Den patristiska tiden C. 100-450 e.kr P. syftar på både tidsperioden och de tankegångar som föds Den tidiga kristendomen såg sig som en fortsättning av judendomen – naturlig geografisk koppling till Palestina/Israel och Jerusalem Dock snabb spridning

Den patristiska tiden Vid slutet av första århundradet var kristendomen känd i hela östra medelhavsområdet och också i Rom Olika utveckling i väst och öst Språkligt: latin – grekiska Stilistiskt och fantasimässigt Förhållning till filosofi och skriften Tertullianus: ”vad har Aten att göra med Jersulaem?”

Den patristiska tiden Från början utvecklas 3 viktiga centra för teologin: Alexandria, egen stil med mycket platonism, Clemens c. 150-215 och Origenes c. 185-254 Antiokia med Kappadocien, Kappadociska fäderna ( Baslilius den store d. 379, Gregorius av Nyssa d. 394 och Gregorius av Nazians d. c. 390) samt Antiokia : Diodarus av Tarsus (d. 394), Theodoretus av Mopsuestia (d. 428) och Johannes Chrysostomus (d. 407) Nordvästra Afrika, särskilt området i dagens Algeriet med städer som Kartago och Hippo (väst), Tetullianus f. c. 150 och Augustinus (354-430)

Den patristiska tiden Andra viktiga teologiska centra, men inte lika viktiga: Jerusalem, Rom, Milan, Konstantinopel http://ccat.sas.upenn.edu/rs/maps/1/map.html På det stora hela den mest kreativa teologiska tiden: 1600-tals teolog beskrev kyrna med att säga: att den ortodoxa kyrkan bygger på: En Gud, 2 testamenten, 3 bekännelser, 4 evangelier och 5 första århundradena i den kristna historien

Den patristiska tiden Teologisk utveckling: Tidiga kyrkan: relationen till judendomen 100-talet: snabb spridning och komfrontationen kom därför att naturligt bli att presentera och försvara den kristna tron inför en stundtals kritisk och våldsam omgivning – kristen apologetik (Justinus Martyren)

Den patristiska tiden 200-talet: Fanns inte tid och möjlighet att fördjupa det egna kristna tänkandet – den teologiska debatten kunde inte börja förrän man försäkrat sig om att man var vid liv… Trots allt fanns lite utrymme för teologisk fördjupning: mest kända: Irenaeus i väst (c. 130-200) och Origines i öst (185-254)

Den patristiska tiden 300-talet: Stabilisering Kejsar Konstantin (306-337) bestämmer sig för att den kristna religionen inte skall förföljas eller förbjudas, snarare uppmuntras. T.ex. 321 införs söndagen som allmän helgdag Med undantag från en kort osäkerhetsperiod på 360-talet kunde kyrkan nu krypa ur sina gömställen och bli en allmän angelägenhet i det romerska imperiet

Den patristiska tiden Teologiska och främst dogmatiska frågor fick ett värde som angick hela världen – top news Tiden från c. 310-451 kan därför ses som den tidiga kyrkans gyllene tidsperiod då en mängd centrala dogmatiska frågor ställs, debatteras och avgörs – spänningarna finns nu inom kyrkan!

Den patristiska tiden Centrala teologiska frågor 1) Kanoniseringen av bibeln utgångspunkten var att teologin har sin grund i skiften, men hur? en kanoniseringsprocess – vilka böcker skulle anses vara kanoniska? Irenaeus tid: 4 evangelier, vid slutet av andra århundradet: evangelierna, Apg. och breven, Clemens av Alexandria godtog 14 Paulis-brev och uppenbarelseboken, så småningom kom man till samförstånd om de 27 böcker som nu ingår i vårt NT (367)

Den patristiska tiden Skillnader i syn på Kanon: Visa delar av den kristna kyrkan erkände brev som apostoliska som INTE finns med mera (I. Clemensbrevet och Didache Västkyrkan osäker om Herbeerbrevet, Östkyrkan osäker på uppenbarelseboken. I många skriftlistor saknas 4 mindre brev (2 pet., 2 och 3 joh. och Judas brev Se bilaga

Den patristiska tiden 2) Traditionens betydelse Traditionens betydelse blev framför allt stor i kyrkans kamp mot den s.k. gnosticismen Hur tolka Bibeln? (tidig hermeneutik) Tolkning utifrån traditionen och ’Regula fidei’ som sammafattning av tron (Ireneaus) innefatta ”en traditionell tolkning av den heliga skriften” och ”en traditionell presentation av den kristna tron” – särskilt viktigt att biskoparna uppräthåller denna tradition

Den patristiska tiden Tertullianus har en liknande traditionsförståelse som Iranaeus, men med olika argument: T. menar att skriften kan läsas klart och tydligt givet att man beaktar skriftens helhet (Hermenautik). Det oaktat finns det ställen som inte är så klara och kan leda till missförstånd – därför kan en heretiker få skriften att säga nästan vad som helst. Av denna orsak är det viktigt att ha en tolkningstradition att falla tillbaka på – en tolkningstradition inom kyrkan och dess praxis

Den patristiska tiden 3) Fastställandet av de ekumeniska trosbekännelserna under den patristiska perioden var de 2 olika trosbekännelser som kom att bli allmänt accepterade som ett samlande, kortfattat uttryck för den kristna tron den apostoliska trosbekännelsen – kortare, indelad i 3 partier och den Nicenska trosbekännelsen (Niceno-Konstantinipolitanska) – längre med tillägg i kristologin och den heliges andes verk

Den patristiska tiden bakgrunden till dessa credon hänför sig till behovet av en lämplig sammanfattning av den kristna tron i offentliga tillfällen – vanligen i samband med dop dop av nyomvända oftast på påskdagen, varvid fastetiden var en förberedelse och undervisningstid (skriftskola) – vid den tillställningen hade man en offentlig deklaration av och hängivenhetslöfte till tron Trosbekännelser var det första centrala steget i strävanden att nå dogmatisk koncensus kring den kristna tron

Den patristiska tiden 4) Det kristologiska problemet – Två naturs läran Kristologi och treeninghetslära Vid år 325 hade man kommit till att Kristus var av samma väsen som Gud (Homoousios) – av samma substans, vilket innebar att man dels utvecklade en intellektuell dimension av den andliga betydelsen av Kristus och dels ett slags försvar mot alltför förenklade gudsföreställningar Hela gudsföreställningen måste omformuleras

Den patristiska tiden De kristologiska debatterna fördes för det mesta inom östkyrkan inom det östra medelhavsområdet – på grekiska, vilket också medförde att diskussionen rätt långt är präglad av grekisk-filosofiska, Platonska, föreställningar och begrepp.

Den patristiska tiden 2 skolbildningar: A) I den s.k. Alexandrinska skolan tenderade man att lägga betoningen på Kristi gudomlighet. Gudomlighetsaspekten tolkades ofta utifrån inkarnationstanken – julen viktig B) Antiokenska skolan, som tenderade att lägga betoningen vid Kristi mänskliga sida Det som då kom i fokus var kristus som den sanna människan och som det moraliska föredömet

Den patristiska tiden 2 stora debatter: A) Den Arianska debatten på 300-talet anses allmänt vara den debatt som varit av största betydelse för den kristna dogmbildningen Arius – Athanasius (Soteriologin i centrum) B) Den s.k. Apollonariska debatten Två –natursläran har således sin givna bakgrund i soteriologin Denna lära fastslogs vid det första ekumeniska konciliet i Nicea 325 – konciliet var sammakallat av Konstantinus, den första kejsaren som gynnade den kristna religionen Det fjärde ekumeniska konciliet i Kalcedon 451 bekräftade sedan Nicea-mötets beslut samtidigt som man tog upp nya kristologiska stridigheter

Den patristiska tiden 5) Treenighetslärans utveckling Treeninghet som följd av tvånatursläran De kristologiska striderna utmynnade i att Jesus jämställdes med Gud fadern. Den heliga andens gudomlighet började uttryckas efter detta främst av Athanasius (aktiv också här) och Basilius den Store från Cesarea ( en av de kappadociska fäderna)

Den patristiska tiden 2 Skolbildningar: Den östra kyrkans position som utvecklades av de Kappadociska fäderna och som fortfarande har stor betydelse för hur teologin är utformad i den grekiska och ryska ortodoxa kyrkan Betoningarna låg mest på de olika sätt som man erfar de olika gudomliga personernas verkningar västkyrkans position som främst utvecklades av Augustinus Augistinus betoning låg mera i att förstå enheten i gudomens 3 personer och utgångspunkten var den gudomliga kärleken och dess betydelse för vår förståelse av guds treenighet

Den patristiska tiden 6) Läran om kyrkan – ecklesiologin Först: om hur man skall förstå kyrkans väsen och närmare bestämt hur man skall förstå kyrkans helighet Bakgrund i förföljelserna av de kristna under Diocletianus Donatismen och Augustinus: De heligas gemenskap eller blandning? Augustinus sakramentssyn:Guds nåd och förlåtelse verkar oberoende om sakramentsförvaltaren är syndig eller helig

Den patristiska tiden Donatist-striden var den första i kyrkans teologiska utveckling som närmare tog sig an ecklesiologiska frågor och sakramentsfrågor Följande gång liknande frågor blir aktuella i teologins historia är under reformationstiden på 1500-talet (Naturligt för Luther att anknyta till Augustinus!)

Den patristiska tiden 7) Läran om nåden Hör helt hemma i västkyrkans diskussion Pelagius angrepp mot morallösheten P. började kraftigt argumentera för tydligare moralisk ansvar bland de kristna, för kontinuerlig helgelse och självförbättring i ljuset av GT:s lära och Kristi exempel Pelagianismen kom att förstås som en religion som betonar den mänskliga autonomin eller själv-bestämmandet och som ser människan som delaktig i frälsningsförståelse

Den patristiska tiden Augustinus försvar: Augustinus vände sig mot både synen på nådens plats i kristendomen och människans möjliga delaktighet i frälsningsfrågan. Han betonade i stället för en fri vilja hos människan att människan är bunden vid en vilja som för henne bort från Gud och in på det onda Anknyter igen till soteriologin Syndafallet stor betydelse - arvsynd Frälsning genom Guds nåd – Guds fräslningsplan A. ger en helhet av synd (hamartologi) – frälsnings (soteriologi) och rättfärdiggörelse Nåden är Guds kärleksuttryck som vi inte kan göra oss förtjänta av med egna ansträngningar – frälsningens initiativ kommer således från utanför människan

Den patristiska tiden I bakgrunden 2 olika människosyner: För A. är människan svag, fallen och syndfull – för Pelagius är människan autonom och självtillräcklig För A. är människan helt beroende av Guds godhet – för P. är Gud ett indicium på vad som mäste göras för frälsningen, men initiativet och ansvaret sätts på människan själv Augustinius’ synsätt ledde honom också till läran om predestinationen – när allt är beroende av Gud har han också förutbestämt vissa till undergång Vid konciliet i Karthago 418 beslöt kyrkan att följa Augustinus position och man fördömde Pelagius position kompromisslöst som heretisk