Førsteamanuensis Johan Boucht Innføring i alminnelig strafferett

1. Inledning och disposition Vad är strafferett? Läran om straffrättsligt ansvar för en gärning som innebär överträdelse av en straffrättslig norm Innefattar tre element: 1) Ansvarsläran 2) De särskilda brotten 3) Reaktionsläran Straffutmåling Fyllbyrdelsesläran Föremålet för granskning här är ansvarsläran

Disposition 1) Inledning till strafferetten Vad är straff? Det straffrättsliga systemets justifikation Kriminaliseringsprinciper Straffrättslig metod och legalitetsprincipen 2) Villkoren för straffbarhet Kausalitet Handling/underlåtenhet Fara Rettsstridighet

Straffansvar för företag Straffrihetsgrunder Nødverge, nød, samtycke, rettsvillfarelse, frivilligt tillbakaträdande m.m. Skuldkrav Tilregnelighet Forsett/uaktsomhet Medvirkning Försök Straffansvar för företag

Språklig förbistring: svenska – norsk Ordlista Uppsåt: forsett Oaktsamhet: uaktsomhet Syfte: formål Följd: følge Verkställighet: fullbyrdelse Påföljd: reaksjon

Inlärningsmål Efter föreläsningarna förväntas studenten: ha insikter om det straffrättsliga systemets samhälleliga syften och justifikation samt centrala straffrättsliga principer och deras funktion ha insikter i juridisk metod och rättskällelära på straffrättens område förstå hur det straffrättsliga brottsbegreppet är uppbyggt och ha insikter om centrala straffrättsliga regler och principer vad gäller straffrättsligt ansvar

Litteratur Nya straffeloven 2005 Centrala förarbeten Alminnelig strafferett Eskeland: Strafferett 4. utg. (2015) Matningsdal:Straffeloven kommentar (2015) Gröning, Husabø och Jacobsen: Frihet, forbrytelse og straff (2015) Wegner: Strafferett: Amlinnelig del + Spesiell del (2015) Speciell straffrett Matningsdal: Norsk spesiell strafferett (2010) Centrala förarbeten Ot. prp. Nr. 90 (2003-04) Ot. Prp. Nr. 8 (2007-08) Ot. prp. Nr. 22 (2008-09) Prop. 64 L (2014-15)

Gamla straffeloven 1902 Alminnelig strafferett Andenæs, v. Matningsdal og Rieber-Mohn: Alminnelig strafferett (2005) Mæland: Norsk alminnelig strafferett Speciell strafferett Andenæs, v. Andorsen: Spesiell strafferett og formuesforbrytelsene (2009)

Nya straffeloven 2005 Huvudsakliga skillnader jämfört med strl. 1902 skillet mellan forbrytelse och förseelse är upphävt ”lovbrudd” Bygger explicit på skadefølgeprinsippet Skyldkrav är forsett med mindre annat är bestämt Skyldkraven är definierade Culpa levissima är upphävt (dock: strl.§ 328 sista ledd) Generellt medvirkningsansvar Ny angränsning avseende försök En del avkriminaliseringar

Inledning 1) Vad är straff? Inte helt lätt att definiera Rt. 1977 s. 1207 «Straff er et onde som staten tilføyer en lovovertreder på grunn av lovovertredelsen i den hensikt at han skal føle det som et onde» (citat från Andenæs s. 10) Säger egentligen ingenting: dvs. vad skiljer ett straff från t.ex. tilleggsskatt eller politiets maktbruk? Tre angreppssätt: A) straffrättsfilosofisk, B) grl. § 96, och C) EMD A) Straffrättsfilosofiskt Två kriterier: 1) hard-treatment + 2) förmedling av samhällelig bebreidelse

B) grl. § 96: “Ingen kan dømmes uten etter lov eller straffes uten etter dom.» NOU 2003: 15: «Utvalget legger til grunn at også mer inngripende rettighetstap, større overtredelsesgebyrer og tap av offentlig ytelse for et større beløp eller et lengre tidsrom vil være forenlig med Grunnloven dersom ordningene er saklig begrunnet, bygget opp med gode rettssikkerhetsgarantier - herunder klageadgang og adgang til domstolsprøvelse - og lovgiver har gitt uttrykk for at sanksjonene ikke skal anses som straff i Grunnlovens forstand.» Rt. 2014 s. 620 (sml. Rt. 2008 s. 478)

Självständigt ”straffbegrepp B) EMD: Art. 6(2) om ”criminal charge” och Art. 7 om ”straff” (penalty) Självständigt ”straffbegrepp Engel-kriterierna (Engel and others v. the Netherlands, 5370/72) är forsatt utgångspunkten (se Rt. 2012 s. 921): i) ”the legal classification of the offence under national law” ii) “the very nature of the offence“ - penalt syfte inte ett absolut krav iii) ” the degree of severity of the penalty that the person concerned risks incurring” Welch v. UK (17440/90) om Art. 7: ”the starting-point in any assessment of the existence of a penalty is whether the measure in question is imposed following conviction for a "criminal offence". Other factors that may be taken into account as relevant in this connection are the nature and purpose of the measure in question; its characterisation under national law; the procedures involved in the making and implementation of the measure; and its severity.” Se dock Zolotukhin v. Russia (14939/03), para. 52-53

A4P7: differentiert straffebegrepp eller samma som i Art. 6-7? Zolothukin v. Russia, 14939/03: enhetligt straffbegrepp (sml. Haarvig v Norway, 11187/05)

2) Straffens formål Skiljer ofta mellan straffets framåtblickande preventiva (allmänprevention och individualprevention) syften och dess bakåtblickande retributiva funktion Prevention: Allmänprevention: straffets effekt på den allmänna laglydnaden avskräckning (rational choice theory) och moralskapande effekt Individualprevention: straffets effekt på den enskilda straffade avskräckning, oskadliggörande, och ”förbättrande” (återanpassande) effekt Retribution: ”göra upp med gärningen” bakåtblickande rättviseperspektiv (vedergällning)

Utgångspunkten i norsk rett är adferdsregulering  Prevention (både allmän- och individual) Ot.prp. 90, s. 77: ”straffens formål … må være å styre atferd i fremtiden, og herigjennom å bidra til et samfunn og en sameksistens som en ut fra gjeldende verdiprioriteringer anser ønskelig» Ot.prp. 90, s. 80: ”å forebygge uønsket adferd og forebygge sosial uro»  «mentalhygiensik virkning»

Skillnad mellan straffsystemets olika nivåer? Kriminaliseringsnivå: allmänprevention (+ graderat fördömande av brottslingar)? Domsnivå: retribution? Fullbyrdelsesnivå: retribution + individualprevention? Distinktionen generellt obekant i norsk rätt; t.ex. allmänprevention förekommer också på domsnivån (dock Coward, JV 2015)

Straffets allmänpreventiva effekt beror på många faktorer “1) the potential offender must know, either directly or indirectly, and understand the implications for him of the consequences of the law that is meant to influence him; 2) he must let such understanding influence his conduct choices at the moment of making those choices; and 3), given all this, his perception of the choices must be such so as to choose compliance with the law rather than the commission of unlawful conduct” Det konkreta straffets preventiva effekt är åter avhängigt av den subjektiva uppfattningen om: 1) sanktionens stränghet, 2) säkerheten med vilken sanktions kommer ådömas, 3) snabbheten med vilken sanktionen ådöms

Bör troligen också skiljas mellan olika forbrytelsestyper (Andenæs 1990) Mala in se (f.ex. mord) – Mala prohibita (f.ex. trafikövertredelser)? Alltså: Straffrätten är bara en form for samhällelig adfersregulering, vid sidan av flera andra Varning för ”kriminaliseringsoptimism” Höga beviskrav Rt. 1978 s. 882: “For at domfellelse skal kunne skje kreves at påtalemyndigheten må ha ført fullt bevis for det faktiske forhold, både i objektiv og subjektiv henseende, og slik at rimelig tvil skal komme den tiltalte til gode.» Uskyldspresumsjonen

3) Kriminalisering Politiskt beslut om att belägga en viss gärningstyp med straff Gärningstyper, inte enskilda gärningar eller gärningspersoner Diskuterats i anslutning till nya strl. både i NOU 2002:4 (delutr. VII), NOU 2003:15 (Fra bot til bedring) och i Ot.prp. 90 (2003-04) Generell utgångspunkt är avhållsamhet med straff Skadefølgeprinsippet («harm principle») «Atferd bør bare gjøres straffbar dersom den fører til skade eller fare for skade på interesser som bør vernes av samfunnet. I tillegg må to andre kriterier vurderes for at loven skal sette straff for en bestemt atferd: (1) Straff bør bare brukes dersom andre reaksjoner og sanksjoner ikke finnes eller åpenbart ikke vil være tilstrekkelige ultima ratio. (2) Straff bør bare brukes dersom nyttevirkningene er klart større enn skadevirkningene» (Ot.prp.90, s. 88)

Konsekvenser (Ot.prp. 90, s. 89-92): Handlinger som ikke er egnet til å medføre skade eller fare for skade bør ikke være straffbare Straff bør normalt ikke brukes for å verne moralske eller religiøse normer Straff bør normalt ikke brukes for å verne den enkelte mot ulike former for ubehag Straff bør som hovedregel ikke brukes mot skade som noen gjør på seg selv (paternalism) Straff bør ikke uten videre brukes for å legge til rette for kontroll Straff bør normalt ikke brukes for å tvinge frem hjelp Lovgiverne bør ha bevisbyrden for at en handling medfører skade eller fare for skade

4. Utformning av straffebud Distinktion mellan olika typer av delikt Skade- och faredelikt En følge har inträffat Orsakssammanhang måste etableras T.ex. § 271 kroppskrenkelse, § 285 drap, § 237 smitteoverføring Handlingsdelikt Fullbordat när gärningsinnehållet är fullbordat Inget krav på kausalitet T.ex. vtl § 22 och § 31, strl. § 361 smitteoverføring, § 231 narkotikaovertredelse

5. Legalitetsprincipen och strafferettslig metod Nulla poena sine lege – inget straff utan lag Grundläggande straffrättslig princip Innefattar tre preciseringar 1) Krav på lex scripta (skriven lov) Lovfestet i grl.§96: ”Ingen kan dømmes uten etter lov eller straffes uten etter dom» (sml. grl.§113) Också Art. 7 EMK 2) Retroaktivitetsforbudet Forbud mot tilbakevirkende lover Lovfest i grl.§ 97: «Ingen lov må gis tilbakevirkende kraft» Rt. 2010 s. 1445 (Krigsforbryterdommen) Innefattar också skärpning av straff mellan handlingstidspunkten och domstilfellet

3) Lex certa (tydlighetskrav) Strafflagstiftningen måste vara tillräckligt tydlig Följer av grl.§ 96 All lagtext är otydlig, så när går det för långt? Rt. 2005 s. 1628: rättsliga standarder bör tolkas med varsomhet Rt. 2012 s. 387: ”samlet vurdering av rettskildene at det var forutsigbart at forholdet var straffbart» EMD: Jorgic v Germany (74613/01) Krav på förutsebarhet Legalitetsprincipens tolkningsinverkan Utvidgande tolkning är OK, men analogi till tilltalades nackdel som utgångspunkt inte tillåten Jorgic v. Germany (74613/01), para. 100: ”criminal law must not be extensively construed to the detriment of an accused, for instance by analogy grl.§ 96 har i praxis inte verkat som ett konstitutionellt förbud mot att gå utanför ordalydelsen Rt. 2012 s- 387: ”kan ikke oppstilles et prinsipp om at tvil om rettsanvendelsen skal løses til fordel for tiltalte»

Høyesteretts förståelse av legalitetsprincipens strikthet har varierat Grunder för utvidgande tolkning är ofta reelle hensyn, t.ex. hensynen till straffverdighet, formålet med bestemmelsen och effektiv rettshåndhevelse Høyesteretts förståelse av legalitetsprincipens strikthet har varierat Rt. 1973 s. 433 (Passbåtsdomen) «Som nevnt i avgjørelsen i Rt-1966-916 må det ved tolkingen av ordet skip legges avgjørende vekt på formålet med straffebestemmelsen…. Det er ikke tvilsomt at et fartøy av denne art representerer et betydelig faremoment i trafikken - et større faremoment enn det fartøy man hadde å gjøre med i den før nevnte sak - og spesielt betyr det et stort faremoment dersom føreren er beruset.» Jfr Rt. 1995 s. 153

Under senare år har LP praktiserats striktare Rt. 1989 s. 963 (hasjrus som promillekjørning) Rt. 2009 s. 780 (Derivat I) «Til støtte for å anse GBL som derivat av GHB kan anføres hensynet til effektiv rettshåndhevelse. GHB står på narkotikalisten, og som jeg tidligere har redegjort for, kan GBL ved en enkel kjemisk reaksjon omdannes til GHB, og dette kan skje uten bruk av avansert laboratorieutstyr. Det å tolke derivatregelen i narkotikaforskriften § 2 andre ledd slik at den omfatter GBL, vil imidlertid representere en klart utvidende fortolkning av bestemmelsen, og en slik utvidende fortolkning vil etter min mening være i strid med EMK artikkel 7.» Rt. 2010 s. 481 (Derivat II): framhåller det stränga lovkravet i strafferetten

I Rt. 2012 s. 1211 betonas den naturliga förståelsen av ordalydelsen som utgångspunkten vid tolkning, trots reella hensyn som talar i annan riktning «Slik flertallet ser det, omfatter siktelsen handlinger som klart er straffverdige. Formålsbetraktninger tilsier at ytringer på internett likestilles med dem som fremsettes i trykt skrift, og det kan ikke være tvilsomt at lovgiver ønsker å ramme slike forhold. Straffbarheten må imidlertid følge av loven. Forholdet i siktelsen omfattes ikke av ordlyden i straffeloven § 140 jf. § 7 nr. 2 og § 10, og lovgiver har i andre sammenhenger lagt til grunn at formidling på internett faller utenfor definisjonen av trykt skrift. Klarhetskravet etter Grunnloven § 96 og EMK artikkel 7 er ikke tilfredsstilt, og forholdet i siktelsen er dermed etter flertallets vurdering ikke straffbart.» Utvidgande tolkning/analogi till tiltaltes fordel däremot mindre betänkligt (Rt. 1997 s. 1342 (Hønsehauk I)) Sml. Rt. 2014 s. 497 (Hønsehauk II)

Inskrenkende tolking Snävare än en naturlig förståelse av ordlyden Både till tiltalades för- och nackdel Ex. på nackdel: Rt. 1983 s. 1444 (körning till bostad i utmark) «Den forståelse av loven § 4 c på dette punkt som forarbeidene gir anvisning på, har ikke fått adekvat uttrykk i lovteksten. Det synes imidlertid å være lagt til grunn i praksis … at loven skal forstås slik, og også sammenhengen med andre bestemmelser i loven tilsier etter min mening at loven på dette punkt blir tolket i samsvar med forarbeidene og den etablerte praksis.»

- inskränkande tolking till den tilltalades fordel: den s. k - inskränkande tolking till den tilltalades fordel: den s.k. rettsstridsreservasjonen (den s.k. tillatte risiko) ”En generell reservasjon fra lovgivarens side om at det ikke er meningen å ramme alle de tilfeller som ellers ville gå in under beskrivelsen i straffebudet” (Andenæs s. 155) NOU 1983:57, s. 122: «Ethvert straffebud må leses med reservasjon for unntakstilfeller hvor handlingen etter en alminnelig sosialetisk vurdering bør være tillatt” Typexempel: en person hittar narkotika på vägkanten och blir gripen mens han är på väg till polisstationen Utrymmet varierar från straffbud till straffbud Rt. 2008 s. 149 (leges taushetsplikt) Rt. 1995 s. 1969 (polis o. STRASAK register): mindre utrymme Rt. 2000 s. 646: ingen rettsstridsreservasjon i förhållande till barmhertighetsdrap Rt. 1979 s. 1492 (försvarshemligheter)

Exempel: våld mot barn i oppdragelsessyfte Rt. 2005 s. 1567 Dock Ot.prp. 22 (2008-09) s. 176: all form for våld mot barn är förbjuden, men ”viss maktanvendelse i oppdragelsesøyemed bør fortsatt være tilatt» (dock inte «lettere klaps») Rt. 1992 s. 1088 (Politiheroin II) Politiet hade brukt otraditionella etterforskningsmetoder med provokasjonstilsnitt Ulovfestet frifinnelsesgrund med likhet till rettsstridsreservasjonen

Forbrytelsesbegrepet Modell för villkoren för att uppdra straffrettsligt ansvar Pedagogiskt värdefullt redskap för att ”få allt på plats”

Det traditionella forbrytelsesbegrepet («Objektive» vilkår) («Subjektive» vilkår) 1) Den lovstridige handling Lovhjemmel og -tolkning Årsakssammenheng og adekvans Straffbar unnlatelse 3) Den subjektive skyld Forsett Uaktsomhet Rettsvillfarelse Straffansvar for juridiske personer 2) Straffrihetsgrunnene Den tillatte risiko Nødverge og lovlig selvtekt Nødrett og negotiorum gestio Samtykke Offentlig myndighetsutøvelse og ordre fra overordnet 4) Personlige forutsetninger for straffbarhet Kriminell lavalder Psykose, psykisk utviklingshemning, bevisstløshet Ansvar for rushandlinger

JB:s FORBRYTELSESBEGREP Grunner for straffeansvar A. Objektive element B. Subjektive element A1: Brottsbeskrivingsoverensstemmelse Gjerning tilsvarer en gjerningsbeskrivelse Handling / underlåtenhet Ved følger: kausalitet / påregnelighet Ved fare: fare Rettsstridighet Forsøk / medvirkning A2) Strafferettens brukbarhet i rommet B1: Tilregnelighet - 15 år - psykiske tilstand B2: Subjektiv skyld - Forsett - Uaktsomhet Straffrihetsgrunner A3: Fravær av rettmessighetsgrunner - nødverge - nødtilstand - samtykke - myndighetsutøvelse - rett at gripe, lovlig selvtekt B3: Fravær av unnskyldingsgrunner - overskridelse av nødverge - overskridelse av nødrett - rettsvillfarelse - frivillig tilbaketreden Generelle betingelser for straff C1: Formelle betingelser - påtaleregler - immunitet C2: Materielle betingelser - gjerningsmannen lever - foreldrelse

Sml. också Jacobsens alternativa forbrytelsesbegrep (se TfS 1/2012, s

Handling och underlåtenhet (A1) Utgångspunkten vid straffrättsligt ansvar är en aktiv handling Sticker med kniv, kör rattfull, stjäl egendom etc. Många straffbud riktas också mot underlåtenheter Uppställer handlingsplikter på medborgarna Dock ingen generell plikt att hindra brott Underlåtenhetsdelikt indelade i två grupper 1) Äkta underlåtenhetsbrott 2) Oäkta underlåtenhetsbrott

1) Äkta underlåtenhetsbrott (omissivdelikt) Avser fall där plikten att handla är direkt utpekad i lagen T.ex. strl.§ 270: ”unnlater å oppgi foretaksnavn”; § 287: forsømmelse av hjelpeplikten Utgör som utgångspunkt inga svårigheter 2) Oäkta underlåtenhetsbrott (komissivdelikt) Spörsmål: kan straffbud som primärt riktas mot handlingar också gälla underlåtenhet strl. § 273: «skader annens kropp»; strl. § 275: «dreper en annen» Beror på tolking - utgångspunkten är att ordlyden måste vara vid nog att omfatta underlåtenheter samt att särskilda omständigheter föreligger  garantläran

GM kan anses ha särskild skyldighet att handla särskilt i fem situationer: 1) Förorsakande av farevållande handling (Rt. 1978 s. 147; se också Rt. 2002 s. 1717 Ormerud) 2) Tilsynsplikter i) beträffande farlig egendom (Rt. 1989 s. 505) ii) innehavaren av bedrift för att ansatta begår brott (rt. 1955 s. 261) 3) Omsorgsplikter mot föräldrar, barn, ektefelle 4) Kontrakt (t.ex. fjällguider, barnehage osv.) 5) Offentlig tjänsteställning i vissa situationer (t.ex. polisman)

Gränsdragningen mellan handling och underlåtenhet kan vara problematisk T.ex. vid fall där gärningen som sådan inte är otillåten, men den har vidtagits utan tillräckliga säkerhetsåtgärder T.ex. glaciärbestigning med guide Det GM kan bebreidas för är egentligen underlåtelsen av säkerhetsåtgärderna Handlings- eller underlåtenhetsbrott?

Kausalitet (A1) Vid följder (både handling och underlåtenhet) X Y Utgångspounkten är betingelsesläran: conditio sine qua non “enhver nødvendig betingelse er å betrakte som orsak» Kontrafaktisk frågeställning Väsentlig förändring med hänsyn till ”tid, sted eller måte”

Betingelsesteorin kan förorsaka bedömningsproblem 1) Flera skadevållare A, B och C uppträder ”i felleskap” för att knivsticka X till döds (Rt. 1974 s. 382 Lillehammer) A och B skjuter oavhängigt varandra X i hjärtat (dubbelkausalitet) Övertaliga orsaker: A, B och C ger X vardera 3 g gift, men 5 g är nödvändigt för att döda Ändras situationen om två personer ger 3 g var? 2) Förbiträngande kausalitet A har knivstuckit B i buken som under operationen på sjukhuset , av legens oaktsamhet, orsakas punkterad bukspottskörtel med döden som följd A har kört på B, men på väg till sjukhuset blir påkörd av en promilleförare och B dör Vem har orsakat følgen?

Ett annat problem att orsakssammanhanget kan sträckas mycket långt Troligen så att den subjektiva skulden får relevans: Om den senare handlingen är forsettlig: troligen förbiträngande effekt Om den senare handlingen är oaktsam: beror på Vid medicinsk behandling: troligen grov oaktsamhet för förbiträngande effekt Ett annat problem att orsakssammanhanget kan sträckas mycket långt Begränsningar söks med kravet på adekvat kausalitet 1) Gärningen måste medföra en viss risiko för skada (sannsynlighet) 2) Risikoen måste ha realiserats på en någorlunda normalt sätt Gärningen bör ha relevans för det farliga i händelsen - Jfr Jacobsens förslag att introducera ”gjerningsculpa”

Fara (A1) Förekommer på flera håll i strafferetten Fara kännetecknas av tre element: i) har framkallats av gärningsmannen genom en tidigare handling ii) står utanför vedkommandes kontroll iii) innebär en möjlighet för skada Konkret och abstrakt fara Konkret T.ex. § 287: ”åpenbar fare for å miste livet”, § 371: ”fare for tap for noen”; §356 oaktsamt framkallande av fara Rt. 2009 s. 368: ”nærliggende mulighet for skade” Abstrakt fare Vtl. § 3: ”Enhver skal ferdes hensynsfullt og være aktpågivende og varsom så det ikke kan oppstå fare» Det generella farepotentialet vid en bestämd handlingstyp ”typfara”

Straffrihetsgrunder I: Tillåtande grunder (A3) Tillåtande grunder kan sägas utvidga handlingsfriheten i vissa situationer Gärningen är rättsenlig, dvs. tillåten Anses finnas både speciella och allmänna grunder Speciella straffrihetsgrunder i vissa straffbud strl. § 221 2. ledd om uriktig forklaring: ”kommer ikke til anvendelse mot en mistenkt som forklarer seg uriktig om det forhold mistanken mot ham gjelder” (selvinkrimineringsforbudet” § 4 sprøyteromsloven: legemiddelloven | 31 gäller inte «den som injiserer narkotika i godkjent sprøyterom eller besitter narkotika til eget bruk i godkjent sprøyterom» Dock inte helt klart om de är negativa ansvarsfrihetsgrunder

Allmänna tillåtande grunder 1) Nödvärn 2) Nödrett 3) Lovlig selvtekt 4) Samtycke 5) Offentlig maktanvendning 6) Provokation ved etterforskingen

1) Nødverge (strl. § 18) En form av privat rettshåndhevelse Både mot en själv och mot andra Nödvärn är avvärjande, inte gjenopprettende Anvendning av § 18 kräver svar på tre spörsmål 1) Vad är ett angrepp? Angreppet måste vara ulovligt Rt. 2009 s. 703: ”For at det skal foreligge nødverge etter straffeloven § 48 må det foreligge et rettsstridig angrep. Det er ikke noe vilkår at angrepet er straffbart.» Både handling och underlåtenhet Bagatellmässiga angrepp omfattas inte (Ot.prp. 90 s. 419)

I princip alla rättsligt skyddade intressen Liv, hälsa, egendom, hemfrid Också offentliga intressen (Rt. 1978 s. 1301) Däremot som utgångspunkt inte angrepp från djur Se dock naturmangfoldsloven § 17 2. ledd och Rt. 2014 s. 238 (Hønsehauk II) Också Hønsehauk I och Rt. 1978 s. 553 om angrepp från isbjörn Andenæs: nödvärnsbestämmelsen bör användas analogt eftersom intresseavvägningen enligt nödrettsbestämmelsen är så mycket striktare En annan sak om djuret används som redskap

Hur ser tidsreglerna ut? ”for å avverge et ulovlig angrep”: Inget explicit tidskrav: nok att handlingen krevs för att avvärja angreppet Sml. Finland och Sverige: ”påbörjat eller överhängande angrepp” Preventivt nödvärn i viss utsträckning tillåtet Se dock Rt. 1996 s. 141 (Mobbe): ”Når det dreier seg om fremtidige angrep, vil imidlertid muligheten for å avverge det på annen måte enn ved nødvergehandlinger, vanligvis være større enn i en akutt angrepssituasjon, og det bør skje en streng vurdering av hvilke andre muligheter som foreligger.» Hur tidigt får angreppet avvärjas? Rt. 1996 s. 141: bedömningen torde behöva vara rätt sträng Generell frykt för att en person skall angripa kan inte vara tilstrekelig Angreppet får inte vara avslutat

Nödvärnshandlingen ”nødvendig» ”for å avverge” Strl.§ 18: «En handling som ellers ville være straffbar, er lovlig når den a) blir foretatt for å avverge et ulovlig angrep, b) ikke går lenger enn nødvendig, og c) ikke går åpenbart ut over hva som er forsvarlig under hensyn til hvor farlig angrepet er, hva slags interesse som angrepet krenker, og angriperens skyld.» ”for å avverge” Indikerar krav på viljeriktning Sml. svensk rätt: nödvärn är en helt objektiv grund ”nødvendig» En sorts endimensionell vurdering av om nödvärnshandlingen alls behövdes Ot.prp. 90: kan angreppet avvärjas med mindre kraftiga medel måste man nöja sig med det Dock ingen skyldighet att löpa (kan dock påverka försvarlighetsbedömningen) Kan dock potentiellt tillåta långtgående ingripanden

”ikke er uforsvarlig” En sorts flerdimensionell skälighetskorrektiv (proportionalitetkrav) Rt. 2007 s. 1172: Rettslig standard som kan ändras över tid Ot.prp. 90 (s. 420): Bedömningen något snävare en enligt gstrl. § 48 Dock en betydlig marginal i förhållande till försvararen Vurderingen sker i ljuset av angreppets art, det hotade intresset och angriparens skuld T.ex. barn eller åldringar, psykiskt sjuka etc., lindrig kränkning eller oaktsamt angrepp

Är bedömningen av försvarshandlingens tillåtenhet subjektiv eller objektiv? Knyter an till spörsmålet om hur villfarelse om nödvärnssituationen bedöms Forskjell mellan villfarelse om faktum och villfarelse om om hur långt man får gå (rettsvillfarelse): utgångspunkten är gärningssituationen som den såg ut för GM Gstrl. § 48 kan ge intrycket att GM:s bedömning också är relevant beträffande det normativa utrymmet Rt. 1974 s. 841:Om tiltaltes handling…har domsmennene anført at den etter deres mening ikke gikk utover det som for ham fremstilte seg som nødvendig for å avverge et angrep fra B…. kan jeg ikke se at loven på noe punkt er anvendt på slik måte at det kan gi grunnlag for opphevelse av dommen som følge av uriktig lovanvendelse»

Bedömningen torde vara objektiv Vore dock märkligt att lägga GM:s uppfattning om det normativa utrymmet till grund Vanskligt att kontrollera maktbruket Bedömningen torde vara objektiv Indikeras i Rt. 1993 s. 1197: ”Ut fra hans subjektive oppfatning har det imidlertid foreligget et rettsstridig angrep rettet mot eiendommen, som etter min oppfatning ville gjøre visse nødvergehandlinger berettiget, så lenge det ble utvist tilbørlig aktsomhet i forhold til andres liv eller helse.» Också av ordlyden i § 18 och verkar ha lagts till grund i förarbetena till nya sl, åtminstone beträffande nödvändigheten (Ot.prp. 90)

Vissa specialsituationer 1) Nödvärn mot myndighetsperson ”Utøving av offentlig myndighet kan bare møtes med nødverge når myndighetsutøvingen er ulovlig, og den som gjennomfører den, opptrer forsettlig4 eller grovt uaktsomt» Utg.punkt att nödvärn är tillåten under vissa förutsättningar: Begränsningrna ligger i linje med tidigare rättspraxis, se Rt. 1989 s. 1265 Bör tolkas i ljuset av § 155 om vold eller trusler mot offentlig tjenesteman Jfr finsk och svensk rätt: uppenbart överträder sina befogenheter” Försvarlighetsbedömningen är striktare än enligt 1 ledd Två frågor bör besvaras: 1) Föreligger nödvärnsrätt? 2) Hur långt får man gå?

2) Nödvärnet går ut över tredje man Nödvärn gäller endast mot angriparen Bedöms enligt § 17 om nödrett Rt. 1979 s. 429 (Promilleflukt), 1988 s. 384

2) Nødrett (strl. § 17) ”En handling som ellers ville være straffbar, er lovlig når a) den blir foretatt for å redde liv, helse, eiendom eller en annen interesse fra en fare for skade som ikke kan avverges på annen rimelig måte, og b) denne skaderisikoen er langt større enn skaderisikoen ved handlingen.» «Rett står mot rett» Faran behöver inte härröra från brott: varifrån som helst Att faran är selvforskyldt verkar dock kunna påverka bedömningen, se Rt. 1976 s. 864, 1996 s. 269 Vilka intressen omfattas? Alla av rättsordningen skyddade lovliga intresse (också t.ex. en stulen bil) Liv, hälsa, egendom, ära, ekonomiska intressen

Nödrettshandlingen Intresseavvägning: skaderisikoen för att inte gripa in och risikoen nödrettshandlingen för med sig Både faregrad och omfånget av den skada som risikeras, men också sannolikheten för att räddningsaktionen blir framgångsrik Får inte finnas några rimliga alternativ för att avvärja faran Ekonomiskt intresse bör som huvudregel vika för fara mot person Rt. 1985 s. 1, Rt. 1994 s. 48, Rt. 1994 s. 1407

3. Selvtekt Regleras numera i strl. §19 «En handling som ellers ville være straffbar, er lovlig når den som har retten, handler for å gjenopprette en ulovlig endret tilstand, og det ville være urimelig å måtte vente på myndighetenes bistand. Makt mot en person kan bare brukes når rettskrenkelsen er åpenbar, og må ikke gå lenger enn forsvarlig.» Utgångspunkten är att det inte är lovligt Lovlig selvtekt gäller endast gjenopprettende selvtekt Selvtekt som etablerar nyordning är inte tillåtet Förutsätter också en totalvurdering av om det är rimligt Försvarlig makt kan få brukas när rättskränkningen är uppenbar Strengt nödvändig maktutövning, som inte är oproportionerlig til det som uppnås genom selvtekten

4. Samtykke Samtycke gör som utgångspunkt en gärning rättsenlig Två typer: samtycke antingen som en del av gärningsbeskrivningen eller inte en del av den I lagtext: t.ex. § 271 tillsammans med § 276 Generellt måste relevansen vurderas i förhållandet till enskilda delikt Ett giltigt samtycke måste uppfyllla ett antal krav 1) den kränkte personen måste ha kompetens att ge samtycke 2) den kränkte personen måste ha förmåga och tillräcklig kunskap

3) Samtycket måste vara frivilligt 4) Det måste ha getts senast på handlingstidpunkten Rt. 2003 s. 687 5) Offret måste få ge samtycke Dråp kan inte samtyckas till (§276) Däremot kan straffen sättas under minstestraff eller enligt en mildere straffart än enligt §275 Inte heller betydelig skade på kropp og helse Däremot kan straffen sättas under minstestraff eller enligt en mildere straffart än enligt §276 Samtycke kan ges till §271 (kroppskrenkelse), §272 (grov kroppskrenkelse), §273 (kroppsskade) och §274 (grov kroppsskade) Se t.ex. Rt. 1993 s. 117 (slåsskamp) Vid offentliga intressen kan inte heller privatperson ge samtycke, t.ex. promillekörning

Vad med oaktsamma legemskrenkelser, t.ex. § 281? Verkar som om friande samtycke inte entydigt gäller Rt. 1978 s. 1275 (passagerare som dog); Rt. 2007 s. 1774 (båt) I vissa fall har samtycket en annan funktion än som straffrihetsgrund (A3) och finns istället på A1 nivån Samtycke kan alltså ses som en del av den tillatte risiko T.ex.: X samtycker till att delta i glaciärtur med guide: Samtycket får dock anses gälla endast så långt som den tillåtna risken sträcker sig, vilket får anses korrelera med den objektiva sidan av guidens aktsamhetskrav

5. Myndighetsutøvelse Avser myndighets agerande enligt tjänsteplikt T.ex. politiets myndighet att bruka maktmedel enligt politiloven § 6 Bedöms som en en tillåtande grund: kompetensbestämmelsen gör handlingen rättsenlig

6. Provokation ved etterforskingen Straffrihet har också följt p.g.a. trekk vid politiets förundersökning Rt. 1984 s. 1076 (Politiheroin I), Rt. 1992 s. 1088 (politiheroin II), Rt. 1§988 s. 407 (Skrik), Rt. 2000 s. 1223 (Politiheroin III) och Rt. 2008 s. 1659 Brottet hade inte begåtts utan politiets provokasjon (”etterforskningen ellers er beheftet med så alvorlige mangler og betenkeligheter at den ikke kan godtas som grunnlag for en domfellelse»)

Skyld (B1-B2) Grundläggande element i dagens straffrätt Konformitetsprincipen: endast den kan straffas som kunde, dvs. hade tillfälle och förmåga, att rätta sig efter lagen Den som inte kan styra sina handlingsskäl kan inte bebreidas Skyldkravet har dimensioner enligt strl. 2005: 1) Tilregnelighet A) Straffbar ålder B) Tilstrekelig psykisk kapacitet 2) Subjektiv skyld A) Forsett B) Uaktsomhet

1. Tilregnelighet – generellt (B1) Olika argument Principiellt: Orättfärdigt att straffa den som handlat under sjukdoms inlytelse Konsekventialistiskt: Preventionen har troligen ingen effekt Straffbarhet kräver att GM är tilregnelig på handlingstidpunkten Efter dommen: kan påverka gjennomföringen  strpl. § 459 1. ledd

A. Kriminelle lavalder I Norge 15 år Gäller från och med 15-års dagen Samma t.ex. i Finland och Sverige Gäller från och med 15-års dagen Sml. Finland: dagen efter att han fyllt

B. Tilregnelighet (stricto sensu) Reducerad ansvarsförmåga p.g.a sjukdom kan beaktas på olika sätt: Inte alls Tilregnelighet som en förutsättning för straff Beaktande inom påföljssystemet strl. § 20 anger tre grunder (vidareför gällande rätt): 1) psykotisk Kärnan i psykosebegrepet är att «vedkommende mangler evne til realistisk vurdering av sitt forhold til omverdenen»

2) Psykisk utviklingshemmet i høy grad Olika angreppssätt: medicinsk, psykologisk och blandad Norge: medicinsk princip Andenæs: «Er først den medisinske psykosediagnose på det rene, er dermed den strafferettslige utilregnelighet gitt, uten at det er nødvendig å stille spørsmålet om det er noen sammenheng mellom sykdommen og den straffbare handling.» Dock Rt. 2008 s. 549: rusutlösta psykoser som upphör när den toxiska verkningen avtar inte relevant psykos Läran är inte oproblematisk Jfr t.ex. Finland: blandad princip 2) Psykisk utviklingshemmet i høy grad Den intellektuella evnen ligger klart lägre ( IQ 55) Den intellektuella evnen kan också påverka bedömningen av forsett och uaktsomhet

Nedsatt tilregnelighet 3) Stark bevisshetsførstyrrelse Absolutt: koma Relativ. Hypnose, sömngångeri, vissa febertilstånd, epileptiska tilstånd Jfr: finsk o svensk rätt: dylika tillstånd behandlas inom handlingsbegreppet (i Norge: Jacobsen) Rt. 2008 s. 549: rusutlösta psykoser kan uppfattas som bevisstlöshet Straffriande oberoende av om selvförskyldt eller inte, med undantag för rus (strl. § 20 2. ledd) Bevisspörsmålet? Nedsatt tilregnelighet Inte otilregnelig, men nedsatt förmåga Strafflindring: strl. § 78 och § 80 p. f–h

NOU 2014:10: Skyldevne, sakkyndighet og samfunnsvern Föreslår en revidering av principerna, utg.punkten är den samma: det medisinske prinsipp Men: 1) Sakkyndiga uttalar sig kun om det medicinska tilståndet 2) De tillstånd som omfattas utvidgas något ”tilstand som kan likestilles med psykose” 3) Beviskravet blir som för andra straffbarhetsbetingelser: bortom rimligt tvil 4) Beträffande regeln att selvforskyldt utilregnelighet skall medföra straffansvar

2. Subjektiv skyld Tidigare har objektivt ansvar förekommit Konformitetsprincipen: endast den som kunde ha agerat annorlunda kan straffas: GM måste kunna bebreidas Krav på forsett eller uaktsomhet vid handlingstidpunktet Tidigare har objektivt ansvar förekommit Gstrl. § 195 om seksuell omgang med barn under 14 år Dock Rt. 2005 s. 833 strl.§ 21: forsett är utgångspunkten om inte annat bestäms, också i speciallovgivningen Oaktsamhetsansvar kräver bestämmelse i loven Undantag: Vissa äldre speciallagar Åtskillnad mellan følger och andra gärningsmoment Men Rt. 1991 s. 600: ”Det som gjelder for forsett med hensyn til følger, gjelder tilsvarende med hensyn til andre gjerningsmomenter i vedkommende straffebud.»

Skyldformerna (strl. §§ 22–24) A. FORSETT (strl. § 22) 1) Hensiktsforsett Uppnående av följden utgör GM:s handlingsskäl Bygger huvudsakligen på det s.k. voluntativa elementet Också låg sannsynlighet medför ansvar Också följder som uppfattas som nödvändiga (säkerhetsforsett?) 2) Sannsynlighets- eller sikkerhetsforsett A) Sikkerhetsforsett: följden hålls för praktiskt säker (‘praktisk visshet’), dvs. inga egentliga tvivel

B) Sannsynlighetsforsett Följden eller gärningsmomentets existens hålls som överveiende sannsynlig Mer än 50 % Avser subjektiv sannsynlighet (t.ex. Rt. 1966 s. 698) Exempel: finska HD 1998:1 Samtidigt får bedömningar ofta ett objektivt drag Utgångspunkten att samma tröskel gäller alla typer av brott Ot.ptp.90: ju allvarligare lovbruddet är, dess försiktigare bör man vara att låta sannolikhetsgrad ner mot 50 % vara tillräckligt Resulterar i en del problem vid: Matematisk osannolikhet Medveten okunskap (Rt. 1954 s. 20) Bevismässigt: utom rimligt tvivel att över 50 %!

C) Positive innvilgelsesteori (dolus eventualis) Gränsar mot oaktsamhetsansvaret GM håller det för möjligt att gärningsbeskrivningen dekkes, och besluter sig för att handla selv om detta med säkerhet vore tillfället Ersatte den hypotetiska innvilgelsesteorin: misstanke + GM ville ha tatt den selv om han hadde ansett vedkommende omstendighet sikker eller overveiende sannsynlig» Rt. 1991 s. 600, Rt. 1991 s. 741 och Rt. 2009 s. 750 Prövning sker i 2 ledd: 1. ledd: kognitivt krav: misstanke 2. ledd: voluntativt krav: beslut om att genomföra handlingen Krav på praktisk sikkerhet (sml Ot.ptp.90: overveiende sannsynlighet)

Hur bevisa att beslut är taget? Rt. 1991 s. 600: ”gjerningsmannen kan gjennom sin adferd ha lagt for dagen at han har besluttet å foreta handlingen selv om vedkommende gjerningsmoment skulle foreligge. En slik beslutning kan nok anses tatt selv om avgjørelsestemaet ikke har fremstått helt klart i gjerningsmannens bevissthet» Relevanta faktorer (Stigen, 2010) Om GM erkände relativt hög sannsynlighet för överträdelse (Rt. 1980 s. 79) Om GM uppträdde särskilt hänsynlöst eller med stor beslutsamhet (Rt. 2005 s. 83) Om GM var särskilt upprörd Om gärningen var välövervägd eller impulshandling (Rt. 2005 s. 83) Om intresset att företa gärningen var särskilt stort (LG-2004-24227) Om GM försökte förebygga överträdelse (Rt. 2009 s. 750, LE-2006-111075)

Dolus eventualis är inte oproblematisk Vanskligt att formulera kriterierna Rt. 1980 s. 979:”tatt denne muligheten på med på kjøpet” Sml. Rt. 1991 s. 741? Också en del formuleringsproblem i underrätterna Rt. 2009 s. 1014 (avsn. 8), Rt. 2009 s. 750 (avsn. 88), rt 2004 s. 1769 Fortsatt hypotetiska element Bevisproblem Sml. likgiltighetsforsett i svensk rätt misstanke om överträdelse + överträdelsen inte ett skäl att avstå från gärningen Inställning till effekten avgörande Sml. också med dolus eventualis i tysk rätt Förhållandevis näraliggande möjlighet för överträdelse + “sich damit abfinden”

Bevisning av forsett – allmänna synspunkter Generellt vanskligt att bevisa forsett Subjektiva bevisshetsprosesser som inte är objektivt iakttagbara Saknas GM:s egen tilståelse så får bedömningarna ofta ett objektivt drag Yttre omständigheter, vitneprov och allmänna erfarenhetssatser Att handlingen skedde under affekt eller impulsivt utelukker inte forsett (Rt. 1974 s. 66 och Rt. 2004 s. 291) Strahl: ”Han ser rött, men han ser.” Anses inte krävas att GM har klar bevissthet om alla gärningsmoment (Ot.prp. 90 s. 426, Andenæs s. 240) Innefattar också «det slørede, halvklare forsett» Viss försiktighet dock motiverad

B. Uaktsomhet Avvik från en accepterad och förväntad standard Två typer: Medveten: GM har en misstanke om att rekvisitet är uppfyllt Omedveten: GM har inte ens övervägt möjligheten för att rekvisitet är uppfyllt, men han borde ha gjort det Olika grader Grov och vanlig Liten oaktsamhet, ”kunne ha insett følgen» (culpa levissima) upphävdes i strl. 2005 (dock rån med död till följd)

Bedömningen av oaktsamhet Inte tillräckligt att man efteråt inser att något gick fel Prövningen sker i 2 ledd: 1) objektiv norm: var risken tillåten 2: subjektiva förutsättningar: borde GM har haft tillräcklig insikt Steg 1: den objektiva normen Gärningen måste objektivt avvika från försvarligt opptreden Olika faktorer: lov, foreskrift, sedvane, rettspraksis ytterst pater bonus familias: förnuftig och samvetsgrann person på ifrågavarande livsområde Existerande praxis på området dock inte nödvändigtvis tillräckligt (Rt. 1952 s. 301)

Grov uaktsomhet (§ 23 2. ledd) Handlingen svært klanderverdig Livsområdet påverkar normen: sjötrafik, biltrafik, sprengvirksomhet etc.(Rt. 1993 s. 605 Seacat, Rt. 1990 s. 1021) Den som agerar på ett livsområde får acceptera normerna där Kan inte freda sig med att man ”inte visste” Steg 2: det subjektiva ledet: finns det grunder att bebreida GM för att han brutit mot en objektiv norm Två spörsmål: 1) vad hade GM kunnat göra för att får tillräcklig insikt? 2) Hade GM tillfälle och förmåga att efterkomma detta? Hensyn måste tas till GM:s personliga förutsättningar och till vilka intressen som kränks och gärningens allvarlighet Grov uaktsomhet (§ 23 2. ledd) Handlingen svært klanderverdig Större avvik från den försvarliga normen Krävs i dag något mindre än enligt gsl 1902 (Rt. 1970 s. 1235)

Närmare om vurderingen Gränsen mellan aktsamma och oaktsamma handlingar dras skönnsmässig i ljuset av straffbudet (skyddsintresset + den aktsamhet som kan krävas) Lindrigare bedömning: Rt. 1951 s. 1028: Bil förbi buss men felberäknade avståndet  Inget ansvar Rt. 1974 s. 1301: skipsfører som ”ved førsnakkelse» angett felaktig kurs och körde på grund  Inget ansvar Striktare bedömning: Rt. 1986 s. 1271: svängde till vänster och körde på cyklist  oaktsam Rt. 1990 s. 1021: Bilist fokuserade på motorcyklist och körde in i bil  oaktsam Rt. 1986 s. 1364: tågekspeditör som lagt spårväxel fel att tåg två kolliderade  oaktsam

En ungdom kan normalt avkrävas mindre riskinsikt Rt. 1994 s. 1411: backade bil på P-plats och körde på person  oaktsam Rt. 1973 s. 1427 (kokeplate)  oaktsamhet Rt. 1993 s. 605 (M/S Seacat): grundstötning p.g.a. felnavigering  inget ansvar (jfr Rt. 1986 och 1995) Rt. 1995 s. 1483 (Runaway train): lokföraren hade vid rutincheck inte sett att bromsen inte stod riktigt varvid tåget kolliderade med annat tåg  oaktsamt En ungdom kan normalt avkrävas mindre riskinsikt Rt. 1983 s. 1458 och Rt. 1977 s. 108 Samma krav gäller inte nödvändigtvis enligt strl. och enligt speciallovgivningen (Rt. 2002 s. 1139; sml. Rt. 1963 s. 744)

Dekningsprinsippet Skulden måste föreligga på gärningstidpunkten och täcka hela den objektiva gärningsbeskrivningen (följder och gärningsmoment) strl. § 25; Rt. 1982 s. 682 Inte omständigheter utanför gärningsbeskrivningen (Rt. 2008 s. 1342 Munch-rån) Inte alla ledd i den relevanta begivenhetsutviklingen Samma regler gäller för oaktsamhet (Rt. 1994 s. 1411) Vid underlåtenhetsdelikt: icke-existensen av något visst Föregående täckning En speciell skyldform: s.k. subjektiva overskudd Subjektivt krav i den objektiva gärningsbeskrivningen som sträcker sig utöver gärningen Typexempel: hensikt, eller fullbyrdelsesforsett vid försök Forsett om vinning (t.ex. § 321)?

Faktisk uvitenhet (§ 25) och forsett ”Enhver skal bedømmes etter sin oppfatning av den faktiske situasjonen på handlingstidspunktet. Er uvitenheten uaktsom, straffes handlingen når uaktsomt lovbrudd er straffbart.» Felaktig uppfattning eller total okunskap om relevanta gärningsmoment utesluter forsett (faktisk villfarelse) Vissa specialsituationer 1) Aberratio ictus A skall skjuta B, som hoppar åt sidan varvid C träffas Olika lösningsmodeller 2) Error in obiecto A skall skjuta B, men förväxlar honom med C som dör

Undantag: objektiva overskudd Vtl. § 22: forsett föreligger i förhållande till att man dricker, inte till promillehalten (Rt. 1951 s. 335) Dekningsprinsippet gäller också negativa rekvisit, e.g. nödvärn och nöd Endast villfarelse utesluter forsett (men inte okunskap) Putativa situationer: felaktig uppfattning om fakta som etablerar en straffriande grund Det normativt tillåtna bedöms i ljuset av GM:s uppfattning om faktum Missuppfattning om hur långt man går gå: rettsvillfarelse enligt strl. § 26 Sml. finsk rätt som uppställer tilläggskrav : ”med fog uppfattade situationen”

Straffansvar vid rus Specialregler för rustillstånd p.g.a kriminalpolitiska skäl Två typer: A) Tilregnelighet i strl. § 20 2. ledd: ”Bevissthetsforstyrrelse som er en følge av selvforskyldt rus, fritar ikke for straff» B) Forsett i strl. § 25 3. ledd: “Det ses bort fra uvitenhet som følge av selvforskyldt rus. I slike tilfeller bedømmes lovbryteren som om han hadde vært edru» A: Tilregnelighet vid rus Bakgrunden är gstrl. § 45 från 1929 GM bebreides för att han frivilligt berusat sig; vad som sker sedan är irrelevant

Vad innebär “selvforskyldt”? Vad är rus: Alla typer av rus: alkohol, narkotika, läkemedel, kombinationer osv. Rt. 1978 s. 1121 (Vival) Ingen distinktion mellan typiska och atypiska rus Rt. 1963 s. 46 och Rt. 2008 s. 1393 Avgörande är om ruset är självförvållat Vad innebär “selvforskyldt”? Närmast att ruset är oaktsamt (Rt. 1967 s. 688, 1973 s. 1441, 1983 s. 202) Andenæs: ”…så snart det kan legges gjerningsmannen til last at han ble beruset, ogh det er tilfellet når han tar til seg et så stort kvantum at han må regne med muligheten av at han kan miste den fulle kontroll over seg selv.” Rt. 1983 s. 202

Straffet kan dock nedsättas enligt strl.§80 p. h (Rt. 1983 s. 628) Utgångspunkten är att det är selvforskyldt med mindre särskilda skäl föreligger: 1) okunskap om att man fått i rusmedel (Rt. 1977 s. 644) 2) i viss mån om blygsam mängd alkohol förorsakar betydande förstyrrelse, åtm. om särskilda omständigheter föreligger 3) i vissa fall vid samverkan mellan alkohol och läkemedel (Rt. 1988 s. 254) Tillfällig psykos som en följd av selvforskyldt rus utgör bevissthetsforstyrrelse (Rt. 2008 s. 549) Straffet kan dock nedsättas enligt strl.§80 p. h (Rt. 1983 s. 628)

B. Forsettsbedömning vid rus Urspungliga gstrl.§45 innehöll inget om forsett Rt. 1934 s. 1096 (dagens form i Rt. 1961 s. 547) Bedömningen bygger på ett hypotetiskt prov Vad hade GM uppfattat nykter? Forsett bör uteslutas om bristan de insikt också i nyktert tillstånd är en beaktansvärd möjlighet som inte kan uteslutas Rusgraden irrelevant (Rt. 1961 s. 547) Vissa begränsningar Hensikt och overlegg Kan fullbyrdelsesforsett vid försök fingeras? Regeln borde vara att överskjutande forsett inte kan fingeras

Ordningen inte oproblematisk Hypotetiska bedömningar (liksom riskbedömningar) vanskliga att göra Ofta görs rushandlingar också i affekt Problematiskt avsteg från skuldprincipen: man dömer till straff för något som GM faktiskt inte insåg Det kriminalpolitiska underlaget knappast entydigt Bevissvårigheterna knappast oöverstigliga Sml. finsk rätt och hyare svensk rätt (NJA s. 2011 611) Borde Norge ändra sina regler?

Straffrihetsgrunner II: Unnskyldingsgrunner (B3) Rettsvillfarelse, overskridelse av nödvärn&nöd (frivilligt tillbakaträdande) A) Rettsuvitenhet (§ 26) «Den som på handlingstidspunktet på grunn av uvitenhet om rettsregler er ukjent med at handlingen er ulovlig, straffes når uvitenheten er uaktsom» GM har inte vetat om gärningens rättsstridighet Gäller endast i undantagsfall (Sml. forsettsrelevant faktumvillfarelse) strl. 2005: kunskap om alla former av rettsutvitenhet Tidigare distinktion mellan egentlig och uegentlig rettsvillfarelse gäller inte längre

Generellt krävs kunskap om två förhållanden: 1) ”de alminnelige samlivsregler” 2) särregler för aktuellt yrke eller bransch (Rt. 1986 s. 1095) Aktsamhetsnormen har normalt varit mycket sträng Relevanta bedömningsgrunder (regeln eller subjektet): Loven är ny och avviker från tidigare (Rt. 1994 s. 850) GM:s ställning (Rt. 1956 s. 738) Att GM är främmande på platsen (Rt. 1981 s. 444) Om lovens räckvidd bjuder på tvivel (Rt. 1983. 1444) Helhetsvurdering - Exempel: Rt. 1984 s. 1066 (Snowwhite), 1981 s. 444, 1996 s. 156, 1994 s. 599 (Midtlinje) och 1999 s. 601 (Mikrofly)

Domstolen har två möjligheter: Ot.prp. 90: i vissa fall bör aktsamhetsnormen lämpas på sml. med gstrl. §57 (sml. Rt. 1978 s. 569 (Buksetoll)) Myndigheterna har inte gjort nok för att hindra rettsuvitenhet Vid s.k. prejudisiella förhållanden Domstolen har två möjligheter: 1) Vid aktsam villfarelse: fria 2) vid uaktsom villfarelse: Straffa Fria enligt § 61 om straffutmålingsfrafall vid særliga grunner Sätta ner straffet enligt§80 p. j

B) Overskridelse av nødverge og nødtillstand Om GM gått för långt vid utövandet av nödvärn, nöd eller selvtekt Förutsätter existensen av en tillåtande grund Vid nödvärn också i förbindelse med lovlig pågripelse eller avvärjande av flykt Straffritak strl. § 81 p. b.1 av”særlige grunner» Förutsätter extraordinära förhållanden, t.ex. stark tidspress som gör överskridelsen mycket förståelig Vid nödvärn också om överskridelsen beror på ”en sinnsbevegelse eller bestyrtelse som er fremkalt ved angrepet» Sml. Gstrl. 48: absolut straffrihetsgrund Saknas grund för straffritak: nedsettelse enligt § 80.d Under minstestraffen eller till mildere straffart

Medvirkning (strl.§15) Generellt medvirkningstillegg (sml. tidigare rett): ”Et straffebud rammer også den som medvirker til overtredelsen, når ikke annet er bestemt» Alla som på ett eller annat sätt medverkat om inte medverkan undantagits ansvar, t.ex. -§ 269 (redaktörs ansvar),§209; brudd på taushetsoplikt;§129: deltakelse i voldelig sammenslutning med politiske mål Också i specialstraffrätten Viss nykriminalisering: medverkan till promillekörning Ansvar förutsätter att någon bidrar till ett lovbrudd 1) fysisk: samarbete med att utföra brottet 2) psykisk: råd eller annan uppmuntran 3) passiv: har närvarat under brottet Kategorierna närmast beteckningar, inte operationaliserbara i sig själva

Begreppsmässig skillnad mellan huvudgärning och medverkansgärning Husabø: «den umiddelbare utføringen av gärningen» Vid följdbrott: den som utför den sista gärningen innan följden inträder Vid farebrott: den som utlöser den faktor som kan föra till att faran för följd realiseras Vid handlingsdelikt: de kroppsrörelse som omdedelbart får till följd att att överträdelsen anses uppfylld Ansvarsmässigt är skillnaden dock irrelevant Alla bedöms utifrån sin insats och förståelse av situationen Ansvar kan uppstå även om ingen döms för huvudgärningen Medverkan kan endast förekomma före och under gärningen, inte efter :

När gärningsmännen samverkar kan det vara motiverat i straffutmålingshänseende att skilja mellan medverkare och självständiga gärningsmän 1) 2 eller flera samverkar om begående och varje bidrag uppfyller brottsbeskrivningen Alla är gärningsmän 2) Om det föreligger arbetsfördelning vid sammansatta brott (t.ex. en hotar och den andra tar pengarna) Olika lösningsmöjligheter 3) Om en av medverkarna utför en kvalificerad gärning 4) När en person är huvudman, men en eller flera andra har haft avgörande funktioner för realiseringen (medverkande orsaksammanhang) 5) flera deltar och endast den samlande insatsen gör att brottet fullbordas

Ansvaret tämligen omfattande Rt. 1982 s. 1315, 1989 s. 1004 Mer försiktigt i Rt. 2001 s. 1671 (Rt. 2000 s. 1455) Medverkan måste inte vara hjälpsam i sig Men inte tillräckligt att man ger uttryck för att man inte misstycker Andenæs: om GM inte vet om medverkningen eller om den inte har någon som helst relevans så kan ansvar för försök uppstå Rt. 2014 s. 1134 och 2014 s. 930 (ankomst efter rånet) Vid överenskommelse om att begå brott krävs mer än att bara avbryta för den ena parten (Rt. 1984 s. 1300) En speciell form är passiv medverkan Strukturella kopplingar med underlåtelseansvaret Sml. också strl.§196

I vissa fall sträcker sig ansvaret betänkligt långt Rt. 1982 s. 1315 (Hasjseiler) och 1984 s. 1004 Också Rt. 1988 s. 1679 (MC-klubb) Senare har striktare krav uppställts Rt. 2000 s. 1455, 2001 s. 1671 Rt. 2003 s. 202 byggde på mindretallet i Rt. 1982 Rt. 2005 s. 934: medverkan kräver positiv tilskyndelse Men i Rt. 2005 s. 1319 verkar man ha återgått till hasjseiler-approachen Liknande i Rt. 2009 s. 187 (under tvivel)  omfattningen av ansvaret verkar påverkas av uppfattningen om gärningens uppfattade straffverdighet Mera klart ansvar vid plikt att agera Rt. 2013 s. 1404 (barn utan ställ) Rt. 2009 s. 1365, 2010 s. 1630, 2002 s. 1717 (ormerod)

Medverkan till straffri handling undantagsvis straffbart Medhjälp till självmord Gärningsmannen är otillräknelig (Rt. 2003 s. 1455) Troligen också om Norge endast har jurisdiktion över medverkaren Ansvar kräver att gärningen är fullbordad Annars försök till medverkan

Försök (strl. §16) Försök är generellt straffbara om inte annat bestämts «Den som har forsett om å fullbyrde et lovbrudd som kan medføre fengsel i 1 år eller mer, og som foretar noe som leder direkte mot utføringen, straffes for forsøk, når ikke annet er bestemt.» Forsett krävs, oaktsamt försök inte möjligt Rt. 1999 s. 874, 2005 s. 314, 2010 2. 1195 Se dock Rt. 2008 s. 867 och 2011 s. 1455 När är det fråga om försök? 1) avgränsning uppåt mot fullbordat brott 2) avgränsning nedåt mot straffri förberedelse

1) När följden inträtt eller gärningsbeskrivningen annars är uppfylld, så är brottet fullbordat Sml. fullbordade försök 2) Avgränsning nedåt Ofta det vanskliga, dvs. när överskrids försökspunkten Två kriterier måste vara uppfyllda: objektivt och subjektivt

1) Objektivt krav 2) Subjektivt krav «foreta noe som leder direkte mot utføringen» I tid och karaktär nära sammanhang med brottet Tanke om att begå brottet inte nok I någorlunda umiddelbart sammenheng med den fortsatta gärningen Osäkerhet om tidpunkten när brottet sker är irrelevant Specialfall: Rt. 1995 s. 1738: hållit vapen mot huvudet på polisman Flertallet: endelig beslutning om drap 2) Subjektivt krav Forsett att fullborda gärningen(fullbyrdelsesforsett) Rt. 1998 s. 1971

Fråga om tolkning av straffbudet för att avgöra om gärningen tillräckligt straffverdig Vad har GM gjort (intensitet och omfång)? Hur mycket återstår Hur lång tid till brottet skulle fullbordas (Rt. 2008 s. 867) Sammanhanget mellan forsettet og «det ytre forløp» (Rt. 2005 s. 1625; också Rt. 1979 s. 1265) Den psykologiska forskjellen mellan det som är utfört och det gjenstår (Rt. 1995 s. 17, 1996 s. 766, 2008 s. 867 och Rt. 2010 s. 1011)) men också relativt höga krav på sannsynlighet (Rt. 1939 s. 890 (loft)) Verkar vara en skillnad mellan fall när GM blir avslöjad och när har inte blir det (också Rt. 1991 s. 95, 1996 s. 766 och kanske i Rt. 1995 s. 17 (paryck) och Rt. 1995 s. 1738; se också Rt. 1996 s. 766 (rån i bil)

Försök i form av underlåtenhet kan medföra straffansvar Sml. Försöksläran i finsk och svensk straffrätt Två kriterier: verkställighetshandling + beaktansvärd konkret fara för fullbordan Hur vid s.k. otjänliga försök, dvs. när brottet ontologiskt omöjligt att fullborda? Ingen relevans, norsk rätt bygger på det subjektive prinsipp Rt. 1993 s. 916, 2004 s. 598, 2011 s. 1455 Sml finsk och svensk rätt

Tillbakaträdande från försök strl. §16 2. ledd «Den som frivillig avstår fra å fullbyrde lovbruddet eller avverger at det blir fullbyrdet straffes likevel ikke for forsøk» Ursäktande grund: tröskeln för straffbart försök har överträtts, men gärningen inte fullbordats (Rt. 1948 s. 331) Både följder och andra gärningsmoment Rt. 1993 s. 1495 om utvidgande tolking av bestämmelsen Ofulländat försök: GM ännu har något moment igjen innan gärningen är fullbordad Det enda som krävs är att GM frivilligt avstår från fullbordan Frivilligt: av egen vilja, inte t.ex. p.g.a. risk för upptäckt

Fulländat försök GM har vidtagit allt som kan räknas som nödvändigt för att fullborda brottet men följden har ännu inte inträtt Strafffrihet kräver att han verkligen lyckas avvärja följden (Rt. 1963 s. 25) Bör förvänts att avvärjandet gjorts innan brottet uppdagats Se dock Rt. 1964 s. 675

Foretaksstraff Goda grunder att straffa företag NB: företag har inte själva handlingshabilitet; det krävs människor bakom Regleras i strl.§§ 27–28 §27: ansvarsbestämmelse §28: opportunitetsbestämmelse  ansvaret är fakultativt 1) Objektiva rekvisit ”Foretak”: alla typer av organiserad verksomhet, uansett organisationsform Inkl. politiska partier (Rt. 2004 s. 1457), offentlig verksamhet och enkeltforetak (dock ne bis in idem: Rt. 2003 s. 1776 och 2007 s. 785)

”straffbud har overtretts” Tilknytningskrav: ”handlat på vägnar av” Alla straffbara gärningar omfattas (Rt. 2000 s. 2023) Tilknytningskrav: ”handlat på vägnar av” GM måste vara anknuten till företaget (positiv hjemmel) Också självständig operatörs verksamhet Rt. 1982 s. 645 Senare en vidare tolkning: Rt. 2001 s. 1237 och Rt. 2010 s. 1608 Också handlingen måste vara ”på vägnar av” Privata handlingar är uteslutna I företagets intresse (Rt. 1982 s. 645) GM:s position i företaget Ibland framförts att handlingens samsvart med gällande instrukser av relevans  tveksamt (Rt. 2007 s. 1684)

Vid överlåtelser är utgångspunkten att straffansvaret följer med (Rt Vid överlåtelser är utgångspunkten att straffansvaret följer med (Rt. 1995 s. 1922, 2002 s. 1722) Undantag från gängse principer 2) Subjektiva krav Undantag till vanliga skuldregler 1) GM:s skuld strl. § 27: ”selv om ingen enkeltperson har utvist skyld eller oppfylt vilkåret om tilregnelighet» Nok att straffbudet objektivt har överträtts (Rt. 2002 s. 1312 har inte vidareförts) Samma gäller vid anonyma fel och s.k. kumulativ skuld Se dock§ 28 p. b Ot.prp. 90, s. 242: Ansvar skall ändå inte komma ifråga vid ”hendelige uhell” eller vid force majeure

2) Företagsledningens skuld Ibland menas att företagsstraff när GM inte kan straffas är att företagsledningen utvisat skuld Rt. 2007 s. 1684: ledningens skuld är dock inte ett villkor De lege ferenda är dock en annan sak strl.§ 27 måste läsas tillsammans med§ 28 a) straffens preventive virkning, b) lovbruddets grovhet, og om noen som handler på vegne av foretaket, har utvist skyld, c) om foretaket ved retningslinjer, instruksjon, opplæring, kontroll eller andre tiltak kunne ha forebygget lovbruddet, d) om lovbruddet er begått for å fremme foretakets interesser, e) om foretaket har hatt eller kunne ha oppnådd noen fordel ved lovbruddet, f) foretakets økonomiske evne, g) om andre reaksjoner som følge av lovbruddet blir ilagt foretaket eller noen som har handlet på vegne av det, blant annet om noen enkeltperson blir ilagt straff, og h) om overenskomst med fremmed stat forutsetter bruk av foretaksstraff.

Foretaksstraff är en bot Kan noteras att compliance inte tillskrivs relevans, jfr p.c Kausalsammanhang verkar krävas Foretaksstraff är en bot «Foretaket kan også fradømmes retten til å utøve virksomheten eller forbys å utøve den i visse former, jf. § 56, og ilegges inndragning»

Foretaksstraffets struktur Axelsen, LoR 2009, s.196