Välfärdens framtida finansiering ABF-Stockholm 26/4 2012
Daniel Ankarloo Lektor i socialt arbete - socialpolitik, Malmö Högskola
Det som skall bevisas! Det finns hittills inga som helst bevis för att välfärden i framtiden inte skulle kunna finansieras fullt ut genom offentliga monopol och skatter. ”Försörjningsbördan” sjunker stadigt pga att morgondagens välfärdskostnader ska betalas med morgondagens inkomster. Vi håller inte på att ”lämpa över skulden på våra barn”. Vi lämpar över kraftiga offentliga överskott, samt sänkt skattekvot, till våra barn. Baumols sjuka leder till orimliga slutsatser. Den överdriver offentlig sektor bakåt i tiden och underskattar den framåt i tiden.
Dramaturgin ”Rådande trender måste brytas” (LU 2003/04, s 151) ”Pengarna räcker inte!” (Kommunala framtider 2002, s 61) ”Dagens svenska finansieringsmodell har två möjliga slut. Antingen riskerar den att braka samman under växande behov eller så kommer medborgarna att tvingas ställas inför faktum med brutala besparingsprogram som bara levererar ett minimum av den service som en gång lovades.” (Eva Cooper, Timbro, sekreterare i Borgkommissionen)
Förment “ofrånkomlighet” ”Ett ökat inslag av frivilliga betalningar innebär dock att efterfrågan på välfärdstjänster i ökad grad kommer att styras av innehållet i den egna plånboken. Det strider mot det grundläggande målet att välfärdstjänster ska tillhandahållas vid behov och oavsett betalningsförmåga och att jämlikhet och likvärdighet ska garanteras. Denna konflikt är dock OFRÅNKOMLIG om en ökad efterfrågan på välfärdstjänsterna på lång sikt ska kunna tillgodoses. Detta oavsett om skatterna successivt ersätts med avgifter, eller om frivilliga betalningar tillåts utgöra ett komplement till en skattesubventionerad basservice.” Långtidsutredningen (2003)
Alarmismen framåt ”Enligt beräkningarna […] kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt.” Pressmeddelande från SkL ( )
”Plus1” ”Demografi”
”Plus1” ”Demografi”
Slutsatser Av en hotande kommunalskattehöjning på knappt 13 kronor per 100-lapp år 2035 bidrar de äldre med 1 krona och SkL med 12 kronor. Vid ”demografialternativet” blir den totala skattekvoten (av BNP) obetydligt högre än dagens 46 %. Vid ”plus1-alternativet” blir skattekvoten drygt 53 %. Det är lägre än för år Och då hade vi minsann inga kommunalskatter på 44 kr. per 100-lapp.
Skapa krismedvetande! ”En framgångsrik process förutsätter medveten- het om att det finns ett framtidsproblem som all- varligt hotar välfärdspolitikens trovärdighet. Stora förändringar av det här slaget beslutas nämligen först efter det att de bedömts som oundvikliga. … Det var exempelvis insikten om att ATP-systemet sannolikt skulle bryta samman en bit in på 2000-talet som drev fram pensions- beslutet. Sådant krismedvetande krävs för att få igång en framgångsrik beslutsprocess för att klara välfärdstjänsternas framtida finansiering.” (Borg-kommissionen)
Ålderschocken! Antalet äldre över 85 ökar med 67 % : (Borgkommissionen) +67%
Arbeta mer och längre!... ”Skall välfärdsstatens kärna, utbildning, vård och pensioner, kunna räddas måste vi arbeta mer under en längre del av livet.” (Aftonbladet, 16/8-2010) ”Även Sverige behöver höja den faktiska pensionsåldern från dagens 63 år. Antagligen behövs en kombination av stimulanser, regelförändringar och attitydpåverkan… Svenskarnas förväntningar på livet efter 63 år kommer också att behöva ändras.” (DN Debatt 3/ )
… det vet ju alla… ”Reinfeldt säger vad alla vet men ogillar att höra” (Källa: Peter Wolodarski DN ) ”Fler borde stödja Fredrik Reinfeldts inlägg i pensionsfrågan /…/ Egentligen är det en matematisk självklarhet att månadspensionen sjunker om det hopsparade pensionskapitalet skall fördelas på flera levnadsår. Vill man inte ha lägre pension /…/ då återstår inget annat än att arbeta flera år.” (Källa: Berthel Nordström, Newsmill )
Det logiska felslutet Försörjningsbörda1 = år/65 år+ Försörjningsbörda2 = i arbete/icke-arbete Dessa stiger onekligen. Men… … felslut eftersom ”försörjningsbörda” = Samhälleliga inkomster från arbete/ samhälleliga utgifter för icke-arbete. Och denna stiger INTE…
Stabila utgifter för pensioner ÅrtalUtgift miljarder kr. BNP miljarder kr. % i BNP ,2548,67,7 % ,71433,48,1 % ,92 217,37,7 % ,52837,07,8 %
Ett realexperiement Påstående: ”Under perioden ökade antalet över 85 år från personer till personer = 67 %” Hur har utvecklingen under perioden varit i: 1. Sysselsättningen? 2. Skattenivåer? 3. Offentliga finanser? Stämmer förutsägelsen om ”ålderschocken”, bakåt i tiden? Ökande skatter? Ökande utgifter? och behovet av att vi måste arbeta längre.
Samhällelig arbetstidsförkortning! Sysselsättningsgraden har minskat under perioden !
Fortsättning… Antalet arbetade timmar har minskat mellan Sverige
Kraftigt sänkt skattekvot Skattekvoten har minskat med 10 procentenheter av BNP = 330 miljarder kronor = ett års utgifter för hälso- och sjukvård!
Kraftigt förbättrade offentliga finanser Statsskulden har på 12 år sjunkit med 20 procent- enheter relativt BNP. Det motsvarar idag cirka 660 miljarder kronor.
Slutsatser hittills 67 % ökning av antalet äldre har varit korrelerat med: 1. En samhällelig arbetstidsförkortning. 2. Kraftigt sänkta skatter. 3. Kraftigt förstärkta offentliga finanser. Slutsats: det finns ingenting bakåt i tiden som tyder på att ”ålderschocken” har medfört en ”ökad försörjningsbörda”.
Men framtiden då? Finansdepartementet har nyligen visat att ”bibehållen standardnivå” i välfärden kan säkras fram till 2050: Utan någon skattekvotshöjning från dagens 46,5 % av BNP. (1990 var den 53,7 % av BNP) Utan fler arbetade timmar i samhället från 2013, då arbetsmarknaden når ”jämvikt”. Med fortsatt kraftigt förbättrade offentliga finanser. Hela den offentliga bruttoskulden på 1350 miljarder kronor är avbetalad till 2040!
Offentliga finanser basscenariet % av BNP Inkomst 54,4 49,7 49,6 49,8 49,6 49,2 48,9 skatt 51,3 46,0 46,1 46,4 46,5 46,2 46,4 Utgift 49,5 53,9 48,3 49,2 49,2 48,5 49,8 Transf. 21,0 21,8 19,9 19,8 19,6 18,9 18,9 Kons. 26,0 28,6 25,6 26,6 26,7 26,8 28,0 Invest. 2,5 3,5 2,8 2,8 2,8 2,9 2,9 Skuld brutto* 53,6 45,5 29,4 12,5 0,5 -11,3 -21,0 netto 5,7 -11,9 -15,1 -26,1 -33,6 -44,6 -65,0 * ”Maastrichtskuld” = Offentlig sektors bruttoskuld minus pensionssystemets tillgångar av statspapper. Källa: Prop. 2009/10:1, bilaga 3, tabell 8.
Baumols sjuka! ”Baumols dilemma är ett uttryck för att tjänster över tid tenderar att bli dyrare jämfört med varor… Det finns alltså en naturlig tendens till att … den så kallade offentliga konsumtionen, fördyras.” (Jonas Olofsson) ”Låg produktivitetstillväxt i den offentliga sektorn kräver höjt skattetryck - eller ständiga nedskärningar.” (Klas Eklund)
Baumols sjuka: ”Billigare” varor – ”dyrare” offentlig sektor Privat kons % till 2050 Off kons. + 6 % till 2050 Ökning: ”volym” i %
Om vi går bakåt i tiden?... Basårtal år 2002 Off. kons Privat kons Den offentliga sektorn växer ”i volym” bakåt i tiden eftersom den privata minskar bakåt i tiden! 1980
Den offentliga sektorn ser större ut bakåt i tiden än vad den var (13 % av BNP 1950 ser ut som 24 % av BNP)… … den ser mindre ut i framtiden än vad den kommer att bli! (31 % av BNP 2050 ser ut som 15 % av BNP). Off kons. andel av BNP i % Källa: SkL ”Kommunala framtider” (2003) ”Volym” ”löpande”
En synvilla av billigare varor! “Baumols sjuka” säger att eftersom privata varor – genom produktivitetsvinster framåt i tiden – blir relativt billigare än offentliga tjänster (noll produktivitetstillväxt) blir offentlig sektor allt “svårare att finansiera”. Det leder till slutsatsen att eftersom privata varor – genom produktivitetsförluster bakåt i tiden – blir relativt dyrare än offentliga tjänster (noll produktivitetsförlust) var offentlig sektor allt “lättare att finansiera” förr… Ju billigare TV-apparaten blir i framtiden desto svårare blir det att finansiera den offentliga välfärden… … Ju dyrare TV-apparaten var i det förflutna desto lättare var det att finansiera den offentliga välfärden.
Ouod erat demonstrandum! Det finns hittills inga som helst bevis för att välfärden i framtiden inte skulle kunna finansieras fullt ut genom offentliga monopol och skatter. ”Försörjningsbördan” sjunker stadigt pga att morgondagens välfärdskostnader ska betalas med morgondagens inkomster. Vi håller inte på att ”lämpa över skulden på våra barn”. Vi lämpar över kraftiga offentliga överskott, samt sänkt skattekvot, till våra barn. Baumols sjuka leder till orimliga slutsatser. Den överdriver offentlig sektor bakåt i tiden och underskattar den framåt i tiden.