Uppföljning av klienter som bedömts ha ADHD Allmän SiS-rapport 2009:08 Berit Bihlar Hornö LVM-hem

Hornö LVM-hem Ett av 11 LVM-hem som tar emot vuxna missbrukare. 44 vårdplatser Målgrupp är vuxna män som är våldsbenägna och/eller har svåra psykiska störningar.

Psykologutredningar som underlag för behandlingsplanering. Neuropsykiatriska frågeställningar ökat kontinuerligt sedan slutet av -90-talet Fördubbling av ADHD-diagnoser mellan 2005-2007

Bakgrund till studien En mängd enskilda komplicerade utredningsärenden gett upphov till frågor som ”Vad är vad” i all problematik? Hur ser gruppen ut? Likheter, skillnader med vad som beskrivs i litteraturen och övriga LVM-klienter. Hur har det gått? Hjälper det med medicin för denna psykosocialt och psykiatriskt ”tunga” grupp? Motsvarar utfallet den stora arbetsinsatsen?

Komplicerande omständigheter Inte fullt utvecklade rutiner för utredning och behandling. Klienter från hela landet, försvårat att utveckla samarbete med hemlandstingens neuropsyk. enheter. Ofta svårt att veta vart remisserna skall skickas Svårt få tag på läkare (för påbörjande av medicinering på Hornö) Långa väntetider till specialistenheterna för de klienter som hinner lämna Hornö.

Undersökningsgrupp Tidsperiod: 1/1 2004 till och med 30/6 2008 71 utredda för ADHD 47 klienter fick ADHD-diagnos Undersökningsgrupp är 60 klienter. Bortfall av uppföljningsdata är 11 klienter. Av dem är fem avlidna och sex inte varit möjlig att få någon information om 49 klienter har följts upp

Åldersfördelning Stor skillnad i åldersfördelning mellan ADHD-gruppen och LVM-klienter i stort. Undersökningsgruppen domineras av yngre klienter. (73% mellan 18-29 år) Manliga LVM-klienter mer jämn åldersfördelning.(35% mellan 18-29 år)

Social bakgrund Jämfört med LVM-klienter i stort: Färre vuxit upp med båda föräldrar (27 % resp. 40 %) Betydligt större omfattning haft föräldrar som missbrukat och/eller har psykiska problem under uppväxten. (55% resp. 29%) Stor andel med komplikationer under graviditet/förlossning (31%, sannolikt fler –stort bortfall) (finns ej jämförelsedata)

Vårderfarenheter Betydligt oftare varit omhändertagna enligt LVU (40% resp. 14% för samtliga LVM-klienter) 57% haft barnpsykiatrisk kontakt 60% haft kontakt med vuxenpsykiatrin

Utbildning och arbetslivserfarenhet Ofta någon form av specialundervisning (65%) Ofta med ofullständiga betyg. Få har gått teoretisk linje i gymnasiet (5%) 41% arbetat mer än 2 år.

Missbruk* ADHD % LVM-klienter % Alkohol 7 65 Centralstim. 53 16 Opiater 20 9 Hasch 12 5 GHB 2 Bensodiazep. 3 *Obs! så gott som alla är blandmissbrukare.

Neuropsykiatriska diagnoser % ADHD/ADD 100 DAMP 10 (Alla diagn. sedan tidigare) Autismspektrumstörning 15 Mental retardation 3 Förvärvad hjärnskada 2 Tourettes syndrom 5

Psykiatriska diagnoser % Psykos 10 Drogrelaterad psykos 7 Depression/ångest 20 Minst en pers.störning – alla typer 85 Pers.störning UNS 15 Pers.störning Kluster A 2 Pers.störning Kluster B 63 Pers.störning Kluster C 5 Antisoc.pers.störning (ingår i kluster B) 55

Kognitiva funktioner Medel IK är 88.2, dvs. i nedre normalzon Undergenomsnittliga resultat på funktioner som är nedsatta vid ADHD (arbetsminne och psykomotorisk snabbhet). Svårigheter med exekutiva funktioner (Hjärnans dirigent) Uppmärksamhet, koncentration Arbetsminne Initiativ Planering Organisation Impulskontroll Strategibyte Självkorrigering

Uppföljning Boende/vårdform Missbruk Medicinering för ADHD Insättning av medicinering. Var? Har betydelse? Kombination av dessa

Boende/vårdform och missbruk* Drogfri Enstaka återfall Aktivt missbruk Summa Tvångsvård 7 Bostadslös 5 På behandlings-/ familjehem 9 3(av 9) Stödboende 10 5(av 10) 2 12 Eget boende 4 16 33 (67%) 13 11 49 n=49, 7 i tvångsvård *Uppgiftslämnare är socialsekreterare

Medicinering Antal % Påbörjat medicinering för ADHD 30 61 Påbörjat, men avslutat medicinering 13 43 Medicinerar vid uppföljning 17 57 Aldrig påbörjat medicinering 19 39

Vård/boendeform och medicinering Medicinerar vid uppföljning Påbörjat, men avslutat medicinering Aldrig påbörjat medicinering Summa Tvångsvård (LVM, krim.-el. rättspsyk.vård 1 6 7 Bostadslös 2 3 5 Behandlings-el. familjehem 9 Stödboende 4 12 Eget boende 16 17 13 19 49

Medicinering och missbruk Medicinerar vid uppföljning Påbörjat, men avbrutit medicinering Aldrig påbörjat medicinering I aktivt missbruk 3 8 Ett eller flera kända återfall 4 7 Helt drogfri 17 (obs 7 i tvångsvård) Summa 13 19

Slutsatser Gått sämst för dem som aldrig påbörjat medicinering Klienter som medicinerar är i högre grad i någon form av behandling

Inställning av medicin Antagande att inställning på institution är bättre för att: Medicinsk behandling av missbrukare kräver en fast ram För höga förväntningar (”kick-effekter”) från klienterna Personal kan ge positiv feed-back Möjlighet till utvärdering av medicineffekt och justering/ändring av medicin

Inställning av medicin (forts.) 20 klienter inställda på Hornö 12 av dem fortfarande i någon form av behandling (60 %) 8 klienter inställda i öppen vård 2 av dem fortfarande i någon form av vård ( 25 %) Slutsats: Antagandet att det är bättre att ställas in på institution får stöd av resultat.

Vilka (19) har inte påbörjat läkemedelsbehandling? 7 har själva avböjt medicinsk behandling 3 har kallats, men inte kommit Resterande 9: Administrativa hinder (ej funnits läkare, klienten inte varit drogfri tillräckligt länge, inte blivit kallad)

Några positiva överraskningar 3 klienter som tackat nej till läkemedelsbehandling var drogfria, hade eget boende och arbete, varav 2 på öppna marknaden 3 klienter som skattats som psykiatriskt särskilt symptombelastade haft en lång tids stabilitet. Gemensamt är en fungerande vårdkedja.

Mindre positiva fynd Många av de som skattats som psykiatriskt särskilt symtombelastade har inte fått adekvat hjälp Stor del av hela gruppen som inte fått adekvat hjälp trots kontakter med barnpsykiatrin (57%) och omhändertagande enligt LVU (>40%)

Sammanfattning Av 71 neuropsykiatriskt utredda fick 60 diagnos (ADHD el ADD) 28% av samtliga vårdade hade ADHD-diagnos. Stämmer relativt väl med de prevalenssiffror som finns för missbrukare Kan finnas fler med ADHD, endast 48 % av samtliga klienter som genomgått psykologutredning

Sammanfattning (forts.) Hög grad av psykosocial belastning, ex. Stor förekomst av missbruk och/eller psykisk störning hos vårdnadshavare. Låg utbildningsnivå Liten arbetslivserfarenhet

Sammanfattning (forts.) Lång vårdhistoria Låg grad av frivilliga behandlingar Hög grad av samsjuklighet

Sammanfattning (forts.) Gruppen normalbegåvad, men lägre medelvärde än normalpopulationen Omfattande exekutiva svårigheter

Sammanfattning (forts.) Resultat av uppföljning måste tolkas försiktigt, men det talar för: Gått sämst för klienter som aldrig börjat med läkemedelsbehandling (19klienter)

Att beakta Finns risk för återfall även med läkemedelsbehandling för ADHD Nödvändigt med parallella behandlingar för ADHD och komorbida tillstånd Ett förbättringsområde är att utveckla icke farmakologiska behandlingsmetoder för ADHD-problematik, som färdighetsträning (utvecklande av copingstrategier), psykoedukation, coachingstöd.

Avslutande slutsats Vi har fått bekräftat att det varit rätt att välja neuropsykiatriska utredningar för denna psykosocialt, psykiatriskt och neuropsykiatrisk hårt belastade grupp g