Näst på tur: Portugal Häng me!

Första stopp: Viana do Castelo Kusten ändrar karaktär totalt när vi kommer in i Portugal. Från att ha varit hög och brant blir den plötsligt platt som en pannkaka. Högt uppe på kanten på det sista berget hittar vi en pampig katedral som antagligen kan ståta med en av världens vackraste utsikter. De rättrogna tar trappen upp. 700 svettiga steg.

Vi har nu blivit ett gäng på ca 10 skandinaviska båtar som drar fram som en gräshoppsvärm längs den portugisiska kusten. Grillpartajerna avlöser varandra.

Detta är Leixoes hamn strax norr om Porto. Egentligen en fullständig katastrof eftersom marinan flugit i luften i en gasexplosion för ett tag sedan. Därefter har man hunnit med ett större oljeutsläpp också så marinan är inte att tänka på. Det är ankring i hamnbassängen som gäller. Anledningen till att vi faktiskt ändå blir kvar här några dagar är närheten till Porto (som inte har någon hamn).

Portugal har gissningsvis dragit jackpoten i EU:s bidragslotteri och spenderat mycket pengar på sin infrastruktur. Allt är otroligt fräscht och modernt. Vi tar metron från Leixoes in till Porto.

På Douro-flodens norra strand ligger Portos gamla stadskärna som numer kan stoltsera med en världsarvsstatus. Och visst är det fint!

Söder om Rio Douro ligger portvinsdistriktet. Visste du att allt portvin som säljs i världen måste passera Porto för att få kallas portvin? I portvinsdistriktet hittar man inte mindre än 66 portvinshus. Merparten erbjuder gratis förevisning och provsmakning. Framåt eftermiddagen vinglar vi hemåt som skrålande portvinsexperter…

Efter den positiva portvinsupplevelsen bestämmer vi oss för att utöka våra nyvunna vinkunskaper med ett besök uppe i bergen. Det lär vara skördetider och vi tar ett godtyckligt tåg upp längs Douro-dalen. Vi stiger av på en dallrande het perrong i Regua.

Vi lyckas på måfå leta oss fram till en riktig vingård där man skördar druvor för fulla muggar. Tyvärr är inte den stora skördefesten förrän om ett par dagar men vi får i alla fall se på vingården och smaka några tidigare årgångar. Vinkällaren har samma atmosfär som en gammal kyrka. Det är högt i tak och det finns både kandelabrar och något som liknar ett altare. Man törs väl nästan påstå att nattvardsvinet inte kommer att sina i första taget… Anna trampar druvor med sina skitiga, svettiga fötter med skavsår på. Quinta da Pacheca -04 gott folk. Gör vad ni vill med den informationen.

Resan fortsätter söderut. Utanför Nazaré slår dimman till. Vi vill inte ligga kvar utan slår följe med en annan segelbåt som har radar. Att hitta fram är inga problem med GPS:en. Nej, problemet är om man möter något annat blindstyre där ute i tjockan. Vi håller oss tätt bakom den andra båten.

Ibland ser vi något som ser ut som väldigt lokala regnskurar. Det är småfisk som skrämts upp till ytan av jagande näbbgäddor. Fiskelyckan har i ärlighetens namn inte varit något vidare hittills. Förutom några makrillar och en stackars fiskmås har vi bara fått näbbgäddor. Inget att skryta med direkt.

På tal om fisk förresten. Har man tur hittar man ett trevligt sardinpartaj någonstans. Partyt går helt enkelt ut på att grilla årets sista sardiner. Sardinerna sköljs ned med årets första vin. Vino Verde. Smakar smaskens!

Portugals vatten har tyvärr varit skräpigast hittills. Dessutom finns det vansinnigt många dåligt utmärkta fiskeredskap överallt. Vi kan inte rekommendera att segla nära kusten i mörker.

Cabo da Roca är europeiska fastlandets västligaste punkt. Lissabon ligger bara runt hörnet. Känns faktiskt ganska så skönt att vara här. Nu ska vi i lugn och ro ladda upp inför att ge oss ut på Atlanten.

Vi lägger oss i Alcântaras marina som ligger riktigt nära centrala Lissabon. Själva centrum är det som man ser bakom Anna. Alcântara ligger precis hitom brofästet.

Det finns mycket att se och göra i Lissabon. Detta är en klassiker. Fadokväll. Fado är en speciell musikstil. Portugals svar på blues kanske man skulle kunna säga. Melankoliska sånger som handlar om hjärta och smärta. Vi förstår givetvis inte ett smack av texterna så vi får helt enkelt lita på informationen. Se upp när du går på fadokväll! Vi blev rejält blåsta av restaurangen.

Annas tremänning Fredrik är fotbollsproffs i Portugal och en kväll vill han testa en ny restaurang i Lissabon. Han har inte riktigt koll på hur fin den är så han säger: - Ta på er det finaste ni har! Lätt för honom att säga… Tja, det finaste vi har. Vi rotar igenom våra mögliga T-shirts och solblekta shorts och hittar så småningom en skrynklig skjorta till Martin och en kjol som döljer Annas jumpadojor. Martin lånar ett par seglarskor av en annan båt. Se så fina vi blev!

När september övergår till oktober ändras plötsligt priset i marinorna till lågsäsongstaxan. Många går ut till Cascais för att bunkra och ladda inför kommande atlantsegling. Vi följer med strömmen. På vägen ut passerar vi några berömda monument. Torre de Belem Padrão dos Descobrimentos Jättehög Kristus staty vid södra brofästet

Det blåser ordentligt ute i Cascais. Inget vidare väder att ge sig ut på havet i. Det gör inte så mycket för vi har mycket annat att fixa.

Bunkring 35 matkassar blev denna vända. Nytt världsrekord i kvitto också. Närmare en meter långt. Anna kollar så att inget har flyttat in under båten.

Plötsligt en dag är det dags. Det är många båtar som ger sig iväg. Vi siktar mot Porto Santo som ligger ungefär fem dygn bort. Nu är det allvar. Fem dygn på atlanten skojar man inte om i detta läge.

När man tänker efter så kommer vi faktiskt inte att sätta vår fot på något annat än mer eller mindre tropiska öar under de närmsta nio månaderna. En angenäm tanke. Håll tummarna för att vi får en bra start på äventyret!