ALEXANDRE DUMAS d.ä 1802 1870

Uppväxten Alexandre Dumas den äldre ("Dumas père"), föddes den 24 juli 1802 i Villers-Cotterêts, Aisne, ca 80 km nordost om Paris. Hans riktiga namn var Alexandre Davy de la Pailleterie och han var till en fjärdedel svart. Dumas var Thomas-Alexandre Davy de la Pailleteries och Marie Louise Labourets tredje barn

Uppväxten forts. Dumas farfar, Markis Alexandre Davy de La Pailleterie arbetade åt den franska staten på nuvarande Haiti. Där blev han förälskad i en slav, Marie Louise Césette Dumas, som han senare gifte sig med. Thomas (Alexandres pappa) tog namnet Dumas när han gick med i den franska armén under ledning av Napoléon. Efter något år så blev Napoléon och Thomas osams och Thomas fick sitta en tid i fängelse för att senare bli avskedad utan pension.

Uppväxten forts. Hans far dog när han var bara fyra år gammal och familjen levde därefter i fattigdom. När han kom hem igen var hans hälsa riktigt dålig och han dog utfattig när Alexandre bara var fyra år gammal. Mamma Marie Louise gjorde sitt bästa för att Alexandre skulle få en hyfsad utbildning. Han gick på Abbé Grégoiresskolan. Den unge Alexandre var inte road av studier utan föredrog att tjuvjaga i skogarna. Han hade alla möjligheter till det då familjen bodde alldeles vid den stora skogen Retz (130 km2.)

När studierna blev för mycket så sökte Alexandre jobb hos en notarie (jurist) för att kunna hjälpa till med försörjningen. 1822 så kände han dock att han ville försöka uppleva något mer så han drog till Paris. I Paris blev Alexandre snabbt uppslukad av det litterära livet. Han jobbade som skribent åt hertigen av Orléans, som för övrigt senare blev kung. Hos hertigen fick Alexandre möjlighet att träffa kända pjäsförfattare och även samarbeta med dem. Fram för allt han blev inspirerad till att skriva egna pjäser.

Under den här tiden så hade Alexandre ett förhållande med Marie Laure Catherine Labay. Marie födde Alexandre en son, Alexandre Dumas d.y (Dumas fils). Året var 1824. Denne yngre Alexandre blev senare också en berömd författare. 1829 så debuterade Alexandre med helt egna pjäser. Först ut var pjäsen Henrik III och hans hov. Alexandres dramer var omåttligt populära och han var en av de stora som startade den nya tiden: romantiken.

Romantiken var en kulturströmning som genomsyrade västerländskt tänkande och skapande från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Romantiken betonar känslan på bekostnad av förnuftet, den intresserar sig för det främmande och exotiska och för historien, i synnerhet det egna landets; romantiken är den moderna nationalismens grogrund. Ett viktigt inslag var också synen på konstnären som en fritt skapande ande.

1832 drabbades Alexandre av en kort men intensiv attack av kolera 1832 drabbades Alexandre av en kort men intensiv attack av kolera. Hans läkare rekommenderade då honom att resa ut i Europa. Under sina resor så skrev han en hel del om sina äventyr i de många länder han besökte. Alexandre var en riktig kvinnokarl och det höll hela livet ut. Han gifte sig visserligen med skådespelaren Ida Ferrier 1840, men han fick även en dotter utom äktenskapet med Belle Kreissamner . Nå ja, det var nog inte bara två utomäktenskapliga som Alexandre var far till… Det enda barn han dock erkände som sitt var Alexandre d.y.

Alexandres skrivande fortsatte att flöda Alexandres skrivande fortsatte att flöda. 1844 kom De tre musketörerna ut. Följande år, 1845 kom Kgreven av Monte Cristo ut. Båda titlarna blev stora succéer. Nu tyckte Alexandre att det var läge att dra sig undan Paris så att han kunde få ro att skriva mer. Därför köpte han en bit mark och lät bygga the Château de Monte Cristo. När han inte skrev så höll han mycket generösa fester där. Det här höll inte länge. Alexandres skulder ökade och till slut var han tvungen att sälja sitt slott. Idag är Château ett museum. 1851 flydde han till Bryssel, Belgien, för att undkomma kreditorena (dem han var skyldig pengar).