Kvinnligt kroppsideal genom tiderna Källor: http://wwwc.aftonbladet.se/halsa/0006/03/madonna3.html Källa: R.Broby -Johansen ”Kropp och kläder” (Rabén & Sjögren) http://www.popularhistoria.se/artiklar/kvinnokroppens-ideal-–-smart-eller-mullig/

1600-talet För första gången på mer än tusen år tillåts kvinnor att visa sina armar, också hals, skuldror och rygg blottades mer eller mindre. Kvinnoidealet som det framställs hos Rembrandts myndiga matronor växer i omfång när konstnären Peter Ruben målar dem. Stora, starka och friska kvinnor.... Fetma var ett tecken på hälsa och rikedom och kvinnorna var inte rädda att visa upp sina tjocka magar. Kläderna framhävde höfter och rumpa.

1800-talet I början av 1800-talet förflyttades midjan ända upp till under brösten, höfterna skulle vara breda, den kvinna som födde flest barn vann. I slutet av 1800-talet däremot kom en tid då klädmodet sannolikt var mycket smärtsamt för kvinnorna. Magen skulle inte finnas alls, midjan skulle vara getingsmal och en del kvinnor gick så långt för att bemöta det rådande skönhetsidealet att de opererade bort de två nedersta revbenen. Korsetter med metallstöd var vanligt, brösten skulle framhävas men höfterna vara pojksmala.... Traditionernas inflytande över kroppsidealen är stort. Idealen från den viktorianska tiden har påverkat oss under hela 1900-talet. Att vi ska raka av oss kroppshåren dyker till exempel upp för första gången vid sekelskiftet 1900 och lever kvar än i dag. 1900 Den smala och bräckliga kroppen var idealet bland över- och medelklasskvinnorna. Deras hy skulle vara vit, figuren tunn, händerna och fötterna små liksom munnen och näsan. Dessa ideal markerade skillnaden mot arbetar- och bondkvinnorna, som var muskulösa och solbrända med stora, slitna händer.

1910 Fyllig och barnalstrande 1910 Den kvinnliga kroppen lämnade det smala och svaga idealet. I stället gjorde den yppiga, sunda och moderliga kvinnan, som skulle ägna sig åt barnafödande och barnuppfostran, sitt intåg. Den kvinnliga idealkroppen gick upp i vikt, delvis som en följd av friare kläder utan korsett. Samtidigt har sociala och ekonomiska förändringar i samhället betydelse för vilka ideal som gäller. Idéhistorikern Karin Johannisson i Uppsala menar att kroppen är en spegel av dels kvinnans förmåga att föda barn, dels hennes plats på arbetsmarknaden. Under de perioder då födelsetalen har varit låga har kvinnans roll som mamma lyfts fram. – Både i början av 1900-talet och på trettiotalet föddes få barn i Sverige. Den omfattande manliga emigrationen skapade ett stort kvinnoöverskott och nativiteten sjönk i hela västvärlden. Samhället propagerade för en yppig och sund kvinna som skulle ägna sig åt barnafödande och barnomsorg och då gick den kvinnliga idealkroppen upp i vikt, säger Karin Johannisson.

1920 Smal och kapabel 1920 Kroppsidealet blev åter smalt och blekt. Den långa, plattbystade och smalhöftade pojkflickan med kort hår slog igenom. De löst sittande kläderna i raka linjer skulle dölja de kvinnliga former som trots allt fanns där, samtidigt som de medförde både kroppslig och andlig rörelsefrihet. Den rökande kvinnan blev populär, cigaretten symboliserade kvinnlig frihet. Under tjugotalet när kvinnorna gjorde intåg på arbetsmarknaden och en våg av kvinnlig politisk aktivitet svepte över Europa blev det kvinnliga kroppsidealet allt mer manslikt. Pojkflickan slog igenom och de kvinnliga formerna försvann. – Det smala idealet symboliserar både självständighet och hur de typiskt kvinnliga formerna utplånas när hon konkurrerar med män på arbetsmarknaden, säger Karin Johannisson. 1900-1920
 Klänningarna blir omkring 1913 så snäva nedtill att kvinnorna ser ut som om de vore enbenta och brösten har växt ihop till en sammanhängande, konsolaktig utväxt. 20-talet och charleston, när en kvinna skulle vara så platt och pojkaktig att man snörde brösten så hårt att amningsfunktionerna i somliga kvinnors fall slutade fungera. Kanske berodde detta pojkideal på kvinnoöverskottet efter första världskrigets slut. Midjan skulle inte markeras, kvinnokroppen skulle vara rak och bröstlös.

1930 1930 Kroppen skulle åter utstråla sundhet och hälsa. En naturlig, sportig och präktig mamma blev idealet och kvinnorna gick upp i vikt igen. Nu skulle hon vara ordentligt påklädd och klaffar syddes in överallt i kläderna, till och med i nattlinnen. Både i början av 1900-talet och på trettiotalet föddes få barn i Sverige. Den omfattande manliga emigrationen skapade ett stort kvinnoöverskott och nativiteten sjönk i hela västvärlden. Samhället propagerade för en yppig och sund kvinna som skulle ägna sig åt barnafödande och barnomsorg och då gick den kvinnliga idealkroppen upp i vikt. Detsamma hände på trettiotalet då Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan gav näring till kraven på en hälsosam och alstringsduglig kvinna, säger Karin Johannisson.

1950 Rund och sund Yppig och hemmafruanpassad 1930-1950 
 Under 30, 40 och 50 och i början av 60-talet regerade kvinnor med formen. I en tillbakablick kan man väl konstatera att som smal på den tiden räknades de kvinnor som låg mellan 70 och 80 kilo. Vi dyrkade Anita Ekberg, Sophia Loren, Brigitte Bardot, Marilyn Monroe...Det gjorde dock inget om du hade markerad midja, svällande lår och yppig barm. 1940 Under andra världskriget betonades den fruktsamma kvinnan allt mer. Samtidigt berättade klädernas slitstarka material och raka breda axlar om tidens krav och om plikt. 1950 Hemmafruidealet blomstrade samtidigt som ett kurvigt vampideal växte fram. Formerna var markanta hos båda grupperna. Hemmafruns midja snördes åt, medan bröst och höft betonades. Magra ungdomar stoppades in i höfthållare och stålfjädrade behåkupor. Samtidigt gjorde den kaxiga tonårsbruden entré iförd jeans och tröja. 1

1960 Anorektiskt smal 1960 Den anorektiska antikroppen gjorde sitt intåg i samband med politisering och sociala revolter i samhället. Behåar brändes på bål tillsammans med andra föreställningar som ansågs vara hämmande för kvinnornas position i samhället . Men både under tjugo- och sextiotalen när kvinnorna gjorde intåg på arbetsmarknaden och en våg av kvinnlig politisk aktivitet svepte över Europa blev det kvinnliga kroppsidealet allt mer manslikt. Pojkflickan slog igenom och de kvinnliga formerna försvann. – Det smala idealet symboliserar både självständighet och hur de typiskt kvinnliga formerna utplånas när hon konkurrerar med män på arbetsmarknaden, säger Karin Johannisson. 1960
 På 60-talet kom Twiggy med sin sjukligt magra kropp, men hon var inte den enda som påverkade kroppsmodet. I slutet av 60-talet slog nämligen hippierörelsen och flower powerperioden till med full styrka och alla slags utseenden och kroppsformer var tillåtna,

1970 Fri och jämställd Endast sjuttiotalet utgör undantaget från variationen mellan smalt och runt. Då stod strävan efter jämlikhet i fokus. Kvinnor vägrade att bli bedömda utifrån sina kroppar. Behåar som brändes på bål blev symbolen för den nyfunna friheten. Plyschfamilj och unisexmode var den dominerade trenden. Aldrig mer skulle kroppen utgöra grunden för den kvinnliga identiteten, tänkte man. Kraven på kvinnlig frigörelse och jämställdhet växte. Kvinnorna vägrade att bli bedömda efter sina kroppar, utan ville bli sedda som personligheter. Behålöst mode, plyschoveraller och unisex skapade den naturliga, befriade kroppen.

1980 Smal och stark 1980 Efter sjuttiotalets period av jämställdhet hamnade utseendet åter i fokus och skillnaden mellan kvinnor och män betonades. Den kvinnliga identiteten kopplades starkt till utseendet. Idealet var en solariebrun och vältränad framgångskropp. På 80-talet var det solbränt som gällde - alla sprang på solariet och detta med gym och träning anammades. Dock inte i någon extrem form. Mulligt var fortfarande ganska gulligt.

1990 Smal och stark Nittiotalet har varit komplext. Det kvinnliga har betonats genom sexiga och utmanande kläder. Men samtidigt har vi sett ett könsöverskridande, androgynt mode. Fotomodeller har blivit megastjärnor och medierna har haft stor makt att skapa och upprätthålla ideal. Kraven att leva upp till dem har varit stora. 1990 Utseendet betonades allt mer. En tunn men stark kropp blev idealet. Men nittiotalet var komplext: androgynt samtidigt som kvinnligheten betonades genom pushup-behå och sexiga underkläder. Liksom vid slutet av 1800-talet blev kvinnokroppen trots idealet svag och bräcklig genom sjukdomar som anorexi och bulimi. I mitten av 1990-talet kom Minimjölken, Lätta och en massa andra lågkaloriprodukter som skulle hjälpa oss i kampen ”när vi hade bestämt oss för att inte bli feta”.

2000 Dagens medicinska idéer stödjer en smal, effektiv och hälsosam kropp. Tillsammans med kommersiella krafter inom bland annat hälso- och gymkulturen har det lett fram till vår tids tunna, men starka ideal. Ändå återkommer sjukdomar förknippade med utseendet, som anorexi och bulimi, precis som för hundra år sedan. Kroppsidealen är överhuvudtaget hårdare reglerade i dag än tidigare under 1900- talet, men vi ser det inte för det är en del av vår vardag. Samtidigt finns det större pluralism i hur vi får klä oss, säger han Vi har ända in i 2000-talet anammat muskler, tvättbräda och sundhet som ett kroppsideal. Madonna är kanske den som tydligast visat vägen genom åren, från gullig och mullig till förvisso kvinna, men ändå mest ett slags androgynt muskelpaket. Nu ska vi kvinnor också, till en späd kropp, ha välformade, gärna stora bröst. Ett av de sjukaste exemplen på hur fel det kan bli måste vara Victoria ”Posh” Beckham i Spice Girls som knappt kan bära sig själv men ändå har stora välformade bröst. Hur 2000-talets kvinnliga kroppsideal kommer att se ut är svårt att spekulera i. Men den smala kvinnan har varit förebild sedan åttiotalet och ska vi följa historiens svängningar är det dags för en mulligare idealkvinna. I samma riktning talar också det faktum att födelsetalen sjunker. Inte sedan 1935 har det fötts så få barn i Sverige som under 1999.