Välfärdens finansiering Daniel Ankarloo Fil dr i ekonomisk historia, lektor i socialt arbete, Malmö Högskola

Utmaningarna mot välfärden Det demografiska dilemmat. Hotet mot generationskontraktet: ”Allt färre i arbete ska försörja allt fler i icke-arbete”. Baumols sjuka: låg produktivitet i offentlig produktion… … ”skattetaket är nått”

Långtidsutredningen 2008 “Stimulera ett längre arbetsliv. Ansträngningar bör inriktas på att öka effektiviteten i utbildningssystemen och främja ett senare utträde ur arbetsmarknaden, vid sidan om det arbete som redan bedrivs för att minska utanförskapet.”

Fortsättning… “Utreda formerna för en ökad privat finansiering av välfärdstjänsterna. En ökad efterfrågan på höjd kvalitet i välfärds-tjänsterna kommer inte kunna mötas inom ramen för nuvarande system. En brett sammansatt utredning bör tillsättas för att lämna förslag om ett långsiktigt stabilt finansieringssystem för välfärds-tjänsterna.”

Långtidsutredningen 2003 ”Ett ökat inslag av frivilliga betalningar innebär dock att efterfrågan på välfärdstjänster i ökad grad kommer att styras av innehållet i den egna plånboken. Det strider mot det grundläggande målet att välfärdstjänster ska tillhandahållas vid behov och oavsett betalningsförmåga och att jämlikhet och likvärdighet ska garanteras. Denna konflikt är dock ofrånkomlig om en ökad efterfrågan på välfärdstjänsterna på lång sikt ska kunna tillgodoses. Detta oavsett om skatterna successivt ersätts med avgifter, eller om frivilliga betalningar tillåts utgöra ett komplement till en skattesubventionerad basservice.”

”Det offentliga har växt mer än det privata förr i tiden och så kan det inte fortsätta!” ”BNP per capita har mellan 1950–2002 ökat med 224 procent i fasta priser (2002). Offentlig konsumtion per capita har ökat med 274 procent i fasta priser (2002). Privat konsumtion per capita har ökat med 137 procent i fasta priser (2002).” (DN ledare under år 2003) ”Den offentliga konsumtionen, som till övervägande del består av tjänster inom vård, skola och omsorg, ökade starkt under 1900-talet. Under några årtionden efter andra världskriget ökade den dubbelt så snabbt som den privata konsumtionen.” (Borg-kommissionen)

Fördelning av BNP-ökning 1950-2002 BNP-ökning per capita 1950–2002 (löpande priser) Total BNP-ökning = 258 230 kronor. Ökning av offentlig konsumtion = 73 283 kronor. Ökning av privat konsumtion + investeringar (+/- bytesbalans) = 184 947 kronor. Slutsats: Av en BNP-ökning på 258 230 kronor per capita 1950-2020 gick drygt 28 % till offentlig konsumtion. Resten är ”privat sektor”. Detta utifrån samma siffror som redovisats som grund för att den offentliga konsumtionen växt snabbare än den privata…

Alarmismen framåt ”Enligt beräkningarna […] kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt.” Pressmeddelande från SkL (2010-04-08)

”Plus1” ”Demografi”

”Plus1” ”Demografi”

Slutsatser Av en hotande kommunalskattehöjning på knappt 13 kronor per 100-lapp år 2035 bidrar de äldre med 1 krona och SkL med 12 kronor. Vid ”demografialternativet” blir den totala skattekvoten (av BNP) obetydligt högre än dagens 46 %. Vid ”plus1-alternativet” blir skattekvoten drygt 53 %. Det är lägre än för år 1990. Och då hade vi minsann inga kommunalskatter på 44 kr. per 100-lapp.

Skapa krismedvetande! ”En framgångsrik process förutsätter medveten-het om att det finns ett framtidsproblem som all-varligt hotar välfärdspolitikens trovärdighet. Stora förändringar av det här slaget beslutas nämligen först efter det att de bedömts som oundvikliga. … Det var exempelvis insikten om att ATP-systemet sannolikt skulle bryta samman en bit in på 2000-talet som drev fram pensions-beslutet. Sådant krismedvetande krävs för att få igång en framgångsrik beslutsprocess för att klara välfärdstjänsternas framtida finansiering.” (Borg-kommissionen)

Ålderschocken! Antalet äldre över 85 ökar med 67 % 2020-2040: (Borgkommissionen) 67 %

Arbeta mer och längre! ”Skall välfärdsstatens kärna, utbildning, vård och pensioner, kunna räddas måste vi arbeta mer under en längre del av livet.” (Aftonbladet, 16/8-2010) ”Även Sverige behöver höja den faktiska pensionsåldern från dagens 63 år. Antagligen behövs en kombination av stimulanser, regelförändringar och attitydpåverkan… Svenskarnas förväntningar på livet efter 63 år kommer också att behöva ändras.” (DN Debatt 3/7-2010)

Ett realexperiement 1990-2010 Påstående: ”Under perioden 1990-2010 ökade antalet över 85 år från 150 000 personer till 250 000 personer = 67 %” Hur har utvecklingen under perioden varit i: 1. Sysselsättningen? 2. Skattenivåer? 3. Offentliga finanser? Stämmer förutsägelsen om ”ålderschocken”, bakåt i tiden? Ökande skatter? Ökande utgifter? och behovet av att vi måste arbeta längre.

Samhällelig arbetstidsförkortning! Sysselsättningsgraden har minskat under perioden 1990-2009!

Fortsättning… Antalet arbetade timmar har minskat mellan 1990-2007.

Kraftigt sänkt skattekvot 1990-2009 Skattekvoten har minskat med 8 procentenheter av BNP = 256 miljarder kronor = ett års pensionsutbetalningar!

Kraftigt förbättrade offentliga finanser Statsskulden har i förhållande till BNP på 12 år sjunkit med 20 procentenheter relativt BNP. Det motsvarar i relativa termer idag cirka 640 miljarder kronor. I avbetalningar på statsskulden.

Slutsatser hittills 67 % ökning av antalet äldre 1990-2010 har varit korrelerat med: 1. En samhällelig arbetstidsförkortning. 2. Kraftigt sänkta skatter. 3. Kraftigt förstärkta offentliga finanser. Slutsats: det finns ingenting bakåt i tiden som tyder på att ”ålderschocken” har medfört en ”ökad försörjningsbörda”.

Men framtiden då? Finansdepartementet har nyligen visat att ”bibehållen standardnivå” i välfärden kan säkras fram till 2050: Utan någon skattekvotshöjning från dagens 46,5 % av BNP. (1990 var den 53,7 % av BNP) Utan fler arbetade timmar i samhället från 2013, då arbetsmarknaden når ”jämvikt”. Med fortsatt kraftigt förbättrade offentliga finanser. Hela den offentliga bruttoskulden på 1350 miljarder kronor är avbetalad till 2040!

Offentliga finanser basscenariet % av BNP 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2090 Inkomst 54,4 49,7 49,6 49,8 49,6 49,2 48,9 skatt 51,3 46,0 46,1 46,4 46,5 46,2 46,4 Utgift 49,5 53,9 48,3 49,2 49,2 48,5 49,8 Transf. 21,0 21,8 19,9 19,8 19,6 18,9 18,9 Kons. 26,0 28,6 25,6 26,6 26,7 26,8 28,0 Invest. 2,5 3,5 2,8 2,8 2,8 2,9 2,9 Skuld brutto* 53,6 45,5 29,4 12,5 0,5 -11,3 -21,0 netto 5,7 -11,9 -15,1 -26,1 -33,6 -44,6 -65,0 * ”Maastrichtskuld” = Offentlig sektors bruttoskuld minus pensionssystemets tillgångar av statspapper. Källa: Prop. 2009/10:1, bilaga 3, tabell 8.

Baumols sjuka! ”Baumols dilemma är ett uttryck för att tjänster över tid tenderar att bli dyrare jämfört med varor… Det finns alltså en naturlig tendens till att … den så kallade offentliga konsumtionen, fördyras.” (Jonas Olofsson) ”Låg produktivitetstillväxt i den offentliga sektorn kräver höjt skattetryck - eller ständiga nedskärningar.” (Klas Eklund)

Baumols sjuka: ”Billigare” varor – ”dyrare” offentlig sektor Ökning: ”volym” i % 2002-2050 Privat kons. + 140 % till 2050 Off kons. + 6 % till 2050

Om vi går bakåt i tiden?... Basårtal år 2002 Off. kons 1980 Den offentliga sektorn växer ”i volym” bakåt i tiden eftersom den privata minskar bakåt i tiden! Privat kons

Den offentliga sektorn ser större ut bakåt i tiden än vad den var (13 % av BNP 1950 ser ut som 24 % av BNP)… Off kons. andel av BNP i % ”löpande” ”Volym” Källa: SkL ”Kommunala framtider” (2003) … den ser mindre ut i framtiden än vad den kommer att bli! (31 % av BNP 2050 ser ut som 15 % av BNP).

En synvilla av billigare varor! “Baumols sjuka” säger att eftersom privata varor – genom produktivitetsvinster framåt i tiden – blir relativt billigare än offentliga tjänster (noll produktivitetstillväxt) blir offentlig sektor allt “svårare att finansiera”. Det leder till slutsatsen att eftersom privata varor – genom produktivitetsförluster bakåt i tiden – blir relativt dyrare än offentliga tjänster (noll produktivitetsförlust) var offentlig sektor allt “lättare att finansiera” förr… Ju billigare TV-apparaten blir i framtiden desto svårare blir det att finansiera den offentliga välfärden… … Ju dyrare TV-apparaten var i det förflutna desto lättare var det att finansiera den offentliga välfärden.

Slutsatser: Det finns hittills inga som helst bevis för att välfärden i framtiden inte skulle kunna finansieras fullt ut genom offentliga monopol och skatter. Försörjningsbördan har stadigt sjunkit pga att morgondagens välfärdskostnader ska betalas med morgondagens inkomster. Vi håller inte på att ”lämpa över skulden på våra barn”. I själva verket lämpar vi över kraftiga offentliga överskott, samt sänkt skattekvot, till våra barn. Baumols sjuka leder till orimliga slutsatser. Den överdriver offentlig sektor bakåt i tiden och underskattar den framåt i tiden.