Nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården ARBETET BAKOM & EXEMPEL PÅ NÅGRA RIKTLINJER 2007 Claudia Fahlke, professor Psykologiska institutionen Göteborgs universitet Beroendekliniken, Område 2, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Svenskt pionjärarbete Finns inga tidigare nationella riktlinjer, trots att missbruk/beroende bedöms vara en folkhälsosjukdom Riktar sig till såväl socialtjänst som sjukvård, men också kriminal- och ”tvångsvården” (LVM/LVU) Berör såväl medicinska som psykosociala insatser Strävar efter en ”gemensam” plattform och på sikt till en ökad samverkan

Arbetsgången 2000 - 2001: Diskussion och formulering av själva uppdraget 2002 - 2004: Forskare/kliniker från olika discipliner får uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag Sökt efter ”bästa tillgängliga bevis” i en specifik fråga T.ex. hur behandlas personer med kokainmissbruk eller beroende? Utgått bl.a. från Vetenskapliga studier Fallstudier Klinisk/praktisk erfarenhet Forskarnas sammanställning redovisas i ”Faktaunderlaget” (drygt 500 sidor) 2005-2006: Socialstyrelsen utarbetar rekommendationer utifrån faktaunderlaget Våren 2007: Riktlinjerna publiceras

Bokens innehåll SAMVERKAN! Består av drygt 50 rekommendationer som berör Upptäckt och förebyggande arbete Bedömningsinstrument och dokumentation Behandling av alkohol och narkotika Samsjuklighet Gravida kvinnor SAMVERKAN!

SAMVERKAN – finns ett behov av gemensamma begrepp och termer Avgiftning → Abstinensbehandling Dubbeldiagnos → Samsjuklighet Missbrukare → Personer med missbruks- eller beroendeproblem Försöker reda ut begreppen ”psykosocialt stöd” och ”psykosocial behandling” Sjukdomsbegreppet – ger förslag på alternativt synsätt

SAMVERKAN – med hjälp av ”gemensam” dokumentation AUDIT DUDIT DOK ASI m.m. Dvs. dokumentera insatser av vård och behandling för att underlätta kommunikation mellan olika vårdgivare Men hur skall vi ”kommunicera och samverka” när det finns en sekretesslag att förhålla sig till?

Sekretesslagen “ger tillåtelse för myndigheter att sinsemellan utbyta information om en enskild som missbrukar droger om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd” “detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet” Sekretesslagen, 1980:100, 14 kap, 2 § Med andra ord, sekretesslagen utgör inget “hinder” för kommunikation mellan olika myndigheter

Dokumentation bidrar också till den ”egna” verksamheten då det underlättar behandlingsplanering ger möjlighet att följa upp effekterna av insatserna ger underlag för kvalitetssäkring Men också betydelsefullt för Socialstyrelsen → avser att följa upp och revidera riktlinjerna Forskningen → verifiera eller falsifiera rådande hypoteser

Hur ser rekommendationerna ut? Varje rekommendation vilar på en sammanvägning av ”bästa tillgängliga bevis (evidens) och en ekonomisk utvärdering av specifika interventioner eller insatser Ett exempel: Hur skall personer med riskfylld alkoholkonsumtion behandlas? Målgrupp Vilken åtgärd rekommenderas? Vad är effekten? Individer med riskfylld alkohol-konsumtion Kort motiverande rådgivning Minskad alkohol-konsumtion Evidens för denna insats? Ekonomisk bedömning God evidens Minskade kostnader för sjukvård, socialtjänst

Hur skall vi förhålla oss till riktlinjerna? Riktlinjerna är rekommendationer som förmedlar kunskap om hur missbruks- och beroendevården kan utvecklas och förbättras Riktlinjerna är inte tvingande → men beakta Socialtjänstlagen: “insatserna ska vara av god kvalitet med systematisk dokumentation” (2001:453, 3 kap, 3 §) Hälso- och sjukvårdslagen: “personal ska utföra sitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet” (1998:531)

Riktlinjerna öppnar dörren till något nytt… För första gången ett nationellt underlag för att utveckla och förbättra missbruks- och beroendevården På sikt → lika vård och behandling för alla!