Svensk byggnadshistoria – vad byggdes var? Grundprinciper: Alternativ A) Fri etablering – t.ex. många städer i USA: har ofta saknat krav på sammanhållen stil, saknar planerat centrum. Snarast nyliberalt/libertarianistiskt. Marknadskrafterna bestämmer var och vad som byggs. Begränsat i Sverige - jämfört med delar av USA. Vissa inslag i t.ex. Nacka: byggföretaget PEAB äger mark, och följer efterfrågan (just nu t.ex. 2:or). Andra kommuner: hur får vi blandad befolkning etc. Detta är dock förstås mindre lönsamt för kommunen.

Planering – som grundidé Alternativ B) Planerande – t.ex. kommunen/staten tar större ansvar. a) socialistiskt b) socialliberalt c) socialkonservativt perspektiv – det fria företagandet måste kompletteras med statligt/kommunalt ansvar.

Tre dimensioner Man talar om ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara samhällen. Ekonomiskt: Ofta utgångspunkt i ekonomisk tillväxt – d.v.s. t.ex. hur kommunikation kan öka tillväxten i regionen – det centrala målet för många som planerar i kommuner och regioner (men kan även vara ekonomiskt perspektiv ifråga hushållning med resurser). Socialt: handlar om människor och deras relationer – t.ex. inslag av medborgarinflytande i översikts- och detaljplaneringen. Bl.a. den utspridda staden med köpcentrum kritiseras (urban sprawl) - den för med sig få möjligheter till kontakter. Ekologiskt: samhället byggs utifrån visioner om ekologisk hållbarhet: goda möjligheter till återvinning, begränsade transporter med bil etc.

De tre perspektiven Generellt finns alla tre perspektiv företrädda i planeringsprocessen. Hur bidrar samhällsplaneringen till ekonomisk tillväxt? Var trivs människor – inklusive utsatta grupper – bäst? Hur bidrar samhällsplaneringen till visioner om ett ekologiskt hållbart samhälle? .

Bebyggelsehistoria Det finns rester av stengrunder från flera tusen år gamla boplatser på Öland, Gotland och Birka. Fornborgar. Traditionellt har man byggt trähus. Sverige har mycket skog, trä är lätt att bygga med. Förr kunde man själv ofta fälla timmer och med det bygga huset, till sig och sin familj. Stenhus: På 1100- 1500-talet, då det – med ökad handel - börjar finnas pengar i Sverige kunde fler och fler välbesuttna (främst adel) göra hus i tegel och sten. Material som inte brann, och som skyddade. Mindre riktiga städer växer nu också upp, främst under 1600-talet.

Var brukar man traditionellt bebygga? Vid vatten: Transporter på vatten har varit den vanligaste ”lokaliserande” faktorn – som bestämmer var större orter etablerades. I Sverige har ofta de tidiga städerna lagts vid vatten (knutpunkter för älvar/floder, där de möter landsvägar). Vid flodmynningar bildades handelsplatser. Birka växte sig större på 800-talet. Vikingarna var också mycket skickliga på att ta sig fram via vatten – exempel på varför man såg det som viktigt att också skydda sin stad. Ett exempel - Gamla stan, på 1200-talet. Låset mellan Mälaren och Stockholm. Vattenväg och landsväg korsades (fanns ett ”näs” vid Slussen som ju gjorde att man tog sig över).

Planering av städer – fr.o.m 1600-talet Stadsplanen: Stor andel av de svenska städerna grundades på 1600-talet, under Gustav II Adolf. Sverige blev en stormakt. Man lade då gatorna i rutnätsmönster, med räta vinklar och centrala torgplatser. Som i gamla Grekl/Rom, och i nyare Paris, bland många. (Några hade kanaler som bröt av Gtb/Skåne). Champs elyssées Paris Karlaplan,Stockholm

Den planerade staden Varför rutnätsstäder? Rutnätsstäder är ofta effektiva – lätta att transportera gods - och! - brandvagnar i. De är förstås även lätta att hitta i. Jmf gamla stan. I Stockholm: under den här tiden byggs malmarna – i rutnätsmönster. I senare planering (Röda Bergen och Lärkstaden) anpassar man efter terrängen, dvs kuperat, och: mindre spikraka, räta kvarter. Varför bredare gator – det var ju bostadsbrist? Att gatorna var breda förstärkte inte minst brandskyddet! Längs de längre bredare gatusträckningarna kunde även vatten- och avloppsrör lättare anläggas. Trädplanterade platser och gator (avenyer, esplanader) tillfredställde också behovet av promenadplatser, krav på hygien och skönhet (ljus, luft, grönska). Bostadsbristen försökte man åtgärda genom att bygga 5- våningshus längs de breda gatorna.

Brandrisken Problemet? Husen var ihopgyttrade, gator och gränder smala, brandsprutor och vattenkärror tog sig inte fram. Trähus var fortfarande dominerande i många städer in på 1800-talet. De enklare husen i trä med trånga gårdar var dock en stor brandrisk. Tog det eld i ett hus så brann ofta hela kvarter ner. Från 1600-talets mitt brann en svensk stad ner i genomsnitt vart tjugonde år.

Bränder i städerna Ur Slottet brinner (Olov Svedelid): "Frågan var inte om det skulle brinna, utan när. Överallt fanns det öppen eld. Världen före elektriciteten luktade brandrök. I fjärrvärmens, mikrovågsugnens och glödlampans tidevarv kan det vara svårt att göra sig en föreställning om hur central elden var för 1600-talets människor. Men all verksamhet som krävde värme, upphettning eller ljus kräver också eld. Matlagning och uppvärmning av bostäderna, förstås. Att lysa sig väg genom mörka gränder. Att brygga öl krävde rejäla brasor, tvätten kokades över öppen eld, brödet bakades i vedeldade ugnar, hästarnas skor smiddes över öppen eld." Sätt att förebygga bränder: – (Förutom att ha krav på att hålla med vattentunnor, att ge utbildning, ge brandvakter befogenheter, att larma snabbt med en genomträngande signal) - I stadsplaneringen: förhindra eller förbjuda att trähus byggdes, samt att bygga hus med brandväggar och att skapa en stadsplan med genomfartsleder och vändplaner. Trots försök att åtgärda: Ända långt in på 1800-talet drabbade förödande bränder stora svenska städer som Uppsala, Sundsvall, Kalmar, Växjö, Norrköping, Örebro

Arkitekturen - 1500-1800-talen Med städerna på 1600-talet etablerades arkitekt som yrke och man kunde även tala om arkitektur. Förändringen var främst något som rikare samhällsskikt direkt berördes av. Stilarna i dessa finare hem och offentliga byggnader inspirerades under 1500 – 1800-talet ofta av antiken, grekernas flera tusen år gamla arkitektur. Denna s.k. renässans (betyder återfödelse) kan man t.ex. se på de många kolonnerna i gamla elegantare hus – som Riksdagen nedan. (Ska man vara något nogrannare kallar man ofta bara den första delen av perioden för Renässans. Därefter – på 1700-talet – Gustavianism/klassicism (rent, klassiskt) och – på 1800-talet - Nystilar (en sorts blandning av stilar) - bara att sätta ny framför 'nyrenässans', 'nybarock', 'nyklassicism'). T

Arkitekturen - 1800-talet Städerna ökade kraftigt i storlek, i takt med att allt fler fick jobb i industrier. Sverige får industrier och gjutjärnet i mitten av 1800-talet som ger nya möjligheter. Gjutjärnet = man kan snabbt gjuta utsmyckningar och gipsornament. Under 1880-talet blir husen som mest utsmyckade – man blir stimulerad att med korta tidsintervall ta upp många gamla stilar, d.v.s. den s.k. nystilen. Tekniken medförde även att man kunde bygga järnvägsstationer och saluhallar - byggnader som behövdes i den då snabbt växande staden. (Pelare och bärande balkar i järn kan göras mycket tunnare och längre än de i sten. Man kan därför bygga öppna stora rum utan mellanväggar eller tjocka pelare.)

Bostadsbrist - 1800-talet Fattiga arbetare bor nu ofta trångt och med dålig hygien. En förmögen borgarklass: höga hus i sten och tegel. Till och med några riktigt pampiga gator med alléer, likt boulevarderna Paris och en del trädplanterade parker. NATIONALROMANTIK 1890 - 1920 Tiden präglas av nationalromantik med tillbakablickar mot medeltidens tunga arkitektur (Stadshuset!). Inga onödiga utsmyckningar (med gjutjärn och gipsornament) En ny stil uppstår nu också: Art Nouveau/Jugendstilen (se bild). Mjuka slingrande linjer som i naturen, växtmotiv (blommor och blad) på fasader och väggar inomhus.

Modernismen - 1920-30-talet Det kommer nya material och med hjälp av en enorma teknisk utvecklingen blir det möjligt att tillverka och bygga i en allt snabbare takt. Sverige förändras under mitten av seklet från att ha varit ett av Europas fattigaste och mest trångbodda länder till ett modernt föredöme – inte minst för arkitekturen. Gunnar Asplund och andra skickliga arkitekter ritade byggnader och bostäder till utställningen med 'möbler och detaljer väl genomtänkta utifrån funktion och material

Funkis - 1930 30-talet: började planera hur man kunde bygga större bostäder. Funktionalismen, slog igenom genom Stockholmsutställningen. Hus med ljusa släta fasader, stora fönster och platta tak var något helt nytt. Inga utsmyckningar. Det viktigaste var att de fungerade. Många tyckte att de var fula platta lådor. Men ännu fler tyckte om det ljusa och lättskötta. För första gången byggdes hus som stod fritt med sol och luft emellan. (bl.a. utsikt åt två håll och balkonger, badkar.) Köken gjordes små eftersom man trodde att man skulle äta allt mindre hemma. SVEAPLANS GYMNASIUM Funkisbyggnad som bevarats och renoverats på 90-talet

40-talet - Folkhemmet Man började göra alltmer av planering utifrån den sociala dimensionen. Hur ska man trivas. Årsta centrum var en av de första planerade förorterna. Man skapade nu ofta räffpunkter för människor i bostadsområdet, med bio, teater, medborgarhus, bibliotek och butiker, byggdes 1945-54.

40-talets revidering av funkisstilen Traditionellt byggande återkom när funkisens platta tak och släta fasader visat sina praktiska brister. (Bostadsområdet Rosta i Örebro, se bild) Rosta bostadsområde består av sammankopplade "stjärnhus " med grönområden emellan (se bilden nedan). Husens stjärnform uppstår genom att tre lägenheter utgår stjärnformigt åt varsitt håll från en trappuppgång i mitten. Husen byggdes tidstypiskt i tegel med sadeltak och ljusa fönsteromfattningar.

40-talet - forts. Under den här tiden växer stadens ytterområden. Långa smala hus med genomgående lägenheter. De läggs fritt för att få in ljus, luft och grönska.