Hur olika funktionalitet framställs i media

Nytt år och nu får väl tiden ändå vara mogen, SVT?! Möt Anna Bergholtz som vill se programledare med olika funktionssätt i SVT.

Diskutera blogginlägget Har ni någon gång reflekterat över hur personer med funktionsnedsättning skildras i media? Vilket utrymme upplever ni att personer med funktionsnedsättning har i tv-rutan och i andra medier? Har något förändrats sedan blogginlägget skrevs 2011? Kan vilken reporter som helst skildra exempelvis livet som ungdom eller livet med en funktionsnedsättning? Eller är det viktigt för skildringen att reportern själv är ung eller har erfarenhet av att leva med en funktionsnedsättning? Varför/varför inte?

CP-magasinet Gå till SVT Öppet arkiv. Där kan klippet ses i helskärm.

Diskutera CP-magasinet Vilka är era spontana reaktioner på klippet? Syftet med klippet är att vända på perspektiven för att få folk att reflektera kring hur personer med en funktionsnedsättning framställs i media till vardags. Lyckas det i klippet? Varför/varför inte?

Dissad och missad – funktions-hinder i Sveriges Television I rapporten Dissad och missad – funktionshinder i Sveriges Television från 2007 beskrivs fyra huvudsakliga bilder och stereotyper som medierna använder när de skildrar personer med funktionsnedsättning: Den hjältemodiga Det stackars offret Det omogna barnet Den skurkaktiga

Stereotyp 1: Den hjältemodiga Den hjältemodiga stereotypen är personen som gör något vardagligt, som inte skulle väcka någon uppmärksamhet om det genomfördes av en person utan funktions- nedsättning. Men eftersom det är en person med funktions- nedsättning som gör aktiviteten upphöjs det till en bedrift. Ordet trots är vanligt förekommande. Till exempel att personen X är ingenjör, skådespelare eller pilot trots att den använder rullstol. Ofta handlar berättelserna om att personen med funktionsnedsättning kämpar för att leva ett ”normalt” liv, med aktiv idrott, arbete, familj och andra sociala relationer.

Stereotyp 2: Det stackars offret Det stackars offret är stereotypen som är utsatt och beroende av andra människor eller av stat och kommun. Bilden av en person som saknar kontroll över sitt liv och tvingas vara beroende målas upp. Ofta hamnar fokus på hur personen med funktionsnedsättning drabbas av att andra gör fel. Det kan vara allt från fuskande taxichaufförer till socialtjänst som inte hjälper till.

Stereotyp 3: Det omogna barnet Bilden av en person med funktionsnedsättning som ett omoget, mindre vetande barn målas upp och beror ofta på att den som intervjuar ställer mer eller mindre irrelevanta frågor eller att någon annan pratar i personens ställe. Stereotypen förstärker den många gånger skeva bilden att personen med funktionsnedsättning är en person som inte kan klara sig själv.

Stereotyp 4: Den skurkaktiga Skurkar med funktionsnedsättning är vanliga i framför allt amerikanska och brittiska tv-program. Skurkarna porträtteras med någon form av funktionsnedsättning för att förstärka karaktärens ”onormalitet”. Även i Sverige lyfts ofta misstänkta brottslingars funktionsnedsättningar fram, särskilt om det handlar om psykisk ohälsa.

Fundera kring stereotyperna Var det några av dessa fyra roller/stereotyper som ni tyckte att Annika Lantz tvingades in i klippet från CP-magasinet? Den hjältemodiga Det stackars offret Det omogna barnet Den skurkaktiga

Granska medier Har bilden förändrats sedan rapporten Dissad och missad kom 2007? Hur kan media skildra utan att använda stereotyper?

Diskutera era resultat Framträder samma eller olika bilder i de olika medierna som ni undersökt? Vad kan ni dra för slutsatser av det? Har ni förslag på hur medier via bilder och berättelser kan skildra att vi människor har olika funktionalitet och fungerar på olika sätt, utan att använda stereotyper? Utgå gärna från bra exempel från granskningen eller idéer ni själva kommit på.