Den förindustriella tegeltillverkningen Rydebäck som tegelbruk av Jenny Aspenberg Den förindustriella tegeltillverkningen i Rydebäck har anor ända tillbaka till 1600-talet.

Från början var tegeltillverkningen en angelägenhet endast för kungar och stormän men under 1800-talet började tegel även tillverkas av företagare. På slutet tog konkurrensen och den moderna industrialiseringen död på tegelbruket. Men än idag kan man hitta tegelspill angränsande till det ursprungliga bruket.

Tegel tillverkades i Rydebäck Tegelbruk i Rydebäcks närområde Tegel tillverkades i Rydebäck under åren 1622 - 1880 men ugnen användes för att producera tegel i liten skala för privatbruk ända fram till början av nittiohundratalet. Rya tegelbruk var i bruk mellan 1864 och 1920. Tegetillverkningen i Rydebäck är den äldsta tegelproduktionen som finns dokumenterat under modern tid i Helsingborgstrakten. (Var den rödbruna Helsingborgstegel som Kärnan och Mariakyrkan tillverkats under medeltiden nämns inte i Helsingborg Museums informationsbroschyr om Tegel) Långt senare byggdes en modernare tegelugn i Rya som drevs parallellt med Rydebäck under en tidsperiod då många nya ungnar uppfördes i Helsingborgstrakten.Tillverkningen skedde för hand- upptagningen av lera till lastning och försäljning sköttes av muskelkraft. Men redan i början av nitton- hundratalet började efterfrågan dala och större industialiserade tegelbruk konkrurrerade ut de mindre bruken. Undeer denna tid somnade gamla industrier in och nya samhällen byggdes upp. Få av de gamla tegelbruken finns kvar eller är ordentligt dokumenterade och de som finns kvar hotas av rivning. Övergången från hantverksmässig till industiell produktion gjorde att tegeltillverkningen blev för dyr att bedriva i liten skala.

Utmed hela kuststädkan melln Helsingborg Det började med ett danskt tegelbruk vid Rydebäck år 1622! Utmed hela kuststädkan melln Helsingborg och Landskrona var förhållandena gynnsamma för tegeltillverkning. Det fanns lättillgänglig lera som inte behövde bearbetas särskilt mycket. Den öppna kusten gav fri framfart för vindarna som torkade teglet fort. Läget vid kusten erbjöd goda transportmöjligheter vattenvägen. Under den danska tiden fanns det ingen fast bebyggelse på Råå eller längst kusten. Kungarna ägde marken och upplät inte strandmark till bosättning. Det fanns däremot fiskestugor, där danska och holländska fiskare fick bo under sommaren, när de fiskade. Det är kanske därför det blev just Holländska tegeltillverkare som fick tillstånd att med kunskaper därifrån tillverka tegel åt den danske kungen. En annan hypotes är att Tycho Brahe hade något med det hela att göra. Han var god vän med Christioan den IV av Danmark, reste ofta till Holland och bodde just vid Rya under en period innan tegelbruket i Rybeck uppfördes.

Det var just den danske Kung Christian den IV, en stark och fruktad krigsherre och regent som härskade över den dåvarande danska regionen Skåne, som gav tillstånd för tegeltillverkning genom privilegiebrev daterade 1621 och 1622. Han påbörjade enomfattande byggnadsveksamhet redan som ung regent och behövde tegel för sina slott. Ett tegelbruk byggdes vid stranden i Rybeck under slutet av den oroliga krigstiden. Ägandeskapet ändrades snabbt de första åren och flera privilegiebrev utfärdades till tre olika omgångar holländare innan Skåne blev svenskt vid freden 1676.

Här är ett brev daterat 1622 till holländaren Johan van der Enden och Frantz Bastian, att upprätta ett tegelbruk i Rybeck- att de ”må sätta upp en tegelovn och tegelgård med allt tillbehör”. Det första tillståndet innebar att Holländarna skulle få bygga bruket och driva det under en tioårsperiod. Två brev skrevs under 1622 och vid det andra brevet fick Johan van der Enden tillstånd att lämna bruket i arv till sina barn. Vid ett av brevn står det att Kungen skulle ha förmånen att köpa teglet till ett 10% lägre pris. Efter de oroliga tider då den danska/svenska kriget härjat, blev livet mycket lugnare. Vid freden i Roskilde 1658 ställdes tegelbruket under svensk förvaltning. Generalguvenör Gustav Otto Stenbock bekräftade det med ett tillstånd. Vid den tidpunkten ägdes bruket av sekreterare Jürgen Reitzner och en man vid namn Hansson-Horstger blev delägare och driftschef. Tillståndsbrevet är daterat den 17 maj 1663. På Buhrmaqnskqa kartan över Skåne 1684 kallades bruket ”Tegelladan” och var det enda som makerats på Skånekartan.

Fram till 17-talets slut byttes ägarna på löppande band. Ett tjugotal är kända men det blev troligen ett flertal. Teglet brändes i en ugn som var placerad på sjösidan av den nuvarande herrgårdsbyggnaden och skeppades ut från två långa bryggor som sträckte sig ut i Sundet framför gräsmattan, strax norr om den nuvarande badbryggan. Teglet var av hög kvalitet med stor produktion av främst mursten och takpannor men vid skiftesreformerna utökades produktion med tegelrör och andra tegelvaqror för jordbruket. En trädbeklädd kulle med tegel-spill kan idag skådas mellan stranden och atriumhusen oxh markerar gränsen för tillverkningen i Rydebäck.

Hur var det då att vara Skåning Under 1677,fick alla skiva under på den tiden? Under 1677,fick alla skiva under en trohetsed till den svenska kungen, Karl XI. Alla kunde inte skriva så man fick sätta sitt bomärken på brevet istället för underskriften. Flera handlingar som finns bevarade än idag uppvisar liknande underteckninar.

På 1780-talet köpte dåvarande ägaren stora delar av Rya by. Rydebäck hette då Ryebeck. Arbetarna bpdde i Rya och det var ett riktigt brukssamhälle. Det låg en bit ifrån den kuststräcka där tegelbruket byggdes-bort från den lågtliggande mark som hade mycket hög grundvattennivå bara en meter från jordytan. (Vid renoveringen av Rydebäcks Gård under senare år fick en ordentlig dränering av marken genomföras med speciella åtgärder för att skyddaq grunden och hindra fukten att tränga upp i väggarna) Arbetarna nådde sin arbetsplats genom dem väg som vi numeera kallar Rydebäcks Allé. Någon gång på 1790-talet har ”bruket” blivit inlöst av lagmannen G.A. Löwenheilm, som därefter innehade ”egendomen” till 1836. Under dennes tid har alltså beteckningen ändrats från bruk till egendom och ett storjordagods hade växst fram.

Tegeltillverkningen fortsatte parallellt med jordbruket fram till mitten av 1800-talet då egendomen inklusive tegelbruket såldes till en tysk sjörman vid namn Carl Holtfreteer.Denne man föddes 1819 på ön Rügen i Pommern. Enligt folksägen skapade Carl Holtfreter sin rikedom genom smuggling och vrakgods - eller kanske rent av genom sjöröveri! Sant är emelletid att Carl Holffreter år 1845 inledde Rydebäcks sista storhetstid med dtegel stämplat RÜDEBECK. Lika sant är det att han var en kunnig tegelmästare, en driven affärsman och han köpte upp och förvaltade stora markarealer kring Rüdebecl. Med sin hustru, danskan Anna Maria Jörgensen fick han ni barn.

Då han övertog Rydebäck fanns en ny ugn placerad innanför kvadraten bildat av Gammelgården, soldattorpet och torklängorna. Kvardraten sträckte sig norrut med Gammelgården och det norrliggande, numerqa rivna, soldattorpet i sydvästra hörnan. Det löpte ända fram till den lilla skogsbekädda höjden framför Krokahus. Förmodligen var den originalugn jpå sjösidan av av den gård han skulle bygga redan ur bruk och nedriven.

Under åren 1850-1854 uppförde brukspatronen Carl Holtfreter, till sin allt större familj, gården Rüdebeck. Det blev en gård med tysk/dansk arkitektur. Gårdsplanen kallades av allmogen ”Borgen”. Holtfreter bodde i det gamla soldattorpet ( som revs pga förfall under 1970-talet) under tiden som han planerade och byggde Rüdebäcks Gård.

Från 1845 till 1861 lyckades Holtfreter fyrdubbla tegelproduktionen från 500 000 till närmare 2 miljoner tegelprodukter per år. Bruket blev känt som Rüdebecks Tegelbruk och tillhörde de större i Skåne. Man kan fortfaranede hitta tegel stämplat RÜDEBECK med tyskt ü om man gräver en bit ut från stranden. Sjötransporten var fortfarande det smidigaste sätt att frakta bort bruksvarorna. Storhetstiden varade fram till år 1861. Näringsfrihetsförordningen förändrade då Rüdebecks ställning radikalt. Tegelmarknaden mättades, priserna dumpades och Rüdebecks produktion stagnerade. Holtreter ägde vid denna liberaliseringtid jordegendomar från Rya Fäladsmarker i norr till fiskeläget Fortuna i Söder. Under Rüdebecks Gård lydde 18 bönderi Frälsehemman och Rusthållshemman, en skattbelagd väderkvarn, en krog ect. 1880 lämnade en alltmer skuldtyngd Carl Holtfreter Rüdebecks Gård. Han flyttade till gården Örby 14 och titulerades, fram til sin död 1886, Lantbrukare.