Vikingatiden År 800-1000

Varför kallas det vikingatiden? Ingen vet varför människorna som levde under dessa 200 år kallades vikingar. Det man vet är att de var bönder, jägare och fiskare och levde i Norden. Det fanns nästan inga vägar och det enklaste sättet att ta sig fram var att ro eller segla. Vikingarna var duktiga på att bygga båtar. Hövdingarnas stora båtar kallades vikingaskepp.

Hur kan vi veta något om vikingarna? Vikingarnas bokstäver kallas runor, men det är inte vikingarna själva som skrivit ner sin historia. Det är andra folk som skrivit böcker och brev där de berättar om sina möten med vikingarna. I vår tid har arkeologer grävt fram och undersökt gamla gravar, sjunkna vikingaskepp och gömda skatter. Därför vet vi idag rätt mycket om hur den tidens människor levde.

Vikingabyn Människorna bodde tillsammans i byar. I varje gård bodde en familj och till familjen räknades alla släktingar. Släkten kallades för en ätt och man tyckte det var mycket viktigt att hålla ihop och ta hand om sin ätt. Hövdingen var rikast och mäktigast i byn. Han hade den största gården och det största skeppet. I vikingabyn fanns inga affärer. Man tillverkade det man behövde och bytte saker med varandra.

Olika sysslor Kvinnor Män Laga mat Baka bröd Sy, väva Ta hand om barn Ta hand om de sjuka Fiskade Jagade Byggde hus och båtar Smedjan

Barn och vuxen Det fanns ingen skola för barnen utan de fick lära sig arbeta tidigt. Man räknades som vuxen när man var 13-14 år. Man dog när man runt 30 år då det inte fanns några läkare eller mediciner. Ett vanligt sätt för en man att dö var vid krig. För kvinnor var det vanligt att dö när de födde barn.

Träl Trälar kallades de människor i vikingabyarna som inte hörde till någon familj. De behandlades som slavar och de flesta var antingen köpta eller krigsbyten. Trälarna skötte allt tungt arbete på gården, främst jordbruket. En träl kunde piskas och behandlades ofta illa. Trälkvinnornas barn tillhörde husbonden och han kunde sälja dem om han ville.

Vikingatåg Vikingarnas båtresor till andra länder var ofta plundringsresor där de anföll städer och byar längs Irlands, Englands och Frankrikes kust. Allt som var värdefullt tog de med sig. Ofta brände de ner gårdar, kyrkor och kloster under sina plundringståg. Många människor dödades eller togs till fånga och blev trälar. Plundringstågen gjorde vikingarna rika.

Birka Det fanns bara några få städer i Norden under vikingatiden. En av de största var Birka som låg på Björkön i Mälaren. Birka är Sveriges äldsta stad. På sommaren var Birka en handelsplats. Husen låg tätt och de olika hantverkarna hade sina verkstäder där de tillverkade kläder, kammar, skor, smycken och vapen. Men där fanns också bondgårdar där husdjuren betade på ängarna utanför staden.

Tro och religion Vikingarna trodde att livet och naturen var en strid mellan onda och goda makter. De onda makterna var till exempel jättarna som höll till någonstans i himlen. Andra mystiska väsen var troll, vättar och tomtar som smög runt i skogen på natten. De goda makterna var asagudarna. Asagudarna liknade människorna men var odödliga. Oden, Tor och Frej var de främsta gudarna. För att göra gudarna glada offrade man både djur och människor. Det kallades att blota.

Oden Oden var krigarnas gud. Han hade en åttafotad häst som hette Sleipner. Han hade även två korpar, Hugin och Munin som höll honom uppdaterad om vad som hände i världen. Man trodde att de som dött som krigare hamnade på Odens gård Valhall och där var det jämt fest.

Tor Tor var åskans gud. Han var den starkaste guden och hans uppgift var att slåss mot jättarna. När det åskade trodde vikingarna att det var Tor som åkte över himlen i sin vagn.

Frej Hemma på gården var det viktigt att man fick en god skörd, att korna gav mycket mjölk och att man fick många kalvar. Man trodde att guden Frej hade makt över allt sådan som hade med mat, fruktsamhet och växande att göra. Därför bestämde han också över vädret.