Sjukdom Medeltiden del 5 åk 4

Nöd och svält Vissa år regnade det nästan inte alls och andra regnade det för mycket. Skörden blev då för liten och alla utom de rikaste svalt. De fattiga fick äta barkbröd bakat på en blandning av innerbarken på tall och mjöl. Människor som svälter och inte får tillräckligt med näring blir svaga och därför blir de lättare sjuka. Febersjukdomar var livsfarliga på medeltiden. När kvinnor födde barn var risken stor att de skulle få barnsängsfeber eftersom hygienen var så dålig. Klostren tog emot sjuka, men långt ifrån alla kunde vårdas där.

lEpra Lepra, eller spetälska, var en vanlig sjukdom och den finns fortfarande i Afrika och Asien. Den sjuke får stora sår på kroppen och huden fräts sakta sönder. Fingrar och fötter vissnar och faller av. Eftersom sjukdomen var väldigt smittsam så var man rädd för att komma i kontakt med leprasjuka. De fick till exempel inte komma in i kyrkan utan fick nattvard genom ett hål i kyrkväggen. Den som hade fått lepra fick ha en klocka att ringa i så att inte folk kom för nära.

Pest Pest sprider sig ännu snabbare än lepra och dyker upp då och då i Asien när folk tvingas leva tätt ihop och hygienen är dålig. Sjukdomen sprids vanligen av loppor som sugit blod ur sjuka råttor, men man också spridas från människa till människa. Det finns två sorters pest. Vid böldpest får man stora svarta fläckar på kroppen och bölder stora som ägg. Man får hög feber och dör inom några dagar. Lungpesten sätter sig på lungorna så att man får svårt att andas. Idag finns mediciner både mot lepra och pest.

Digerdöden På 1300-talet gick pesten hårt fram och kallades digerdöden. På tre år dog ca ¼ av Europas befolkning. I mitten på 1300-talet kom digerdöden till Norden. Folk dog i massor. Hela familjer dog samtidigt och kyrkogårdarna blev proppfulla. I städerna målade man kors på dörrarna till smittade hus och släpade ut liken på gatorna. Man grävde massgravar utanför stadsmurarna. För att rädda sig undan sjukdomen flydde många och under lång tid var en del städer och byar tysta och tomma.

Skydd mot det onda Medeltidens människor hittade på egna förklaringar till sjukdomar och annat som var farligt: Röd födelsemärken berodde på att mamman bränt sig när hon var gravid. Om man var gravid skulle man inte vara med och slakta djur, då kunde barnet få epilepsi. Blev du sjuk kunde det bero på att du kommit i kontakt med en ond människa. Onda människor hade onda ögon, ibland räckte det med en blick för att du skulle bli sjuk. Ett kors runt halsen kunde skydda mot det onda.

Berättelser om mirakel Man trodde att det fanns heliga kvinnor och män som kunde väcka döda till liv och bota sjukdomar. Katarina av Vadstena (heliga Birgittas dotter) var en sådan kvinna. Man trodde att hon kunde väcka döda till liv. Den som sett mirakel berättade det för biskopen som skrev upp det i en speciell bok.

Kloka gummor och gubbar Det fanns inga läkare. Men det fanns klocka gubbar och gummor som kunde tillverka mediciner och ge goda råd. Deras mystiska recept kunde innehålla allt möjligt som örter, tuppblod, spindelnät och ormskinn. För att öka läkekraften rabblade de magiska ramsor när de rörde ihop medicinen. Prästerna kallade det djävulens påhitt och sa att det var trollkonster som djävulen hittat på för att lura människor.

Skriv i din SO-bok Skriv upp någonting av vad du har lärt dig som har med sjukdomar (lepra, pest, digerdöd) att göra och hur man botade sjuka.