Docent, jur. dr. Bengt Domeij Avtalsrätt Docent, jur. dr. Bengt Domeij

Avtals subjektiva begränsning Skapa och förändra rättigheter och skyldigheter. Möjliggör planering och investering. Avtalets verkan begränsad till parterna. Principen om avtalets subjektiva begränsning innebär att avtalet endast binder de personer som är part i avtalet. Ett avtal mellan A och B kan således aldrig binda C. Principen har några få undantag. Lag angående vissa utfästelser om gåva (SFS1936:83) 1 §: “Utfästelse om gåva av lös egendom … vare, så länge gåvan ej fullbordats, utan verkan, med mindre … omständigheterna vid dess tillkomst utmärka att den var avsedd att komma till allmänhetens kännedom.“

Avtals subjektiva begränsning Ditt företag köper en svarv av en svensk återförsäljare. Återförsäljaren går i konkurs. Kan du begära ersättning för fel i svarven från den utländske tillverkaren? Ditt företag säljer en svarv. I köpeavtalet står att betalningen skall erläggas till moderbolaget till ditt företag. Kan moderbolaget kräva betalningen? Om det angivits att betalningen skall ske till ett visst bankkonto, kan banken då begära betalning?

Avtalsrättsliga principer Hävning vid grova avtalsbrott. Vid alla avtalsbrott utgår skadestånd. Inom- och utomobligatorisk skadestånd Positiva kontraktsintresset, nästan alltid. “Spelskulder är hedersskulder” – pactum turpe Krav på visst minsta innehåll i avtalet Lagval möjligt, annars den parts lag som utför den karakteristiska prestationen.

Lag (1915:218) om avtal 1 § Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9 §§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret.    Vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja.    I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat.

Avtals tillkomst Avtalslagens modell: anbud och accept Förhandling sker på egen risk (stå för egna kostnader), utom vid medvetet vilseledande/vårdslöshet som kan ge upphov till skadeståndsansvar för kostnader som förhandlingen givit upphov till (investeringar/planering, etc). Om inget avtal är möjligt finns skyldighet att underrätta motparten. Överensstämmande viljeförklaringar Parterna blir bundna genom att vilja binda sig!

Förhandlingsavtal Allt utgör bevismaterial vid avtalstolkningstvist Offert-förfrågan ESA LOI NDA Offerter Minnesanteckningar Protokoll Korrespondens Avtal LOI = Avsiktsförklaring (Letter of Intent) NDA = sekretessavtal (Non Disclosure Agreement) ESA = Tillfälligt avtal (Early Start Agreement) Allt utgör bevismaterial vid avtalstolkningstvist Var finns anbudet och accepten?

Tolkningsregeler avseende anbud och accept 2 § Har anbudsgivaren bestämt viss tid för svar, skall han anses hava föreskrivit, att svaret skall inom den tid komma honom till handa.    Är i brev eller telegram, vari anbud göres, viss tidrymd utsatt för svaret, skall denna räknas från den dag brevet är dagtecknat eller den tid på dagen telegrammet är inlämnat för befordran.

Legal acceptfrist 3 § Göres anbud i brev eller telegram utan att tid för svar däri utsättes, måste antagande svar komma anbudsgivaren till handa inom den tid, som vid anbudets avgivande skäligen kunde av honom beräknas åtgå. Vid beräkningen av nämnda tid äge anbudsgivaren, där ej annat föranledes av omständigheterna, förutsätta, att anbudet framkommer i rätt tid samt att svaret avsändes utan uppskov efter det anbudstagaren åtnjutit skälig betänketid och icke varder under vägen försenat; är anbudet gjort i telegram, äge anbudsgivaren tillika förutsätta att svaret befordras på enahanda sätt eller annorledes kommer honom lika tidigt till handa.    Anbud, som göres muntligen utan att anstånd med svaret medgives, måste omedelbart antagas.

Sen accept 4 § Antagande svar, som för sent kommer anbudsgivaren till handa, skall gälla såsom nytt anbud.    Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avsänt svaret, utgår från att det framkommit i rätt tid och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva avsändaren meddelande därom; underlåter han det, anses avtal hava genom svaret kommit till stånd.

Avslag 5 § Avslås anbud, vare det förfallet, ändå att den tid, varunder det eljest skolat gälla, ej gått till ända.

Oren accept 6 § Svar, som innehåller, att anbud antages, men som på grund av tillägg, inskränkning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, skall gälla såsom avslag i förening med nytt anbud.    Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avgav svaret, anser det överensstämma med anbudet och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom; underlåter han det, skall avtal i enlighet med svarets innehåll anses hava kommit till stånd.

Oren accept Avtal skall inte stupa på små skillnader i underlaget, som en part drar fram som förevändning för obundenhet när han i efterhand ångrat sig av andra skäl. Orena accepter kan bli bindande efter en tillämpning av dubbla subjektiva rekvisit i 6 § andra stycket avtalslagen. Många förordar en mer objektiv modell, t.ex. att den orena accepten fungerar som en accept om den dels inte “materiellt” skiljer sig ifrån anbudet, dels motparten inte protesterar. Men det ger incitament att i ond tro försöka “förbättra” motpartens anbud.

Battle of forms När parterna under förhandlingarna hänvisar till olika standardavtal utan att saken reds ut. Saknas i sådant fall avtal på grund av dissens, eller vinner den som hänvisat först (first blow) eller den som hänvisat sist (last shot), eller blir det ett avtal på standardvillkoren så långt de täcker varandra och i övrigt enligt dispositiv rätt? Kanske den sista lösningen. Avtal anses slutet, varvid standardvillkoren blir avtalsinnehåll så långt de täcker varandra men aldrig mer, såvida inte någon part I förväg och tydligt (ej blott i sina standardavtal) angivit att han är bunden endast på anbudets villkor (d.v.s. med alla sina standardvillkor) eller utan dröjsmål från mottagandet av motpartens hänvisning anger att han ej vill vara bunden på annat än sina villkor.

Återkallelse 7 § Anbud eller svar, som återkallas, vare ej gällande, där återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till handa innan han tager del av detta eller samtidigt därmed.

Uppfordran till anbud 9 § Där någon i meddelande, som eljest vore att anse såsom anbud, använt orden "utan förbindelse", "utan obligo" eller liknande uttryck, anses meddelandet allenast såsom uppfordran att avgiva anbud av det innehåll meddelandet giver vid handen. Inkommer sådant anbud inom rimlig tid därefter från någon, vilken blivit sålunda uppfordrad att avgiva anbud, och måste mottagaren inse, att anbudet framkallats genom hans uppfordran, åligger det honom, där han icke vill antaga detsamma, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom till anbudsgivaren; underlåter han det, skall han anses hava antagit anbudet.

Fullmakt Rättskapacitet / rättslig handlingsförmåga Handling för annans räkning Vid bolag måste man studera bolagsregistret för att se vem som kan “teckna firma”. Den som har rättslig handlingsförmåga kan genom fullmakt sätta någon annan i sitt ställe.

Fullmaktens konsekvenser och Ställningsfullmakt 10 § Den, som åt annan givit fullmakt att sluta avtal eller eljest företaga rättshandlingar, varder omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom rättshandling, som fullmäktigen inom fullmaktens gränser företager i fullmaktsgivarens namn.    Där någon såsom anställd i annans tjänst eller eljest i följd av avtal med annan intager en ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet att handla å dennes vägnar, anses han hava fullmakt att företaga rättshandlingar, som falla inom gränserna för denna behörighet.

Överskridande 11 § Har fullmäktigen vid företagande av rättshandling handlat i strid mot särskilda inskränkande föreskrifter av fullmaktsgivaren, vare rättshandlingen ej gällande mot denne, såframt tredje man insåg eller bort inse, att fullmäktigen sålunda överskred sin befogenhet.    Är fullmakten av sådan beskaffenhet, som i 18 § avses, vare rättshandling, som fullmäktigen med överskridande av sin befogenhet företagit, icke gällande mot fullmaktsgivaren, ändå att tredje man var i god tro.

NJA 1977 s. 160 - Handpenning Den som hade fullmakt för att sälja fastighet förskingrade handpenningen. Hade köparen betalt med befriande verkan? HD fastslog att en fullmakt om att träffa avtal om försäljning av fastighet även medförde behörighet att uppbära handpenning.

NJA 1990 s. 591 – Erik K:s behörighet En inköps- och försäljningsavdelning vid ett aktiebolag förestods av en person, som på grund av sin ställning var behörig att för bolaget sluta avtal om köp och försäljning av maskiner. Efter det att en köpare av en maskin hävt köpet och begärt att av bolaget återfå erlagd köpeskilling jämte skadestånd, träffade avdelningsföreståndaren för bolagets räkning en slutlig uppgörelse i tvisten (c:a 1 miljon kronor). Avdelningsföreståndarens behörighet ansågs inte omfatta även den särskilda typen av avtal.

NJA 1974 s. 706 - checkar En chef för ett företags postavdelning hade kunnat disponera över checkar, som skulle användas för företagets postbetalningar, på ett sådant sätt att han kunde tillgodogöra sig stora summor för egen del. Vad frågan i målet gällde var om han hade behörighet gentemot bankerna att uppbära kontant betalning för checkarna. Trots att företaget inte kände till chefens beteende ansågs han ha behörighet. Man kan säga att företaget varit vårdslöst ovetandes och bundenhet drabbade det som en sanktion.

NJA 1965 s. 204 En privatperson hade köpt en dammsugare enligt avbetalningskontrakt. Handpenning erlades i butiken. I samband med utbyte av en del till dammsugaren i köparens hem betalades efter överenskommelse återstoden av köpeskillingen till samme försäljare mot bolagets kvitto. Köparen krävdes sedan av bolaget på köpesumman minus handpenningen efter att försäljaren förskingrat pengarna. Bolaget åberopade villkor i avtalet om att försäljare inte var behöriga att uppbära annan betalning än handpenning. HD gick dock på den linjen att försäljaren utåt framstått som butiksföreståndare och kunden betett sig så som rimligen kunde förväntas på grundval av det intryck hon fått av försäljarens behörighet.

Muntlig fullmakt 18 § Fullmakt, som grundar sig allenast å fullmaktsgivarens meddelande till fullmäktigen, är återkallad, när meddelande från fullmaktsgivaren, att fullmakten icke vidare skall gälla, kommit fullmäktigen till handa.

Skadeståndansvar 25 § Den, som uppträder såsom fullmäktig för annan, ansvarar för att han har erforderlig fullmakt och är förty, där han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att den rättshandling, varom fråga är, blivit godkänd av den uppgivne huvudmannen eller ändock är gällande mot honom, pliktig att ersätta tredje man all skada, som denne lider därigenom att han icke kan göra rättshandlingen gällande mot huvudmannen.

Råntvång 28 § Rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, där tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara, icke gällande mot den tvungne.    Har tvånget utövats av annan än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och var denne i god tro, åligger det dock den tvungne, där han vill mot honom åberopa tvånget, att utan oskäligt uppehåll efter det tvånget upphörde giva honom meddelande därom vid äventyr, om sådant underlåtes, att rättshandlingen varder gällande.

Annat tvång 29 § Rättshandling, den någon utan användande av sådana tvångsmedel, som i 28 § avses, rättsstridigt tvungit en annan att företaga, vare ej gällande mot den tvungne, där den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, själv utövat tvånget eller ock insett eller bort inse, att rättshandlingen framkallats genom rättsstridigt tvång från annans sida.

Arbetsdomstolen 2007 nr 2 Ett Bahmasregistrerat skepp anlade Luleås hamn, med polsk och fillipinsk besättning. Hamnarbetarförbundet satte skeppet i blockad, varefter kapten skrev under ett kollektivavtal. Rederiet ville senare få det ogiltigförklarat. Arbetsdomstolen: ”Det är utrett att företrädaren för bolaget undertecknat avtalet av det enda skälet att bolaget fann sig tvingat därtill för att undgå betydande ekonomisk skada. Enligt Arbetsdomstolens mening har bolaget också haft fog för denna uppfattning. I målet är ostridigt att den av förbundet vidtagna blockaden omfattade lastning och lossning samt trosshantering. Genom utredningen måste anses klarlagt att några praktiska möjligheter att anlita annan för lossning och lastning inte fanns vid tidpunkten för blockaden. Arbetsdomstolen finner det vidare klarlagt att det inte heller i övrigt fanns möjligheter att anlita assistans med bl.a. trosshantering så att fartyget utan allvarlig risk för betydande skada kunnat lämna hamnen.” Ogiltigt

Svek 30 § Där den, gentemot vilken en rättshandling företagits, framkallat densamma genom svikligt förledande eller ock insett eller bort inse, att den, som företog rättshandlingen, blivit svikligen förledd därtill av annan, vare rättshandlingen icke gällande mot den förledde.    Har den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, svikligen uppgivit eller förtegat omständigheter, som kunna antagas vara av betydelse för rättshandlingen, skall han anses hava därigenom framkallat densamma, såframt det ej visas, att det svikliga förfarandet icke inverkat å rättshandlingen.

Ocker 31 § Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.    Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.

Förklaringsmisstag och förvanskning 32 § Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget.    Varder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet förvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bunden av förklaringen i det skick den framkommit. Vill avsändaren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mottagaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det förvanskningen kommit till hans kunskap; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit.

32 § 1 st. Avtalslagen Gammal fråga inom avtalsrätt. Vad är viktigast: det man faktiskt velat (avsett) eller det som en normal person skulle uppfattat (tilliten). Problemet finns vid avtalsingående och vid avtalstolkning.

NJA 2008 s. 392 En nybildad bostadsrättsförening som köpt sitt hus, erbjöd de boende att köpa sin lägenhet. Ett par makar accepterade det skriftliga erbjudandet om köp för drygt två miljoner kr, men gjorde på avtalet ett eget handskrivet tillägg om avdrag för ”erlagd avgift” på drygt 57 000 kronor. Styrelsen uppmärksammade inte minusposten. Makarna betalade in med avdrag och hävdade att detta var avtalet. Styrelsen hävdade att upplåtelseavtalet var ogiltigt.

NJA 2008 s. 392 Makarnas svar var en oren accept, dvs. avslag i förening med nytt anbud, enligt 6 § 1 st. AvtL. Styrelsens godkännande av upplåtelseavtalet var ett förklaringsmisstag enligt 32 § 1 st. AvtL. Misstaget var att styrelsens accept i tron att makarnas accept överensstämde med det ursprungliga anbudet.

Viljeteorin – Faktisk gemensam partsavsikt (mentalt tillstånd) Två tolkningsteorier: vilje- och tillitsteori. Viljeteori bygger på partsautonomi. Tillitsteorin bygger på att man måste kunna lita på vad som sägs, inte behöva fundera på vad någon tänker. Svenska domstolar letar efter den subjektiva partsavsikten (viljan) Även i Sverige blir emellertid yttre bevisning oftast viktigast för utgången, eftersom den faktiska viljan är mycket svår att bevisa.

Viljeteorin modifierad av tillitsprincipen Tillitsprincipen: En parts intresse av att slippa bundenhet för vad han accepterat men inte avsett, får vika om motparten med fog trott att avtal kommit tillstånd med visst innehåll. Man talar om att berättigad tillit till en utsaga skall skyddas. Anglosaxiska domstolar letar mer efter den objektiva partsavsikten såsom den framgår av skriften, agerandet, etc. Man tillåts inte föra bevisning om att avsikten var något annat än det som entydigt sägs i avtalet.

Integrationsklausul (merger clause) Anger att inget annat än det skriftliga avtalet skall ha betydelse för tolkningen av parternas rättigheter och skyldigheter (integrationsklausul). Vad som sagts under förhandlingarna blivit överspelat. Parternas tidigare uttalanden kan dock enligt svensk rätt alltid användas för tolkning av det skrivna kontraktet.

AD 2007 nr 86 Frågan om avskedande efter att anställd använt företagskort för privata utgifter. Arbetstagaren hade under tidigare ägarens tid haft en sådan rätt, varvid lönen minskades med det arbetstagaren betalat med kortet. När ny ägare kom skrevs nya anställningsavtal innehållande en integrationsklausul. Det skriftliga avtalet var en fullständig reglering, vilket gjorde att arbetsgivaren hävdade att någon rätt att utnyttja för privata utgifter inte fanns.

AD 2007 nr 86 AD fann att man måste tolka vad parterna avsett med integrationsklausulen. AD uttalade att arbetstagaren hade fått behålla vissa andra förmåner som inte framgick av anställningsavtalet, t.ex. mobiltelefon och hemdator. Vidare hade den nye arbetsgivaren godtagit vissa privata uttag på kortet. Därför skulle inte integrationsklausulen tolkas så att uttagen stred mot anställningsavtalet.

Oskäliga avtalsvillkor 36 § Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.    Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.    Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.    I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

NJA 1997 s. 524 ”Clary O:s betalningsskyldighet” En privatperson gick i borgen för ett kommersiellt leasingavtal med en klausul om skadestånd. Betalningsskyldigheten enligt borgensåtagandet jämkades med hänsyn till omständigheterna, enligt 36 § avtalslagen.

Näringsidkarförhållanden Svårt att tillämpa mellan näringsindkare, särskilt om klausulen är individuellt förhandlad. Men skall man ha denna restriktiva syn? Vissa näringsidkare, t.ex. franchisetagare, kan vara i ett klart underläge förhandlingsmässigt. En part måste fullgöra sin förpliktelse även om fullgörelse har blivit mer betungande, vare sig det beror på att hans kostnader ökat eller det beror på att värdet av avtalet minskat för honom.

Förfallopant 37 § Förbehåll att pant eller annan säkerhet skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande säkerheten ställts icke rätteligen fullgöres, är utan verkan.

Konkurrensklausul 38 § Har någon för att förebygga konkurrens betingat sig av annan att denne icke skall bedriva verksamhet av visst slag eller icke taga anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet, är den som gjort utfästelsen icke bunden därav i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt.

AD 2001:91 Avdelningschef på ett försäljningsbolag i rörbranschen. Arbetstagaren förband sig att - under anställningstiden och upp till ett år efter anställningsförhållandets upphörande - inte ingå avtal om anställning hos något bolag som arbetsgivaren ingått exklusivt återförsäljaravtal med eller som hade varit kund till försäljningsbolaget inom de senaste två åren av anställningsperioden, samt inte heller - direkt eller indirekt, personligen eller genom bolag - med avsikt att ingå avtal eller handel vända sig till något företag som bolaget ingått exklusivt återförsäljaravtal med eller som varit kund hos försäljningsbolaget inom de senaste två åren av anställningsförhållandet. Arbetstagaren hade vidare i anställningsavtalet förbundit sig att för det fall han överträder nämnda konkurrensklausul till arbetsgivaren betala ett vite om 100 000 danska kronor för varje enskild överträdelse.

AD 2001:91 Syftet med konkurrensklausulen synes ha varit att skydda bolagets exklusiva återförsäljaravtal, och inte i första hand att hindra att företagsspecifikt kunnande kom till konkurrenters kännedom. Av betydelse för skäligheten är också om klausulen inneburit förbud för arbetstagaren att verka inom sin bransch. En tillämpning av klausulen efter dess bokstav synes ge vid handen att arbetstagaren i det närmaste varit helt förhindrad att under en tid av ett år arbeta inom den bransch han i så gott som hela sitt yrkesverksamma liv arbetat i. Slutligen kan tilläggas, att arbetstagaren inte kan anses ha haft en sådan lön eller sådana villkor i övrigt som varit bestämda med utgångspunkt från de restriktioner som konkurrensklausulen ålagt honom. Klausulen var ogiltig, eftersom den var oskälig enligt 38 § AvtalsL

Avtalstolkning En fransk och en tysk skriver ett avtal på svenska om som de tänker sig skall avse försäljning av motorcyklar, men de skriver ”cyklar” i avtalet 1. Gemensam avsikt (svensk rätt har den subjektiva avsikten, medan anglosaxisk utgår från en objektivt fastställbar avsikt)

Avtalsutkast Enligt svensk rätt tillmäts utkast till avtal stor betydelse för förståelse av vad som slutligen överenskoms. Integrationsklausul är knappast möjlig i svensk rätt I common law är det normalt förbjudet

2. Ond tro om motpartens avsikt NJA 1955 s. 247: En bonde ägde två fastigheter som låg intill varandra. Han sålde den ena fastigheten till sin granne, men trodde att den fastigheten var mindre än den egentligen var. Under förhandlingen hade köpare och säljare tillsammans studerat fastigheten och då diskuterat den som en mindre fastighet. Säljaren tilläts häva köpet, eftersom köparen inte ansågs ha haft fog för sin tilltro till att det skriftliga avtalet var säljarens egentliga avsikt. Ond tro. Alternativet hade varit att domstolen kunnat “straffa” säljaren med en avtalsbundenhet.

NJA 1992 s. 243 En revisor arbetade för ett företag. I sin egenskap av privatperson frågade ägaren till företaget revisorn om skatte-konsekvenserna av en försäljning av företaget. Skatten blev en annan än vad revisorn sagt. Ägaren ville ha skadestånd av revisorn. Revisorn hävdade att det inte fanns något avtal om rådgivning.

Tillitsteorin - HD uttalade: “Det kan icke ha undgått [revisorn] att [ägaren] som ej biträddes från annat håll, såg [revisorn] som sin ekonomiska rådgivare. Vid sådana förhållanden måste anses ha uppkommit ett uppdragsförhållande.” HD fäste avgörande vid hur ägaren uppfattade revisorns agerande och revisorns onda tro.

Ytterligare hållpunkter 3. Ordalydelsen 4. Systematiken (förhållandet till andra bestämmelser) Sedvana (branschpraxis) Tolkningsregler (minimiregeln, oklarhetsregeln) Skälighet (svagare part)