Isländska sagor
Sagatraditionen Liknar inte alls våra sagor Muntliga berättelser som berättades omkring år 800-1000 Berättar en persons livshistoria De är verkliga men överdrivna Skrevs ner med runor på 1100-talet
Sagatraditionen Sagorna handlar om heder och stolthet Det är mycket hämnd, blod och krig Hämnden är nödvändig, ofta blodshämnd De har inga lyckliga slut utan slutar med att personen dör Det är männens tid och därför männens sagor, kvinnan är inte värd mer än ett djur
Njals saga ”En man hette Mård med tillnamnet giga. Han var Sighvat Rödes son. På gården Vall i Rangåvallarne bodde han och var en stor hövding, mäktig att främja varje mål och så lagfaren, att inga domar syntes lagligt dömde om ej han varit med om dem. Han ägde en dotter, som het Unn. Hon var en vän kvinna, hövisk och förträfflig i allt, och man menade att bättre gifte gavs inte i Rängåvallarne.”
Sagatraditionen Hjälten ger sagan sitt namn (X:s saga eller Sången om X) NN hette en man… Sagan har inte mycket adjektiv eller känslor utan handlingar och grimaser fångar känslan. Handlingen försvaras inte utan läsaren får döma. Underhållningsvåld, blodshämnd Heder och ära
Sigurd Fafnesbane Sigurds fru har förgiftat hans sons öl: ”Sinfjötle drack och föll genast till golvet död. Då reste sig hans far upp och slängde upp honom över axeln och gick tills han kom till stranden. Där låg en båt som det satt en liten gubbe i. Sigmund la kroppen i båten och då försvann den. Man säger att det var Oden som hämtade hem Sinfjötle till Valhall. Kung Sigmund gick hem och försköt sin fru som dog kort efteråt.”
Asatro Sagorna berättades innan Norden blev kristet och hade därför asagudar. Oden – Krigsguden, den äldste och störste Tor – Åskguden med hammaren Mjölner Balder – Son till Oden och Frigg, vacker, god och omtyckt Frej – Fruktbarhetsguden, bror till Freja Freja/Frigg – Känner till allas öden, gift med Oden Siv – Gift med Tor Idun – Kärlekens och kunskapens gudinna