BARNVÄNLIG FAMILJETERAPI Gun Drott-Englén, socionom/leg. psykoterapeut/ psykoterapihandledare E-post: drott-englen@swipnet.se

FAMILJETERAPI? I sessionen pratar Barn 3,5% av tiden Föräldrar 50% Terapeuten 37%

STRESS I FAMILJEN Yngre barn kan förlora förmåga (toa, språk) Äldre barn visar ofta ine känslor Föräldrar överösta av negativa känslor& beter sig som i en tunnel

Praktiska referenser Marcia Stern Minuchin Arlene Vetere Susan M. Johnson

McGoldrick Werner Sundelin Alexander Eresund Walsh Pinsof

Emmy Werner, 1993 Barns motståndskraft mot svårigheter är större när de har tillgång till åtminstone en förälder eller annan stödjande vuxen. Självförtroende stärks framförallt genom stödjande relationer.

Froma Walsh,1998 Familjers motståndskraft Känna mål och mening Ha en god organisation inom familjen Ha förmåga att kommunicera inom familjen

Monica McGoldrick, 1999 För att förstå familjer och familjemönster samt symtoms betydelse är livscykelperspektivet vägledande. Familjestruktur och familjeroller kan betraktas och tydliggöras i flergenerationsperspektiv. Livscykelperspektivet kan underlätta sökandet efter familjers resurser.

Jim Alexander, 2000 Barns beteende och symtomutveckling är ett tecken på relationsproblem och är ett sätt för både barn och föräldrar att få sina respektive känslomässiga behov tillgodosedda. Ökad positiv kommunikation inom familjen möjliggör beteendeförändring. Samarbete familj-terapeut nödvändig för att nå målet med terapin.

Pia Eresund, 2001 Att samma terapeut håller i terapin med barnet – föräldrarna - skolan har betydelse för terapiutfallet

William M. Pinsof, 1995 Relationer och sammanhang utgör utgångspunkt. Effektivt att starta insats med familjeterapi. Vid behov fortsätta med föräldraterapi och individuella insatser som integreras i den familjeterapeutiska ramen.

Johan Sundelin, 2004 LÄKA BYGGA KOPPLA HÅLLA

Ledstjärnor i det praktiska arbetet: Resursorientering Begripligt för alla i rummet Förståelse av beteenden utifrån familjerelationer Aktiv terapeutisk position Lita på barnet och föräldrarna

Johan Sundelin, 2004

VIKTIGT! Först upplevelsen – sedan beteendeförändring Hänga ihop med livet utanför När kontakten mellan barn och föräldrar krånglar, investerar barnet mer i kontakten Barnet kan inte välja, är beroende Barnet tar ofta på sig mycket ansvar

Rummet

OLIKA INTENSITET INKLUDERA BARNET ELLER INVOLVERA BARNET

BALANSERAD ALLIANS ÖNSKAN OM UPPMÄRKSAMHET KÄNSLOMÄSSIGT BEMÖTANDE ÖMSESIDIGT INTRESSE FEED - BACKFRÅGOR ”JUST MEJ FÖRSTÅR HON” .

INLEDNING Fråga barnet om varför här. T svarar! Till barnet: Välja att svara. Vet inte – gissa! Pekar någon på dej – svara! Inga rätt eller fel, bara vad du tror Till föräldern: Du är bryggan ut!

TERAPEUTEN TAR ANSVARET LÄTTSAMT SÄTT AKTIV & NÄRA ENKELT SPRÅK KORTA MENINGAR PRESENS RÖRELSER & MINER

VAD GÖR TERAPEUTEN? Väcker känslor Handskas med negativ kommunikation Kartlägger Ritar skalfrågor, hem-skolalinje Föreslår rewindknappen på fjärrkontrollen Berättar om annan familj Tar reda på om ursprungsfamiljerna

Vad gör terapeuten mera? Formulerar sig resursinriktat om/till barnet Positiva omformuleringar till föräldrarna Känslomässiga teman Iscensättning Göra först – förstå sedan

ATT ARBETA EFTER EN MODELL Luta sig emot Ökar tryggheten Ökar förtroendet i behandlingen Underlättar i den terapeutiska processen Underlättar för att skapa en struktur tillsammans med familjen Strukturen erbjuder ett hållande som är nödvändigt för familjer med svår problematik