Undersköterskan som expert på symtomskattning UFPO oktober 2011 gunnar.eckerdal@regionhalland.se

Ur vårdprogrammet ”Understödjande cancervård/supportive care” 2010 www Ur vårdprogrammet ”Understödjande cancervård/supportive care” 2010 www.oc.gu.se (publikationer) Cancerpatienter skall i varje kontakt med sjukvården bedömas med avseende på smärta. Efter analys skall patienten erbjudas behandling vars syfte är att förebygga smärta. Val av behandling – ickefarmakologisk och farmakologisk – sker i samråd med hela vårdteamet med fortlöpande värdering av effekt och bieffekter. Vid förekomst av smärta skall VAS-värde i vila och vid aktivitet dokumenteras i patientjournalen.

Målet i palliativ vård är livskvalitet Vi kan inte veta mycket om en annan människas värdering av sin livskvalitet I dialog försöker vi förstå Dialog med närstående ger bättre förståelse Dialog i vårdteamet är nödvändig

Går det att mäta? VAS Patientens ord Gråt, skrik Kroppsspråk Signaler från hudkontakt till mottagarens hand Signaler mellan ögon som möts

VAS (Visuell AnalogSkala) Meningslöst jämföra värdet mellan olika människor Förvånansvärt exakt hos samma person vid olika tillfällen! VAS i palliativ vård ska måste användas tillsammans med dialog

ESAS Symtomskattning Patientens namn: ESAS (Edmonton Symptom Assessment Scale)   Blanketten ifylld av 􀁆 patient 􀁆 personal (namn):…………………..Datum………………. Hur mår du just nu? Markera genom att sätta ett kryss på linjen eller ringa in en siffra! Smärtfri 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara smärta    Smärtfri Genomsnitt 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara smärta senaste dygnet Ej orkeslös 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara orkeslöshet Ej illamående 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara illamående Ej nedstämd 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara nedstämdhet Ej oro/ångest 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara oro/ångest Ej sömnig/dåsig 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara sömnighet/dåsighet God aptit 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Ingen aptit Bästa möjliga 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Sämsta tänkbara välbefinnande välbefinnande Ingen andfåddhet 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara andfåddhet  Bästa möjliga 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Sämsta tänkbara livskvalitet livskvalitet

Teambaserad diagnostik Läkaren har huvudansvaret för diagnostiken Sjuksköterskan har huvudansvaret för samordning och genomförande av diagnostiken

Teambaserad diagnostik 2 Sjukgymnasten relaterar smärtan till rörelse och funktion. Arbetsterapeuten fokuserar smärta/funktion/aktivitet Kuratorn finner förklaring i sociala och psykologiska samband

Teambaserad diagnostik 3 Undersköterskan har mest tid nära patienten, ofarligast, noterar smärta med händer mot ömtålig kropp. - Alla i vårdteamet har ansvar för smärtdiagnostik och behandling!

Väga smärtbehandling på guldvåg Varje behandling som ger effekt ger också biverkningar. Avvägning som rimligen i första hand ska göras av patienten. Men patienten vet inte det vi vet om effekter/biverkningar Enda lösningen är dialog, tillit, teamsamverkan, uthållighet. Det måste gå att för varje patient finna rätt balans som leder till att patientens livskvalitet är så bra som möjligt Vilket inte alltid är en situation med VAS=0!

Elin 74-årig kvinna med flera hjärtinfarkter och kvarstående hjärtsviktsbenägenhet i anamnesen. Vulvacancer sedan 2 år, ytterligare onkologisk behandling ej möjlig, sjukdomen progredierar långsamt. I oktober allt svårare att sitta, tumören progredierar lokalt. Allt mer smärta, dels neurogen, dels nociceptiv rörelserelaterad. Behandlas med morfin i låg dos. Saroten tidigare prövat - ingen effekt. TENS prövat - ingen effekt. Neurontin prövat, ingen effekt, dosökning avbröts på grund av betydande trötthet. Kortison sätts in, en viss effekt noteras, dock omöjligt att sitta. I november presenteras intratekal behandling som ett möjligt alternativ. Patienten rädd för biverkningar och vill avvakta.

Elin fortsättning Flyttar i november till hospice. En vecka senare upprepas erbjudandet om intratekal smärtlindring, metoden visas mer ingående, patienten får se pumpen osv. Hon vill dock avvakta. Ej smärtfri, morfindosen ökas försiktigt. Patienten får otäcka mardrömmar och hallucinationer. Hon vill inte prova neuroleptika mot biverkningarna, rädd att bli trött. I december är smärtsituationen så outhärdlig att patienten ber om intratekal behandling. Inläggning och dosjustering genomförs på sjukhus utan komplikationer. Den dos som ger full smärtfrihet ger nedsatt känsel i benen och svårigheter att gå. Dock kan patienten nu sitta. Hon vill att intratekala katetern tas bort, kan inte stå ut med förlamningskänslan. Dosen sänks, under en vecka justeras till en acceptabel balans mellan effekt och biverkningar. Patienten kan nu göra permissioner till sin bostad. Hon avlider i mars, troligen till följd av en ny hjärtinfarkt.