Bra början! Vi har till exempel ett väl fungerande regelverk såvitt avser beslag av telegram (27 kap 1 § 2 st m fl rättegångsbalken), men vi har inte något regelverk som talar om när och hur man ska ta omhand informationen som är lagrad på en hårddisk, mobiltelefon, usb-minne eller annat digitalt media.

Hur skyddar vi oss och vilken rätt har en nation att utverka Digital ”moteld” Eller, kan ett digitalt angrepp motivera ett konventionell krigsförklaring? Det finns få internationella regler/lagar att förhålla sig till vid eett ccyberkrig! Jag påstår att man möjligen kan tillämpa 2 st.FN-stadgan 2 (4) och möjligen Tallin manualen för att bekämpa cyberterrorbrott/krig? –En stats rätt till våldsanvändning är begränsad och genom FN-stadgans artikel 2(4) råder sedan 1945 ett generellt våldsförbud. Förbudet är dock inte absolut. Stater har rätt att använda våld i två situationer: –För individuellt eller kollektivt självförsvar vid händelse av väpnat angrepp (FN-stadgan art 51). –FN:s säkerhetsråd bemyndigar våldsanvändningen för att upprätthålla internationell fred och säkerhet enligt FN-stadgans kapitel VII. Frågan är; hur ”våldsanvändning” och ”väpnat angrepp” ska tolkas i vår tid av föränderliga hotbilder och nya aktörer, och framförallt nya ”vapen”? Fråga 1

Hur skyddar vi oss och vilken rätt har en nation att utverka ”moteld” Klassificering av händelser som våldsanvändning eller icke våldsanvändning är viktigt såväl ur ett internationellt som ur ett svenskt perspektiv. Internationell definition om händelseklassificering kan: –Minska risken för mellanstatlig aktivitet som skulle kunna uppfattas som olovlig våldsanvändning. (statscyberterrorism) –Den traditionella uttolkningen av vad som utgör olovlig våldsanvändning enligt artikel 2(4) inbegriper en stat som med traditionella militära medel kränker en annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende. –Ska Cyberterrorattacker jämföras med den aktivitet som anses kränka artikel 2(4) våldsförbud, trots dess avsaknad av traditionella förtecken? FN-stadgan eller förarbetena till stadgan ger i princip inga svar. Enligt min mening kan cyberterrorattacker med bestämdhet kränka artikel 2(4) eller utgöra ett väpnat angrepp. Dagens tolkningar är inte tänkta för cyberattacker. Varför är det viktigt i det ”nya” samhället att samhällsföreträdarna/lagstiftarna måste hitta alternativa tolkningsmodeller där cyberattacker behandlas separat. Diskutera i gruppen vilka motåtgärder, inklusive rätten till väpnat självförsvar, som står till buds för Sverige i händelse att vi utsätts för en IT-attack. Fråga 2

Hur skyddar vi oss och vilken rätt har en nation att utverka ”moteld” –Från att ha tittat på vilka medel som används vid ett angrepp flyttas därför fokus mot konsekvenserna. Det innebär att vi avgör om skadorna av en cyberterrorattack kan jämställas med skadorna av ett militärt angrepp. Frågan har nu konverterats till att avgöra om det i skadornas konsekvenser finns tydliga likheter mellan cyberterrorattacker och traditionella bomber. Finns det likheter i termer av omfattning, fysiska konsekvenser för nationen eller den enskilde individen och att det finns mätbarhet skulle även cyberterrorattacker vara våldsanvändning i FN-stadgans mening och kunna utlösa rätten till självförsvar. (SCADA) –För Sverige borde dessa frågor i allra högsta grad vara viktiga. Sveriges grundlag och lagstiftning kring totalförsvaret är enbart baserad på en traditionell hotbild med kända aktörer. Regeringsformen (RF kap 10 § 9) fastställer att det krävs ett väpnat angrepp för att regeringen ska få engagera försvarsmakten. Hur tolkar Sverige då detta begrepp? Måste angreppet genomföras av en annan stat? Var detta lagstiftarens tanke. Rubriken på 10 kapitlet i regeringsformen är just ”Förhållandet till andra stater”. Medför detta att cyberattacker mot Sverige kommer att vara en uppgift för polisen att hantera? Hur vet man att det är en annan stat? Fråga 3

Hur skyddar vi oss och vilken rätt har en nation att utverka ”moteld” En prioriterad tanke inom den humanitära rätten är att skilja mellan civila målgrupper och kombattanter, samt att endast rikta militära motoffensiver mot de senare. I samhället vävs civila och militära funktioner och system samman. Militären stödjer sig allt mer på civila resurser. Det gör det svårare att skilja på civila och militära objekt. I synnerhet då ca 75-80% av all samhällskritisk infrastruktur ägs eller driftas av privata intressenter med bas utanför Sverige. Kombattant, terrorist, hacker eller datanörd? En av de stora knäckfrågorna inom den humanitära rätten verkar vara hur de olika aktörerna som kan genomföra cyberattacker ska klassificeras. Folkrättens något stelbenta indelning i civila och kombattanter är svår att tillämpa på morgondagens konflikter. Det är lätt att föreställa sig att förövarna bakom cyberattacker, vilka kanske bör klassas som väpnade angrepp, inte är soldater utan vanliga civila. Med vilka medel ska då dessa aktörer mötas? Och av vem? –Ska det räknas som aggression när en skadligprogramvara har installerats på ett datorsystem? –Är det då själva handlingen som är ett angrepp i sig? (ungefär som att installera en landmina) –Hur ska vi tolka misslyckade försök att installera en skadlig code? Ska denna handling räknas som en krigsprovokation eller bara ett brott som inte ska omfattas av krigets lagar? Traditionell militär etik skulle omedelbart avfärda ovanstående som en krigsprovokation. Men i debatten om förebyggande legitimitet blir svaret något mer komplext. –Hur vet man att ett digitalt krig har utbrutit? –Hur vet vi vem fienden är? –Vem är det som trycker på ”anfallsknappen” –När trycker vi på knappen Fråga 4

Uppgifter 1.Frågan är hur ”våldsanvändning” och ”väpnat angrepp” ska tolkas i vår tid av föränderliga hotbilder och nya aktörer, och framförallt nya ”vapen”? 2.Varför är det viktigt i det ”nya” samhället att samhällsföreträdarna/lagstiftarna måste hitta alternativa tolkningsmodeller där cyberattacker behandlas separat. Skapa klarhet i vilka motåtgärder, inklusive rätten till väpnat självförsvar, som står till buds för Sverige i händelse att vi utsätts för en IT-attack. 3.Hur tolkar Sverige då detta begrepp? Måste angreppet genomföras av en annan stat? Var detta lagstiftarens tanke. Rubriken på 10 kapitlet i Regeringsformen är just ”Förhållandet till andra stater”. Medför detta att cyberattacker mot Sverige kommer att vara en uppgift för polisen att hantera? Hur vet man att det är en annan stat? 4.Med vilka medel ska då dessa aktörer mötas? Och av vem? - Ska det räknas som aggression när en skadligprogramvara har installerats på ett datorsystem - Är det då själva handlingen som är ett angrepp i sig? (ungefär som att installera en landmina) - Hur ska vi tolka misslyckade försök att installera en skadlig code? - Ska denna handling räknas som en krigsprovokation eller bara ett brott som inte ska omfattas av krigets lagar? - Traditionell militär etik skulle omedelbart avfärda ovanstående som en krigsprovokation. Men i debatten om förebyggande legitimitet blir svaret något mer komplext. : Hur vet man att ett digitalt krig har utbrutit? : Hur vet vi vem fienden är? : Vem är det som ”trycker på anfallsknappen” : När trycker vi på knappen Beskriv scenariot för ett cyberkrig