Fö 8 – Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik Utbud och efterfrågan på arbetskraft Den svenska modellen Lönestruktur och lönebildning Olika typer av arbetslöshet Friktionsarbetslöshet Klassisk arbetslöshet Strukturell arbetslöshet Konjunkturell arbetslöshet Arbetsmarknadspolitik

% unemployment december 2009 Källa: Eurostat

% arbetslösa i Sverige (15-74 år) apr 05- dec 09 Källa: SCB

Definition av arbetslöshet Arbetskraften = Sysselsatta + Arbetslösa Sysselsatta är antingen anställda eller egna företagare. Arbetslösa saknar arbete och söker efter arbete. Relativ arbetslöshet = Arbetslösa/Arbetskraften. Det mått på arbetslöshet som redovisas i svensk och internationell statistik. Utanför arbetskraften står bl.a. studerande, hemarbetande och förtidspensionerade samt arbetslösa som inte söker arbete.

Utbud av arbetskraft Dels besluta om man vill delta i arbetskraften över huvudtaget och dels hur mycket man i så fall vill arbeta. Reallöneförändringars påverkan på utbudet beror på inkomst- och substitutionseffekten. Arbetslöshet kan ge ”added worker” effekt eller ”discouraged worker” effekt. Added worker: Vid stigande arbetslöshet ökar incitamenten för att andra parter i hushållet ska träda in i arbetskraften. Discouraged worker: Vid stigande arbetslöshet minskar chanserna till att få ett arbete vilket gör att vissa personer slutar söka och träder ur arbetskraften. Påverkas av reallönenivå, skatteregler, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, tillgång till barnomsorg, föräldrapenning, semesterrätt, studiestöd m.m.

Efterfrågan på arbetskraft Dels besluta om hur många personer som ska vara anställda och dels vilken typ av arbetskraft som ska anställas. Reallöneförändringars påverkan på efterfrågan beror på substitutions- och skaleffekten. Skaleffekt: Förändring av den optimala produktionsnivån. Empiriska studier visar en lönekostnadselasticitet på mellan -0,5 och -1. Påverkas av reallönenivå, arbetsgivaravgifter, hiring- and firing costs, priser på andra produktionsfaktorer, efterfrågan på företagets produkter m.m.

Den svenska modellen Präglat svensk arbetsmarknadspolitik sedan 1950-talet. Rehn-Meidner modellen efter LO-ekonomerna. Centrala förhandlingar. Solidarisk lönepolitik; lika lön för lika arbete → löneutjämning. Restriktiv efterfrågepolitik, d.v.s. man låter lågproduktiva företag slås ut. Aktiv arbetsmarknadspolitik genom bl.a. arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildningar och flyttbidrag. → Låg inflation, låg arbetslöshet, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning.

Lönestruktur och lönebildning I Sverige har det sedan 1960-talet skett en löneutjämning och utbildningspremien har minskat. Sverige karaktäriseras av en mycket hög facklig anslutningsgrad → starka fackföreningar och organisationer på båda sidor → kollektivavtal. Hysteresiseffekter p.g.a. insiders och outsiders: En tillfällig nedgång i efterfrågan på arbetskraft får en permanent effekt på arbetslösheten p.g.a. att de redan sysselsatta har en starkare förhandlingsposition.

Lönestruktur och lönebildning forts. Puckelhypotesen: Stora fackförbund som inte förhandlar centralt ger den högsta lönen men därmed också den högsta arbetslösheten.

Olika typer av arbetslöshet Friktionsarbetslöshet: Beror på sök- och matchningsproblem p.g.a. tid för ansöknings-, urvals- och anställningsprocesser, fel utbildning och fel plats m.m. Klassisk arbetslöshet (frivillig arbetslöshet): Beror på att reallönerna sätts högre än vid fullständig konkurrens. Strukturarbetslöshet: Summan av friktions- och klassisk arbetslöshet. Långsiktig jämviktsarbetslöshet, naturlig arbetslöshet. Konstant nivå p.g.a. att inflödet är lika stort som utflödet. Ju större flöden och ju längre tid i arbetslöshet desto högre strukturell arbetslöshet.

Olika typer av arbetslöshet forts. Faktisk arbetslöshet utgörs av summan av strukturell arbetslöshet och konjunkturell arbetslöshet. Konjunkturell arbetslöshet: Beror på konjunkturläget. Positivt BNP-gap → negativ konjunkturarbetslöshet. Negativt BNP-gap → positiv konjunkturarbetslöshet. Kortsiktig arbetslöshet, cyklisk arbetslöshet.

Klassisk arbetslöshet Starka fackföreningar förhandlar upp lönerna över den nivå som enskilda individer hade förhandlat sig till. Fackföreningarnas lönesättningskurva (FLS) ligger över den arbetsutbudskurva (AU) som visar de sysselsatta individernas preferenser. → Klassisk arbetslöshet. Högre reallöner, mindre sysselsättning och högre strukturell arbetslöshet i jämvikt, jämfört med perfekt konkurrens.

Friktionsarbetslöshet Arbetskraftsutbudskurvan (AK) ligger under arbets- utbudskurvan (AU) eftersom den tar hänsyn till hela den tillgängliga arbetskraften, d.v.s. både sysselsatta och arbetslösa. → Friktionsarbetslöshet.

Figur – klassisk- och friktionsarbetslöshet

Hur minska arbetslösheten? Klassisk arbetslöshet: Minska fackföreningarnas kontroll/monopolmakt genom att t.ex. inskränka deras tillgång till konfliktvapen, t.ex. rätten att strejka. Passiv arbetsmarknadspolitik → Förhandlingar på lokal eller central nivå enligt puckelhypotesen. → Vid ökad (minskad) fackföreningsmakt förskjuts FLS-kurvan uppåt (nedåt). Friktionsarbetslöshet: Aktiv arbetsmarknadspolitik →

Arbetsmarknadspolitik Passiv arbetsmarknadspolitik Kan påverka den klassiska arbetslösheten och friktions- arbetslösheten. Förändra villkoren för arbetslösa medlemmar, genom t.ex. arbetslöshetsförsäkringar. Aktiv arbetsmarknadspolitik Kan påverka friktionsarbetslösheten. Arbetsförmedling. Arbetsmarknadsutbildning. Sysselsättningsskapande åtgärder. → Undanträngningseffekt?