Maktkamp mellan påve och kejsare Gregorius VII Henrik IV
Från Karl den stores tid på 800-talet var det kejsare som härskade över Tyskland. Fast det var inte bara kejsarna som ville styra det var även påvarna. Under 200 år bråkade de om vem som skulle bestämma. Striderna som började år 1073 valdes en munk som hette Hildebrand till påve. Efter att han blivit påve fick han namnet Gregorius VII. När Gregorius blev påve regerade Henrik IV över Tyskland.
Gregorius gillade inte kungar och präster som gifte sig Gregorius gillade inte kungar och präster som gifte sig. När han valdes till påve bestämde han att alla präster inte fick gifta sig eller skaffa barn. Eftersom de inte fick skaffa barn försökte de sälja sina jobb som präster men Gregorius förbjöd det.
Han delade ut län till biskopar Han delade ut län till biskopar. Skulle han fortsätta dela ut land skulle Gregorius makt försvinna. År 1079 blev det bråk om detta. Henrik IV kallade biskoparna till möte och de bestämde att de skulle fälla Gregorius men påven bannlyste då Henrik IV. Om du blev bannlyst på den tiden fick man inte gå i kyrkan, inte ta emot nattvarden, döpa hans barn och inte begrava hans kropp på kyrkogården.