Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft – slutbetänkande från Ansvarskommittén Björn Föredrag av Björn Sundström

Vad är problemet – nu och framöver? Demografin Minskande andel i arbetskraften Ökande behov av välfärdstjänster Teknisk och ekonomisk utveckling Större möjligheter att bota/lindra allt fler sjukdomar Högre efterfrågan på välfärdstjänster Allt mer sammansatta behov/önskemål från medborgarna Skillnader finns i kommunernas/landstingens välfärdsproduktion Initiativen från nationell nivå är för många, för sektorsorienterade och för okoordinerade Ansvaret för att skapa goda tillväxtbetingelser är splittrat – staten har övergivit länen för länge sedan Björn

Den demografiska utmaningen i det kommunala uppdraget

Förändring av antalet personer i olika åldrar Arbetskraftsutbudet i den mest yrkesaktiva gruppen 25-64 år beräknas öka med 61 000 personer 2003-2030

Kommunal styckkostnad, 2003

Genomsnittlig kostnad per person inom äldreomsorgen Ålder Kvinnor Män 65-74 10 700 10 200 75-79 36 700 27 900 80-84 81 400 56 000 85-89 165 400 115 700 90+ 304 200 228 000 Källa: Kommunförbundet

Boendeformer enligt IBF (institutet för bostads- och urbanforskning) Exbo Gambo Kombo Mambo Vedbo Delsbo Fågelbo Förbo Gråbo Krylbo Närbo Sambo Svärbo Särbo Turbo Gravbo

Den demografiska utmaningen Befolkningsutveckling i lokala arbetsmarknader Andel sysselsatta inom äldreomsorgen Källa: SCB samt Svenska Kommunförbundets långtidsutredning

Kostnader per capita - sista levnadsåret

Bruttonationalprodukten (BNP) 1950- Miljoner kr, 2000 års priser

Demografiskt tryck och offentlig konsumtionsökning per år 1950-2000

Är skattetaket nått?

Det långsiktiga behovet av kommunalskatt Källa: Svenska Kommunförbundets långtidsutredning Kommunala framtider (år 2002)

Statens styrningsproblematik Den politiska arenan Riksdagen: Lagar Förordningar Föreskrifter Tillsyn Verksamheten

Specialiseringstrycket på kommunerna

Staten Stort behov av att ”återsamla staten” Tvärsektoriellt beslutsfattande Ny modell för samordning av staten Utvecklat samspel RK – länsstyrelserna – sektorsmyndigheterna Regeringskansliet bör ses över Offentlig tillsyn som princip ett statligt ansvar sektorsmyndigheternas tillsyn samlokaliseras länsstyrelserna övertar flertalet av kommunernas tillsynsuppgifter Åsa

Staten och den kommunala sektorn Ansvaret för välfärdstjänsterna delas av staten och den kommunala sektorn Statens styrning inriktas på normering Ta vara på kunskapsstyrning – bättre nationell informationsförsörjning Relationen brister i tillit och dialog Lägg fast en ordning för samråd mellan staten och kommunsektorn Åsa

Primärkommunerna Nuvarande kommunindelning behålls tills vidare Underlätta kommunsamverkan Länsstyrelserna ska följa utvecklingen i kommunerna Särskilda bidrag för kommuner som vill gå samman Utjämningssystemet bör ses över Kommuner ska redovisa sin samverkan Fokusering på välfärdstjänsterna och grundläggande samhällsplanering Tillsyn (enligt EG-förordningar, lagar, andra föreskrifter) blir i princip ett statligt ansvar Björn

Hälso- och sjukvården Decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem främjar utvecklingskraft och effektivitet Huvudmännen behöver viss storlek för att klara kunskapsbildning och –spridning samt långsiktigt utvecklingsarbete Landstingen ersätts av väsentligt färre och mer jämnstora regionkommuner ”med ansvar för regional utveckling och för hälso- och sjukvård” Ett regionsjukhus per regionkommun (alt. institutionaliserat samarbete) Statlig styrning renodlas mot normering – förstärkt kunskapsstyrning bl.a. via regionala kunskapscentra Roger

Hälso- och sjukvården (forts) Samlad patientlagstiftning Medborgarens fasta läkare kan vara annan än allmänspecialist Socialstyrelsen samordnar SBU, LMV Bedömningar och resonemang Tillsynen bör flyttas från Socialstyrelsen och samordnas med tillsyn över socialtjänsten Företagshälsovårdens roll bör utvecklas Om inte nya lagen får effekt bör kommuner få anställa läkare Ev. bör man överväga sammanslagning av FK/AMS Ev. bör regionerna ta över ansvaret för missbrukarvården Roger

Regional utveckling Två delar i det regionala utvecklingsarbetet Utvecklingsuppdraget (prioriteringar, avvägningar, processledning) - regionkommun Myndighetsuppdraget (statlig samordning, tillsyn, uppföljning och kunskapsbildning) - länsstyrelse Regionkommunerna övertar landstingens övriga åtaganden På sikt ev. fler uppgifter Dialog och samverkan med primärkommunerna avgörande Lag om regionalt utvecklingsarbete Åsa

Lag om regionalt utvecklingsarbete Regionkommunen skall leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet Regionalt utvecklingsprogram (inkl geografiska regionintressen och regiontrafikplan) EU:s strukturfonder (”bindande yttranden”) Regionalt utvecklingsanslag (ersätter länsanslaget) Regionala tillväxtprogram Lokal och regional kollektivtrafik Regionalt anpassa och konkretisera nationella miljömål Regionalt folkhälsoarbete, naturvård, kulturmiljövård Besluta om statsbidrag till regionala kulturinstitutioner Bedriva regionalt jämställdhetsarbete Åsa

Relationen regionkommun – primärkommun Primärkommunen har en egen och viktig roll i det regionala utvecklingsarbetet Kommunalt planmonopol Lokala näringslivskontakter Kommunal attraktivitet (skolor, barnomsorg, service, kultur och fritid mm) Regionkommunen är inte i konstitutionell eller någon annan mening överordnad primärkommunerna kan inte fatta beslut som är juridiskt bindande för primärkommunerna Regionintressena ska utgå från den kommunala översiktsplaneringen Det är genom samråd och dialog som regionintressena ska hävdas Björn

Sammanfattande problemanalys Sektoriseringen måste balanseras med tvärsektoriellt perspektiv Den regionala samhällsnivån är oöverskådlig och splittrad En ny regional samhällsorganisation med tydligare roller och uppgiftsfördelning behövs En förutsättning för reformerna är en ny, gemensam läns- och regionindelning med väsentligt färre enheter än idag Björn

Särskilt yttrande från SKL:s sakkunniga Miljötillsynen tillhör de tillsynsområden som inte kan komma ifråga att flytta till länsstyrelserna. Det föreslagna samrådet mellan staten och kommunsektorn bör lagstadgas. ÅSa

Indelningskriterierna

Kriterier för regionindelning Gemensam läns- och regionkommunindelning (giltig även för statliga myndigheter) 1-2 miljoner invånare (ej under 500.000) Ett regionsjukhus/region (alt institutionaliserat samarbete) Ett universitet/region med betydande fasta forskningsresurser LA-regionerna utgör byggstenar Människor ska kunna känna anknytning Slutsats: 6-9 län/regionkommuner Roger

Möjliga regioner (baserat på AK:s resonemang) Norra Sverige: 1–2 regioner Mellansverige: 2–3 regioner Södra Sverige: 3–4 regioner Summa: 6-9 regioner Roger

Slutsats 6-9 län/regionkommuner i Sverige 1-2 län/regionkommuner i norra Sverige 2-3 län/regionkommuner i mellansverige 3-4 län/regionkommuner i södra Sverige

Den fortsatta processen

Oklart hur detta ska gå till Tidsplan i anledning av Ansvarskommitténs betänkande Prel. just. skatteutjämning Förhandlingar om Huvudmannaskap Skattesatser Personalfrågor Fastigheter Bolagsfrågor Kräver medverkan av alla kommuner och alla landsting Just. skatteutjämning Indelningsprocessen Oklart hur detta ska gå till (processledare?) Regionkommun kan träda ikraft Prel. Ek. reglering Riksd.beslut om ny länsindelning Budgetföruts. Prel. ök om ny länsindelning 1/7-08 Betänkande 1/7-10 Budget Val Remiss 1/1-07 1/1-11 1/1-09 1/1-10 1/1-08 Organisationsutredning Regeringen lägger inriktningsprop. med uppdrag att formera sig i regionkommuner Ev. folkomröst- ningar (EU-valet) Prop. ny länsind Reg.beslut om regioner och indelnings- delegerade Björn Indelningsdelegerade arb. Organisation Ekonomi Personal

Indelningsprocessen Tre särskilda utredare/process-ledare/förhandlingspersoner Kartan överenskommen vår/sommar 2008 Genomförande till 2010 (undantagsvis 2014) Björn