ICF Richard Levi Professor Umeå Universitet. Enh för Rehabiliteringsmedicin

ICF ETIOLOGI KONSEKVENSER SYMTOM & DIAGNOS ICDICF

AKUTMEDICIN REHABILITERINGS- MEDICIN Primär prevention Etiologisk diagnos Kausal terapi Konsekvensanalys Sekundär- & tertiärprevention ”Optimerad funktionalitet” Anpassning –Individ –Omvärld Maximerad livskvalitet & livstillfredsställelse

AKUTMEDICIN: ”What”? ”Why”? ”How”? REHABMEDICIN: ”So what”?

KONVENTIONELL DIAGNOSTIK Fokuserar på etiologi, kriteriebaserade syndrom. REHABILITERINGSDIAGNOSTIK Fokuserar på konsekvenser, och på grader av dysfunktionalitet.

…men naturligtvis är synsätten komplementära

Kroppsstruktur & -funktion Förmåga (ability) till aktivitet Leder till möjlighet till delaktighet (”participation”) Vilket implicit förutsätts konstituera ” livskvalitet” (semi-objektivt) och ”livstillfredsställelse” (subjektivt) CENTRALA KONCEPT:

Här återfinns en kausal hierarki: STRUKTUR - FUNKTION QL DELAKTIGHET FÖRMÅGA TILLFREDSSTÄLLELSE

DETTA ”LINJÄRA” SYNSÄTT KAN (MED RÄTTA) PROBLEMATISERAS! ……men låt oss acceptera det tills vidare.

Den kausala hierarkin implicerar en terapeutisk strategi: 1.Om du kan förebygga, så förebygg 2.Om du kan bota, så bota 3.Om du kan bevara/återskapa normal struktur, så bevara/återskapa normal struktur 4.Om du kan bevara/återskapa funktion, så bevara/återskapa funktion

Den kausala hierarkin implicerar en terapeutisk strategi (forts): 5.Om du kan bevara/återskapa förmåga, så bevara/återskapa förmåga 6.Om du kan eliminera omgivningsbarriärer, så eliminera omgivningsbarriärer 7.Om du kan få någon att acceptera sina begränsningar och omorientera, så få någon att acceptera sina begränsningar och omorientera osv…

Med andra ord: 1.Angrip ”det onda” så nära roten som möjligt 2.Gör så mycket som det går på den mest basala nivån, flytta sedan till nästa nivå, och gör så mycket som det går där, osv… 3.När allt gjorts för att optimera/maximera ”funktionaliteten”, fokusera sedan på att minska omgivningsbarriärerna 4.När det gjorts, fokusera sedan på att finna alternativa lösningar och källor till tillfredsställelse 5.Och när det gjorts, fokusera på omorientering, stoicism, acceptans, ”gillande av läget”….

OBS: i praktiken arbetar rehabiliteringen genom att intervenera på alla relevanta hierarkiska nivåer parallellt.

”FUNKTIONALITET” är alltså ett underförstått och centralt mål för all rehabilitering.

Därför inkluderar seriös rehabilitering alltid en initial kartläggning av ”brister” och ”resurser” avseende kroppsstrukturer, kroppsfunktioner, förmågor och delaktighet enligt (t ex) ICF.

Härefter formuleras mål och delmål. Enligt föreliggande paradigm ska dessa vara konkreta, realistiska, mätbara, relevanta….

…..och (givetvis) uppställda i samråd med patient och/eller närstående.

Sedan upprättas en rehabiliteringsplan, som definierar medlen för att uppnå de uppsatta målen.

Själva genomförandet av rehabiliteringen sker via ett multiprofessionellt team, där patienten sitter (eller är satt) i centrum.

En sanning: Man kan inte ”rehabiliteras”, bara ”rehabilitera sig själv” (med hjälp av andra) Däremot: man kan bli opererad, inte operera sig själv. Detta säger mycket om rehabiliteringens särart.

Retorisk fråga 1: är ”funktionalitet” allt som betyder något?

Retorisk fråga 2: finns viktiga rehabiliteringsmål som inte är mätbara?

Bottom line: Konsekvensfokus Fokus på kvarvarande resurser Fokus på kontext Patientens delaktighet Teamet Kartlägg – målformulera – rehabplanera – utvärdera – dokumentera – rapportera

….och några avslutande provokationer: Vi är ”funktionalitetsfundamentalister”. Vi ägnar för mycket tid åt att mäta det mätbara, även då det är irrelevant. Livstillfredsställelse är viktigast av allt, men är knappast mätbar, och glöms därför bort. ICF-taxonomin är ett steg i rätt riktning, men präglas likafullt av vår förhärskande reduktionism.