BRIS är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. BRIS vill förbättra barns och ungdomars villkor i enlighet med FN:s Konvention om Barnets Rättigheter

Inget är för stort eller för litet bara du vill prata med en vuxen

Samtalsfunktioner Möjliggöra berättande Bidra till struktur Få bekräftelse Få avlastning Bidra till att se sig själv i ett större sammanhang Förmedla hopp Informera

”Barnet vet mer om sin egen värld än vad vi vuxna gör”

”Vuxenvärlden talar ofta om att vi vill uppfostra våra barn till självständiga tänkande barn, men är vi då beredda på att lyssna på dem och välkomna deras inflytande i vardagen”.

”Vuxna tycker mycket om barn. Särskilt om de inte säger något” Rasmus, 6 år

Barnperspektivet Verkligheten ser olika ut för oss beroende på vem vi är som upplever. Upplevelsen är det som vi är med om, sker inom oss var och en – och ser olika ut för oss. Exempel: Om ”verkligheten” består i att ett vuxet par med barn separerar – så är deras upplevelser av saken inte lik barnets upplevelse. Verkligheten Barnets perspektiv Vuxnes perspektiv

”Det viktigaste är att vi kan och vill se barn precis som de är och inte som vi önskar att de skulle vara. Det innebär hellre att fråga barnet hur det är än att berätta för barnet hur det är”.

Betraktarens ryggsäck Tilltro Nyfikenhet Kunskap Respekt Förståelse Förståelse Betraktarens ryggsäck Förståelse Barnets upplevelse Stå på barnets sida Igenkännande Barnets berättelse Barnperspektiv kan ses som ett pussel med många delar där man kan titta och arbeta med bit för bit. Pusselbitarna är inte rangordnade utifrån viktighet. I princip alla pusselbitarna är relationen till den vuxne avgörande. Det kan också finnas fler pusselbitar – därför har pusslet ingen ram. Man kan genom att lyfta de olika pusselbitarna också se var det är jag eller vi behöver arbeta mer med. Kunskap - beroende på sammanhang så behöver man olika sorters kunskap både generella (barnets ålder, utveckling) och specialkunskaper (ex om olika diagnos…), såsom tex levnadsvillkor för de barn jag möter. Men även kunskaper om hur man kan ta ansvar för konsekvenserna när ett barn berättar att det far illa. Det är viktigt att man när det gäller kunskaper glömmer bort att barn är individer och att relationen till barnet inte får glömmas bort. Respekt – här den mer moraliska formen av respekt. Där objektet får respekt bara genom att existera vilket ställer krav på hur man behandlar det. Petter citat ”Det viktigaste är att v i kan och vill se barn som de är och inte som vi önskar att de skulle vara.” Det finns ingen respekt från barn längre, hör jag ofta!! Hur kan man förtjäna barnens respekt? Hur visar jag respekt för ett barn jag möter? Hur visar vi respekt för de barn vi möter? Förståelse – för de barn och den verklighet som de befinner sig kan tyckas lätt men det är viktigt att vara observant på hur våra egna tolkningar påverkar vår förståelse. Nyfikenhet – positivt där nyfikenhet och intresse är en känsla som är en drivkraft till att vilja veta mer, få kunskap och utvecklas. Intimt förknippat med engagemang. Viktigt att behålla detta som en drivkraft. ”Varför frågar vuxna bara en gång och nöjer sig sedan med svaret bra?” Det finns hinder hos oss vuxna som gör att vi inte frågar vidare. Osäkerhet, okunskap, att det är för smärtsamt, hög integritet/familjeintegritet Vad gör mig nyfiken på det barn jag möter? Hur gör jag för att fortsätta vara nyfiken på de barn jag möter? Barnets upplevelse – Att uppleva något och tillåtas äga den upplevelsen kan tyckas självklart men det är något som vi vuxna måste arbeta mycket med. Barn som berättar möts inte helt sällan av en annan tolkning av situationen. Empati – ingen fördjupad diskussion kring empati, finns mycket forskning men som en pusselbit är den viktig för att kunna inta ett barnperspektiv och fundera över hur vi hanterar det när vi ser att det brister hos vuxna som möter barn. Igenkännande – handlar om att minnas hur man tänkte och kände som barn, minnas en känsla av barndom, hur det tex var att vara liten och rädd eller stolt och glad. Betraktarens ryggsäck – i ett perspektivtagande är det alltid en fråga om vem betraktaren är. Erfarenheter kommer att påverka vår bild om vad som är bäst för ett barn. Kulturella, religiösa och sociala sammanhang påverkar hur vi tänker liksom våra åsikter. Därför är medvetenheten det vi behöver lyfta och arbeta med. Ett aktivt sätt att arbeta med detta är genom att prata om det som man har med sig i sin ryggsäck och hur det påverkar mötet med barn. ÖVNING Antagande som påverkar oss - Diskutera 2 -2 Tilltro – är en grundläggande förutsättning för att jag ska kunna få ta del av barnets upplevelse och berättelse. Ljuger barn blir en frågeställning under denna pusselbiten. Barnets berättelse - är den pusselbit som vi absolut inte kan vara utan. Utan den har vi inget att förhålla våra kunskaper, vår empati, vår förståelse osv till. BRIS har en massa erfarenheter och kunskaper om hur vi som vuxna kan möjligöra berättandet. Förmåga att lyssna – är en så viktig del i kommunikationen med barn att den får vara en egen pusselbit. Att lyssna är så mycket mer än att vara tyst när barnet pratar. Att lyssna på barnet kräver att man samtidigt lyssnar på sig själv. Art 12 ÖVNING att fråga vidare utan att tolka Att stå på barnets sida – handlar oftast om modet att våga stå på barnets sida. Ta barnet på allvar. Vid en intressekonflikt mellan barn och vuxen så är det barnets bästa som ska sättas i första hand (art 3) Empati Förmåga att lyssna

” Varför frågar vuxna bara en gång och sedan nöjer sig med svaret ’bra’?” Flicka 15 år

Att lyssna Att bekräfta Att förmedla hopp

Att förmedla värme och respekt är mycket viktigare än innehållet

”Att visa svaghet fodrar stor styrka, att erkänna sin feghet kräver stort mod. Vad du än bär på ska du aldrig behöva bära på det själv. Vad än människor har att säga så ska du aldrig behöva vara tyst. Ett tips är att du kan om du vill börja prata med en vuxen. Värdera dig aldrig så som du inte var värd att lyssna på. Kramar….” Flicka 14 år