0 EU / Norden och arbetslöshetsförsäkringen – generella utgångspunkter EU:s regelverk och nationella regelverk är inte fullt ut anpassade till hur rörligheten mellan länder ser ut, allt mer flexibilitet och korta anställningar. EU:s regelverk är enbart samordnande och alltför generellt; ger i princip bara svar på vilken lagstiftning som ska vara tillämplig och vissa grundläggande principer som rätten att tillgodoräkna sig perioder och exportera ersättning. Övertro på att EU:s regelverk ska lösa alla problem? Nationell lagstiftning avser att reglera nationella förhållanden. Begrepp som ”information, kunskap och samverkan” centrala.
. InformationKunskapSamverkan
2 ”Tvåstegströsklar” – diskriminerande? En arbetstagare eller egenföretagare som blir arbetslös i ett land ska i normalfallet prövas för rätten till och få arbetslöshetsersättning i detta land. Flyttar arbetstagaren till ett annat land kan utförda arbets- och försäkringsperioder överföras över till det ”nya” landet och ligga till grund för ersättning där först efter att arbete utförts i det ”nya” landet. Arbetet innebär att personen blir försäkrad i detta land och kan ansöka om förmåner. Vissa länder, t ex Norge, ställer dels krav på att arbete ska utföras för att omfattas av försäkringen men också ett kompletterande arbetskrav på 8 veckors heltidsarbete inom 12 veckor från det att arbetet utfördes. En form av tröskel i två steg för att kunna åtnjuta en förmån.