BAKGRUND OCH VAD KAN GIPSTEKNIKERN BIDRA MED

Historik ………………………………………………….. sid 3 – 11 Seriegipsnig ……………………………………………. sid 12 – 20 Att gipsa patienter med Cerebral Pares ….. sid 21 – 25 Patient fall ………………………………………………. sid Källa ……………………………………………………….. sid 28

Det nyfödda barnet följs av teamet från första levnadsveckan fram till skolåldern. I samband med första läkarbesöket informerar vi om kommande behandling och inleder korrigering av foten och seriegipsning med plastgips. Vid 5-8 veckors ålder utförs akillestenotomi i 90% av fallen för att häva spetsfots-ställnigen. Gipsbehandlingen pågår totalt under 12 veckor.

Ortopedingenjörer förser därefter barnet med ortoser. Målet med ortosbehandling är att bibehålla resultatet av korregering och gipsning, hindra recidiv och erhålla ett så normalt rörelseomfång som möjligt. Först används hög ortos i ca. 20 h/dygn i upp till 9 månaders ålder, därefter endast nattortos. De flesta barn kan använda vanliga skor vid gång debut.

Vid 4-månaderskontrollen sker en bedömning hos läkare om klumpfotskirurgi är indicerad eller ej. Endast ca.3% av barnen behöver denna omfattande kirurgi. Huvuddelen av barnen fortsätter med konservativ terapi enligt behandlingsprogrammet. Kompletterande mindre kirurgi kan behöva utföras på vissa barn 12% under uppväxtåren.

ATT GIPSA PATIENTER MED CEREBRAL PARES

Precis som med vilken patient som helst så är det storleken på extremiteten och hur gipset ska användas som avgör hur mycket gipsförband och vilken sorts gipsförband som behövs. Men patienter med cerebral pares är ofta väldigt spastiska eller över motoriska och då kan det behövas ett extra starkt gipsförband.

Material  Plast eller syntetförband kan vara ett bra alternativ till dessa patienter. Dom här materialen har en bra hållfasthet, är inte så tunga att bära och torkar snabbt efter applicering.  Man ska tänka på att var noga med polstringen, punkt polstra vid benutskott och se till att det är mjuka kanter på förbandet.

Information  Det är viktigt med tydlig information, både muntlig och skriftlig. Om patienten har svårt att kommunicera är det viktigt att informera anhöriga/vårdare.  Man ska var observant på tecken från patienter som inte kan tala om att det är något som inte stämmer. Man ska titta på delarna som inte är ingipsade att dom har fin färg och inte är alldeles för svullna.  Om patienten är väldigt spastisk och får väldigt ont av gipsförbandet bör man ta av gipset och försöka göra om.  Det är viktigt att alltid höra av sig om det är något som inte är bra.

Hjälpmedel  Man ska även tänka på att det kan behövas hjälpmedel. Patienten kanske behöver rullstol eller ändra tillbehör till den rullstol som redan finns. Man kanske behöver dusch hjälpmedel eller något annat som underlättar för en patient som gipsbehandlas. Källa: Dr M. Andersson US Linköping

Jennie Christer Eva Ulrika