Om mötet mellan biståndshandläggaren och den äldre. Anna Dunér, universitetslektor Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet Presentera mig.

Hur organiseras hjälpen i de äldres vardagsliv? De äldres perspektiv: intentioner och strategier hos äldre som för första gången kontaktat äldreomsorgen, det informella nätverkets funktion. Biståndshandläggarnas perspektiv: deras handlingssätt i beslutsprocessen. Hjälpgivande närståendes perspektiv: motiv, erfarenheter och strategier. Den övergripande frågeställningen i mitt avhandlingsarbete. En sk sammanläggningsavhandling, 4 artiklar skrivna på engelska: en om hur de äldre hanterar sin situation, deras intentioner och strategier när de inte längre klarar sig utan hjälp, en om det informella nätverkets funktion, en om biståndsbedömarnas handlingsfrihet och makt och slutligen en om närstående som hjälper sina äldre anhöriga eller vänner. Tillsammans med min handledare Monica Nordström har jag intervjuat och observerat biståndshandläggare när de tar emot ansökningar från äldre personer och intervjuat dem kring sina ärenden. Genom biståndshandläggarnas rekryterades äldre personer för intervjuer och genom några av dem fick vi närstående att intervjua, De flesta närstående har jag sökt på annat håll.

De äldres intentioner Oberoende och autonomi Att vara fri Att ha kontroll Att vara med Lugn och ro Äldre som inte längre klarar sitt vardagsliv utan hjälp, över 65 år, kontaktat äo för första gången. Rekryterades via biståndshandläggarna. Intervjuades 1-2 gånger. Det som framkom, och som kanske inte är så överraskande, är att de äldre vill vara oberoende och klara sig utan hjälp så länge det går. Ofta är det andra än de äldre själva som initierar kontakten med kommunens äldreomsorg. Anhöriga eller sjukvårdspersonal har ofta ansett att de äldre behöver hjälp under ett tag innan själva ansökan görs. När de äldre inte längre klarar sig utan hjälp vill de behålla sin autonomi genom att vara de som bestämmer över sin situation. De vill vara fria och bestämma över sin tid och slippa att anpassa sig till äldreomsorgens tider och rutiner. De vill behålla kontrollen över sin situation genom att delta i så många vardagsbestyr som möjligt, ex v att fortsätta gå med till affären, få bo kvar i sin bostad och behålla vissa sysslor för sig själva. De vill ta aktiv del i tillvaron, är nyfikna, vill kämpa för att bli bättre för att återigen kunna delta aktivt. Några av de äldre talade om vikten av inre lugn och att att acceptera sina omständigheter.

De äldres strategier Kämpa på och ha att göra Anpassa sig till situationen Få hjälp från olika håll Tjänster och gentjänster Överlämna ansvaret För att uppnå känslan av kontroll och oberoende använda sig de äldre av olika strategier. De kämpade på och var rädda för att slå sig till ro, vilket skulle göra dem sämre. De höll sig sysselsatta genom att behålla vissa sysslor för sig själva. De anpassade sig till sin situation och kunde tex berätta att städningen som de tidigare gjorde på en eftermiddag kunde ta flera dagar, de dammade en dag, dammsög något rum ena dan och nästa rum nästa dag, och torkade golven lite i taget. Andra gav exempel på att de möblerade om i hemmet för att ha allt inom räckhåll, en dam hade börjat ligga på kökssoffan för att ha nära till toa. För att slippa känna sig som en belastning, undvika beroende av en hjälpgivare och för att behålla kontrollen så skaffade de hjälp från flera olika håll. Kommunal äo, grannar och familj. De kunde också erbjuda gentjänster till dem som hjälpte dem. För att upprätthålla balansen i relationen. Någon berättade att hon sydde i knappar , en annan att han lät hjälpen plocka frukt i trädgården, någon bakade bullar när barnbarnet kom och hjälpte henne. Ibland kunde det också handla om tjänster de äldre gjort för länga sedan och som de nu kände att de kunde kvittera ut. Ex v att de tidigare hjälpt flera grannar med barnpassning, ärenden osv. När de äldre till sist känner att situationen blir dem övermäktig så överlämnar de ansvaret till andra att besluta över deras situation. Ofta till något av sina barn eller annan närstående. Ibland till biståndshandläggaren.

Hur hanterar de sin situation? Aktivt Anpassat Passivt Vi kunde se att de äldre hanterade sin situation på något olika sätt. Några var väldigt aktiva i att lösa de svårigheter de stötte på och för att ordna sin situation. De hade fortfarande kontrollen och tog tag i svårigheter genom att ringa äo, fastighetsskötare, närstående mm för att få hjälp med olika saker. De var medvetna om sina behov och manövrerade aktivt mellan olika tillgängliga resurser. Andra var anpassade och hade överlämnad en del av initiativet och sitt oberoende till andra. Om de gör det medvetet så behåller de fortfarande kontrollen. Som de äldre som anpassar sig efter barnens eller sjukvårdens syn på sina behov. Ibland för att slippa tjat och ibland för att anhöriga skulle känna sig lugna och slippa oroa sig. Andra anpassar sig efter äldreomsorgens tjänsteutbud. De söker om det de vet att de kan få och undviker att klaga. Många äldre tar ett stort ansvar och anpassar sig, då de vet att kommunernas ekonomi är dålig, att personalen är stressad osv. Slutligen de passiva äldre som hade överlämnat ansvaret till andra. De agerade helt på initiativ av andra och hade gett upp kontrollen över sina liv. Här handlar det om de allra sjukaste och svagaste äldre. En man uttryckte att han hade klarat av ett helt liv innan, men nu orkar jag inte längre!

Handlingsutrymme Rättsliga villkor Organisatoriska villkor Moraliska Att studera biståndshandläggarnas beslutsprocess handlar om att studera relationen mellan de som ansöker om hjälp från äldreomsorgen och den välfärds, eller människovårdande, organisation som är satt att ge hjälp till de som behöver det, nämligen den kommunala äldreomsorgen. Teorier om människovårdande organisationer intresserar sig främst för den makt som tjänstemän i dessa organisationer har över sina klienter och den process genom vilken klienter skapas. Här finns en gråzon av makt som inte bara handlar om den legala makten utan även om konstruerade sanningar om vad som är bäst för de äldre, biståndshandläggarnas personliga och/eller yrkesspecifika normer, professionella problemdefinitioner och förhandlingar mellan parterna, biståndshandläggarna, de äldre och (deras anhöriga). Den här makten uppstår i mötet mellan biståndshandläggarna och de äldre, och uppfattas vanligen inte som maktutövning. Därför tycker jag att det är särskilt viktigt att synliggöra den här makten så att medvetenheten kring den kan öka. Den informalitet som omgärdar biståndshandläggarnas arbete ger utrymme för dold maktutövning. Vid tex hembesöket tonas det ofta ner att det handlar om formell myndighetsutövning, ofta i gott syfte, att få de äldre att känna sig bekväma med situationen. Men det kan ju också leda till att de äldre ’avväpnas’ och blir mindre beägna att hävda sina rättigheter. Att skapa en klient innebär att omvandla specifika, unika äldre individer och deras behov till förutbestämda, standardiserade behovskategorier som motsvaras av äldreomsorgen tjänsteutbud. Biståndshandläggarna fungerar som översättare i denna process, de översätter de äldres behov till ett språk som kan förstås av äldreomsorgen. Som passar in i äldreomsorgens behovs- och insatskategorier och de regler och riktlinjer som gäller. En människovårdande organisation som äldreomsorgen Kan endast fokusera på vissa aspekter av de äldre omsorgstagarna. Människor är alldeles för komplexa för att en organisation skall kunna väga in samtliga aspekter när beslut om hjälp ska fattas och senare även utföras. Som biståndshandläggare tar man därför fasta på vissa, passande karaktäristika hos de äldre för att kunna fatta beslut. Men det är biståndshandläggarna som har makten att avgöra, definiera vilka egenskaper som är viktiga och vilka som inte är det. Biståndshandläggarnas makt verkar genom styrmedel som lager, riktlinjer, organisationens resurser och den personliga relationen.

Makt Strukturell makt Intentionell makt Definition: ’Inbegripet i alla sociala situationer och kan förstås som ständigt föränderliga styrkeförhållanden vars användbarhet avgörs av den sociala kontexten.’ Inbegriper både strukturell och intentionell makt. Strukturell makt handlar om över och underordning. Biståndshandläggarna har genom sin position i organisationen tillgång till dess resurser, tjänster, material, personal etc, och kan genom den delegerade beslutanderätten enligt lag besluta om att bevilja eller avslå bistånd till de äldre. Detta kan ses som strukturell makt då lagen och positionen i organisationen ger biståndshandläggarna en överordnad position. Intentionell makt handlar mer om en förmåga som innehas av en individ. Denna förmåga kan användas för att uppnå något som man vill. Exv de intentioner som de äldre vi sätt att har och de strategier som de utvecklade för att uppnå dem. Biståndshandläggarnas kunskap och erfarenhet från flera liknande situationer ger dem en förmåga att uppnå det de eftersträvar i situationen. Vad vill då biståndshandläggarna i beslutssituationen?

Handlingssätt i beslutsprocessen Avvisa Expediera Omvandla behov Kontrollera Hur de använder sin makt. Avvisar vissa äldre, när biståndshandläggarna direkt eller indirekt motar bort äldre som kontaktar äldreomsorgen. Man kan säga att det är bist handl som har definierar vad som skall anses vara ett behov eller vad som ska anses vara bistånd enligt SOL. De avvisar de äldre vars karaktäristika inte överensstämmer med de aspekter organisationen fokuserar på. Ex v nedtona hemmets skötsel, vissa boendeformer ej säbo osv. Expediera, de ärenden som biståndshandläggarna hanterar lätt och rationellt. Ansökan, behov och insatsutbud passar ihop. Den största mängden ärenden. Kan ju otlkas som att äldreomsorgens tjänsteutbud, om än standardiserat passar de flesta äldres behov i vardagen. Eller att de äldre redan på förhand anpassat sina önskemål till det de vet att de kan få. Är ofta välinformerade via andra äldre. Omvandla behov, när biståndshandläggarnas konstaterar behov men där de äldres ansökan först måste bearbetas för att passa organisationens möjligheter att ge hjälp. De äldre vars behov behöver omvandlas är inga ’färdiga klienter’. Den äldre människan och dess specifika situation måste bearbetas och anpassas till den modell över karaktäristika som de måste uppvisa för att kvalificera sig som omsorgstagare i äldreomsorgen. Att omvandla de äldres behov kan ju tolkas som ett sätt att slippa ge avslag, vilket är obehagligt och kan leda till kritik. Kontrollera, när biståndshandläggarna kontrollerar att det bara är de verkligt behövande som får tillträde till org tjänster, ser till att de som behöver hjälp verkligen får det och att allt sker enligt organisationens riktlinjer. Att kontrollera inträdet i organisationen är viktigt och en prioriterad uppgift. Att se till att de som behöver tar emot hjälp innefattar det som kanske kan kalla omsorgens paradox, att tvinga någon att ta emot omsorg! Sen kontrolleras både de äldre och utförande personalen vid uppföljningarna så att allt sker enligt riktlinjerna.

Slutsatser Liten risk för överkonsumtion av äldreomsorg. De äldre ’chanslösa’ i mötet med biståndshandläggarna. Biståndshandläggarna tillämpar analogt tänkande i mötet med de äldre. Viktigt att diskutera både de äldres och biståndshandläggarnas handlingsutrymme. De äldre vill klara sig utan hjälp så länge de kan. Risken för ’överkonsumtion’ kan man anta är ganska liten. När de väl behöver hjälp så vill de behålla kontroll och inflytande. De använder olika strategier för att åstadkomma det men i mötet med biståndshandläggarna är de ganska chanslösa om de skulle ha andra behov och önskemål än de som äldreomsorgen har definierat och fokuserar på. Biståndshandläggarna möter motstridiga krav och förväntningar, vilka de försöker få ihop i beslutsfattandet. De tillämpar vad man kan kalla för ’analogt tänkande’, dvs när de äldre redogör för sin situation och sina behov översätts de ständigt till de behovs och insatskategorier som äldreomsorgen hanterar. Detta gör det svårt att föra en dialog kring behoven och hur de bäst kan tillgodoses. Viktigt att diskutera de äldres och biståndshandläggarnas handlingsutrymme. Att arbeta som biståndshandläggare vill jag gärna se som i första hand ett omsorgsarbete, man tillämpar lagar men det är i mötet med de äldre som policyn skapas. Det är detta möte och relationen som måste betonas för att stärka de äldres ställning, tror jag. Sedan är det viktigt att lyfta fram att som biståndshandläggare är man en anställd person som fattar beslut på delegation ifrån politikerna och inte utifrån professionellt ansvar och legitimation.