Solsystemet och en introduktion till Universum Föredrag på IRF, Kiruna ©Anders Västerberg 3 april 2006

Allmänt 13,7 miljarder år Uppstod i en Big Bang (Ursmällen) Blev genomskinligt efter 380 000 år Expanderar fortfarande och förmodligen i oändlighet Innehåller 1011 galaxer Galaxerna innehåller i medeltal ungefär 1011 stjärnor Vår galax heter Vintergatan

Galaxhopar Många galaxer ingår i hopar Vintergatan ingår i Lokala Gruppen som också innehåller Andromeda och Stora och Lilla Magellanska molnen. (Andromeda kan ses från Sverige, men inte Magellanska molnen)

Comahopen Nästan alla objekt på bilden är galaxer. En av de tätaste hoparna. 1000-tals galaxer. 100-tals miljoner ljusår bort. Nära för en galaxhop. Flera milj. ljusår tvärsöver. Flesta galaxerna i hopar är elliptiska Flesta utanför hopar är spiralgalaxer.

Andromedagalaxen Närmaste stora granngalaxen Mycket lik Vintergatan Innehåller hundratals miljarder stjärnor Ljusa stjärnorna är förgrundsstjärnor i Vintergatan 2 miljoner ljusår bort

Solsystemet Solen + alla kroppar som rör sig runt den Del av Vintergatan

Solsystemets uppkomst Formades ur stort moln av gas och stoft för 4,6 miljarder år sedan genom gravitationen i molnet H, He och lite Li bildades kort efter Big Bang Ämnen med tyngre atomkärnor än litium har bildats i stjärnor som exploderat. (Universum består till 98% av H och He vad gäller grundämnenas sammanlagda massa. Jordens massa består till 0,15% av H och He).

Talrika iskorn och istäckta stoftkorn av tyngre grundämnen var spridda i nebulosan som bestod mest av H och He Gasen och stoftet föll genom gravitationen mot centrum. Densiteten och trycket i centrum ökade. Protosolen bildades. Temperaturen steg, eftersom atomerna rörde sig allt snabbare i centrum. Värmestrålning från protosolen (inte fusion än)

Första stjärnorna i Universum bildades förmodligen inom de första hundratals miljoner åren och bestod bara av H, He och Li Stjärnor bildar de uppåt 90 övriga naturligt förekommande grundämnena genom fusion En stor del av denna materia kastas ut i rymden vid slutet av stjärnornas liv En del av detta kommer att ingå i nya stjärnor och i planeter. Vi består av stjärnstoft!

Krabbnebulosan Supernovarest Synlig dagtid tre veckor 1054 6000 ljusår från jorden 8.2 m VLT ESO (FORS Team)

Kroppar i Solsystemet 9 planeter. De flesta har månar. (Planeterna är Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto) Asteroider (småplaneter) Kometer Meteoroider

Solsystemets massa (1995) Solen 99,8 % Jupiter 0,1 % Kometer 0,05 % Alla andra planeter 0,04 % Satelliter och ringar 0,00005 % Asteroider 0,000 002 % Stoft och splitter 0,000 000 1 %

Modell i skala 1:100 miljarder Solen: 1,4 cm Venus och Jorden: 0,1 mm Venus 1,1 m och Jorden 1,5 m från solen Jupiter 1,4 mm 8 m från Solen Neptunus 0,5 mm 30 m från solen

Planeternas banor ligger i nästan samma plan.

Månar Jorden 1 Mars 2 Jupiter 63 Saturnus 47 Uranus 27 Neptunus 13 Pluto 1 (kanske 3) Flera asteroider har månar

Jätteplaneterna Eng: Jovian planets (Romerske guden Jupiter kallades också Jove, it.: Giove) Består till stor del av H, He, metan, ammoniak och vatten. Många av deras månar består också av dessa lågdensitetssubstanser. Den minsta – Neptunus - har 4 ggr större diameter än största inre planeten, Jorden. Jupiter, den största, har 11 ggr Jordens diameter och 318 jordmassor. (Men massan är bara 1‰ och diametern 0,1 av Solens.)

Densiteter Densiteten ger information om huruvida planeterna innehåller lättare eller tyngre grundämnen. Jordens densitet är 5520 kg/m3. Typiska bergarter vid ytan har densiteten 3000 kg/m3. Jordens inre måste alltså innehålla material med högre densitet än berg vid ytan. Yttre planeterna har låg densitet. Saturnus har 690 kg/m3 ( < vatten; övriga har 1290 - 1640 kg/m3).

Planetgrupper Jordlika (Merkurius, Venus, Jorden, Mars) Jupiter och Saturnus Uranus och Neptunus

Jordlika planeter Eng: Terrestrial planets Påminner om Jorden (latin Terra): Hårda ytor, mycket berg och dalar. Det finns även kratrar och vulkaner.

Jupiter och Saturnus Består mest av H och He

Uranus och Neptunus Har extremt mycket vatten Mycket H och He

Magnituder m1 = magnitud för objekt 1 m2 = magnitud för objekt 2 b1 = ljusstyrka för objekt 1 b2 = ljusstyrka för objekt 2

Magnituder Solen -27 Fullmånen -13 Venus (ljusstarkaste planeten; max) -4,4 Sirius (ljusstarkaste stjärnan) -1,5 Svagaste stjärnan man kan se med blotta ögat 6 Svagaste stjärnan man kan observera med Hubble-teleskopet 30

Vinklar 1° = 60’ =3600” 1’ = en bågminut 1” = en bågsekund 1” motsvarar 1 krona (25mm) på 5 km avstånd. ekt 2

Albedo Bråkdel av infallande ljuset som reflekteras Kolpulver har nära 0. En spegel av hög kvalitet har nära 1. De jordlika planeter vars yta man ser från rymden (Merkurius, Jorden och Mars) har 0,37 och mindre. De vars yta täcks av moln har 0,47 och mer. Pluto har 0,5. Vi vet inte mycket om dess yta.

Några milstolpar sedan 1600 1610-13 Galileo observerar Venus faser, Jupiters 4 största månar och använder solfläckar för att beräkna solens rotationstid. 1655-56 Röda fläcken på Jupiter, Saturnus ringar och Titan upptäcks. 1671 Cassini gör en relativt noggrann beräkning av avståndet till Solen.

1781 Uranus upptäcks av William Herschel 1801 Ceres upptäcks av Giuseppe Piazzi. 1821 Alexis Bouvard upptäcker oregelbundenheter i Uranus bana. 1840-talet Solfläckscykeln, Neptunus och Triton upptäcks. 1860-talet Solens atmosfärs kemiska sammansättning bestäms ur spektra.

1877. Fobos och Deimos upptäcks. Kanaler observeras på Mars 1877 Fobos och Deimos upptäcks. Kanaler observeras på Mars. (Har senare visat sig vara synvillor) 1908 George Hale visar att solfläckar är magnetiska fenomen. 1930 Clyde Tombaugh upptäcker Pluto. 1938 Man visar att fusion är solens energikälla. 1950-talet Teorin om Oortmolnet föreslås av Jan Oort.

1959. Sovjetiska rymdsonderna Luna. börjar skjutas upp. Luna 1 flög 1959 Sovjetiska rymdsonderna Luna börjar skjutas upp. Luna 1 flög förbi Månen i januari, Luna 2 kraschade på Månen i september, Luna 3 flög förbi Månen i oktober. Luna (Луна) betyder måne. 1960 Mars flygs förbi av Ranger 7 från USA.

1969 Neil Armstrong första människan på Månen 1971 Första Marslandningen (Mars 2 från Sovjet) 1979-89 Sonderna Voyager I och II flyger förbi de yttre planeterna. 1995-2003 Sonden Galileo utforskar Jupiter och dess månar. 2001 Sonden Near shoemaker landar på asteroiden Eros. 2005 Farkosten Huygens landar på Titan.

Merkurius Medelavstånd från Solen: 0,38 AE (57 910 000 km) Rotationstid 58,646 dygn Omloppstid 87,969 dygn (1,5 ggr rotationstiden) Ekvatorsdiameter 4 880 km (minsta planeten om man räknar bort Pluto) (mindre än Ganymedes och Titan, men mer än två gånger större massa) Max magnitud -1,7 Yttemperatur: +400 °C dag -200 °C natt (Sörsta temperaturvariationerna på någon av planeterna i Solsystemet) Solens medeldiameter sedd från Merkurius: 1°22’40”

Merkurius (forts) Har faser Inom 28° från Solen sedd från Jorden Relativt svår att observera, speciellt från Sverige och andra områden nära polerna. Känd sedan åtminstone Sumerernas tid (2000-talet före Kristus)

Mariner 10 Enda rymdsond som besökt Merkurius Tre förbiflygningar 1974-75 Kartlade 45% av planeten

Merkurius (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap961217.html, 31 mars 2006)

Venus Medelavstånd från Solen: 0,72 AE (108 milj km) Omloppstid 224,701 dygn Ekvatorsdiameter 12 103 km Mass 4,869 · 1024 kg (Jorden: 6,0 · 1024 kg) Kallas ibland Jordens systerplanet Banans lutning mot jordbanans plan 3,4° Banans excentricitet 0,0068 (Jorden: 0,02) Axelns lutning 177,36° Rotationstid 243,02 dygn Visar alltid samma yta mot Jorden när den är närmast. Man vet inte om det är en tillfällighet.

Venus (Från Galileo 1990)

Venus (forts.) Max magnitud -4,4 Atmosfärstryck vid ytan 9,2 MPa (92 ggr jordens) Medeltemperatur vid ytan: 480 °C (bly smälter) Atmosfär CO2: 96%, N: 3+% Inom 47° från Solen sedd från Jorden Starka vindar vid molntopparna (350 km/h). Några få km/h vid ytan Venus hade troligen en gång mycket vatten, som jorden, men det kokade bort. Som det skulle gjort på Jorden om den legat lite närmare Solen. Vi kan lära oss mycket om Jorden genom att studera Venus. Få kratrar <- ung yta, som Jorden Mest mjukt rullande slätter med små höjdskillnader. Flera sänkor Två stora högländer: Ishtar Terra och Afrodite Terra.

Växthuseffekten på Venus

Exoplaneter (forts) Medelavstånd: 0,02 - 5 AE De flesta har ganska excentriska banor. (Alla utom Merkurius och Pluto har kvasicirkulära banor i Solsystemet) Omloppstider 2,5 dygn - 15 år Jfr Jupiter: 5,20 AE, 318 jordmassor, 12 år

International Space Station passerar framför solen under Venuspassagen

VAR RÄDD OM ÖGONEN NÄR DU TITTAR PÅ SOLEN!!! Projicera solen, eller använd ordentliga filter. Starka solglasögon räcker inte!!! Om du slarvar med detta kan du få bestående synskador, tom bli blind för resten av livet!!!

Venus som aftonstjärna

Jorden (Tellus) Massa 6,0 kvadriljoner kg Medelavstånd från Solen 149 597 870 691 m (1 astronomisk enhet (1 AE)) Omloppstid 365,26 dygn Diameter 12 800 km Banans excentricitet 0,02 Axelns lutning mot banplanet 23,5° Rotationstid 23 h 56 min 4 s

(www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006) Total solförmörkelse Australien 4 december 2002 (www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006)

Fr. h.: Månen belyst av Jorden, Solens korona, Saturnus, Mars och Merkurius (från Clementine)

Månens baksida Första bilden 7 oktober 1959 (Från Luna 3) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=1963 30 mars 2006)

Jorden och Månen på 8 milj. km avstånd från Mars Express (www.spacetoday.org/SolSys/Mars/MarsExploration/MarsExpressBeagle.html)

Jorden över Månens nordpol (från Clementine) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm? IM_ID=799 30 mars 2006) Plaskettkratern >

Jorden en timme före soluppgången sedd från Marsbilen Spirit

Från NASA:s Mars Global Surveyor 8 maj 2003 från dess bana runt Mars (www.spacetoday.org/SolSys/Mars/MarsExploration/MarsExpressBeagle.html 16 mars 2006)

Mars Medelavstånd från Solen: 1,5 AE Omloppstid 687 dygn (1,88 år) Ekvatorsdiameter 6794 km (0,5 ggr jordens) Banans lutning mot jordbanans plan 1,85° Banans excentricitet 0,093 (Jorden: 0,02) Axelns lutning 25,2° Rotationstid 24h 37min 22s Max magnitud -2,8 Atmosfärstryck vid ytan 600 Pa (0,6 % av Jordens) Temperatur vid ytan: -110 °C - 10 °C Atmosfär CO2: 95 %, N, Ar, lite O

(www.fourth-millennium.net/mission-artwork/earth-mars-chart-sm.JPG 16 mars 2006)

Mars “kanaler” Tekningar av Lowell från studier för c:a 100 år sedan som visar kanaler på Mars. Visade sig senare vara synvillor.

Mars kanaler (forts.) I den flitigt lästa och översatta La Planète Mars (1892) skrev Flammarion: Det skulle vara fel att förneka att Mars kan vara bebodd av mänskliga varelser vars intelligens och arbetsmetoder kan vara mycket överlägsna våra egna. Inte heller kan vi förneka att de kan ha rätat ut de ursprungliga floderna och byggt ett kanalsystem i syfte att skapa ett planetärt cirkulationssystem.

Mars “kanaler” (forts) Konstnärlig teckning Från Camille Flammarion: Les Terres du Ciel (1884)

Mars “kanaler” (forts) Lowell fångade tidens strömmningar Innan 1800-talets slut hade man genom bombardemang av extraordinära fakta och fiktion (av ex. Jules Verne), vant sig vid en snabb teknisk utveckling och allt fler ambitiösa konstruktionsprojekt. En högre utvecklad civilisation på en annan planet verkade möjlig. 1869 när Secchi kallade linjemönstret han såg på Mars för canali , öppnades Suezkanalen och första järnvägen från ost- till västkusten I USA.

Olympus Mons Solsystemets största vulkan. 24 km hög, 550 km tvärs över. Storleken möjlig pga låg gravitation och frånvaron av tektonik på ytan. (Jordens största vulkan: Mauna Kea, Hawaii, 9 km hög, 120 km tvärsöver). Från Mariner 9 som kretsade kring Mars 1971-72 (NASA)

Spirit och Opportunity Bilar som undersöker geologin på Mars och sänder tillbaka bilder Landade 2004 Marsbild tagen av Spirit (www.jpl.nasa.gov/missions/mer/ 13 mars 2006)

Ansikten på Mars Ansiktet på Mars Kratern Glada ansiktet

Solnedgång på Mars Från bilen Spirit 19 maj 2005 (www.nasa.gov/lb/multimedia/imagegallery/image_feature_347.html 16 mars 2006)

Fobos (Mars express, ESA)

Fobos Mars största måne Fobos är grekiska och betyder fruktan Medelavstånd från Mars 9378 km Medelavstånd från Mars yta 6000 km Mått 27 x 21,6 x 18,8 km Yta 6 084 km2 Omloppstid 7 h 39,2 min (Går upp i väster och ned i öster) Över horisonten högst 4 h 15 min Ett varv relativt en punkt på Mars tar 11h 6 min

Fobos (forts) Osynlig från latituder >70.4° från Mars ekvator Gravitation vid ytan 0,001 av jordens Varierar 210%, 450% p g a Mars gravitation Banan 1,8 cm lägre per år <- tidvatteneffekter. Om 50 milj år kommer den att kollidera med Mars, eller troligare bilda planetring Bunden rotation Mars är 6400 ggr större och 2500 ggr ljusstarkare från Fobos än fullmånen härifrån. Diametern 1/4 av himlen. Flykthastighet: 11 m/s (Motsvarar hastigheten efter 6 m fritt fall över jordytan)

Fobos passerar framför Solen sett från marsbilen Opportunity 10 mars 2004

Deimos

Deimos Mars minsta måne Deimos är grekiska och betyder skräck Medelavstånd från Mars 23 459 km Medelavstånd från Mars yta 20 000 km Mått 16 x 12 x 10 km Omloppstid 30 h

Gravitation Om en person som väger 70 kg kunde stå på en enkel badrumsvåg på olika himlakroppar skulle ser den ut att väga: Månen: 12 kg Mars: 27 kg Solen: 2 ton

Deimos> Från Spirit 26 aug 2005 <Fobos (marsrovers.jpl.nasa.gov/gallery/press/spirit/20050909a.html 16 mars 2006) <Fobos

Jupiter Medelavstånd från Solen: 5,203 AE Massa 1 900 kvadriljoner kg Omloppstid 11,862 år Ekvatorsdiameter 142 984 km Banans lutning mot jordbanans plan 1,31° Banans excentricitet 0,048 (Jorden: 0,02) Axelns lutning 3,12°

Jupiter (forts.) Rotationstid vid ekvatorn 9 h 50 min 28 s Max magnitud -2,94 Medeltemperatur 165 K (c:a -110 °C) Yttryck >>1000 bar Magnetosfär 30 milj km tvärs över Vinkelstorlek från Jorden 29,8 - 49,0”

Jupiters kärna troligen av sten och metall (samma material som hos de terrestra planeterna) Innehåller endast 4 % av massan (13 jordmassor). 10 000 km radie <-trycket från resten av Jupiter. Trycket i centrum är ungefär 70 milj atm, temperaturen ungefär 25 000 K

Jupiter (forts.) Ovanför kärnan ligger merparten av planeten i form av flytande metalliskt väte. Denna exotiska form av väte är möjlig bara om trycket överstiger 4 miljoner bar, som i Jupiters (och Saturnus) inre.

Jupiter, Röda fläcken, Io och Callistos skugga Sammansatt av >1000 bilder 15 dec. 2002 7.19-8.42 UT Söder är upp (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap030227.html, 20 mars 2006)

Röda fläcken upptäcktes på 1600-talet. Kan ha funnits innan, men tekniken tillät ej upptäckt. Ungefär 12000 X 25000 km (hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/1995/18/image/b 29 mars 2006)

Io Från sonden Galileo 1999 (NASA) Ytan får färgen från svavel och smälta silikater

Io Medelavstånd fr. Jupiter 421 600 km Omloppstid 1,77 d Diameter 3630 km Massa 8,94 · 1022 kg (1,22 ggr månens) Medeldensitet 3570 kg/m3 Lite mindre än Jordens -> Trol. Mest järn och sten.

Ios vulkaner Intensiva tidvattenkrafter från Jupiter sträcker ut Io. Den resulterande friktionen hettar Ios inre betydligt och gör att smält berg kastas ut genom ytan Mycket ung yta pga systemet av aktiva vulkaner. Runt 300 aktiva vulkaner

Ios vulkaner (forts) Vulkanerna kastar ut 10 biljoner ton/år i plymer upp till 50 mil högt. Vulkanerna är så aktiva att de “vränger” hela månen in och ut. En del av vulkaniska lavan är så het att den glöder i mörker. (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap040502.html, 20 mars 2006)

Europa Sammansatt bild från sonden Voyagers passage 1979 (NASA) En rotation

Europa Medelavstånd fr. Jupiter 670 900 km Omloppstid 3,55 d Bunden rotation Diameter 3138 km Massa 4,80 · 1022 kg (0,65 ggr månens) Medeldensitet 2970 kg/m3

Europa Det finns bevis för att under de isslätter som täcker Europa finns vatten - flytande oceaner i vilka det kan finnas liv. Europas djupa inre består mest av berg (silikater). Många ytsprickor slutar abrupt för att fortsätta någon annanstans, vilket indikerar att ytplattor kan glida.

Ganymedes Från Galileo

Ganymedes Medelavstånd från Jupiter 1 070 000 km Omloppstid 7,16 d Bunden rotation Diameter 5262 km Största månen i Solsystemet, större än Merkurius, men lättare. Massa 1,48 · 1023 kg (2,01 ggr månens) Medeldensitet 1940 kg/m3

Kraterkedja på Ganymedes Kedja med 13 kratrar. Troligen skapad av nedslag av söndersliten komet C:a 190 km bred bild Från Galileo 1997 (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap011215.html)

Från sonden Voyager 1 ( NASA) Callisto Från sonden Voyager 1 ( NASA)

Callisto Påverkar Jupiters magnetfält i sin omgivning fast månen saknar starkt magnetfält. Påverkan kan bero på att månen har oceaner under ytan med elektriskt ledande saltvatten. Callisto tros producera värme genom radioaktivt sönderfall i berg i dess inre. En process som håller Jordens mantel flytande. Kanske är denna värme tillräcklig för att hindra oceaner under ytan att frysa. Oceanerna kan dock vara ogästvänliga för jordliknande liv.

Minimagnituder för Jupiters största månar Ganymedes 4,6 Io 5,0 Europa 5,3 Callisto 5,6 Jfr Uranus 5,5

Saturnus Medelavstånd från Solen 9,572 AE Omloppstid 29,5 år Ekvatorsdiameter 120 536 km Poldiameter 108 728 km Axelns lutning 26,7° Medeltemperatur 93 K (c:a -180 °C) Yttryck >> 1000 bar Månar 47 (34 namngivna) Centrumtemperatur 12 000 K

Saturnus (forts) Inre liknar Jupiters med en kärna av sten och ett lager flytande metalliskt väte och ett lager molekylärt väte. Utstrålar mer energi än den tar emot från Solen.

Saturnus ringar C:a 10 m tjocka av partiklar från centimeterstorlek upp till 10 m. Lätt laxfärgade. Tyder på spår av organiska molekyler, som ofta har liknande färg. Huygens gjorde korrekta antaganden om geometrin 1659.

Saturnus ringar (forts.) Ursprung okänt (Gäller även övriga jätteplaneter). Fastän de kan ha haft ringar sedan bildandet, är ringsystemen instabila och måste återskapas av pågående processer, kanske genom fragmentering av större satelliter. Nuvarande ringsystemet kanske bara är några 100 milj. år.

Sydsken på Saturnus (Från Hubble) (hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/2005/06/image/d 29 mars 2006)

Dione (1126 km i diameter) och Enceladus (505 km) Tagen i blått ljus februari 2005 på 2,6 milj. km avstånd från Saturnus.

Mimas passerar framför Tethys 3,7 milj km från Mimas (390 km i diameter) och 4,1 milj km från Tethys (1071 km) (från Cassini 11 feb 2006) (www.nasa.gov/mission_pages/cassini/multimedia/pia08135.html 30 mars 2006)

Cassini Cassini Konstgjord satellit kring Saturnus NASA/ESA projekt Anlände 1 juli 2004 Kretsar kring Saturnus minst 4 år

Cassini Uppskjutningen 15 oktober 1997 Kennedy Space Center vid Cape Canaveral, Florida

Vatten kan finnas på Enceladus! monokrom färgkodad Vatten i reservoarer som påminner om Islands gejsrar. Bilder från sonden Cassini visar strålar som sprutar ut från Enceladus. Amerikanska forskare hävdar att det är vatten som sprutar ut från fickor nära månytan.

Radikalt att det verkar finnas vatten i en så liten och kall kropp Radikalt att det verkar finnas vatten i en så liten och kall kropp. Tidigare frågor kring Saturnus månsystem har besvarats i och med upptäckt: Data från "Cassini" visar att Saturnussystemet är fyllt av syreatomer. Först visste man inte varifrån de kom. Nu vet vi att Enceladus spyr ut vatten, som bryts ned i O och H. (dn.se 10 mars 2006)

Dione (1126 km i diameter) Tethys (1071 km; bortom ringarna) Pandora (84 km) Taget i blått ljus från rymdsonden Cassini i september 2005.

Dione framför Saturnus (39 000 km fr. Cassini) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=4163 30 mars 2006)

Tethys > < Dione 3,7 milj. km från Dione och 4,0 milj. km från Tethys. Från Cassini (saturn.jpl.nasa.gov/multimedia/images/index.cfm 23 mars 2004)

Titan Diameter 5150 km (solsystemets näst största måne) (Jfr Merkurius 4900 km) Medelavstånd från Saturnus 1 221 830 km Yttemperatur: -180 °C Atmosfärstryck vid ytan 1,5 atm Atmosfär Kväve, metan, spår av ammoniak, argon, etan

Under en förbiflygning 7 september 2005 togs bilder av Titan som kombinerades till denna mosaikbild. Namnen på formationerna är provisoriska.

Under en förbiflygning 28 oktober 2005 togs bilder som kombinerades till denna mosaikbild. Namnen på formationerna är provisoriska.

Uranus Medelavstånd från Solen: 19,194 AE Omloppstid 84 år Ekvatorsdiameter 51 118 km (4 ggr jordens) Månar 27 (21 namngivna)

Neptunus Medelavstånd från Solen: 30,1 AE Omloppstid 164,8 år Ekvatorsradie 24 764 km (3,88 ggr Jordens) Solens medeldiameter sedd från Neptunus 1’4” Avger mer värme än den absorberar från solstrålningen

Pluto Medelavstånd från Solen: 39,5 AE Omloppstid 248 år Diameter 2 274+16 km (mindre än 7 av månarna)

Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212) Två månkandidater Charon Pluto HST 18 maj 2005 Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212)

Källor som ej angivits löpande www.nineplanets.org www.nasa.gov antwrp.gsfc.nasa.gov www.vt-2004.org www.answers.com www.martiansoil.com www.spitzer.caltech.edu/Media/releases/ssc2004-05/index.shtml www.gps.caltech.edu/~mbrown/sedna/ www.gps.caltech.edu/~chad/quaoar/ www.ifa.hawaii.edu/~jewitt/kb.html nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/ Patrick Moore: Fakta om astronomi Neil F. Comins, William J. Kaufmann III: Discovering the Universe, 6th edition Fakta om astronomi (När?Var?Hur?Serien) Claes-Ingvar Lagerkvist, Kjell Olofsson: Astronomi – en bok om Universum ESO 3D Universe (DVD)

längsta i solsystemet efter Venus och Merkurius. Konstnärs syn på Solsystemets inre sett från Sedna - nu 90 AE bort. Sednas rotationstid har beräknats till 40 dygn - längsta i solsystemet efter Venus och Merkurius. (science.nasa.gov/headlines/y2004/14apr_sedna2.htm?list25890, 23 mars 2006)

Meteoriter Hastigheten för meteoritnedslag i atmosfären vanligen 10-70 km/s. Alla, utom de största bromsas snabbt in till några få hundra km/h genom atmosfäriska friktionen innan de slår i marken. C:a 120 nedslagskratrar identifierade på Jorden. (www.nineplanets.org/meteorites.html, 23 mars 2006)

Meteoritstatistik (Enligt en bok av Vagn F. Buchwald) s Typ Fall % (observerade under fallet) Funna % (Fallet ej observerat men funna efter) sten 95,0 79,8 sten-järn 1,0 1,6 järn 4,0 18,6 Väldigt många meteoroider kommer in i jordatmosfären varje dag – totalt >100 ton. De är mestadels mycket små, bara några få μg var. Bara de största når jordytan och blir meteoriter. Den största (Hoba i Namibia) väger 60 ton. www.nineplanets.org/meteorites.htm)

Minimimagnituder för Jupiters största månar Ganymedes 4,6 Io 5,0 Europa 5,3 Callisto 5,6 Jfr Uranus 5,5

Fr. h.: Månen belyst av Jorden, Solens korona, Saturnus, Mars och Merkurius (från Clementine)

Månens baksida Första bilden 7 oktober 1959 (Från Luna 3) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=1963 30 mars 2006)

Jorden över Månens nordpol (från Clementine) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm? IM_ID=799 30 mars 2006) Plaskettkratern >

Dione framför Saturnus (39 000 km fr. Cassini) (solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=4163 30 mars 2006)

Solen Grekerna kallade den Helios, romarna Sol Massa 1,989 kvintiljoner kg (1,989 · 1030 kg) Radie 6,96 · 105 km Genomsnittlig vinkeldiameter 32’ Rotationstid ekvatorn: 25d polerna: 35d

Solen Yttemp 5800 K Centraltemp 15,5 · 106 K Tryck i centrum 250 miljarder atm Densitet i centrum 1,5 · 105 kg/m3 Luminositet 3,90 · 1026 W 700 milj. ton H -> 695 milj. ton He varje sekund + 5 milj ton γ-strålning varje sekund. Transporteras ut genom succesiva absorptioner och re-emissioner, och slutligen konvektion

Solen just nu (sohowww.nascom.nasa.gov/data/realtime-images.html, 30 mars 2006)

Flares En av de mest spektakulära flares som upptäckts. Lyfts av magnetiska krafter från solen. Sträcker över 588 000 km av solytan. Från NASA:s rymdstation Skylab, 19 december 1973. (www.solarviews.com/cap/sun/sun.htm 30 mars 2006)

(www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006) Total solförmörkelse Australien 4 december 2002 (www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006)

Solen (forts.) Brinner fridfullt runt 5 miljarder år till, men luminositeten kommer ungefär fördubblas Om 2,5 miljarder år har jordens vatten förångats och sista livet släckts ut (www.discover.com/issues/may-93/departments/avisionoftheend222/) om inte förutsättningarna ändrats.

SOHO Solar and Heliospheric Observatory Studerar solens inre struktur, dess vidsträckta yttre atmosfär och solvindens ursprung. sohowww.nascom.nasa.gov Ett ESA/NASA projekt Uppsköts 1995

SOHO (continued) Sammansatt bild (17,1 nm som blått, 19,5 nm som gult och 28,4 nm som rött). 17,1 nm-strålningen visar emission från 8 och 9 ggr joniserat Fe vid c:a 1 milj. K. 19,5 nm visar 11 ggr joniserat Fe vid c:a 1,5 milj. K. 28,4 nm visar 13 ggr joniserat Fe vid c:a 2.5 milj. K.

SOHO (continued) Historiens största kometjägare upptäcker sin 1000:e komet 5 augusti 2005 (www.esa.int/esaCP/SEMCA3908BE_index_1.html)

Koronaloopar (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=191 Klustrar av koronaloopar >30 ggr Jordens diameter (från satelliten TRACE i bana kring Solen). Upphettning sker mest långt ned i koronan nära basen av looparna. (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=191 31 mars 2006)

Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212) Två månkandidater (S/2005 P1 och S/2005 P2) Charon Pluto ( HST 18 maj 2005) Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212)