Regelkonsekventialismens (RK) kriterium för moraliskt rätt och fel: En handling, X, är rätt om och endast om X överensstämmer med en regel, R, vars generella acceptans (och efterföljande) skulle maximera värde. En handling, X, är fel om och endast om X inte överensstämmer med R….

RK är en form av indirekt K: En handlings moraliska riktighet/felaktighet bestäms inte av värdet den (handlingen) direkt leder till. Istället bestäms dess riktighet/felaktighet indirekt av dess överensstämmande/icke-överensstämmande med en regel (eller set av regler) som är så beskaffad att ett generellt efterföljande av regeln skulle leda till mer värde än ett icke-generellt efterföljande.

Betrakta följande regel: Varje person anklagad för brott får en (rättvis) rättegång. Det verkar rimligt att mer värde skulle resultera om de flesta följde denna regel än om de flesta inte skulle följa denna regel.

Om vi antar att generell efterföljsamhet av denna regel skulle leda till mer värde än icke-generell efterföljsamhet så skulle det vara moraliskt fel – enligt RK – att neka en brottsmisstänkt människa en rättegång även om ett sånt nekande skulle leda till mer värde än en rättegång. Jämför detta med standard (direkt) K.

RK verkar producera utlåtanden som stämmer bra överens med CSM. RK kunna förklara varför det är fel att behandla folk orättvist, grymt, och känslolöst etc. Alla dessa saker är fel p.g.a. att de skulle inte vara kompatibla med de regler vars generella efterföljsamhet skulle leda till mer värde än vad dess generella icke-efterföljsamhet skulle göra.

Problem for strategi 5: Vad händer om generell efterföljsamhet av regeln A: Stjäl aldrig skulle producera mer värde and generell icke-följsamhet OCH

generell efterföljsamhet av regeln B: Tillåt aldrig att oskyldiga blir dödade skulle producera mer värde än generell icke-efterföljsamhet?

Vad skulle RK då säga om fall där det enda sättet på vilket du kan rädda någon oskyldig person från att dödas är att du stäl något? Ett uppenbart svar: postulera en ’andra-ordens’ regel: C: när du inte kan följa både regel A och B, följ regel B.

Ett värre problem(?): Anta att RK föreslår A (Stjäl inte) som en regel. Anta också att i en viss situation, F, skulle en person, X, kunna producera mer värde om hon bröt mot A. Varför bör X följa regel A i situation F?

Eftersom RK föreslår regler på den grunden att generellt efterföljande den regeln skulle leda till mer värde än generellt icke-efterföljande av den regeln, skulle inte regel (A*): A, förutom i fall F vara bättre än A?

Om RK insisterar att vi följer A även i de fall där icke-följande av A skulle ha bättre konsekvenser kan man anklaga RK för att vara skyldig till en slags ‘regeldyrkan’ eller ‘regelfetishism’. Hur kan en sådan ‘regelfetishistisk’ teori ens kallas konsekventialistisk? RK börjar låta inkoherent.

Å andra sidan, om RK håller med om att (A*) är en bättre regel än (A), så blir det bekymmer för RK. Anta att, förutom situation F, så skulle icke- efterföljelse av A också leda till bättre konsekvenser i situation G. Skulle då inte regel (A**) A, förutom i fall F och G vara bättre än (A*)?

Men då, än en gång: Om situation H också är så att icke-efterföljelse av (A) skulle leda till bättre konsekvenser borde väl (A***) A, förutom i F, G, och H vara en bättre regel?

Till slut verkar det som att den bästa regeln är (Å) Ljug inte förutom om lögnen leder till bättre konsekvenser än att inte ljuga. Men då är vi tillbaka till ‘vanlig’ direkt K – som vi började med.

RK svar: Ge upp konsekventialismen! Reaktion: Är inte detta inkoherent? RK svar: Det är inkoherent endast om RK måste ses som en konsekventialistisk teori. Varför måste den ses som en sådan?

Brad Hooker: “[RK] is essentially the conjunction of two claims: (1) the rules are to be selected solely in terms of their consequences and (2) that these rules determine which kinds of acts are wrong. This really is all there is to the theory – in particular there is not some third component consisting in or entailing an overarching commitment to maximize…good.” Från STANFORD ENCYCLOPEDIA.

Föreläsning 2: är abstrakta strukturer som klassificerar människor, handlingar och utfall (sakförhållanden) i värdetermer, och framställer ett berättigande för denna klassificering. Dessa teorier är försök att systematiskt upptäcka eller klargöra vad, t.ex., vad alla moraliskt rätta handlingar har gemensamt, samt vad som gör rätta handlingar rätt. RK gör riktigt bra ifrån sig i det här avseendet.

Dessutom bör vi komma ihåg att vi har förutsatt att en teoris rimlighet beror på hur väl den matchar våra (CSM) intuitioner om partikulära fall i ett reflektivt ekvilibrium. Kanske RK ligger bra till här? Men är RK tillräckligt systematisk för att vara en teori? Vi måste få veta mer om exakt vilka regler teorin innefattar och hur dessa regler förhåller sig till varandra.