Hur fungerar klassisk fast telefon?

Fakta Ericssons ”taxen”, 1892 Telefon är en apparat för telefoni - överföring av samtal via telekommunikationsnät eller datakommunikationsnät mellan vanligtvis två, ibland flera, samtalsparter.samtal mellan två (ibland flera) personer. Telefonen uppfanns av italienamerikanen Antonio Meucci som konstruerade den första telefonen omkring 1849. Alexander Graham Bell patenterade telefonen år 1876 och fick i många år äran för uppfinningen. Patentet upphörde i januari 1993. De första telefonerna introducerades på 1870-talet. Innan 1970-talet fanns bara fasta telefoner, som skulle uppkopplas viia teleledning till nätet. Ericssons ”taxen”, 1892

typer Fast telefon – traditionell telefontyp, som ansluts via teleledninig till nätet. Mobiltelefon – bärbar telefontyp, oberoende av fast anslutning. IP-telefon - telefon, som använder internetanslutning istället för klassiska teleledningar. Bildtelefon – telefon med bildsändningsmöjligheter. Radiotelefon – gränsen mellan fast- och mobiltelefon Porttelefon - Porttelefon används i fastigheter för att kommunicera mellan en oftast väggfast telefon i porten och de boende i bostäderna.

Tekniken i telefonen De första telefonerna var elektromagnetiska, där ljudvågor fick sätta ett membran i svängning. Detta skapade en växelström, som sedan överfördes till en hörtelefon i den mottagande telefonen via två trådar. Där började ett membran svänga, i takt med växelströmmen, och skapade åter ljudvågor. De följande telefonerna hade en kolkornsmikrofon istället. Där skapades växelströmmen genom att likström fick passera genom kolkornen. Membranet fick då kolkornen att göra varierande kontakt med varandra. Detta skapade ett varierande motstånd i kretsen. Signalerna skickades sedan vidare till den mottagande telefonen och omvandlades till ljud i membranet.

Teknik i telefonen Uppringningsanordningen var i början enkelt uppbyggd. Abonnenten vevade på en induktor (generator) som alstrade växelström. Denna ström fick en ringklocka att ljuda i en annan telefon, eller i en telefonväxel. Den anropade abonnenten eller telefonisten svarade. Hos telefonisten begärde man önskat nummer, och sedan gjorde telefonisten uppkopplingen av samtalet genom att mekaniskt koppla ihop den uppringande med den uppringda. Efter avslutat samtal lade de två abonnenterna tillbaka lurarna i deras viloläge, och den anropande vevade återigen på induktorveven. Då fick telefonisten slutsignal och kunde bryta förbindelsen. Fingerskivan — familjärt kallad "petmoj" — som kom i och med automatväxlarna skickade sifferimpulser genom att göra avbrott i likströmmen som levererades av telefonstationens centralbatteri som mikrofonström. Impulserna styrde sedan den automatiska telefonväxeln som kopplade samtalen. Tonsignalering var nästa sätt att slå ett nummer. Detta sker genom att tonsignaler med olika frekvenser parvis sänds över ledningen. Varje frekvenspar motsvarar en siffra. Detta styr idag elektroniska växlar.

Fast telefoni idag De senaste 30-40 åren har en mängd nya telefontyper introducerats, då tekniker, främst radioteknik, möjliggjort nya sätt att få telefonen anknuten till nätet. Mobiltelefoni är numera vanligare än fast telefoni i Sverige. Även i världen i stort dominerar mobiltelefoni, speciellt har utvecklingen av mobiltelefonanvändningen varit kraftig i områden som tidigare saknat nät för fast telefon.

SLUT