SOCIALISATION   Socialisationen ses som en livslång process varigenom kunskap, normer, värderingar, attityder, handlingsmönster, samt antagandet av roller överförs till individer. Människor blir genom denna livslånga process införlivade i den sociala verklighet som för tillfället råder i samhället. Socialisation sker såväl medvetet som omedvetet. Den kan ses som en dialektisk process mellan individen och samhället, vilken genom hela livet lägger grunden för individens utveckling, men också förändringar i samhället. Individen är inte en passiv mottagare av olika intryck och påverkan. Hon spelar istället en aktiv roll i socialisationsprocessen. Hon kan t o m förändra sin omgivning. Socialisationen skall således å ena sidan kunna överföra samhällets sociala mönster och å andra sidan skall den ge individerna möjligheter att varsebli och uttrycka motsägelser och negativa delar av verkligheten för att möjliggöra förändringar av den samma. Socialisationen är således den process varigenom det hjälplösa barnet gradvis blir medvetet och skaffar sig kunskaper och färdigheter som passar in i den kultur där han eller hon blivit född. Socialisationen innebär inte någon ”kulturell programmering” där barnen passivt absorberar den påverkan de utsätts för. Även ett nyfött barn har behov och ställer krav som påverkar beteendet hos den eller dem som har hand om barnet. Redan från första början är barnet en aktiv varelse. Socialisationen kopplar samman olika generationer med varandra. Ett barns födelse påverkar livet för dem som har ansvar för barnets uppfostran, och de får genom barnet lära sig helt nya saker. Föräldraskapet knyter vanligtvis samman barnets och föräldrarnas handlingar för hela livet. Äldre personer förblir föräldrar, även när de får barnbarn, och därigenom svetsas ytterligare en uppsättning relationer mellan generationerna samman. Även om den kulturella inlärningen är betydligt mer intensiv under barndomen än längre fram, fortsätter inlärningen och anpassningen under hela livet (Giddens, 1998). SOCIALISATION 1

Socialisationens olika nivåer och system Socialisation innebär alltså att ett samhälle reproduceras genom att nya individer lär sig samhällets "regler". Detta sker genom att olika individer handlar olika utifrån sin sociala status och bygger på så sätt upp den struktur på vilken samhället vilar. Sättet på vilket samhället förmedlar denna struktur och hur samhället socialiserar in "nya" medlemmar håller på att förändras. En stor del av socialisationsprocessen sker genom vidare förmedling av kulturen i ett samhälle, då denna i mångt och mycket speglar samhället. På senare tid har förmedlingen av kulturen övergått från traditionell förmedling via tal och skrift, till att nu alltmer tas över av elektroniska medier. Detta innebär en omvandling i socialisations-processen från att ha varit helt beroende av en mänsklig kontakt har en del av "ansvaret" förts över på olika medier så som radio, TV och på senare tid till viss del internet.    Socialisationens olika nivåer och system   Man brukar skilja på olika nivåer i socialisationen. Vad detta handlar om är att studera hur olika slags socialisationsagenter påverkar individen på olika sätt. Dessutom kan man undersöka hur olika socialisationsagenter påverkar och relaterar sig till varandra sinsemellan och därmed försöka förstå hur både direkt respektive indirekt påverkan kan ske. Enligt Cronlund (1996) innebär primär socialisation den nära miljö där t.ex. barnets känslomässiga, kognitiva och sociala behov tillgodoses de första åren. Detta sker framförallt genom familjen, men också genom t.ex. daghemmen. Föräldrar och andra vuxna överför värderingar, normer och beteendemönster till barnet. Den primära socialisationen behöver dock inte vara begränsad endast till de första åren. Hela livet lever människor i primära sammanhang, d.v.s. i nära relationer med andra människor, vilka utövar en påverkan på individen. Den sekundära socialisationen innebär att individen tillägnar sig färdigheter och fungerar i enlighet med samhällets allmänna normer och värderingar. Här är t.ex. skolan en viktig socialisationsagent. Även kamrater utgör en viktig part på den sekundära socialisationsnivån. Man kan också tala om en tertiär socialisationsnivå. Här handlar det om hur människor systematiskt påverkas av t.ex. politiska partier, massmedia, reklam o.s.v. för att införliva speciella värderingar. SOCIALISATION 2

Ett annat sätt att dela in socialisationens olika nivåer och hur de påverkar varandra och individen är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Denna har fyra olika nivåer/ system: mikro, meso, exo och makro (Bronfenbrenner, 1989a; ref. i Miller, 1993).   Mikrosystemet handlar om öga-mot-öga-miljöer där barnet möter människor med speciella åsikter, temperament och personligheter, t.ex. i hem, skola eller kamratgrupp. Mesosystemet handlar sedan om ett system av mikrosystem, d.v.s. de relationer och kopplingar som finns mellan olika mikrosystem där den aktuelle individen ingår. Vidare handlar exosystemet om de relationer och kopplingar som finns mellan flera olika miljöer, där individen ingår i den ena men inte i den andra. Det kan t.ex. handla om förälderns arbetsmiljö som påverkar barnets hemmiljö och därmed barnet. Exosystemet pekar alltså på relationer och kopplingar från miljöer som påverkar individen indirekt. Makrosystemet i sin tur handlar om övergripande mönster av mikro- meso- och exosystem i en given kultur, subkultur eller annan vidare social kontext. Särskilt viktiga här är trossystem, resurser, möjlighetsstrukturer o.s.v. Det handlar kort sagt om en slags kulturell blåkopia, som influerar föräldrar, lärare och för barnet signifikanta andra att medvetet eller omedvetet påverka barnet. Enligt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell finns det tre byggstenar (1979; ref. i Lassbo, 1988), som är speciellt viktiga i barnets utveckling. Dessa byggstenar, vilka främst är aktuella på mikronivån, är aktiviteter, relationer och roller. Den direkta socialisationen sker genom att barnet deltar i olika aktiviteter. Genom dessa påverkas barnet, i interaktionen, av andras beteende. När flera personer deltar i en aktivitet kan en relation uppstå. I en relation, i en gemensam aktivitet, uppstår ett tryck mot anpassning till varandras beteende och tänkande. Ofta dominerar någon i relationen t.ex. p.g.a. mer erfarenhet. Barnet lär sig därigenom att delta i olika relationer med skiftande maktbalans. Om det finns gemensamma, positiva känslor i en relation och om den är långvarig så förstärks utvecklingspotentialen. När det handlar om roller, rör det beteenden som kan förväntas utifrån en given status, position eller funktion. Det som är utvecklande för barnet är s.k. rolltransitioner. Detta handlar om situationer då personer byter roller, t.ex. från barn till elev eller från elev till kamrat. Barnet utvecklas genom sina rolltransitioner vilket är ett resultat av att det möter andra barn och vuxna som själva har skilda roller. SOCIALISATION 3

När det gäller mesosystemets relationer av olika mikrosystem, så är det viktigt hur balansen mellan dessa är. I olika mikrosystem lever individen med olika aktiviteter, relationer och roller. För att barnet ska utvecklas är det därför viktigt att det finns en balans mellan trygghet, förnyelse och variation mellan olika miljöer. Det är t.ex. bra om det finns breda kontaktytor mellan de olika miljöerna och att rollförväntningarna är sådana att barnet känner igen dem. Men det är också viktigt med variation för att utvecklingen ska vara bra. Det kan t.ex. handla om olika ålder, etniska-kulturella skillnader, ideologiska olikheter, o.s.v.   När man undersöker exosystemet är det viktigt att man är ekologiskt valid. Man får inte alltför lättvindigt dra kausala samband mellan effekter från miljöer inom exosystemet och barnets utveckling. Man måste först se hur exosystemet påverkar mesossystemet och mikrosystemet. Därefter kan man studera hur mikrosystemet påverkar själva individen. En annan viktig aspekt är också att de spår i ett barns utveckling som en viss miljö inneburit, inte framträder och inte heller kan studeras förrän det relateras till en ny miljö. En trygg överbeskyddande miljö t.ex. kan vara lätt att leva i men också ge dålig förberedelse för andra mindre trevliga miljöer. Ett annat väl använt systemperspektiv är Parsons strukturfunktionalism. I likhet med Bronfenbrenners teori täcker strukturfunktionalismen alla nivåer av socialisationen, från mikro till makro (Lassbo, 1988). Men till skillnad från Bronfenbrenner utgår Parson mer från samhällsnivån än från individnivån. Parson menar (i Cuff & Payne, 1996) att man ska genomföra sin analys utifrån samhället som ett socialt system, där jämvikt och konsensus är det optimala. Socialisation är tillsammans med social kontroll processer som används för att uppnå detta jämviktstillstånd. Individerna lär sig vad som förväntas av dem i olika situationer. Man lär sig sina respektive roller i systemet och socialiseras utifrån de förväntningar som är knutna till den aktuella rollen. Individen övertar genom denna socialisation samhällets värdesystem. I Parsons strukturfunktionalism har föräldrarna en avgörande betydelse och deras uppfostran av barnen har ett samhälleligt mål. Det råder också ett nödvändigt samband mellan individens personlighet och samhällets sociala struktur när samhället befinner sig i ett jämviktstillstånd. SOCIALISATION 4

Göteborg: Bokförlaget Korpen. Referenser   Cronlund, K. (1996). "Utveckling, livsvillkor och socialisation". Stockholm: Bonnier utbildning. Cuff, E. C. & Payne, G. C. F., red. (1996). "Samhällsvetenskapliga perspektiv". Göteborg: Bokförlaget Korpen. Giddens, A. (1998). Sociologi. Lund: Studentlitteratur. Lassbo, G. (1988). "Mamma - (pappa) - barn: En utvecklingsekologisk studie av socialisation i olika familjetyper". Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Miller, P. H. (1993). "Theories of Developmental Psychology". New York: W. H. Freeman and Company. http://www.blidsberg.com/stefan/soc-guil.htm SOCIALISATION 4