FILOSOFI 1 - introduktion Filos + sofos ”att filosofera” Flummigt eller exakt? ”kunskap” eller perspektiv? Kunskap och fakta Reflektion och begrepp ’ord’ – ’term’ refererar eller denoterar till något ’begrepp’ är ordets innehåll eller innebörd (konnotation)

FILOSOFI 1 - introduktion Filosofi är inget kunskapsämne - den insamlar inte fakta. Den betraktar däremot fakta som andra framlägger och undersöker vad som det innebär att förstå fakta på ett visst sätt Filosofi är därför försök eller strävan efter att tänka klarare, tydligare om det vi egentligen redan vet Målsättningen är att skärpa tänkandet – dess nytta ligger i att kunna tänka så klart, otvetydigt och problemfritt som möjligt

FILOSOFI 1 - introduktion Enligt filosofen Lars Hertzberg är filosofi strävan att klarlägga förutsättningarna för den meningsfulla användningen av språket. Dess material är tillgängligt för oss alla som behärskar de uttryck som undersökningen gäller, och dess metod består närmast i att man försöker nå en översikt över uttryckens meningsfulla användning Ex 'Bilen äter kött', 'Bilen älskar feta barn', ´Bilen slukar bensin' - Alla satser är grammatiskt lika. Är de alla meningsfulla? Varför? Varför inte?

FILOSOFI 1 - introduktion filosofiska problem kretsar kring våra begrepp, vårt språk – hur vi använder vårt språk och i olika sammanhang 1) en del filosofer menar att man för att komma ifrån alla problem måste skapa ett nytt och mer exakt språk så att inge missförstånd kan uppkomma 2) andra menar att man kan lära sig att komma från problem genom att klarare undersöka hur vi de facto använder språket en viktig del i det filosofiska arbetet är att försöka bli medveten om de förutsättningar vi utgår från i våra resonemang!!!

FILOSOFI 1 - introduktion Filosofi är svårt främst för att den arbetar med djupt rotade sätt eller vanor att tänka – särskilt när det gäller hur vi förstår förhållandet mellan vårt språk och ”verkligheten” En filosofisk analys föregår t.ex. en empirisk undersökning – i den meningen är filosofi en logisk och begreppslig verksamhet en empirisk undersökning kan inte heller omkullkasta en filosofisk analys – de rör sig på två olika slags plan. Filosofin kan lyfta fram omedvetna självklarheter: - Ex. övertygelsen att min hustru varje morgon vaknar vid min sida - vad betyder den?

Kunskap Filosofi som behandlar frågor om kunskap kallas kunskapsteori eller epistemologi Typiska frågeställningar: Vad är kunskap? Vad bygger kunskap på? Kan man veta något med absolut säkerhet? Vad garanterar kunskap – sinneserfarenhet eller vårt minne? (en av de äldsta fil.frågorna handlar om vi kan lita på våra sinnen) Finns det föremål utan(för) vår kunskap? Hur relaterar begreppet ’kunskap’ till ’sanning’/osanning?

Kunskap Reflektera över följande exempel: ’vem sjunger låten ”My life’s for rent”? Anta att du svarar: Madonna! – om det är sant, kan vi säga att du VET! Anta i stället att du säger: Dido! Slutsats 1: man kan bara VETA det som är SANT! Slutsats 2: Du tror (trodde) det var Madonna Detta är en naturligt kontrast mellan ’veta’ – ’tro’ Slutsats 3: att gissa och råka ha rätt, är inte heller att ’veta’ Slutsats 4: för ’kunskap’ krävs goda skäl (grunder) för den egna uppfattningen Nu fråga: Vad är då goda skäl eller grunder?

Kunskap Ex. ’jag vet vem som sjunger ’Careless whisper’, men har glömt det? Är det möjligt? Förutsättning för det rimliga är att glömskan försvinner om en tid Kan man meningsfullt glömma vad som helst? Ex. kan man glömma att man älskar någon? Tveksamt, man börjar i alla fall bli orolig och söka orsaker (OBS!, inte ’skäl’) Ex. kan man säga att en vits var ’otroligt rolig, men jag glömde skratta åt den’ – mycket tveksamt. Att glömma i ett sådant fall är att missförstå begrepp som ’vits’ och ’rolig’

Kunskap I normala fall frågor vi inte efter grunderna för vår kunskap, utan endast då någon ifrågasätter vår kunskap eller när vi stöter på något som strider mot det vi trodde oss veta endast i sådana fall frågar vi efter grunderna för vår kunskap eller våra antaganden Denna tanke utgår från den viktiga distinktionen mellan att veta och att tro ( i betydelsen ’gissa’, ’anta’, ’vara osäker på’ och liknande)

Kunskap Ex. med att någon placerar en penna på bordet. Vet hon att pennan finns på bordet? Om någon tar bort pennan utan att det märks, så är hon fortfarande benägen att säga sig veta att pennan är på bordet (eftersom hon ju har goda skäl till att säga så). När det går upp för henne att pennan inte är på bordet, är det naturligt att säga: ”Jag trodde jag visste” Att ’veta’ något verkar därför vara något som under inga omständigheter kan vara falskt. Kommer vi längre än till att endast kunna göra anspråk på att veta något? Är det så att det vi ’vet’ alltid är på samma sätt, dvs. oföränderligt?

Kunskap Följer härav att empiriska satser eller erfarenheter inte kan vara kunskapsbärande? Är det bara personliga (subjektiva) åsikter? Kan kunskap endast handla om logiska samband eller matematiska bevis? T.ex. att triangelns vinkelsumma är 180o eller att 1+4=5 Men är då ens dessa absoluta grunder för att säga ’jag vet’? Triangelns vinkelsumma grunder sig i vårt sätt att räkna!

Kunskap Övningsuppgift: A): reflektera över påståendet ”denhär bullen är egentligen inte söt, den endast smakar så” : Reflektera över påståendet i sången ’I knew that I loved you before I met you (Savage Garden): Refr. ” I knew I loved you before I met you, I think I dreamed you into life, I knew I loved you before I met you, I have been waiting all my life”

Kunskap och sinneserfarenhet I normala fall liter vi på våra sinnen och vårt sunda förnuft – bordet finns kvar fast vi blundar eller går ut ur rummet – någon som påstår något annat antas skämta! Ändå känner alla till situationer när sinnena bedrar oss: hallucinationer, drömmar, synvillor etc. T.ex. synvillan av vatten i öknen eller känslan av att bilen/tåget rör på sig – en mycket konkret känsla T.ex. när vi ser ner över ett stup eller skall gå på en smal bro T.ex. en pinne som sätts i vatten – den ser ut att vara böjd. Hurudan är då pinnen egentligen? Rak eller böjd?

Kunskap och sinneserfarenhet T.ex. ett bord som i ena stunden verkar röd, men i en annan belysning tycks brun – vilken färg har bordet egentligen? T.ex. ett hus ser helt olika ut beroende på varifrån vi tittar på den – vet vi hur huset ser ut egentligen? Kan vi då helt lita på våra sinnen när vi vet att sådant kan förekomma? Jfr. exemplet med den berusade mannen som vaknar och ”upptäcker” att allt i rummet är ’upp och ner’ – som slänger sig och grabbar tag i lampan som är fastspikad i taket (’Dolda kameran – S. Erikssons exempel!)

Kunskap och sinneserfarenhet Övningsuppgift: 1) Reflektera filosofiskt över påståendet ’Jag har erfarit/upplevt livets meningsfullhet’ – med vilket sinne? 2) Reflektera filosofiskt över hur påståendet ’jag är den enda i hela världen som vet att detta är sant’

Kunskap och sinneserfarenhet Tanken med dylika exempel är att få oss att betvivla på vår sinneserfarenhet när det gäller att få kunskap om något. Notera emellertid 3 omständigheter: 1) När dessa exempel beskrivs, så tas alla andra empiriska omständigheter på allvar utom det som skall betvivlas. Att t.ex. se på ett bord från olika synvinklar utgår trots allt från att bordet existerar 2) Det filosofiska tvivlet skall få oss att dra allmänna och generella slutsatser från enskilda fall. Är detta nödvändigt? När vi t.ex. får optiska fenomen förklarade förväntar vi oss att t.ex. en pinne är rak när det kommer upp från vattnet trots att den så krokig ut.

Kunskap och sinneserfarenhet Tänk igen på bordet under normala omständigheter och hur vi lärt oss att våra sinnen är pålitliga: Bordets färg varierar med belysning, dess form beror på synvinkel och den ’krymper’ när vi går länge bort etc. – kan vi då tala om färgen i bestämd form på ett bord? Tänk dig i stället motsatsen: att bordet skulle se likadant ut från alla synvinklar! I stället är det väl så att vi lärt oss hur ett bord är genom att vi betraktar det i olika perspektiv – Vårt sinne för perspektiv innefattar olika förväntningar på hur ett bord ter sig från olika synvinklar och i olika ljus.

Kunskap och sinneserfarenhet 3) Exemplen utgår också från att vi skall ta ställning till något under ogynnsamma omständigheter. När det ogynnsamma tas bort, kvarstår sällan något problem Vad skulle det innebär att tvivla under gynnsamma, ideala omständigheter? Många av dessa exempel utgår från distinktionen hur något är och hur något verkar vara. I ett exempel med lika långa linjer som kan fås att se olika långa ut, kan vi med ett yttre kontrollinstrument (mått) besvara frågan om de är lika långa eller inte

Kunskap och sinneserfarenhet I exemplen med olika perspektiv, ljussättning, synvilla etc. finns kanske inte något sådant yttre kontrollinstrument Denna avsaknad förefaller också ge stöd för tanken att kunskap måste ha något fast att grundas i En empirisk sats – t.ex. ’det regnar ute’ kan förnekas och samtidigt vara meningsfull. Huruvida en sådan sats är sann beror på omständigheter Logisk eller matematisk kunskap förefaller ha en fast grund: Motsatsen för ’2+2=4’ kan inte sägas vara meningsfull, inga omständigheter spelar in.

Kunskap och sinneserfarenhet När det gäller sinneserfarenhet verkar det enda sättet vara att välja att betrakta ett perspektiv eller en viss ljussättning som normal, medan andra är mer eller mindre hållbara Det verkar som om t.ex. ett bords färg måste förstås som t.ex. röd såsom den ter sig för dessa människor under dessa omständigheter. Eller?

Kunskap och sinneserfarenhet Problemen med om vi kan lita på våra sinnen är det problem som Rene Descartes (1596-1650) ansåg att man måste ta på allvar för att vi skall kunna sägas ha kunskap Det systematiska tvivlet på allt som kommer utifrån – sinnen kan spela oss spratt, vi kan drömma, kanske någon elak gudom manipulerar oss etc. Det systematiska tvivlet skulle leda till en punkt där man kan säga sig ha säker kunskap Slutsats 1: Cogito ergo sum – dvs. när man går in för att tvivla på allt som måste man ju däri utgå från och lita på sitt tvivel, dvs. Descartes märkte att han i sitt tvivel utgick från att han har ett medvetande som tvivlar – alltså är detta kunskapens grund Slutsats 2: Man kan ha säker kunskap om innehållet i sitt eget medvetande – det osäkra är det som finns utanför vårt medvetande Vi kanske inte vet om det finns ett bord i rummet, men vi vet att vi har en förnimmelse av ett bord i detta rum

Empirism och rationalism Empirismens ’tvivel’ ser ut att peka mot rationalim A) Rationalismen hävdar att vi endast kan sluta oss till säker kunskap genom korrekt utförd tankeverksamhet. Att tvivla på tringelns vinkelsumma är att missförstå vad vi menar med en triangel. Vi kan t.ex. inte hitta en tringel någonstans som skulle ha en annan vinkelsumma än 180 grader. Om vi skulle säga att vinkelsumman på en triangel är 200 grader, så är inte verkligheten förändrad utan begreppet ’triangel’ har fått ett nytt innehåll. Motsatsen till detta slags kunskap är alltid meningslöst ELLER så har man förändrat innehållet i begreppen.

Empirism och rationalism Detta kallas kunskap a priori (före all erfarenhet) Man har ofta antagit att människan fötts eller skapats med förnuft som ger möjlighet till sådan slags kunskap (Platon, Descartes) Tanken är att människan har vissa färdiga kategorier i sitt tänkande som vi föds med – modern variant hos den amerikanske lingvisten Noam Chomsky att barn föds med vissa strukturer för språk

Empirism och rationalism B) Empirismen anser i motsats till rationalismen att våra begrepp och vår kunskap bygger på våra erfarenheter (J. Locke 1632-1704, G. Berkeley 1685-1753, D. Hume 1711-1776) Vi kan inte endast genom tänkande veta hurudan verkligheten är utan våra föreställningars sanning måste testas empiriskt Detta kallas kunskap a posteriori (efter erfarenhet) Människan är inte född eller skapad med bestämda föreställningar eller begrepp utan dessa kommer från vår erfarenhet av världen Människan är ’Tabula rasa’

Empirism och rationalism Begrepp formas genom att vi varseblir ting i omvärlden och fäster oss vid likheterna vid ting Ex. hur ett barn lär sig vad begreppet ’hund’ står för! – det gemensamma för att hundar bildar grunden för begreppet, medan det som skiljer åt bortses från Empirismen menar dock inte att matematiska utsagor är empiriskt prövbara, men hävdar i stället att de inte ger oss någon kunskap om verkligheten utan säger endast något om förhållanden mellan matematiska uttryck Ett liknande exempel: man behöver inte kunna geografi för att veta att ingen republik är ett kungadöme – det man behöver veta är vad dessa begrepp står för.

Empirism och rationalism Satser som inses vara sanna utan att empiriskt undersökas kallas analytiska sanningar – alltid aprioriska satser Huvudbetoning hos rationalismen Satser som inses vara sanna efter empirisk prövning kallas syntetiska sanningar – alltid aposterioriska Huvudbetoning hos empiristerna Induktionsproblemet!?! *går solen alltid upp?’

Kant och kritisk rationalism Immanuel Kant (1724-1804) bildar är en mellanposition – kritisk idealism eller rationalism Vår kunskap är en växelverkan mellan våra varseblivningar och vårt sätt att organisera det vi varseblir De principer som styr vår organisering finns inte i verkligheten utanför oss utan i vårt sätt att tänka och varsebli verkligheten Verkligheten är sådan vi uppfattar den – vår kunskap om verkligheten bestäms av kategorier som är gemensamma för alla människor

Kant och kritisk rationalism T.ex. tid och rum (åskådningsformer), vidare kausalitet och substans – Kant talar om ’kunskapsskapande’ kategorier i vårt sätt att förstå verkligheten Kant tvingas således också göra en skillnad mellan fenomenvärlden (världen såsom den förstås av oss) och den noumenala världen (’das Ding an sich’) – Senare utvecklade Hegel kritik mot tanken på den noumenala verkligheten och antog att vi endast kan tänka oss världen som den finns för oss. Empiristerna hade betonat människan som en passiv mottagare av verklighetsintryck – För Kant är människan en aktiv ’skapare’ av kunskap! Tyngdpunkten i kunskapsförståelsen flyttas från kunskap om yttervärlden eller verkligheten i sig själv till den individ som har kunskap!