Lag utan genomslag Utvärdering av patientlagen 2014–2017 Framtidens utmaningar för den kommunala hälso- och sjukvården den 11 maj 2017

Patientlagen trädde i kraft den 1 januari 2015 Omfattar all hälso- och sjukvård även den kommuner ansvarar för som huvudmän med enstaka undantag Syfte stärka och tydliggöra patientens ställning främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet Patientlagen utgår från skyldigheter – inte rättigheter Skyldigheterna finns i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen Samlar bestämmelser om patientens ställning i en lag Tidigare spridda i flera andra lagar Vissa förtydliganden och enstaka nyheter

Uppdrag: att följa upp patientlagen ur ett medborgar- och patientperspektiv Regeringsuppdrag 2014 Följa införandet och implementeringen av patientlagen ur ett medborgar- och patientperspektiv Belysa om patientlagen får avsedd effekt Peka på bristande genomförande eller oförutsedda effekter så att överväganden om åtgärder eller justering av lagstiftning kan göras Två delrapporter (2015 och 2016) och slutrapport den 15 mars 2017

Sammanvägd bedömning baserad på utvecklingen år 2016 jämfört med år 2014

Huvudslutsats: Patientens faktiska ställning har inte stärkts sedan patientlagen infördes

Huvudslutsats: Patientens faktiska ställning har inte stärkts sedan patientlagen infördes

Exempel från resultaten (3 kap Exempel från resultaten (3 kap.): Lägre andel patienter anser att de har fått tillräckligt med information

Exempel från resultaten (3 kap Exempel från resultaten (3 kap.): I vilken mån har du fått information om… Exkluderat: Tveksam/Vet ej samt Jag hade inget behov av sådan information

Exempel från resultaten (5 kap Exempel från resultaten (5 kap.): Patienters erfarenhet av delaktighet i vården

Huvudslutsats: Patientens faktiska ställning har inte stärkts sedan patientlagen infördes

Analys av effekter och förklaringar

Tre delförklaringar till resultaten Patientens rättsliga ställning är svag, trots att patientlagen har införts Otydligt innehåll i skyldigheter och ansvar för dem Få möjligheter till rättslig överprövning Systematisk tillsyn/kontroll saknas Individuell prövning av klagomål saknas Sanktioner saknas Vården har inte skapat tillräckliga förutsättningar att tillämpa patientlagen och stärka patientens faktiska ställning Kultur/attityder i vården främjar inte tillräckligt Låg kännedom och svag information om lagen Inte prioriterat i styrning och ledning – hos huvudmän och verksamheter Svag uppföljning Insatserna på både nationell och lokal nivå har varit otillräckliga Insatserna har varit relativt begränsade Koncentrerade till tiden då lagens infördes

Exempel från kommuner Riksföreningen MAS-MAR: Kommunerna har svårt att hantera det breda uppdraget som huvudmän för både vård och omsorg Patienter i den kommunala hälso- och sjukvården har ofta en utsatt ställning 91 kommuner/stadsdelar (MAS) har besvarat enkät om kommunens insatser: Majoritet har informerat om lagen (90 %) Majoritet anser lätt att sprida information (75 %) Mer än hälften saknar vägledning och kunskapsstöd om praktisk implementering Endast 2/91 respondenter anger att kommunen utarbetat stöd om hur patientlagen kan implementeras

Några röster från kommuner (MAS) i vår undersökning ”… Svårt att få samtycke och göra patienter med demens delaktiga i sin vård. Lagens innehåll är bra men svår att tillämpa hos multisjuka äldre patienter som vårdas i kommunen… ” ”Vår verksamhet styrs också av socialtjänstlagen vilket ibland försvårar synen på den kommunala hälso- och sjukvården.” ”Vissa avsnitt i lagen kan vara svårtolkade ur ett kommunalt perspektiv. I övrigt är det ofta en utmaning att omsätta juridik till praktik.” ”… Lagen upplevs mycket riktad till landstingets verksamhet och man får leta för att hitta en kommunal vinkling.” Beslutssvag patientgrupp påverkar möjligheterna till samtycke och delaktighet: Det är svårt att tolka lagen och ”göra praktik” av den

Vårdanalys rekommenderar en samlad strategi för att stärka patientens ställning En samlad strategi behövs för att åtgärda de brister som vi identifierat och skapa förändringstryck det inte är tillräckligt att ensidigt fokusera på patientens rättsliga ställning eller förutsättningarna för att tillämpa lagen Insatser behövs på alla nivåer: Strategin inbegriper regeringen (och riksdagen) och huvudmännen och bör involvera patienter

Rekommendationer Stärk patientens rättsliga ställning Tydliggör skyldigheterna och ansvaret för att fullgöra dem Stärk vårdgivares egenkontroll av patientens ställning Stärk patientens rättsliga ställning Säkerställ tillsyn av patientlagens tillämpning Inför nya möjligheter till klagomålshantering Prioritera patientens ställning i vårdens styrning och ledning Öka kännedom hos patienter och personal och hitta nya sätt att informera Stärk vårdens insatser för att öka lagens genomslag Utveckla och använd konkreta verktyg och kunskapsstöd Utveckla uppföljning av patientens ställning Långsiktig dialog och uppföljning Följ upp och utvärdera den samlade strategin För dialog med huvudmännen om strategisk utveckling

Avslutande reflektioner Det behövs ytterligare åtgärder: Patientlagen och genomförda insatser har sammantaget inte stärkt patientens ställning tillräckligt ”Vänta” räcker inte: Förändringen kommer inte av sig själv. Endast två år har gått sedan lagen infördes men många av skyldigheterna fanns långt tidigare Ökade förväntningar bortförklarar inte resultaten – vården behöver möta förväntningar för att stärka förtroendet Risk för ojämlikhet vid osystematiskt genomslag Stor andel med kroniska sjukdomar understryker behovet = hög nyttopotential i att stärka och tillvarata patientens förmåga och vilja att ta ansvar Del av lösning för vården: Starkare ställning för patienten är inte en ”kostnad” utan del av lösningen på vårdens utmaningar

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys Box 6070 102 31 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 89 Tel vxl: 08-690 41 00