Hur fungerar värdegrundsarbetet i vardagen, på operation 2010? På kliniken IVAK/OPERATION, startade ett värdegrundsprojekt Detta har lagt grunden till hur vi handskas med etiska och moraliska dilemman i vardagen.

Min inställning som arbetsledare Människors värderingar och tyckande är viktigt att lyssna till! Alla har någonting att lära mig!

Café Opera Ett av sätten för att hålla en levande dialog i de vardagliga dilemman som vi möter är att skapa en mötesplats. På operation blev det Café Opera 2007/2008. Vi samlades vid fika 1 g/mån, där någon värdegrundsmedlem öppnade med en ”frågeställning kring dagens tema”. Det har prövats många olika samtalsämnen och engagemanget bland de anställda har varit väldigt varierande.

Forts… En del har både genom kroppsspråk och tal ”fnyst” åt detta. ”Inte vill jag sitta och diskutera värdegrundsfrågor på min kafferast”. Ibland har det varit bra diskussioner, men med klar tendens åt att det är vissa som pratar. Vi var ganska stora grupper ibland och det har varit ett hinder för en öppen dialog. När det var en gång i månaden så kunde det för en del gå två-tre månader mellan deltagandet pga arbetets karaktär på avdelningen. Även vilken arbetstid de anställda hade betydelse för deltagandet.

Forts I slutet av sommaren så tyckte jag att vi skulle förlägga Café Opera till de dagar då vi hade arbetsplatsträffar och ta det i samband med dessa. På operation finns det två medarbetare, Anna- Karin som är undersköterska och Lena som är narkossjuksköterska. Dessa två är medlemmar i klinikens värdegrundsgrupp (träffas 1g/mån).

Forts De ”håller” i trådarna för innehållet i Café Opera, de var villiga att pröva den nya tidpunkten för träffen och även för förslaget att dela in personalen i mindre grupper. I oktober 2009 prövade vi då den nya strukturen. Nu har vi hittat fram till en form av träff, som passar oss just nu!

Hur gör vi nu? Anna-Karin och Lena (det är två VÄLDIGT bra personer, med bra attityd och ett väldigt bra bemötande till sina medmänniskor). De har god självkänsla och gott självförtroende. Har yrkes- och livserfarenhet. De introducerar oss i ett ämne, innan vi går och sätter oss i mindre diskussionsgrupper (7-8 personer). Vi sitter ca 45 min, (det har mest blivit godis som vi har ätit under samtalen, på sista tiden).

Forts I dessa grupper har det varit livliga diskussioner, rätt så aktivt lyssnande av de flesta medarbetare. Helt enkelt ett riktigt engagemang om hur vi har det i vår vardag och hur vi bör göra för att ha en fungerande vardag. När det då handlar om mellanmänskliga relationer. Vi har själva fått diskutera hur vi vill ha dessa träffar och vad vi tycker är viktigt att diskutera. Nu finns det långa listor på förslag på åtgärder till nya arbetsrutiner, vad vi mer ska prata om på Café Opera, träna oss i reflekterande samtal. Hur och när dessa ska genomföras.

Forts Synpunkter som ofta kommer fram; ”Det går ej att göra om människor” ”Ha förståelse för att människor har dåliga dagar” ”ATT VÅGA BE OM HJÄLP” ”Inte jämföra, alla är inte likadana! ”Undvik och nobba skitsnack” ”Försök vara mer positiv, inte bara se hinder..” ”Ej diskutera inför patienten”

Forts Rent generellt har det varit en tuff sista tid på kliniken. Det finns medlemmar i värdegrundsgruppen som har hoppat av, som ej orkar med sarkasmer, kritik från medarbetare. Därför är ju stödet till de som företräder värdegrundsarbetet väldigt viktigt. De behöver också tid för sina tankar och förberedelser inför träffarna. De hämtar också energi, mod och kraft hos varandra, för att orka och våga vara förebilder och hålla på sina värderingar.

Forts En arbetsledare måste skapa tid och rum för samtal och reflektioner. Vi är definitivt inte alltid överens, alla som arbetar på avdelningen och alla människotyper finns representerade, men vi tar ny fart varje dag och försöker inse att det har betydelse vad jag säger och hur jag agerar som medarbetare och arbetskamrat.