Språkbruk
Miljö och levnadsförhållanden – avgör om det behövs ett tal
De indoeuropeiska språken
För att se släktskapet Germanska språk svenska: mjölk danska: maelk norska: melk engelska: milk tyska: milch Holländska: melk Västra/norra Europa: germanska efter ”geir”=spjut. Romarnas namn på oss Romanska språk latin: lac italienska: latte franska: lait rumänska: lapte spanska: leche portugisiska: leite Områden som ockuperades av romarna under lång tid
Svenskans ”släktingar” Nordgermanska Ek, HléwagastiR, holtijaR, horna tawido Västgermanska Ic, Hléowgiest, Hylte, horn tawode (Jag, Lägast, Holtes son, gjorde hornet) Germanska språk= betonar första stavelsen i orden Urnordiska språk= a (kan bli ä), o (kan bli ö) Far- och morföräldrar: nordgermanska Föräldrarna: fornnordiska/urnordiska Syskonen: danska och norska Kusinerna: tyska, engelska och holländska Sysslingarna: spanska, serbiska, grekiska Fram till 1000-talet talade man på ungefär samma sätt i de nordiska länderna och det lät som dagens isländska ungefär
Ex: övriga icke indoeuropeiska språk finskans släktingar syskon: estniska, karelska (nuv. Ryssland) kusiner: ungerska, samiska (norra Sv, No, Fi och Ry) utan släktingar: japanska, koreanska, baskiska (norra Sp och södra Fr) hamitisk-semitiska: Hebreiska, arabiska, amhariska (Etiopien) indo-kinesiska: kinesiska, tibetanska, thailändska
URNORDISKA fram till 1000-talet URNORDISKA fram till 1000-talet. Nordborna säger ”ä” och ”ö”, men inte ”å” än hands - händer books – böcker feet - fötter
Svenskan och danskan lämnar vikingarnas klassiska diftonger (= ett vokalljud uttalas som två) – auga/öga, stein/sten, raisa/resa, bein/ben, staur/stor… Det isolerade Gotland låter sig inte påverkas
Den första svenskan kallas danska! Runsvenska (ca 800-1225) Den första svenskan kallas danska! I Sverige börjar man använda andra runor och våra första lånord kommer in i språket
Svenskan Runsvenskan Man sa att man talade danska Fornsvenskan (ca 1225-1526) – den kristna kulturen slår igenom Man sa att man talade danska Man använde nya runor Man sa att man talade svenska Man använder de latinska bokstäverna Det obegripliga latinet: hokus pokus filiokus, essike dessike luntan tuntan vetenskap, juridik och religion – nya ord (kemi, advokat, helig)
Latinet fortsätter påverka svenskan i modern tid – nya ord behövs för nya företeelser Telefon (fjärran ljud) Television (fjärran syn) Video (jag ser) Digital (finger/siffra) Satellit (följeslagare) Diet (levnadssätt) Volvo (jag rullar)
Men många nya ord kom från ord som funnits länge VERB till SUBSTANTIV: tvaga – tvål standa – stol frysa – frost Stela – stöld Spinna - spindel
Fornsvenskan var svår – allt för svår för tyskarna nusvenska Alla substantiv var maskulina eller feminina: fisker (mask.) gatu (fem.) adjektiv+substantiv en langer fisker ens langs fisks (genitiv) enum langum fiski (dativ) Alla substantiv är en eller ett ord: en häst (hästen) ett hus (huset) adjektiv+substantiv en lång fisk en lång fisks fena
Adjektiv - fornsvenska adjektiv - nusvenska langer (sing. mask. ord) lang (sing. fem. ord) langir (plur. mask ord) langr (plur. fem. ord Hur gör vi idag? en ord ett ord singular plural
Ordföljd fornsvenska Braennae maen tver inni hvarghi aer annars arvi Nusvenska : Fv2 regeln (finit verb på andra plats) Braennae maen tver inni (brinner två man inne) hvarghi aer annars arvi (ingen är den andres arvinge) Om två män brinner inne, är ingen den andres arvinge. Om det är varmt imorgon, går vi och badar. Om du inte tycker att festen är rolig, borde du gå hem. Eftersom svenskan var så svår för tyskarna att lära sig, förenklade de grammatiken.
Fornsvenskans talspråk förändras från 1200-talet Fornsvenskans talspråk förändras från 1200-talet. Skriftspråket förändras alltid långsammare Konsonanten i ordet innan tolkades som en del av ordet : upp å – på söken I – ni kommen I – ni Uttalslättnader: taka – taga - ta nokon- nogon – nån a- ljudet kan bli å - ljud med början i södra Sverige: har – hår, bat – båt, gas – gås (skrivtecknet å från 1500-tal) Vokalljud ändrades och byttes ut (det gamla uttalet kvar i vissa dialekter ”medda”, ”fesk”) fyl -föl, fesk -fisk, medda -middag, söster -syster
Tyskarna förenklar grammatiken och deras påverkan på svenskan är stort Adjektiv –og, -ug blir –ig (nyttug – nyttig) Tyska prefix och suffix be-, för-, -het, -aktig (betalda, fördärva, skönhet, skurkaktig) Ord inom stadslivet: fru, herre, stad Yrken: skomakare, målare Handelsord: betala, byta, mynt, räkning
Nysvenska från när Sverige blir protestantiskt Alla ska läsa Biblen så den översätts från latin till svenska. Vi skulle förstått det mesta Onödiga bokstäver börjar rensas ut i alla texter utom i själva Bibeln: scrifft – skrift lagh – lag hadhe – hade aff - av
1700 tal (fortfarande nysvenska) 1734 kommer vår första tidning ”Then swänska Argus” och svenskan skrivs mer ledigt och modernt. Frankrike är det nya ”innelandet” och de rika och mäktiga i Sverige går över till att bara prata franska!. Lånord från franskan kommer in i svenskan: Mode: frisyr, kalsong Mat: porslin, servis, servett Litteratur: journalist, debatt, roman
1800-tal (fortfarande nysvenska) Våra första riktiga stavningsregler som ingen fick bryta mot!!! Fransk stavning bort från lånorden: fabrique – fabrik balance – balans bouteille – butelj cousin – kusin Det bestämdes att man skulle dubbelteckna konsonanter efter kort betonad vokal: galopp, sommar, middag … Vissa ord var så vanliga så man struntade i att ändra dom: kan, man, vän, mun, man NU FÅR SVENSKEN STAVNINGSPROBLEM!
Vilken stad beskrivs här med 1800-talets skriftspråk ”Stadens läge är wackert, men låglänt. I öster och sydost utbreder sig en skön, af alléer, trädgårdar och landtställen betäckt slätt. I söder är den af trädgårdar uppfyllda förstaden Haga, öfwer vilken på Rysskullen skansen Kronan höjer sig. I wester den bergiga och pittoreska förstaden Masthugget utmed södra stranden af elfwen.”
Nusvenska (1906 -) Sveriges lärare ville gå ännu längre med att anpassa stavningen efter uttalet, men de röstades ner (folk ser inte vad det står + dyrt att trycka om böcker): Sykel, byksor, jup, jöra, sjärna, sån, såva … 1906 kommer vår senaste stavningsreform. Bokstaven ”d” före ”t” tas bort: godt, ondt, sagdt Bokstaven ”h” togs bort före ”v”: hvad, hvem, hvilken, hvit
Nya företeeleser kräver nya ord 30-tal: tonåring, övergångsställe 40-tal: flygvärdinna, bikini, rattfull 50-tal: raggare, djupfryst, banta 60-tal: könsroll, popgrupp, miljöförstöring 70-tal: pappaledig, mansgris 80-tal: gympa, skinnskalle, datavirus 90-tal: hemsida, bikinilinje, dokusåpa