Mikropragmatik: Talakter, referens och implikatur Språk, kommunikation och tänkande VT06 Staffan Larsson (sl@ling.gu.se)

Definitioner av pragmatik Studiet av språkanvändning i olika sammanhang Grekiska: pragma = handling, aktivitet Allwood: studiet av lingvistisk kommunikation som handling och interaktion mellan sändare och mottagare Dirven & Verspoor: språkets interpersonella funktion (”användningen av språket i interaktion”) Till skillnad från Språkets ideationella funktion (”att uttrycka idéer”) Semantik: betydelse (dekontextualiserad) Syntax (& morfologi): struktur Fonetik, grafonomi: form

Pragmatik & lingvistik Slasktratt? ”Pragmatik behandlar de delar av lingvistiken som inte behandlas i semantik, syntax eller fonetik” Utgångspunkt? Lingvistiken bör utgå från språk i sammanhang Semantiken abstraherar över användningar och hittar det som är innehållsmässigt gemensamt i flera sammanhang Syntaxen hittar strukturella likheter Fonetiken hittar formmässiga likheter

Pragmatik & lingvistik Semantik Syntax Fonetik

Kontext / sammanhang Fysisk Biologisk Psykologisk Sociologisk Tid & rum Perceptuell kontext Fysiska egenskaper hos dialogdeltagare (möjliggörande och förhindrande) Artefakter, verktyg, hjälpmedel Biologisk Dialogdeltagarna är människor Psykologisk Psykologiska attityder Emotioner Processer Rationalitet Sociologisk Språklig kunskap Dialog/diskurskontext Sociala attityder Konventioner Etik Sociala institutioner, roller etc.

Kontextuell betydelse ”Den surrar” -> projektorn surrar deixis, demonstrativ ”Jag säger detta nu” -> SL säger detta 10:35 den 28/1 2004 person- och tidsdeixis ”Min syster fyllde år i helgen” -> SL har en syster Presupposition ”Hon har tre barn” -> SL:s syster har tre barn indexikalt uttryck (anaforiskt pronomen)

”Pelle har två barn” - > Pelle har inte tre barn ”Skulle du kunna öppna fönstret” -> Öppna förnstret! / SL vill att X ska öppna fönstret indirekt talakt ”Det är kallt” -> Stäng fönstret! / SL vill att X ska stänga fönstret Implikatur ”Pelle har två barn” - > Pelle har inte tre barn A: ”Vill du ha en kopp kaffe?” B: ”Ja” -> B vill ha en kopp kaffe ellips, dialogspel, dialogstruktur B: ”Va?” -> B hörde inte vad A sade kommunikationsreglering

Grundläggande frågeställningar Vad är Beteende, handling, avsikt Skäl, motiv, syft, mål Kontext Vad skiljer kommunikativt beteende från annat beteende? Generellt: hur är sociala makrostrukturer (t ex institutioner) relaterade till sociala mikrostrukturer (t ex språkliga)?

Kommunikativ interaktion är beroende av normer (rationella & etiska); Vad är normer? Sociala konstruktioner Universella mänskliga tendenser? Vad betyder det att följa en norm, regel eller konvention? Medvetet / omedvetet? Tyst kunskap? Hur upptäcker man normer, regler, och konventioner? Empiriskt? Men kopplingen är indirekt Inutitioner om rätt och fel? Hur bestäms normer? Utifrån maktfördelning mellan individer och roller i sociala grupper och institutioner Utifrån rationalitet, etik, estetik

Hur är pragmatiska fenomen relaterade till andra lingvistiska fenomen? Hur förhåller sig Bostavlig betydelse Konventionell betydelse Avsedd betydelse Uppfattad betydelse Hur är kognitivt innehåll & känslomässig laddning relaterade till attityder & emotioner hos sändare och mottagare? Hur signaleras attityder och emotioner lingvistiskt? Vilken roll spelar fonetik, fonologi, morfologi, syntax i en teori om kommunikation som avsiktligt beteende och aktiv rekonstruerande förståelse? Strategier som vi lärt oss för att realisera kommunikativa mål?

Hur ska kontext representeras? Hur ska kontexten användas? Vad är kontext? Lingvistisk vs. Ickelingvistisk Privat vs. delad kontext Reflexiva beliefs: A tror att B tror att Vad ska ingå i lingvistisk kontext? Tidigare yttranden? Hur långt tillbaks? Referenter Skyldigheter, beliefs, … Vad ska ingå i ickelingvistisk kontext? Fysisk / perceptuell / spatiotemporal Aktivitet: roller, mål, planer Hur ska (andra) agenter modelleras Hur ska kontext representeras? Hur ska kontexten användas?

Pragmatik och andra vetenskaper Semiotik (allmän teckenlära) (Pierce, Morris mfl) Pragmatik generellt: använding av tecken och teckensystem Lingvistisk pragmatik: användning av språkliga tecken och teckensystem Filosofi (Wittgenstein, Austin, Searle, Grice) Språkfilosofi Handlingsteori; yttranden specialfall av handlingar Sociologi (Sacks, Schegloff, …) Språk i förhållande till sociala institutioner, relationer, … Psykologi Språkanvändning och tänkande Hur attityder och emotioner uttrycks i och påverkas av kommunikativa handlingar Antropologi Retorik Preskriptivt istället för deskriptivt Kognitionsvetenskap / Artificiell intelligens (Winograd, Shank) Förståelse och produktion av språkliga yttranden Resonerande om språkliga handlingar i kontext

Delämnen inom pragmatik Indexikala uttryck (semiotik, lingvistik) Kontextberoende hos språkliga uttryck (pronomen mm) Presupposition (språkfilosofi) Implicit information utifrån vissa ords logiska egenskaper Talhandlingsteori (filosofi) Yttranden som handlingar Konversationsanalys (sociologi), diskursanalys (pedagogik, sociologi) Regler för språklig social interaktion Turtagning, återkoppling, sekvenser Implikatur (filosofi) Implicit information utifrån antaganden om rationalitet m.m. Konverserande agenter (AI, kognitionsvetenskap) Konverserande artificiella agenter

Referens

Indexikala uttryck Uttryck vars betydelse beror av kontexten Mer formellt: vars referens är en funktion av yttrandekontexten Bar-Hillel (1954): 90% av alla deklarativa yttranden är indexikala Anafor (pronomen): referens till entiteter som nämnts tidigare (språklig kontext) ”Kalle springer. Han har bråttom” Deixis: referens som involverar visuell närvaro eller utpekande (ickepsråklig kontext)

Deixis Persondeixis: jag, du, vi, ni, … Tidsdeixis Rumsdeixis Japanska: olika former beroende på vem som tilltalas (kön, intimitet, social hierarki) Tidsdeixis Tempus, adverb: referens till tidpunkt (i relation till den tidpunkt då yttrandet görs) ”Kalle sprang igår” Rumsdeixis ”Jag bor 2 km härifrån”; ”Jag bor där” Deiktiskt centrum: talare, tid & plats för yttrandet

Talakter

Introduktion Yttranden är inte bara informations-bärande; de ändrar på saker och ting Yttranden är handlingar Wittgenstein: Filosofiska Undersökningar (1958) Austin: How to do things with words (1962) Searle: Speech Acts språkfilosofi

Austin I Konstativer vs. Performativer Konstativer: sanna eller falska om världen ”Jag heter Staffan” (Explicita) performativer: ändrar världen; ej primärt sanna eller falska ”Härmed döper jag dig till…” ”Härmed föklarar jag er man och hustru” ”Härmed dömer jag den åtalade till..” ”Härmed lovar jag att komma hem i tid” ”Jag ber (härmed) om ursäkt för det inträffade” ”Härmed påstår jag att det regnar” Kan dock vara ärligt menade eller ej

Performativa verb döpa, lova, viga, … test: ”härmed V ...” Icke-performativa verb kan rapportera händelser men ej användas för att utföra dem # ”Härmed kör jag bil” Performativer fungerar tack vare konventioner och institutioner (kyrkan, rättsväsendet, interpersonella konventioner för löften etc.) instituionella performativer ställer vissa krav på talaren, t ex att den som viger måste vara präst

Austin II I varje yttrande kan flera akter urskiljas Lokut Illokut Perlokut Vi är normal inte medvetna om dessa

Lokut akt att säga ngt med en viss betydelse Fonetisk: att producera vissa språkljud Fatisk: att yttra vissa ord, fraser och satser enligt reglerna för ett givet språk Rhetisk/propositionell: att använda produkten av en fatisk akt med en viss betydelse och referens

Illokut akt Det man gör i det att yttrar U T ex påstå, fråga, lova, döpa Styrs av konventioner (sociala regler) Består av illokut kraft + propositionellt innehåll ”Stäng fönstret!” illokut kraft: order innehåll: handlingen att stänga fönstret I ett yttrande kan flera illokuta akter utföras ”Kan du stänga fönstet” är både fråga och uppmaning Ofta används ”talakt” för ”illkout akt”

Perlokut akt Det man gör genom att yttra U Icke-nödvändiga effekter; beror av kontexten snarare än av språkliga konventioner Perlokuta verb: skrämma, övertyga, överraska Fungerar ej med ”härmed” # ”härmed skrämmer jag dig”

Nödvändiga och tillräckliga villkor på utförandet av för illokuta akter (Searle) Exempel: Genom att yttra U, begär S en handling A from H Villkor på propositionellt innehåll A är en framtida handling utförd av H Förberedande villkor, som måste vara sanna för att handlingen ska vara meningsfull S tror att H kan utföra A Ärlighetsvillkor, som kopplar talarens attityder till de attityder som uttrycks S vill att H ska utföra A Essentiellt villkor, som involverar talarens intention i utförandet av akten; vad talaren försöker göra U räknas som ett försök att få H att utföra A

Flerdimensionell analys av talakter talaktens poäng = essentiellt villkor; t ex att få H att göra A ”direction of fit” mellan ord och värld ord -> värld: att köpa mat efter en lista värld -> ord: att beskriva vad man köpt uttryckt psykologiskt tillstånd för uppmaning: avsikt att H ska utföra A styrkan hos poängen föreslå, uppmana, beordra ...

Typer av talakter (Searle) Representativer. ”komittar” S till t ex att en proposition är sann; t ex påstå Direktiver: involverar att få H att göra ngt; t ex beordra Kommissiver: involverar att S åtar sig att göra ngt; t ex lova Expressiver: uttrycker en psykologiskt tillstånd hos S; t ex ”AJ!” Deklarationer: får världen att motsvara orden, t ex döpa Det finns ingen nödvändig korrespondens mellan illokuta akter och ett språks uppsättning illokuta (performativa) verb

Indirekta talakter Satstyper (modus): Deklarativ (påstående) Interrogativ (fråga) Imperativ (uppmaning) Talakten är en ofta annan än den som indikeras av satstyp + kompositionellt innehåll ”Jag kommer att sitta längst fram” kan vara ett påstående eller ett löfte ”Kan du öppna fönstret?” kan vara en uppmaning, eller en fråga

Hur indikeras illokut kraft? egenskaper hos yttrandet performativa verb kan ses som metalingvistiska yttranden som explicitgör illokut kraft syntaktisk form intonation ”cue phrases” (Jurafsky), t ex ”Can you pass the salt please?” egenskaper hos kontexten ”Kan du öppna fönstret” kan vara en uppmaning Beror på (bl a) om det redan är känt (gemensam kunskap / reflexiv tro) att den tilltalade har förmågan att öppna fönstret dessa måste vägas samman

Exakt hur kopplas kontexten till yttrandet? Genom antagandet att talaren beter sig rationellt utifrån kontexten Det vill säga, yttrandet antas vara relevant föreliggande kontext för att uppnå ett mål som talaren har Detta gäller inte bara talakter! vi tolkar allt mänskligt beteende utifrån detta antagande

Detta tyder på att en teori om illokuta talakter bör bygga på en generell teori om handling Talhandlingar, liksom andra handlingar, kan betraktas som delar av planer, som utförs för att uppnå vissa mål

Avsedda mål och illokut akt Illokuta akter kan defineras i termer av de mål som talaren avser uppnå S påstår P om P avser att H ska tro att S vill att H ska tro P S lovar A om S avser att H ska tro att S åtar sig ansvaret att utföra A S frågar Q om S avser att H ska tro att S vill att H ska ge det efterfrågade informationen specificerad av Q

Avsedda mål och perlokut akt En perlokut akt kan men måste inte vara avsedd man kan t ex skrämma någon av misstag

Alternativ talaktstaxonomi av Dirven & Verspoor (det finns hundratals…) Constitutive acts: rituals that constitute social reality Expressive acts: informal Thank, praise, apologize, greet Declarative acts: institutional Name, marry, sentence, pronounce Informative acts: convey or ask for information Assertive acts Assert, state, describe, assume Information questions Ask Obligative acts: impose obligation, either on speaker or hearer Directive acts Request, order, propose, advise Commissive acts Promise, offer

Implikatur

Implikatur Hur kan ett yttrande ge mer information än vad som sägs explicit? Grice (1957): genom att dialogdeltagare antas följa den kooperativa principen (Cooperative Principle, CP) Make you conversational contribution such as is required, at the stage at which it occurs, by the accepted purpose or direction of talk exchange in which you are involved Greens omformulering: Individer agerar i enlighet med sina mål (ej begränsat till språkliga handlingar) (deklarativ formulering, ej imperativ)

Några exempel A: Det snöar A: Snöar det? Pelle har tre barn > A tror att det snöar A: Snöar det? > A vet inte om det snöar, men vill veta Pelle har tre barn > Pelle har exakt tre barn Flaggan är blå > Flaggan är bara blå (inte blå och gul) Kalle åkte till Japan och köpte en videokamera > Först åkte Kalle till Japan, sedan köpte han en videokamera

Fler exempel A: Vet du vad klockan är? B: Tja, tidningen har kommit. > B vet inte exakt vad klockan är > Att tidningen har kommit ger en ungefärlig tidsangivelse (eftersom tidningen kommer ungefär samma tid varje dag) A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus > Kalle kanske är hos Lisa > Kalle har en gul folkvagn (ev. redan delad kunskap) A: Jag har slut på kaffe B: Det finns en affär runt hörnet > Affären säljer kaffe > Affären är öppen

Hur CP ska tolkas Normativt? Nej, folk bryter ofta mot CP Tolkaren försöker så långt som möjligt förklara talarens yttranden utifrån CP Detta kräver att de gör hjälpantaganden som bevarar antagandet att CP följs Dessa hjälpantaganden är implikaturer Implikaturer genereras särskilt i fall då ett yttrande på ytan förefaller bryta mot dem Talaren antar också att åhöraren kommer att tolka hennes yttranden på detta sätt de kan därför utnyttja CP för att överföra mer information än den som explicit sägs Talaren och åhöraren har reflexiv tro att CP följs

Grice’s maximer CP kan delas in i fyra specialfall (”maximer”) Kvantitet Kvalitet Relation Sätt Formuleras imperativt av Grice Green ger deklarativa omskrivningar

Kvantitet Gör dina bidrag så informativa som det krävs, givet det nuvarande syftet med utbytet Gör inte dina bidrag mer informativa än som krävs En agent gör så mycket som krävs för att uppnå det nuvarande målet En agent gör inte mer än som krävs

Exempel: Kvantitet ”Pelle har tre barn” > Pelle har exakt tre barn Om Pelle har t ex fyra barn hade det varit mer informativ att säga det ”Flaggan är blå” > Flaggan är bara blå (inte blå och gul) Om flaggan är blå och gul hade det varit mer informativt att säga det

Kvalitet Försök göra dina yttranden sanna Säg inte vad du tror är falskt Säg inte något som du inte har tillräcklig evidens för Agenter lurar inte andra agenter Följdaktligen kommer agenter att försöka göra sanna påståenden Agenter gör inte falska påståenden Agenter säger inte sådant som de saknar evidens för

Exempel: kvalitet A: Det snöar > A tror att det snöar > Pelle har evidens för att det snöar (han har t ex tittat ut genom fönstret) Om Pelle inte tror att det snöar, eller inte har evidens för det, borde han sagt det A: Snöar det? > A vet inte om det snöar, men vill veta Om Pelle redan vet om det snöar borde han inte ha frågat (Kvalitetsmaximen behöver generaliseras till icke-deklarativa yttranden)

Relation (relevans) Gör dina bidrag relevanta En agents handlingar är relevanta och relaterade till en intention (en avsikt, ett mål) som agenten har Har av vissa ansetts vara överordnad de andra maximerna (t ex Sperber & Wilson: Relevance Theory)

Exempel: relevans A: Vet du vad klockan är? B: Tja, tidningen har kommit. > Klockan är ungefär så mycket som (eller mer än) den normala tidpunkten då tidningen delas ut > B vet inte exakt vad klockan är B:s yttrande är relevant för A:s fråga -> B ger ett (partiellt) svar Interaktion med kvalitetsmaximen

B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus > Den gula folkvagnen tillhör Kalle (ev. redan delad kunskap) > B är inte säker på var Kalle är > B tror att Kalle kanske är hos Lisa B:s yttrande tas som relevant svar på A:s fråga alltså antas B ge information om var Kalle kan befinna sig detta kan stämma om den gula folkvagnen tillhör Kalle

B: Det finns en affär runt hörnet A: Jag har slut på kaffe > A vill ha kaffe B: Det finns en affär runt hörnet > Affären säljer kaffe > Affären är öppen > (A har råd att köpa kaffe) B:s yttrande antas vara ett försök att hjälpa A få tag på kaffe (relevans) Detta kan stämma under förutsättning att affären är öppen och säljer kaffe, och A har pengar Om det redan är känt för A och B att A har pengar, blir detta inte en implikatur

Sätt (eng. manner) Gör dina bidrag överskådliga undvik otydlighet undvik tvetydighet var kortfattad gör saker i ordning Agenter gör sina handlingar överskådliga för andra som delar dess mål Agenter försöker inte dölja sina handlingar, och kommer därför inte att kommunicera otydligt Agenter agerar så att de intentioner de vill kommunicera kan rekonstrueras utan ambiguitet Agenter spenderar inte mer kraft än nödvändigt på sina handlingar Agenter utför delar av sina planer i en ordning som maximerar den uppfattade sannolikheten att uppnå sina mål Ngt. mer kontroversiellt än övriga maximer

Exempel: sätt Kalle åkte till Japan och köpte en videokamera > Först åkte Kalle till Japan, sedan köpte han en videokamera Antagande: ordningen i yttrandet motsvarar temporal ordning hos omtalade handlingar Vill du ha en g. l. a. s. s. ? > Det finns någon i närheten som vi inte vill ska höra ordet ”glass” Antagande: det finns en anledning till att yttrandet är mindre tydligt än det kunde varit

Hur man kan bryta mot maximerna ”Quiet violation” ”Opting out” ”Flouting”

”Quiet violation” Att faktiskt bryta mot en maxim, med avsikten att detta inte ska upptäckas T ex att ljuga Genererar inga implikaturer

”Opting out” Om man inte kan uppfylla en maxim kan man välja att säga detta explicit Exempel ”Det är bara ett rykte, men...” (kvalitet) ”Jag vet att det inte är relevant, men...” (relevans) Ingen implikatur genereras

”Flouting” Man kan välja att yttra något som på ytan tydligt bryter mot en maxim, med avsikten att detta ska framgå för åhöraren Ofta görs detta då maximer är i konflikt om man t ex inte har tillräcklig information Fortfarande följs CP Exempel: A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus Förefaller på ytan bryta mot relevans Vad menar B med att på ytan bryta mot relevans? B är inte säker på var Kalle är (kvalitet)

”Smith är bra på att stava och är alltid i tid till lektionerna.” A skriver ett rekommendationsbrev angående Smith för en akademisk tjänst till B, och det enda som sägs om Smith är ”Smith är bra på att stava och är alltid i tid till lektionerna.” -> Smith är inte lämpad för tjänsten Förefaller bryta mot kvantitet. Vad menar A med att inte säga mer? Det finns inget mer (gott) att säga om Smith Smith är således inte lämpad för tjänsten

Definition A:s yttrande P implicerar Q omm A antas observera maximerna, eller åtminstone (i floutings), CP För att detta antagande ska gälla måste A tro att Q A tror att A och B reflexivt tror att B kan räkna ut att: För att det första antagandet ska gälla, måste A tro att Q

Hur man räknar ut implikatur A har sagt P Det finns inget skäl att tro att A inte följer maximerna, eller åtminstone CP För att säga P och observera maximerna, måste A tro att Q A har inte gjort något för att hindra mig att tro att Q däför avser A att jag ska tro Q, och genom att säga P har A implicerat Q

Egenskaper hos (konversationell) implikatur Upphävbarhet (defeasability) till skillnad från logisk implikation Ej frikopplingsbara (non-detachable) till skillnad från presupposition Uträkningsbara (calculable) utifrån kontext Icke-konventionella

Upphävbarhet (defeasability) Till skillnad från t ex logisk implikation Pelle har tre barn följer logiskt: Pelle har ett barn implikatur: Pelle har exakt tre barn, inte fler Men implikaturen kan upphävas: Pelle har tre barn, om inte fler ? Pelle har tre barn, om inte ett ... och direkt förnekas Pelle har tre barn och kanske fler ? Pelle har tre barn och kanske inga Implikaturer kan också upphävas av ickespråklig kontext (en ny lag säger att bara familjer med minst tre barn får dagisplats) A: Har Pelle tillräckligt många barn för att få en dagisplats? B: Javisst, Pelle har tre barn

Ej frikopplingsbara Implikaturer är kopplade till det semantiska innehållet, inte formen Det går inte att koppla bort en implikatur genom att byta ord mot synomymer (genom att säga samma sak på ett annat sätt) (genom att säga något med samma sanningsvillkor) Exempel: (det är allmänt känt att Kalle inte är smart) ”Kalle är verkligen ett riktigt geni…” ”Kalle har ett enormt intellekt” ”Kalle är en exceptionellt intelligent människa” -> ”Kalle är korkad” (ironi, flouting av kvalitet)

Till skillnad från presupposition: Göran lyckades inte komma till mötet presupponerar: Göran försökte komma till mötet Göran kom inte till mötet ej samma presupposition Påven är glad presupponerar: det existerar en påve Johannes Paulus II är glad presupponerar: JPII existerar

Uträkningsbarhet Enligt mönstret A har sagt P Det finns inget skäl att tro att A inte följer maximerna, eller åtminstone CP För att säga P och observera maximerna, måste A tro att Q S har inte gjort något för att hindra mig att tro att Q däför avser S att jag ska tro Q, och genom att säga U har S implicerat Q

Icke-konventionalitet Implikaturer är inte en del av de språkliga uttryckens konventionella betydelse Däremot behöver man ha en uppfattning om den konventionella betydelsen för att kunna räkna ut implikaturer Ett yttrande U med propositionell betydelse P kan ge upphov til olika implikaturer i olika sammanhang och det går inte alltid att exakt fastslå vilka implikaturer som följer ”Kalle är en maskin” > Kalle är kall? > Kalle är effektiv?

Kultur eller natur? Är den kooperativa principen och maximerna desamma för alla människor? Medfött (rationellt beteende) eller inlärt? Möjligen kan prioriteringen mellan maximer variera Men CP allmänmänsklig? Finns det fler maximer att upptäcka? Är Grice’s taxonomi bristfällig?

Generaliserad & partikulariserad implikatur Partikulariserad: starkt kontexberoende tidigare exempel Generaliserad: Ej så kontextberoende ”Jag gick in i ett hus” > Det var inte mitt hus generell regel ”ett X” -> X är inte nära relaterat till talaren upphävbar??? ”Krig är krig” (tautologi) > (det finns inga trevliga krig, folk kommer alltid att bli dödade i krig,...) Dock: fortfarande härledbara från maximer

Konversationell vs. konventionell implikatur Hittills har vi talat om konversationell implikatur Konventionell implikatur ej härledda från maximer, utan konventionella exempel: ”men” fungerar som ”och”, men har dessutom den konventionella implikaturen att det finns en kontrast mellan konjunkterna ej upphävbara frikopplingsbara ej uträkningsbara Är presuppositioner egentligen konventionella implikaturer?

Generaliserad kvantitetsimplikatur (Gazdar) Skalära implikaturer skala: en sekvens av språkliga alternativ, ordnade efter informativitet / semantisk styrka T ex < alla, några >; ”alla” är starkare av ”alla P” följer logiskt ”några P” Om någon använder ett svagare uttryck, impliceras att det starkare uttrycket inte gäller ”Några pojkar gick på festen” > Alla pojkar gick inte på festen Regel: Givet en skala < e1, e2, ..., eN>, om en talare påstår P(eN), så impliceras ~P(eN-1), ... ~P(e1)

Flera exempel på skalor < alla, de flesta, många, vissa, få > < och, eller > < utmärkt, bra > < het, varm > < alltid, ofta, ibland > < lyckas, försöka, vilja > < måste, borde, kan > < älska, gilla >

Hur skalär implikatur räknas ut A har sagt P(eN) Om S hade möjlighet att säga något starkare P(eM), M<N, så hade S gjort det Anledningen till att S inte sagt P(eM) är att S inte vill bryta mot kvalitetsmaximen S avser att kommunicera att S inte är i en position att säga P(eM), troligen för att P(eM) inte är sant > ~P(eM)

Klausala implikaturer Om S yttrar en komplext uttryck P som innehåller en inbäddad sats Q, och P varken logiskt implicerar eller presupponerar Q, och det finns ett alternativt uttryck R som innehåller Q, sådant att R logiskt implicerar eller presupponerar Q så genom att säga P implicerar S att S inte vet huruvida Q är sant eller falskt S: ”Jag tror att Kalle är bortrest” > S vet inte huruvida Kalle är bortrest (Q = ”Kalle är bortrest”, R = ”Jag vet att Q”) (R implicerar logiskt Q)

Projektionsproblemet För att t ex en skalär implikatur ska gälla, måste uttrycket P(aN) som ger upphov till den vara en logisk konsekvens av det komplexa uttryck där P(aN) ingår ”John säger att några av pojkarna gick” implicerar inte ”inte alla pojkar gick” Hur räkna ut implikatur för en komplex sats, givet implikatur för dess delar?

Gazdars lösning av projektionsproblemet U yttras i kontext K K är en mäng satser som antas vara sanna Utvidga succesiv K med: logiska konsekvenser (entailments) av U som är konsistenta med K klausala implikaturer av U som är konstenta med K + ent(U) skalära implikaturer av U som är konsistenta med (K + ent(U))+klaus(U)

Exempel på Gazdars lösning Kalle har tre barn, faktiskt fyra entailment: Kalle har fyra barn skalär implikatur: Kalle har exakt tre barn men denna är inkonsistent med entailment, så den läggs ej till Men: Gazdars lösning förklarar inte varför detta fungerar Hur fungerar lösningen med andra typer av implikatur?

En riktigt dialog från en resebyrå $P: hup $J: [ a ] $P: [ öm... ] flyg till paris $J: mm... ska [ du ha ] en returbiljett $P: [ ö ] $P: vad sa du $J: ska du ha en tur och retur $P: ja... ö $J: vilken månad ska du åka $P: ja typ den ä tredje fjärde april... [ nån gång ] där... så billigt som [ möjligt ] $J: [ mm ] $J: [ ja just ] det jo... det har jag aldrig hört förr... de billigaste vi har är air france ettusenåttahundratie... [ plus ] flygplatsskatter så du hamnar på ja du kan få exakt vänta ska du se här vi gör såhär... ö... $P: [ a ]