Några citat ur Paul la Cour: Fragment av en dagbok (1948) Svensk översättning av Karin Bong utgiven på P.A.Norstedts & Söners förlag 1955 (12 kronor 50 öre) och jag. Sune Jönsson

På förmågan att avstå beror varje erövring. ”Några citat” innebär att andra är utelämnade. På förmågan att avstå beror varje erövring. Endast den kallsinnige tog med allting, han vågade inte älska något. ”Utelämnandet”

Vem var Paul la Cour? Född 1902 - död 1956 Dansk kulturradikal Allmogekulturen står som en bild av enheten mellan människa, natur och språk. Skrev ”Fragment av en dagbok” 1948 Den blev ”använd som en bibel av ungdo-men, citerad i tid och otid och rådfrågad som ett orakel”.

Om poesins plats i tillvaron

”att sysslandet med poesi ingalunda är en flykt utan tvärt om en hög och oumbärlig gärning mitt i hjärtat av tingen” Ur företalet

det slår en bjällra på ängen bland örter och höga gräs den slår av vind och av sommarfröjd men dess ton är hörd av ingen den drunknar hos människan och tingen och larmet gör människan böjd så tystnar bjällran med tiden bjällrans tid är förliden och hos människan har tiden gått och ingen vet vad bjällran tillsammans med människan förmått 1986

Före språket

Detta och ingenting annat röjer stor skulptur för oss när den visar oss den nakna människokroppen. Den skriver i rummet att form och liv är ett. Den viskar till dig: Du är! Odelbar … Före språket

Dikten och poesin

”att vi idag kanske måste krossa dikten för att frigöra poesin” Före språket

”Ingenting förefaller mig för tillfället viktigare än att skilja mellan dikten, betraktad som ett komplex av litterära konventioner, och poesin.” Före språket

Inväntan - om att skriva en dikt

Att skriva en dikt är ingenting, att invänta den: allt.

I väntan spänns jag, lyssnar uppmärksamt. Likt en odlad jord, som torkar, söker mina ytor fruktbarhet. Jag är som en bön. Jag är som en tiggare. Jag är som en öppen hand. 1956

jag skymtade henne ett ögonblick bara som en svepande rörelse som en hastigt bortdöende viskning jag blev vaksam i en misstrogen förhoppning alltför långsam, alltför insnärjd i nuets bråte och jag blev sittande med stänk av sorgsenhet jag kände igen känslans flykt likt en svala i kvällningen över en gårdsplan det var allt 1989

Diktandets moral

Glöm inte att den store konstnären alltid talar sanning Glöm inte att den store konstnären alltid talar sanning. I den bedrägeriets värld där vi lever är endast konstnären, när han är sitt namn värdig, klippan på vilken vi kan bygga. In i minsta detalj måste du tro på honom.

Mod Dikten kräver oändligt mod för sin tillblivelse. …. modet att vara sig själv….

UPPRIKTIGHET Varje ord i dikten som var medvetet om sin skönhet, jagade din uppriktighet på flykten.

Endast de ofödda dikterna är dina. Fyra obarmhärtiga teser Riv sönder din dikt när den gör dig lugn. Den är ditt förgångna som du dukar under för. * Ditt redskap måste vara glömska. Glöm dig själv och bli till. Oskriven och ny. Din dikt är din bittraste fiende. * Du måste inte endast kunna glömma dig själv för att skapa din dikt. Det paradoxala är att du också måste kunna glömma dikten medan den blir till. * Endast de ofödda dikterna är dina.

DIALOGEN Varje andens verk är i hög mening ett samtal. Varför skulle du skriva, om du inte sökte något som undflyr dig och som du vill gripa och hålla fast?

DEN LYSSNANDE DIKTEN ”Det stora i dikten är det som den lyssnar till.” ”Dikten har sitt eget liv. Den blir aldrig mera din.”

ORDEN ”I sammansmältningen av ljud och betydelse vaknar ordets liv. Förut var det dött. Nu växer det ut över dig och ser inte längre med dina ögon. Det blev själv seende.” ”Orden har allltid med sig mer än sig själva, de har ett osynligt följe.”

Även utan att du försöker sammanbinda orden ingår de en förbindelse med varandra. Sådan är deras levande natur. De talar med varandra. Det är ordens samtal som utgör dikten, inte orden i sig själva. Före språket

Att dikta är att befalla orden att föra ett särskilt samtal. Den rätta definitionen av en poetisk dikt måste därför vara: en ström av ordförbindelser genom vilka poesin träder i dagen. Före språket

Metaforer ”Fåglar större än vinden vet inte var de skall vila sin vinge.” Bilden ”Fåglar större än vinden …” är uttryckt av Paul Èluard i en dikt – ”Bakom mig” som översatts till svenska av Gunnar Ekelöf. ”Det är bildens vilja att i sig själv bli dikt.”

”Bilden beskriver aldrig.” Bildens mervärden

långt bortom allt av människa inte sett och hört pågår samtalet det finns en viskning från oändligheten i detta allt är en kort parentes i denna längre mening om en verklighet utanför vår

över hav av tid finns innerst liv av glädje förlorad ibland i möda men åter sedd i denna stund men störst är stunden

POETISK LOGIK Att leva den poetiska logiken är att överlämna sig åt sin känslas sanning.

KLARHET Kom ihåg att det vanligaste felet alla diktare begår är att analysera och beskriva sin känsla. Men de skulle i stället vidarebefordra den, i ett enda stycke som om en sol trädde in i läsaren. Beskrivningen förnekar dikten.

UNDRAN Utan ett djupt och undrande förhållande till tingen omkring dig ingen poesi. - - - Och ändå bor poesin inte i tingen. Den bor i dig.

min bön är blott förundran men det är i denna enkelhet se, jag är en kyrka mitt altare av intet min psalm är utan ljud min bön är blott förundran men det är i denna enkelhet min vördnad lever 1964

”De största var alltid amatörer ”De största var alltid amatörer. Professionalismen hör upplös-ning och nedgångstider till. De kyligas paus. Endast den som finner kan sjunga.”

Om diktarens roll i samhället

”Om poesin är oberoende av alla former, överallt närvarande, är det inte diktaren som skapar den, han är en befriare, en förlösare av något han själv inte rymmer.”

Diktare är envar hos vilken enheten i alla ting lever och vittnar Diktare är envar hos vilken enheten i alla ting lever och vittnar. Således är det din plikt att glömma dig själv och nå upp till den rena, opersonliga poesin. Ditt eget ansikte är likgiltigt.

Poesins väsen Ingen kan förklara poesins väsen för dig. Vi kan endast tala om den dräkt i vilken mysteriet framträder, inte om mysteriet självt.

Ju äldre du blir, desto mångfaldigare din upplevelse av det du för vidare.

Varje dikts innersta avsikt är att återupprätta människan. I poesin förverkligar vi och stadfäster vår långa vandring från djur till människa genom att uppleva den på nytt. Därför är den det starkaste värn vi äger mot återfall i barbari. Varje dikts innersta avsikt är att återupprätta människan.