Behaviorism (Beteendepsykologi) Varför gör vi som vi gör?

Behaviorism – Kort sammanfattat Människans och djurens beteende i centrum, ganska starkt åtskilt från psykoanalysen. Tre stora forskare: John B Watson, Ivan Pavlov och Burrhus F. Skinner. Pavlov la grunden för nya tankar, Watson formulerade teorin och namnet behaviorism, Skinner försökte omsätta teorin i praktik. Dagens beteendepsykologer framförallt kända för sitt terapiarbete, behandla fobier och tvångssyndrom.

Ivan Pavlov (1849-1936) Medicinsk forskare, visade hur matsmältningen styrdes av nervsystemet. fick Nobelpris i medicin 1904 för detta. Pavlovs experiment med hundar var banbrytande och överraskande för honom själv. Experimentet till en början: Hundarna fick slangar och rör inopererade, då Pavlov och hans assistent skulle mäta tiden från att hunden fick köttfärs i munnen till att magsaften sipprade fram. Hundarna började dock sippra fram magsaft innan de fick mat. Experimentet fortsatte, men med nya förutsättningar.

Ivan Pavlov Det klassiska experimentet användes med hjälp av termerna stimulus och respons. Upplägget: Pavlovs hund fick mat, producerade då saliv (som kunde mätas från hundens spottkörtel). Mat var en stimulus (S), en signal, som framkallade ett svar, s.k. respons (R) från hunden. Responsen var salivet. Ny stimulus in. En ringsignal innan maten kom. Efter att ringningen och maten använts tillsammans ett antal gånger, räckte den signalen för att hunden skulle svara. Maten blev då en obetingad stimulus (OS), Reaktion som följde Obetingad Respons (OR). Ringsignalen betingad Stimulus (BS), Saliven Betingad Respons (BR).

Ivan Pavlov Inlärningen kallas för Klassisk betingning. Experimentet visade på en mekanism som finns hos alla människor och djur: En ursprungligen neutral stimulus, efter betingning, förknippas med en särskild respons. Annat exempel: Om någon blåser dig i ögat (obetingad stimulus), så blinkar du (obetingad respons). Pavlov såg också att betingningen gick att ta bort. Om klockan ringde ett flertal gånger och hundarna inte fick någon mat, framkallade inte ringsignalen längre någon salivutsöndring. Kallas utsläckning.

Ivan Pavlov & klassisk betingning Under försöken kollapsade hunden tillslut, och började tjuta. Pavlov lyckades dämpa hundarna med hjälp av nervstimulerande psykofarmaka, något som många ansåg var lovande när det gällde behandling av några mänskliga neuroser.

John B. Watson (1878-1958) Amerikan som byggde vidare på Pavlovs idéer. Mest kända experiment gjordes på en Albert, elva månader gammal. Albert lekte med en vit råtta, och höll den mycket kär. En dag när Albert lekte med råtta, slog Watson ett slag på en järnstång, Albert reagerade omedelbart med gråt och ville aldrig mer leka med vita råttor. Det obehagliga ljudet hade förknippats med vita råttor. Albert visade dock samma förskräckelse för hundar, kaniner och skäggiga människor. Albert hade generaliserat från vissa egenskaper hos råttan, så att andra stimuli än det ursprungliga var farligt och skrämmande.

John B. Watson Varför blev detta experiment så berömt? Först och främst gjorde betingningen på en människa, ett försvarslöst spädbarn. För det andra gav Alberts generalisering en ganska bra förklaring till fobiers uppkomst. Freuds resonemang om omedvetna mekanismer i människan, det var rent hokus pokus, enligt Watson. Han menade att det enda psykologen kan studera, förstå och påverka är människans yttre beteende. Eftersom fobier är en olycklig betingning av något, behöver du bara ”ombetinga” personen.

John B. Watson Watson var otroligt entusiastisk när det gäller behaviorismens möjligheter, särskilt möjligheten att påverka människor. I sin bok ”Behaviorism” från 1925 sa han följande: ”Ge mig ett dussin friska, välskapta spädbarn och min egen specificerade värld att uppfostra dem i och jag garanterar att jag kan ta vilken som helst och träna honom till vilken specialitet som helst – läkare, advokat, konstnär, företagsledare, och ja, även tiggare och tjuv, oavsett hans anlag, böjelser, förmåga, kallelse och hans förfäders ras” Är det här möjligt? Kan man forma en människa till att bli precis vad som helst?

Burrhus F. Skinner (1904-1990) Amerikan som inspirerades av både Pavlov & Watson, men gjorde många självständiga insatser. Intresserade sig för instrumentell inlärning (kallas också operant betingning). För detta konstruerade han särskilda försök, som sedermera kom att kallas Skinnerboxar. Principen var följande: En råtta springer runt i en låda, ser en spak och trycker ner den. Inget händer först, men vid ett senare tillfälle trycker råttan ner spaken samtidigt som en liten lampa lyser, och vips får den mat. Varje gång råttan trycker ner spaken efter att lampan blinkat, får den mat. Därefter har råttan förstått alltsammans, och trycker då ner spaken i precis rätt ögonblick (varje gång).

Burrhus F Skinner Skinner gjorde ett flertal experiment med råttor och duvor, som visade att Skinner kunde få djuren att utföra komplicerade uppgifter. Ett experiment: Vid ljussignalråttan springer upp för ett klätternät, över en bro och uppför en stege.Pressar sig genom en tub, in i en hiss.På vägen ner tar råttan i ett snöreUniversitetsflagga hissasTillbaka till utgångspunkten, trycka ner en spak-Mål! Det här krävde förstås en mängd försök, men poängen framkommer: Skinner lyckades med sina försök genom att ha utnyttjat den så kallade förstärkningen. Det beteende som belönas förstärks också!

Burrhus F. Skinner Den instrumentella inlärningen=beteendet är ett instrument och medel för att nå målet. Skillnaden mellan instrumentell inlärning och klassisk betingning är: den instrumentella inlärningen bygger inte på någon ursprunglig reflex (saliveringen hos Pavlovs hundar). Instrumentell inlärning bygger på att det beteende som experimentledaren önskar, förstärks genom någon form av belöning. Förstärkningsmekanismerna var något som Skinner var intresserad och hoppades kunna tillämpa på människan.

Burrhus F. Skinner - Förstärkning Positiv förstärkning (Positive reinforcement) - önskvärt beteende följs av en direkt belöning. Ett djur som gjorde ”rätt” fick mat. Eller: http://www.youtube.com/watch?v=JA96Fba-WHk Andra vanliga exempel på positiv förstärkning hos människor: beröm, leenden och kramar. Negativ förstärkning (negative reinforcement) – när belöning består av att något obehagligt tas bort. En råtta får en obehaglig elektrisk ström tills att den trycker ner en spak. Eller alarmet ringer på morgonen, ni trycker på snooze och alarmet slutar.

Burrhus F. Skinner - Förstärkning Negativ förstärkning ska inte blandas ihop med straff (aversiv förstärkning). Straff – Något obehagligt kommer som en konsekvens av ett visst beteende. Har du begått ett brott (beteende), får du sitta i fängelse (konsekvens). Lägger du handen på en varm spisplatta (beteende), bränner du dig ordentligt (konsekvens) Skinner tryckte mycket på omedelbar förstärkning (i råttans fall: maten ska komma direkt när spaken tryckts ner), och dessutom kontinuerligt (varje gång spaken tryckts ner) Principen om just omedelbarhet och kontinuitet gäller i första hand vid ny inlärning.

Burrhus F Skinner - förstärkning Andra sammanhang kan belöningen komma ibland, så kallad oregelbunden förstärkning. Triss, Lotto och Keno är exempel på dessa. Spelar du varje månad och vinner ibland, kommer du med stor sannolikhet att fortsätta. Oregelbunden förstärkning kan också vara effektiv mot utsläckning (beteende upphör p.g.a. brist på förstärkning). En person som ber folk donera pengar till välgörenhet ger inte upp om 50 personer inte donerar pengar. Det kan likväl vara så att person nummer 51-54 donerar. En person som inte vinner på spel, slutar inte om den inte vinner på många försök. ”turen kan ju komma tillbaka”.

Burrhus F. Skinner Skinners försök att dressera råttorna och duvorna till att utföra flera komplicerade prestationer var ett resultat av formning (shaping). Prestationerna delades upp i olika delmoment och förstärkte en del i taget. Råttan fick belöning för att ha sprungit upp för nätet. När det var inlärt, krävdes mer. Då skulle den över bron också för att få mat, och så vidare. Till slut krävdes samtliga delar för att belöning skulle ske.

Behaviorismens betydelse Skinners poäng: försöksdjuren utvecklade det beteende som omgivningen förstärkte, på samma sätt som människor fungerar. Människans medvetande betingas av vår omgivning. Störst framgång har behaviorismen fått med så kallad beteendeterapi. Här används både klassisk betingning (ett stimulus kopplas ihop med ett annat) och förstärkningsmekanismer. Beteendeterapi har använts för att bota fobier för exempelvis spindlar(araknofobi), sprutor(trypanofobi) , höga höjder(akrofobi) och trånga rum (klaustrofobi)

Behaviorismen - beteendeterapi Patienten närmar sig det farliga i små steg, i en avslappnad och trygg form. Varje steg mot ökad säkerhet inför det farliga uppmuntras med positiv förstärkning tills att beteendet ”ombetingats”. Fobi för spindlar skulle kunna botas så här: 1. Tillsammans med terapeut titta på spindlar bakom en glasskiva. (berätta hur hon känner sig, och försäkrats att det går bra) 2. Kort hålla i en liten spindel, få beröm och stöd av terapeut. 3. Hålla en längre stund i en spindel. Få beröm och uppmuntran 4. Hålla i större spindlar, få beröm och uppmuntran 5. Hålla i flera spindlar, få beröm och uppmuntran 6. Låta flera spindlar krypa i håret på en. Ofta en framgångsrik behandlingsmetod.

Behaviorismen - beteendeterapi Det typiska: Arbeta direkt med symtom och träna bort det. Beteendeperspektivet skiljer sig alltså från psykoanalytiska eftersom man inte räknar samma slags orsaker till problemen. Behavioristerna har fått kritik för sin syn på människan som totalkontrollerad av omgivningen, samt att terapin ”botar orsaken” utan att gå till roten med problemet. Svar: Det är dels mest givande att studera det faktiska beteendet och genom en ombetingning har man tagit sig ned till roten av problemet.