Att referera och ange källa! Ur kunskapskraven för Svenska 2: Texterna är (E: till viss del) anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan tillämpa regler för citat- och referatteknik och följer i huvudsak skriftspråkets normer för språkriktighet. Språket är varierat (C: klart och varierat, A: är träffsäkert, klart och varierat) och innehåller goda formuleringar.
Att återberätta och sammanfatta! Att referera Att återberätta och sammanfatta! Exempel på situationer: återberätta en film, eller en match. När du skriver en text och behöver återge vad någon annan skrivit och spara tid åt läsaren. Du måste alltid ange källa, alltså berätta vem som skrivit vad, var och när! (Du berättar aldrig om en film utan att säga vad filmen heter…)
När du refererar… Välj ut det viktigaste! Berätta med egna ord! Tips: ta ut stödord ur texten och återberätta sen med egna ord! (Om du inte gör om till egna ord plagierar du: stjäl…) Var neutral och saklig! (Vad du själv tycker och tänker ska inte märkas i referatet) Ange källa tidigt i referatet!
Att ange källa med fotnot All fakta som inte är era egna tankar eller egna slutsatser måste fotnotas. Fotnoten kommer efter skiljetecken som punkt eller kommatering, varje gång du byter stycke och/eller källa. I noten skrivs hänvisningen till käll- och litteraturförteckningen. Är fakta hämtat från en bok skriver man i noten (se fler exempel i Ninas dokument Uppsatsformalia): Andersson (2001) s. 32 I käll- och litteraturförteckningen skriver man: Andersson, Roger. Saudiarabien (2001) Uppsala, Almqvist & Wiksell
Referatmarkörer Referatmarkörerna påminner läsarna om att texten är ett referat och från vilken källa informationen kommer. Exempel: (författaren, skribenten, namn på författaren, ”jag”: i t ex diskussionsdelen…) Skriver, säger, menar, berättar, beskriver, förklarar, visar, jag anser, man kan anta att, en slutsats som kan dras är, jag hävdar, menar… (undvik för mycket ”jag tycker”) Fler verb: s 414 Mer om att referera, se sid 413 i Svenska impulser (+ s 407-409)