Svalbard

Longyearbyen Svalbard Då var det dags för lite äventyr igen. Långkallingar på för nu bär det av norrut! Svalbard är en ögrupp i norra ishavet. En världskarta med Merkator-projektion ger en urkass bild av världen eftersom länder längs ekvatorn avbildas relativ korrekt medan polerna blir väldigt uppblåsta. Om du tänker dig att Stockholm ligger i centrum av cirkeln så ser du ungefär hur långt du kommer på samma tid om du åker åt något annat håll.

En polarstereografisk projektion ger en bättre bild av polerna En polarstereografisk projektion ger en bättre bild av polerna. Här kan man se att det inte går att komma så väldigt mycket längre norrut på vår planet, om man inte kan tänka sig att lämna torra land vill säga. Det är ca 200 mil kvar till nordpolen.

Svalbard tillhör Norge och består av en massa öar Svalbard tillhör Norge och består av en massa öar. Spetsbergen är den största och mest kända. Det är inte direkt någon trängsel här. Förutom fångsthyttor och någon enstaka forskningsstation är det bara fyra ställen man hittar människor på. I Ny-Ålesund håller några forskare till. Longyearbyen är ”huvudstaden” där drygt två tusen människor bor. Man sysslar mest med turism, forskning och gruvdrift (kol) här. Svea är en ren gruvort med ingenting annat än lortiga gruvarbetare. Svea har varit svensk som man kan gissa av namnet. Sist men inte minst har vi Barentsburg som är en rysk by. Svenska och ryska byar i Norge, säger du kanske och rynkar på ögonbrynen. Jo, Svalbard tillhör Norge sedan 1925 men enligt svalbardtraktaten får även andra länder ägna sig åt bl.a. gruvdrift. Under vår lilla expedition kommer vi att röra oss innanför den röda markeringen.

Arktis visar sig från sin soligaste sida när vi flyger in över södra Spetsbergen. Ön döptes av tidiga sjöfarare till just spetsbergen därför att de tyckte att det var det enda som fanns där.

Välkommen till Longyearbyens flygplats som med sina 78°N är världens nordligaste flygplats med reguljärtrafik.

Brrr, Det är ganska så ”friskt”. Tur att våra väskor med långkalsingar och halsdukar kom fram samtidigt som oss.

Longyearbyen är inte större än att man ganska snabbt skaffar sig en god överblick över den. Detta är faktiskt mer eller mindre allt.

Longyearbyen är litet men det finns faktiskt det mesta här Longyearbyen är litet men det finns faktiskt det mesta här. En liten kyrka, en gruva, en skola, sjukhus, badhus, ett museum, butiker, hotell och faktiskt ett universitet.

Men nu är det ju knappast avsaknaden av både nattliv och shopping som fört oss hit… Efter att ha ekiperat oss med rånarluvor, pösiga overaller och generöst tilltagna dojor är det dags att gränsla varsitt frustande vilddjur. Över till skoterparkeringen.

Är det något det finns gott om i Longyearbyen så är det skotrar Är det något det finns gott om i Longyearbyen så är det skotrar. Detta är bara en bråkdel.

Nu bär det iväg på en tredagars skotersafari Nu bär det iväg på en tredagars skotersafari. Anna som pluggat en termin på det lilla universitetet har sett till att resan går österut. Pilarna visar dagsetapperna. Totalt kör vi 350 km under de kommande dagarna.

Varning för isbjörn. Det är egentligen DETTA vi är här för Varning för isbjörn! Det är egentligen DETTA vi är här för! Faktum är att man bör vara beväpnad så fort man lämnar byn. De flesta som bor här äger antagligen ett vapen men precis som hemma är det INTE ok att ta med kanonen in på banken, butiken eller på krogen. Det finns vapenskåp i entrén.

Nu far vi. Ujujuj, vilka vita vidder.

Ett par timmar norrut från Longyearbyen ligger Tempelfjorden. Vi stannar till vid en gammal fångsthytta.

Inuti fånghsthyttan. Jo, detta är typ allt Inuti fånghsthyttan. Jo, detta är typ allt. Vilket party de måste ha varit att vara fångstman på den gamla goda tiden…

Men hallå, är inte det där ett…

Här ligger det tamigtusan ett helt skepp infruset i isen Här ligger det tamigtusan ett helt skepp infruset i isen. Det visar sig vara en sorts exotiskt hotell. Tja, vad ska man säga. Det är tydligen såhär man ankrar i här i arktis…

Von Post Breen. En glaciär alltså Von Post Breen. En glaciär alltså. Vi nöjer oss med att titta lite på håll för att inte förstöra dagen med att få ett isberg i skallen.

Efter Von Post Breen börjar vi jobba oss över mot östkusten där vi ska slå läger till kvällen. Vi åker upp längs glaciären och klättrar allt högre upp i bergen. Avstånden här är lika enorma som sikten är kristallklar. Berg i horisonten kan ligga både fem och tio mil bort.

Vårt lilla tältläger ser ganska så ynkligt ut i den vidsträckta omgivningen. Skymningarna här är verkligen en fullständig orgie i pastellfärger.

Med ”Skylten” i färskt minne parkerar vi skotrar och slädar i en cirkel runt tältet i god vildavästernstil och hoppas att eventuella björnar ska gå loss på en skotersadel eller något innan den går in på desserten. Vi turas om att sitta björnvakt under natten.

Ett vackert norrsken piggar upp Anna under hennes vaktpass.

Det må vara 25 grader kallt ute men det går ingen nöd på oss alls inne i tälten. Våra guider Stefano och Ingebjørg tinar ett isblock som ska användas i matlagningen. Faktum är att allt vi har med oss är djupfryst och måste tinas innan det kan ätas eller drickas. Det tar lite tid men den som väntar på något gott…

Eftersom det är påsk har vi smugit med några påskägg med djupfrysta skumbananer och djupfrysta geléhallon. För att fira till det lite extra tinar Anna ett par sex-pack med djupfrysta pilsner.

När dagen är till ända rullar vi ut renskinn och liggunderlag och kryper vi ner i våra sovsäckar. Vantar, halsdukar, innerskor och allt som man vill ha torrt och varmt till imorgon åker upp i taket. God natt!

Ny dag, nya äventyr! Idag ger vi oss ut på packisen för att se om vi kan snoka upp några isbjörnar. Det är vindstilla , 25 grader kallt och strålande solsken även idag. Se upp! Glaciär rakt föröver.

Kolla in här. Pinfärska isbjörnsspår Kolla in här! Pinfärska isbjörnsspår. Den som har gått här verkar inte ha klippt naglarna på ett tag…

En hel massa isbjörnspår kan ju bara betyda en sak:

Är det inte en tvättäkta isbjörn där borta. Nämen dra på trissor! Är det inte en tvättäkta isbjörn där borta. En av guiderna har tidigare motvilligt erkänt att hon faktiskt aldrig sett isbjörn när hon haft gäster med på tur men nu kommer farhågorna helt på skam. Isbjörn i sikte! Expeditionen kan redan nu klassas som en succé.

Plötsligt dräller det av isbjörnar Plötsligt dräller det av isbjörnar. Sju stycken kan vi räkna in under dagen. De ser ju väldigt kramgoa ut de här. Är det verkligen något att vara rädd för? Hursomhelst så har vi både kulor och krut i bagaget om det skulle behövas.

Vi ser några renar och sälar också Vi ser några renar och sälar också. Sälarna är skygga och dyker ner i sina hål så fort vi närmar oss. Trötta och nöjda med dagen kryper vi till kojs till kvällen.

Klockan åtta nästa morgon väcks vi av isbjörnsvakten Klockan åtta nästa morgon väcks vi av isbjörnsvakten. Isbjörn på ingående! Den knallar förbi oss på behörigt avstånd. Innan frukosten är över har ännu en björn siktats. Idag är det dags för hemfärd. En ganska lång sådan. 15 mil ungefär.

Detta är Svea gruva. Ja, inte gruvan direkt Detta är Svea gruva. Ja, inte gruvan direkt. Själva gruvområdet är inget att se men utsikten från berget man bryter kol ur är det inget fel på.

Vädret är fortfarande kanon och resan går som smort över höga berg och djupa dalar. På en del ställen blåser det snålt som tusan medan det är helt vindstilla på andra. Märkligt. Vi har i alla fall turen att ha vinden i ryggen när det piper i som värst.

Kolla där! En bi-sol.

Efter två nätter långt bortom all ära och redlighet, 350 km på skoter och säckvis med spännande upplevelser och äventyr siktar vi åter Longyearbyen.

Ganska så möra lutar vi oss tillbaka och njuter av utsikten där solen går ner över Hjortfjellet (utsikt från hotellfönstret). Johan öppnar den flaska champagne som vi under ett ögonblick av klarsyn lämnade hemma för att den inte skulle frysa sönder. Tänk, nio isbjörnar sammanlagt. Givetvis långt över förväntan. Här ska firas!

Fem isbjörnsskyltar av fem möjliga! Lägger man samman det suveräna vädret, den pampiga naturen och antalet skådade isbjörnar kan betyget inte bli annat än: Fem isbjörnsskyltar av fem möjliga!

Det var allt för denna gång gott folk!