Tillstånd – en fråga som de senaste åren blivit allt svårare Gunvor Axelsson 6 oktober 2012

Äldre Tillstånd - Vattendomar Enligt 1734 års lag (20 kap. byggningabalken) fick jordägaren utnyttja vattnet över sin mark och grund så länge som han inte skadade andra intressen. Någon förprövning krävdes inte utan den enskilde fick själv bedöma hur långt hans rättigheter och skyldigheter sträckte sig. Konflikter fick lösas genom processer i de vanliga domstolarna.

Äldre Tillstånd - Vattendomar Före år 1879 Byggningabalken i 1734 års lag (20 kap.). Jordabalkens bestämmelser om urminnes hävd. Särskilda bestämmelser om kungsådra. Fiskerilagstiftningen i övrigt (med början i 1766 års fiske-stadga). Näringsrättslig lagstiftning.

Äldre Tillstånd - Vattendomar Åren 1879–1918 1879 års dikningslag. 1880 års vattenrättsförordning. Fiskerilagstiftningen Åren 1918–1983: 1918 års vattenlag – gamla vattenlagen.   Åren 1983–1998 - 1983 års vattenlag – nya vattenlagen.

Fiskelagstiftningen satte upp ytterligare gränser för vilken exploatering som var möjlig. Enligt bestämmelserna om kungsådra (vissa vattendrag) skulle 1/3 av vattendraget alltid hållas öppet. Dammanläggningar kunde alltså inte byggas över hela vattendraget. I vattendrag som inte hade kungsådra skulle 1/6 hållas öppen om det krävdes av hänsyn till ovanförliggande fiske eller till flottled eller för att undvika dämningsskador på mark uppströms.

mjöl- och sågqvarnar För ”mjöl- och sågqvarnar” fanns regler om särskild prövning innan de fick anläggas, historiskt antagligen lika mycket för skattläggningens skull som för att undersöka om dämningen skulle skada motstående intressen.

Urminnes hävd i Jordabalken Reglerna i 1734 års jordabalk om urminnes hävd innebar att anspråk på äganderätt till fast egendom eller på en (fastighets-rättsligt betonad) rättighet skulle respekteras om innehavaren ”i så lång tid okvald nyttjat och brukat haver /rättigheten/, att ingen minnes, eller av sanna sago vet, huru hans förfäder, eller fångesmän först därtill komne äro”, dvs. den hävdade rättigheten var så gammal att det inte gick att skönja dess uppkomst.

Hävd försvann År 1972 Vattenrättsliga rättigheter som uppkommit enligt äldre regler ska enligt 34 § lag om införande av miljöbalken fortfarande gälla. I omprövningssammanhang kan ”tillstånd” som utgörs av sådana rättigheter, grundade på myndighets beslut, domar och förlikningar i processer vid allmänna domstolar, eller urminnes hävd förekomma.

1918: Vattendomstolarna 1918 års vattenlag kom till mot bakgrund av den ökande vattenkraftsutbyggnaden. Syftet var till stor del att skapa en prövningsordning som kunde handskas med stora och komplexa kraftutbyggnader. För ändamålet skapades de särskilda vattendomstolarna med specialiserade ledamöter (vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättsnämndemän).

Nya Vattenlagen 1983-1989 1983 års vattenlag innebar inga egentliga ändringar av prövningsorganisationen. Vattendomstolarnas organisation och arbetssätt blev oförändrade. Den största förändringen gällde tillåtlighetsreglerna. Den äldre vattenlagens många olika bestämmelser om förutsättningar för tillstånd fördes ihop till fyra paragrafer, som föreskrev att företaget inte fick strida mot allmänna planeringssynpunkter, eller mot detaljplan, inte fick ha en oacceptabel inverkan på allmänna intressen och måste vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Miljöbalken De centrala delarna i vattenlagen integrerades i miljöbalken genom att balken föreskriver samma hänsynsregler för alla verksamheter. Tillståndsprövningen sker alltså i första hand mot 2 kap. miljöbalken. Separat kvarstår endast den samhällsekonomiska tillåtlighetsbestämmelsen i 11 kap. 6 § miljöbalken.   Prövningsorganisationen ändrades så att de separata vattendomstolarna ombildades till miljödomstolar.

Ny Praxis - Gisslarbo Domskäl: En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken har att visa att giltigt tillstånd föreligger. Ett tillstånd enligt tidigare lagstiftning kan fortfarande vara gällande men även i detta fall är det verksamhetsutövaren som har att visa att så är fallet.

Privilegiebrev Är ej miljötillstånd En rätt enligt privilegiebrev utgör en särskild rättighet att förfoga över vattnet men kan inte jämställas med ett tillstånd enligt miljöbalken. Dom om regleringslucka i damm 1959 och dom om vattenhushållning 1935 ger regleringsrätt

Laglighetsprövning och miljötillstånd Domstolen skriver att övriga delar skulle bli lagligförklarade vid en laglighetsprövning enligt 1880 års vattenrättsförordning och/eller gamla vattenlagen. Vid en lagligförklaring ska dock den framtida vattenverksamheten regleras enligt nu gällande rätt = miljöprövning