste regeringen göra mer. Alla medborgare ska ha lika rättigheter. Vi pekar i vår rapport på en utredning som visar att personer med utländsk bakgrund inte bara har svårare att hitta jobb och bostad i Sverige, utan även riskerar att dömas hårdare i domstol. Det ska finnas fungerande mekanismer som följer upp kränkningar av konventionen på ett bra sätt. Vi menar i vår rapport att exempelvis DO bör ges ett tydligare mandat för att följa upp diskrimineringsfall. Staten ska se till att medborgarna känner till konventionen mot rasism. Regeringen behöver sprida mer kunskap bland allmänhet men också bland tjänstemän i kommuner och vid myndigheter. Det är viktigt att personer som dagligen arbetar med mänskliga rättigheter känner till alla kärnkonventioner. Det gör de inte i Sverige idag. Bryter Sverige mot FN:s konvention mot rasism? När det gäller artikel 4b om rasistiska organisationer handlar det faktiskt om ett direkt felaktigt förhållningssätt från svensk sida. Att inte reservera sig mot artiklar som man inte har för avsikt att följa ses som ett avtalsbrott. På övriga områden anser kommittén att Sverige bör öka sina insatser och ansträngningar för att uppfylla sina internationella åtaganden enligt konventionen.
Aktuella exempel i Sverige
Stärka kunskapen om MR bland lokala beslutsfattare Underlätta tolkning och implementering av Sveriges internationella MR-åtaganden Stärka kunskapen om MR bland lokala beslutsfattare Fokusera på aktuella MR-frågor i Sverige, exempelvis hantering av hatbrott Protester mot Skånepolisens registrering av romer, hösten 2013.
Romer i Sverige 80-90 % saknar arbete, majoritet ej gått ut grundskolan Diskriminering på bostadsmarknaden, vården. Ej fritt besöka affärer och restauranger. Diskrimineras av svenskt rättsväsende (BRÅ) Anmälningar leder ej till åtal. Polisregister över romer (polisen fälldes 2016) Mobbning, trakasserier i skolan.(Skolverket) Romsk kultur saknas i skolan. Modersmålsundervisning och vuxenutbildning brister Negativ media
Hassan har anmält 37 hatbrott – ingen blir åtalad Prince Hassan Saads familj utsattes för flera nattliga attacker, bland annat försökte någon bränna ned hans hus när barnen låg och sov där inne. Källa: ETC 2015-08-14 , Bild: Karin Annebäck Sedan 2010 har antalet anmälda hatbrott mot afrosvenskar ökat med drygt 30 procent, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Dessutom är brotten riktade mot afrosvenskar ofta grövre än brott som drabbar andra minoriteter. Vart femte afrofobiskt hatbrott är ett våldsbrott, enligt Brå.
Samer kräver ny minerallag Demonstrationståg i centrala Stockholm 2013 med över 500 personer från Sápmi och Sverige som protesterade mot gruvboomen och krävde en ny minerallag. Foto: Michiel Brouwer. 2013
Islamofobi ökar
Rasistiska organisationer tillåtna ETC, 2016-07-13 Sverige bör förbjuda rasistiska organisationer, anser debattören. På bilden syns nazistiska Svenska motståndsrörelsen vid en demonstration. Bild: Jessica Gow/TT