Bör staten styra skolan?

Bokens syfte Empirisk och normativ Syftet är alltså ”inte bara [att] försöka tala om vad som varit och är utmärkande för svensk välfärdspolitik, utan också ge argument för hur denna bör vara utformad i framtiden och hur detta kan rättfärdigas” (s. 7).

Bör-frågan handlar i huvudsak om ”hur långt kollektivets ansvar för den enskilde bör sträcka sig, och vad den enskildes eget ansvar bör vara, alldeles oberoende av hur han lever upp till detta ansvar” (s. 13)

Kan-frågan  handlar i huvudsak om vad staten praktiskt har för möjlighet att genomföra för offentliga åtgärdsprogram.

Välfärdspolitikens delar offentligt producerad service, t ex grundskola och sjukvård obligatoriskt socialförsäkringssystem, t ex sjukförsäkring och föräldraförsäkring generellt nominellt enhetligt bidragssystem, t ex barnbidrag system av behovsprövade insatser

Välfärdspolitik Generell eller selektiv Vem ska politiken omfatta? (universell/selektiv) Hur ska tilldelningen ske? (generell/diskretionär) Behovsprövning (Professionella normer/ Betalningsförmåga) ?

Skolpolitikens plats i välfärdspolitiken ”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.   Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.”

Två principer-två stater Autonomiprincipen – neutral stat Kommunitär princip – icke-neutral stat (”den goda staten”)

Autonomi Självbestämmande/självstyrande Egna livsprojekt Handlingsfrihet Handlingsförmåga Neutral stat

Exempel på autonomiprincipen En av den representativa demokratins grundprinciper, ”allmän och lika rösträtt” I regeringsformens andra kapitel preciseras grundläggande fri- och rättigheter, t ex: Yttrandefrihet: rätten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppfattningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Religionsfrihet: Frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. (undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell). Medborgarskapet – civila medborgerliga rättigheter (likhet inför lagen), politiska medborgerliga rättigheter (en man/kvinna en röst), och sociala politiska rättigheter. ”respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet” (första kapitlet i regeringsformen)  

Kommunitarism Individen formas av, och lever i, sin omgivning Finns sätt att leva på som är bättre än andra Staten ska stå för vissa värderingar

Exempel på kommunitära principen En av den representativa demokratins grundprinciper, ”majoritetsstyre”, principen om att individen skall underkasta sig kollektivet. Värdegrunden som beskrivs i skolans läroplaner:

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan män och kvinnor samt solidaritet med svara och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, solidaritet, tolerans och ansvarstagande”.

Rothsteins neutrala stat Staten ska: Behandla medborgarna med lika omtanke och respekt Förhålla sig neutral till medborgarnas livsprojekt

”Rothsteins princip” Relativ neutralitet Staten ska garantera att människor på lika villkor ska kunna leva enligt sin uppfattning om det goda livet (handlingsförmåga) genom att ge grundläggande resurser enligt en tanke om kompensation.

Hur bör staten förhålla sig till skolan? Skolan och staten Skolan och eleverna

Kapitel 7 Har den svenska i huvudsak generella svenska välfärdsstaten främjat medborgarnas autonomi eller har den kränkt deras autonomi? Två olika tolkningar av huruvida den svenska välfärdspolitiken har främjat eller kränkt autonomin presenteras: Hirdmanns tolkning av Myrdals politiska linje – Att lägga livet till rätta. Rothsteins m.fl.s tolkning av Möllers politik – att skapa större autonomi och undvika stigmatisering.  

Kapitel 8 Värderingsförändringar i samhället. Allt större krav på autonomi och valfrihet. Är kraven på ökad valfrihet förenliga med den generella välfärdspolitikens standardlösningar?   Rothstein menar att det är förenligt. Valfriheten kan ses som en grundläggande resurs som staten bör tillhandahålla medborgarna.

Alla serviceproducenter, privata som offentliga, måste följa samma grundläggande regler när det gäller kvalitet och standard. Vad som utgör dessa grundläggande resurser måste beslutas på politisk väg i en demokratisk process. Icke-offentliga serviceproducenter måste avstå från att ta ut avgifter som är högre än vad de offentliga producenterna tar. Annars införs en slags behovsprövning på ekonomiska grunder” bakvägen”. Staten måste förmå alla serviceproducenter att ta samma ansvar för de svåra och kostsamma fallen. Annars införs en slags behovsprövning på ekonomiska grunder” bakvägen”. Alla medborgare måste ha tillgång till tjänsterna som produceras även av de icke-offentliga producenterna. Det betyder att inga producenter har rätt att diskriminera pga kön, social status, religion etc.