Vi säger bara: Barbuda

Spanish Point på södra Barbuda. Kanonankring i kristallklart vatten bakom skyddande korallrev. Vi gör väl ett svep med kameran från masttoppen.

Där tittar själva Spanish Point fram. Finfina rev och många stingrockor.

Fler rev och mer Barbuda.

Jonas och Angelika kommer ”svävande” i sin gummibåt.

Barbuda är i princip en öde ö och nöjesutbudet är det lite si och så med. I alla fall om man pratar krogar, restauranger, biografer mm. Men å andra sidan kan man ju alltid ordna ett grillparty på stranden…

…bada…

…snorkla och fånga en eller annan krabba ute på reven. Just den här taggiga rackaren var faktiskt otroligt välsmakande!

Det vi ser av Barbuda under våra expeditioner på land ser mest ut såhär. Låga buskar. Hela ön är förresten väldigt låg. I seglingsbeskrivningarna uppmanas man att se upp när man närmar sig så att man inte dundrar upp på något av reven innan man får syn på själva ön.

På Barbuda finns faktiskt några större vilda djur. Det är mest vildåsnor och vildhästar men det lär även finnas någon slags rådjur. Sedan har vi förståss de vanliga mindre typ krabbor, ödlor och fåglar.

Stränderna är långa och vita och när solen går ned färgas de i en rosaaktig ton. Ooooo, så romantiskt.

Dags att dra vidare. Anna står framme på peken och spejar efter lömska rev som det för övrigt finns gott om. När solen står högt på himlen är det inga problem att upptäcka dem men att kryssa runt här i mörker är det nog ingen som ens överväger.

Coca Point. Blå, blåare, blåast. Eller är det mer åt turkost kanske.

Efter att ha rundat Palmetto Point breder 11 Mile Beach ut sig.

11 Mile Beach är en smal landtunga, eller ska man säga strandtunga kanske, som skiljer Codrington Lagoon från karibiska sjön. Kan det vara 5,5 mile man ser här på bilden kanske (masttoppsvy).

Här har vi andra halvan.

11 Mile Beach igen. Ingen trängsel direkt.

Vi gör ett riktigt tappert försök att checka ut från Barbuda. Det finns inte en enda skylt på ön men vi chansar på att man hittar tull och immigration i flygplatsens terminalbyggnad. Detta är förresten Codrington. Barbudas huvudstad. Barbudas ENDA stad (eller snarare samhälle)

Tyvärr! Damen på flygplatsen är mycket hjälpsam och vänlig och skickar med oss några ungar för att guida oss till tullen. Gatorna har inga namn och tullen håller till i ett vanligt bostadshus. Utan några som helst skyltar förståss. Tullaren är trevlig och stämplar våra papper. Nu gäller det bara att hitta en viss Mr John som lär hålla till i närheten av en rosa supermarket.

Vi hittar en rosa affär som knappast kan kallas super. Kan det verkligen vara här? Tanten i affären lägger pannan i djupa veck. – Det är nog bäst att ni frågar borta på polisstationen. – Öh, var ligger den någonstans då? – Ser ni den inte där borta, säger tanten. Jasså, polisstationen är alltså det där gröna huset. Alla som bor här vet vem alla är och vart allt ligger så varför bekymra sig om att sätta upp skyltar? Brottsligheten lär vara i princip obefintlig här. Polisstation Traktens busfrön

Med tanke på hur mycket vatten och sand det är i vår jolle så kan man tänka sig att det lekts en hel del i den medan vi varit borta. Ingen skada skedd.

Vi träffar ett amerikanskt par som jobbar som volontärer på sjukhuset. De tyckte att vi såg vilsna ut och hjälpte oss att hitta Mr John. Därefter kör vi kors och tvärs genom Codrington på jakt efter en schysst restaurang. Vår seglingsguide nämner inte mindre än fyra stycken. Två visar sig ha klappat igen för länge sedan och en tredje har åtminstone stängt idag. The Block Club är alltså det enda alternativet i hela staden. Hemgrillade hamburgare på en bakgård. Inte alls fel. Ölen köper man på supermarketen.

Usch och fy! Första reniga dagen på nästan tre och en halv månad. Dags att dra vidare.

Barbuda får nog klassas som en av resans höjdpunkter. Så totalt olik de exploaterade öarna som ligger runt omkring. Barbuda tillhör Antigua men saknar helt turistnäring. Barbuda kan verkligen rekommenderas för den som gillar lite äventyr och strapatser. Tyvärr (eller är det tur) är den lite svårtillgänglig för den som inte har egen båt. Det går visserligen att både flyga in eller ta färjan men det verkar lite skralt med hotell ock restauranger. Tält kanske kan vara ett alternativ. Nej, vet ni vad. Nu hoppar vi ned till den gamla svenskkolonin St Bart. Vi hörs!