Effekter av markavvattning Planering Åtgärder PLATS FÖR VATTEN - Historik - Lagstiftning Effekter av markavvattning Planering Åtgärder Anders Skarstedt Länsstyrelsen Naturavdelningen. Jobbar bl.a. med frågor om vattenverksamhet. Det kan handla om dammanläggningar, vattenuttag, översvämningar. Tänkte börja med en historisk tillbakablick över markavvattningen i Sverige. Sedan en titt på lagstiftningen som reglerat markavvattningen Några effekter av markavvattning kopplat till flöden och naturvärden Sedan några frågor man bör ställa sig i samband (före/efter) med översvämningar och/eller markexploateringar Åtgärder för att ge plats för vatten.

Historisk tillbakablick Markavvattning o. dyl. har pågått under många hundra år för att förbättra och öka andelen åker- och betesmark och förbättra skogsproduktionen. Från 1840-talet fram till första hälften av 1900-talet skedde markavvattningen mer systematiskt. Staten beviljade bidrag och lån för dessa åtgärder Utveckling av effektiva grävmaskiner påskyndade markavvattningen I århundraden har våtmarker, sjöar, bäckar, och översvämningsmarker dikats, sänkts, rätats eller på annat sätt påverkats för att förbättra och öka andelen åker- och betesmark och för-bättra skogsproduktionen. Tidiga dikningsarbeten syftade i regel endast till att förhindra över-svämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från 1840-talet och fram till första hälften av 1900-talet kom dikning att ske alltmer systematiskt och i allt högre takt. Staten beviljade under denna tid generösa bidrag och lån för att torrlägga mark och därmed öka avkastningen inom i första hand jordbruket. Inte minst utvecklingen av nya effektiva grävmaskiner påskyndade utdikandet i landskapet. Sverige är med sina omkring 9 miljoner hektar våtmarker - en femte del av landytan - ett av de våtmarksrikaste länderna i världen. Omkring en fjärdedel av landets ursprungliga våtmarksareal bedöms ha försvunnit genom utdikning och uppodling, framförallt inom skogs- och jordbruket. En övervägande del av de kvarvarande våtmarkerna är i varierande grad påverkande av mänskliga ingrepp. Staten bidrog i hög grad ekonomiskt till utdikningen av jord-brukslandskapet. Redan för hundra år sedan fanns ett komplext bidrags-system för att påskynda utdikningen. Under perioden 1880 – 1980 har i storleksordningen 7 miljarder kronor betalts ut i statligt stöd för att bland annat torrlägga sjöar och vattendrag. Sedan 1990 har hundratals miljoner kronor betalts ut i bidrag för att istället återskapa våtmarker, i en del fall för att återställa samma våtmark som tidigare torrlagts med bidrag (efter Hoffman m fl, 1999, Fakta jordbruk nr 20 – stor kväveurlakning i 1800-talets jordbruk).

Bild text, bild, diagram A picture of water operations in the watershed of Emån. Purpose to prevent flooding

Historisk tillbakablick Ca 25 % av landet våtmarksareal bedöms ha försvunnit genom markavvattning I århundraden har våtmarker, sjöar, bäckar, och översvämningsmarker dikats, sänkts, rätats eller på annat sätt påverkats för att förbättra och öka andelen åker- och betesmark och för-bättra skogsproduktionen. Tidiga dikningsarbeten syftade i regel endast till att förhindra över-svämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från 1840-talet och fram till första hälften av 1900-talet kom dikning att ske alltmer systematiskt och i allt högre takt. Staten beviljade under denna tid generösa bidrag och lån för att torrlägga mark och därmed öka avkastningen inom i första hand jordbruket. Inte minst utvecklingen av nya effektiva grävmaskiner påskyndade utdikandet i landskapet. Sverige är med sina omkring 9 miljoner hektar våtmarker - en femte del av landytan - ett av de våtmarksrikaste länderna i världen. Omkring en fjärdedel av landets ursprungliga våtmarksareal bedöms ha försvunnit genom utdikning och uppodling, framförallt inom skogs- och jordbruket. En övervägande del av de kvarvarande våtmarkerna är i varierande grad påverkande av mänskliga ingrepp. Staten bidrog i hög grad ekonomiskt till utdikningen av jord-brukslandskapet. Redan för hundra år sedan fanns ett komplext bidrags-system för att påskynda utdikningen. Under perioden 1880 – 1980 har i storleksordningen 7 miljarder kronor betalts ut i statligt stöd för att bland annat torrlägga sjöar och vattendrag. Sedan 1990 har hundratals miljoner kronor betalts ut i bidrag för att istället återskapa våtmarker, i en del fall för att återställa samma våtmark som tidigare torrlagts med bidrag (efter Hoffman m fl, 1999, Fakta jordbruk nr 20 – stor kväveurlakning i 1800-talets jordbruk).

Historisk tillbakablick - lagstiftning 1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten 1918 års vattenlag 1983 års vattenlag 1986 Generell tillståndsplikt för markavvattning i Naturvårdslagen 1999 Miljöbalken Förbud mot markavvattning inom vissa områden. För Jönköpings län gäller det följande kommuner: Jönköpings, Tranås, Aneby, Eksjö, Vetlanda, Habo, Mullsjö Länsstyrelsen kan bevilja dispens från förbudet om det finns särskilda skäl. Markavvattning särbehandlades tidigt i lagstiftningen eftersom den bäst utförs i samverkan mellan flera intressenter som drar nytta av verksamheten och är därmed är lämplig att driva inom ramen för en samfällighet. Genom ändringar i naturvårdslagen (1964:822) den 1 juli 1986 infördes en generell tillstånds-plikt för all markavvattning. Bestämmelsen infördes i miljöbalken och medför att rätten att markavvattna är kraftigt reglerad. Av 11 kap. 13 § MB framgår att tillstånd krävs för mark-avvattning, även om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhållandena: "Markavvattning får inte utföras utan tillstånd”. Undantaget enligt 11 kap. 12 § MB från att söka tillstånd till en vattenverksamhet, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas gäller således inte för markavvattning. Orsaken till det absoluta kravet på tillstånd framgår av författningskommentaren2 "Anledningen till det absoluta kravet på tillstånd till markavvattning är att skyddet av våra våtmarker inte får bli beroende av vilken bedömning verksamhetsutövaren gör av verksamhetens skadlighet". Arbeten av större omfattning får inte påbörjas innan tillstånd meddelats, enligt 11 kap 10 § MB.

Effekter av markavvattning Påverkan på naturvärden Snabbare flödesförlopp Större skillnad mellan låg- och högflöde Ökad erosion Förflyttar ”problemet” 10.7 Förlust av biologisk mångfald – rekreation och naturvård Våtmarker fyller många viktiga ekologiska och vattenhushållande funktioner i landskapet och står för en betydande del av vår biologiska mångfald. Många växter och djur är beroende av våtmarker under hela eller delar av sin livscykel. Nästan 15 % av våra rödlistade arter, 536 arter, förekommer på myrmarker och sötvattensstränder. 10.5 Minskad vattenmagasinering inte alltid av godo Våtmarker fungerar som utjämningsmagasin som minskar variationerna i flödet så att topparna blir lägre och lågvattenflödena genomsnittligt blir högre. Detta medför att risken för erosion och översvämningar minskar. Att våtmarkerna håller inne vatten medför även positiva miljöeffekter på de nedströms liggande vattendragen genom att vattenföringen hålls på en högre nivå även under lågvattenperioder. Den vattenlevande floran och faunan som finns i vattendragen nedströms våtmarkerna får därmed bättre förutsättningar. 10.6 Våtmarkernas vattenrenande effekt När näringsrikt vatten stannar upp ett slag i en våtmark kommer den att fungera som ett naturligt reningsverk genom att nitratkvävet i vattnet omvandlas till kvävgas (denitrifikation) som avgår till atmosfären samtidigt som partikelbundet fosfor sedimenterar till botten. Vege-tationen i våtmarkerna är viktig eftersom det är växterna som ger både mat och växtplats för de bakterier som står för denitrifikationen. De senaste 150 årens utdikningar har lett till att endast en bråkdel av tidigare våtmarker och vattendrag i odlingslandskapet finns kvar. Därför renas inte vattnet i samma utsträckning och en stor mängd näringsämnen når havet, vilket ger övergödning, syrefria bottnar och bottendöd. Lågpunkter

Plats för vatten - planering Vad kan påverkas av höga flöden/översvämningar? Vilka konsekvenser får höga flöden/översvämningar? Var tar vattnet vägen? Lyft frågorna i ÖP och detaljplaner För att planera för vatten behöver man ställa sig en mängd frågor. Påverkan på = ARV, vattenverk, utsläpp från industrier. Infrastruktur Konsekvenser av = Avlopp-vatten, utsläpp från industri, inställd fotbollsmatch Var tar vattnet vägen? Vad kan påverkas av våra åtgärder? Lyft frågorna i ÖP och detaljplan. Peka ut/reservera mark som kan översvämmas

Plats för vatten - åtgärder Kan utjämningsmagasin skapas i tillrinningsområdet och hur? t.ex. återskapa gamla våtmarker Kan utjämningsmagasin skapas i eller i anslutning till tätorter? t.ex. öppna upp dagvattenledningar, skapa infiltrationsytor, skapa platser som kan översvämmas (grönområden, idrottsplatser) Kan utjämningsmagasin skapas nedströms? t.ex. återskapa gamla våtmarker, andra platser som kan översvämmas Hur ser hydrologin ut i tillrinningsområdet (våtmarker, sjöar, markavvattning)? Går det att återskapa våtmarker? Kan man göra andra åtgärder för att öka den ”vattenhållande förmågan” (undvika markavvattning/rensning). LOD i samband med exploateringar Minska arealen hårdgjorda ytor i stadsmiljö. Skapa övergångszoner mellan hårdgjorda ytor och dagvattensystem där vatten kan infiltrera. Kan grönytor, parker, fotbollsplaner användas som översvämningsmarker Vilka åtgärder kan vidtas nedströms t.ex. en tätort för att utjämna flödet?

Slut