Den skogsfinska kulturens historia

Finland under äldre tid Finland blev Sveriges östra del under mitten av 1200-talet. Det svenska styret växte under 1400- och 1500-talen. Västra Finland hade en svenskspråkig jordbrukskultur. Östra Finland hade en finskspråkig jakt- och svedjebrukskultur. Tavastehus anlades av Birger Jarl ca 1250. Bildcopyright: Wikipedia.

Den skogsfinska kulturen Den östliga jakt- och svedjebrukskulturen var mycket ålderdomlig. Den har gemensamma drag med folk i områden från Ryssland till Asien i det så kallade barrskogsbältet. Barrskogsbältet löper över norra halvklotet. Bildcopyright: Wikipedia.

Den skogsfinska kulturen Skogsfinnarnas ursprung ligger i ett område i sydöstra Finland. Från detta område utvandrade de som sedan skulle komma att kallas skogsfinnar eller svedjefinnar. Bildcopyright: Karta över Finland med 1638 års gränser och områden viktiga för den skogsfinska kolonisationen utmärkta samt nuvarande huvudstad Helsingfors. Maud Wedin 2007 . .

Orsaker till utvandringen Det blev brist på odlingsmarker genom expansiv kolonisation i skogsfinnarnas områden. Sverige låg i krig med Ryssland åren 1570-1595. Bondeupproret Klubbekriget åren 1596-1597 gav oro. Det fanns förmåner för nybyggare i Sverige. Bönderna led av skattetryck och dagsverken, bl. a. under renoveringen av fästningen Olavinlinna. Fästningen Olavinlinna vid Nyslott. Bildcopyright: Museiverket, Helsingfors.

Den skogsfinska kulturens särdrag Svedjebruk Jordbruk och boskapsskötsel Jakt och fiske Byggnader utan skorsten Storfamiljer, klaner Naturbaserad folktro Muntlig kultur

Svedjebruket Svedjebruket innehåller flera moment: Skogen fälls Träden får ligga kvar och torka ett eller två år Träden bränns Svedjeråg sås i den varma askan Det var främst granskog som svedjades men även blandskog. Svedjebruket var mycket effektivt och gav ofta en hundrafaldig återbäring. Svedjerågen växer sig manshög på svedjan. Bildcopyright: Anna Forsberg.

Jordbruk och boskapsskötsel Jordbruket blev inom några generationer den huvudsakliga försörjningen. De använda svedjorna blev ofta mycket näringsrika beten och sedan åkrar. Havre och korn var de vanligaste kornslagen. Boskapsskötseln var viktig. Man höll bl.a kor, hästar och får. Bildcopyright: Lantmännen.

Jakt och fiske Jakt och fiske var ett viktigt komplement till jordbruk och boskapshållning. Man jagade fågel och småvilt. Fiske utfördes med nät eller spö på skogstjärnar och mindre sjöar. Ekorren jagades med pilbåge för sin vackra päls. Bildcopyright: Ingemar Olofsson.

Byggnadsskick Byggnadsskicket var till synes enkelt men mycket raffinerat. Rökstugan var det permanenta och stora bostadshuset. Rökbastun användes för bastubad. Rian användes för att torka rågen eller andra kornslag där en ugn värmde upp huset. Rökstuga på Glomdalsmuseet, Elverum, Norge. Bildcopyright: Anna Forsberg.

Rökstugan Rökstugan användes som bostad. I rummet fanns den stora rökugnen som täckte ca ¼ av golvytan. Rökugnen värmde upp rummet genom sin rök. Rökugnen behövde eldas ca ett dygn för att bli helt varm men magasinerade då värmen under en lång tid. Bildcopyright: Det skogsfinska kulturarvet, Arne Östman.

Rian Rian är en smal och hög byggnad med ett sinnrikt system för torkning av säd. Rian värmdes upp med en enkel kallmurad ugn. Röken steg upp genom den höga byggnaden och ut genom hål strax under takfoten. Bildcopyright: Det skogsfinska kulturarvet, Arne Östman.

Rökbastun Rökbastun är en byggnad med ett rum och en kallmurad ugn. Den användes mest till det viktiga bastubadet. Byggnaden var den renaste på gården och användes också till förlossningar och att förvara familjens avlidna inför begravningen. Bildcopyright: Det skogsfinska kulturarvet, Arne Östman.

Familjelivet Skogsfinnarna levde i något som påminner om ett klansystem. Släktnamnen var viktiga. Man behöll många finska seder och bruk långt fram i tiden. Bildcopyright: C. A. Gottlund, Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.

Slöjd och tillverkning Det är främst flätad näverslöjd som förknippas med skogsfinnarna men även svenskbygdens invånare använde näver. Man slöjdade också träföremål. Skogsfinnarna använde lin och ull till tyg, garner för stickning samt vävda band. Bilden föreställer ett så kallat vinkelböjt spånadsfäste för spinnande av lin från Ockelbo socken. Det förvaras i Länsmuseet Gävleborgs samling. Bildcopyright: Maud Wedin.

Språket Skogsfinnarna var helt finsktalande. Det tog i vissa områden lång tid innan de lärde sig svenska. De kunde därför inte delta i de svenska gudstjänsterna. Kulturen var muntlig och har därför inga egna förstahandskällor. Biskop Michael Agricola grundade det finska skriftspråket. Bildcopyright: Åbo Universitet, Agricola2007-projektet.

Kulturförmedling och folktro Skogsfinnarna hade en naturreligion som påminner om de föreställningar som finns bland andra finsk-ugriska, ryska och asiatiska folkslag. Man ville hålla sig väl med alla naturväsen och offrade därför till bland andra skogs- och sjöråen. Vardagen präglades också ofta av besvärjelser och ritualer som skulle skydda mot onda makter. Finnarna ansågs trollkunniga av den svenska befolkningen. Kajsa Vilhuinen från Östmark i Norra Värmland var kunnig om den finska folktron. Bildcopyright: Torsby Finnkulturcentrum, Torsby.

Kulturförmedling och folktro Vid jakt och fiske offrades bytesdjurets ben efter måltiden tillbaka till naturen. Jägaren svor eder till skogens gud Tapio eller skogväsendet Köyry. Boskapen skyddades av besvärjelser när de var ute på sommarbete. Ofta märktes föremål och hus med tjärade eller inristade kors och figurer. Bildcopyright: Seppo Remes

Björnjakt Björnen var ett respekterat rovdjur som jagades och togs om hand under en ”björnfest”: Björnens päls och huvud togs tillvara. Köttet fick endast kokas. En man sjöng en runosång om björnen. Björnens ben offrades tillbaka till naturen och fick inte skadas, då kunde björnen inte återuppstå i andevärlden. Björnskallen hängdes upp högt i en rak fura där den vördades tills den vittrade bort. Liknande ceremonier finns bland hela barrskogsbältets kulturer.

Flytten till Sverige Det var hertig Karl, sedermera Karl IX, som uppmuntrade kolonisationen från öster. Invandringen skedde under perioden 1580-1650. Ankomsthamnar var bl.a: Gävle Stockholm Bildcopyright: Karlskoga kommun.

Flytten till Sverige och Norge Den skogsfinska kolonisationen omfattade i stort sett hela mellersta barrskogsbältet i Skandinavien. I Sverige bildades finnskogsområden från Tiveden i söder till södra Lappmarken i norr, från Gästrikland i öster till Värmland i väster. I Norge återfanns finnskogsområdena mellan Eidskog i söder och Trysil i norr samt sträckte sig från Solørområdet i öster till spridda bosättningar i väster ända mot Telemark. Den primära kolonisationsfasen pågick under en relativt kort period från 1580-talet fram till 1600-talets mitt, men nya finnbosättningar togs upp av skogsfinnarnas barn och barnbarn ytterligare ett knappt århundrade. Källa: Maud Wedin och Tove Johansson 2004

Livet i Sverige En utskickad familjemedlem utförde först en rekognoscering efter skogsområden. När skogsfinnarna anlände fick de ett nedsättningsbrev som gav dem tillstånd att bosätta sig här. Socknens tolvmän måste godkänna nybygget. Många finngårdar låg först nära vattendrag, men flyttades senare upp i mer höglänt terräng.

Livet i Sverige Rätten att jaga begränsas under 1700-talet. Svedjebruk beläggs med restriktioner allmänt 1647. Skogen ska istället användas till kolproduktion till järnbruken. Finnarna assimileras snabbt: Släktnamn försvinner Språket försvinner Ingiften med svenska familjer

Skogsfinska ortnamn Akkalamb (Akkalampi, Käringtjärn) Itamack (Itämäki, Österåsen) Pekkala (Pekkas gård) Ritaso (Riitasuo, Trätmyren) Heikki Hiroisenlambi (efter förste bosättaren) Ortnamnen är på skogsfinnarnas dialekt, savolaxfinska. Ortnamnen gavs åt mindre platser i naturen - mindre sjöar, små kullar eller myrar. De största hade oftast redan svenska namn. Exempel på några av de ca 2700 finska ortnamnen norr om Dalälven.

Bevarade byggnader Det finns många skogsfinska byggnader i landet: 48 rökstugor 76 rior 172 bastur 10 kombinerade byggnader Nya byggnader upptäcks med jämna mellanrum. I Gästrikland finns även den särskilda gästrikerian med avskilt ugnsrum. Den användes även av den svenska befolkningen.

Bevarade byggnader - Rökstugor Rökstuga i Rikkenberg, Värmland.

Bevarade byggnader - Rökbastur Bastu i Skråckarberget, Värmland.

Bevarade byggnader - Rior Ria i Bingsjö, Dalarna

Dokumentation och forskning Många personer har intresserat sig för skogsfinnarna under seklerna. Här är några: Johannes Henriksson Schaefer, präst i Gävle, ordnade gudstjänster på finska under 1690-talet. Carl Axel Gottlund skrev detaljerade dagböcker under sina resor i finnbygderna 1817 och 1821. Ingvar Jonsson har i nutid forskat mycket på Norrlands finnbygder. Richard Gothe och Richard Broberg forskade och skrev ett antal böcker under 1900-talet. Maud Wedin och Gabriel Bladh har 2007 och 1995 doktorerat på ämnen om finnskogen. Bildcopyright: Kungliga biblioteket, Stockholm; Museiverket, Helsingfors.

Dagens intresse Idag är intresset för den skogsfinska kulturen väletablerat. Det finns flera föreningar och museer i Sverige och Norge: Finnsam, en paraplyorganisation för föreningar och privatpersoner i Skandinavien Solør-Värmland Finnkulturförening Gävle-Dala Finnkultur Finnskogsmuseet i Skräddrabo, Alfta Släktforskarföreningar i Norge och Sverige Torsby Finnkulturcentrum, Torsby, Värmland, Sverige Norsk skogsfinsk museum i Svullrya på Grue Finnskog, Hedmark, Norge Bildcopyright: Anna Forsberg.

Bildspelet ”Den skogsfinska kulturens historia” är producerat av Länsmuseet Gävleborg i samarbete med projektet Finnskogarna.com. Text och layout: Anna Forsberg Läs mer om våra verksamheter på våra hemsida: www.lansmuseetgavleborg.se www.finnskogarna.com I de fall Länsmuseet Gävleborg eller Finnskogarna.com inte har bildrättigheter till illustrationerna anges upphovsrättsinnehavarens namn. © Länsmuseet Gävleborg, Finnskogarna.com 2010.