Regeringens proposition 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter Beräknat beslut i riksdagen den 14 juni 2018 Arbetet med att inkorporera konventionen om barnets rättigheter startade med en utredning som tillsattes 2013, Barnrättighetsutredningen. Utredningen lämnade sitt betänkande ”Barnkonventionen blir svensk lag” SOU 2016:19 i mars 2016. Efter det lämnade regeringen en lagrådsremiss och lagrådets yttrande presenterades i september 2017. Den 15 mars beslutade regeringen om propositionen. Den 14 juni beräknas riksdagen fatta beslut om att inkorporera konventionen.

Innehåll Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag Artiklarna 1-42 ska gälla som svensk lag Nyöversättning av konventionen om barnets rättigheter Allmänna utgångspunkter Barnkonventionen som svensk lag Tolkning och tillämpning Ytterligare åtgärder Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Propositionen är på 195 sidor och innehåller: Ett förslag om att artiklarna 1-42 ska gälla som svensk lag. En nyöversättning av artiklarna. Allmänna utgångspunkter där en bakgrund till förslaget presenteras. I avsnittet ”Barnkonventionen som svensk lag” får vi veta mer om varför konventionen ska bli lag. I ”Tolkning och tillämpning” presenteras de juridiska aspekterna av en inkorporering, principerna för tolkning av internationella konventioner. I avsnittet om ”Ytterligare åtgärder” berättar regeringen om sin syn på fortsatt transformering, kartläggning och kunskapslyft. Regeringen menar att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2020 och att det inte behövs några övergångsbestämmelser.

Nyöversättning Några exempel Skall – ska Moderniserat språk Barnets bästa Artikel 4, genomförandet Handikappad - funktionsnedsättning I texten har samtliga skall bytts ut mot ska. Till exempel har ”innefattande” bytts ut mot ”inklusive” och de finns andra exempel på ett moderniserat språk. Skrivningar om barnets bästa har omformulerats i vissa artiklar: 3.1, 18.1 och 21. 3.1 Tidigare skrivning: … skall barnets bästa komma i främsta rummet. Ny skrivning: … ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. 18.1: Tidigare skrivning: Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet. Ny skrivning: Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa. 21: Tidigare skrivning: … skall säkerställa att barnets bästa främst beaktas och skall … Ny skrivning: … att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa och ska … I artikel 4 har följande ändringar gjorts: Tidigare skrivning: … vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Ny skrivning: … till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att vidta sådana åtgärder. Vid behov ska sådana åtgärder vidtas inom ramen för det internationella samarbetet. I artikel 23 har begreppet ”handikappad” bytts ut mot ”funktionsnedsättning” och ”främjar självförtroende” i samma mening har bytts ut mot ”främjar tilltron till den egna förmågan” I artikel 42 har antalet ledamöter i FN-kommittén ökat från tio till arton, i enlighet med en resolution som antogs i FN i december 1995.

Övriga lagändringsförslag i betänkandet Förvaltningslagen Förvaltningsprocesslagen Utlänningslagen Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Brottsbalken Regeringen går inte vidare med utredarens förslag om ändringar i förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen och utlänningslagen. De andra lagändringsförslagen, LSS och Brottsbalken, bereds i Regeringskansliet.

Barnkonventionen bör inkorporeras i svensk rätt Rättigheterna respekteras inte alltid I synnerhet inte gällande barn i utsatta situationer Tydligast gällande artikel 3.1 och 12 Förtydligande av att domstolar och rättstillämpare ska beakta rättigheterna Barn ska ses som rättighetsbärare Barnrättighetsutredningens betänkande visar att barnets rättigheter inte respekteras fullt ut och att barn inte ses som rättighetsbärare. Detta gäller i synnerhet barn som lever i utsatta situationer. Barnets bästa utreds inte och motiveras inte i beslut i tillräcklig utsträckning, processen är inte transparent. Barn får heller inte lämna sina synpunkter i den utsträckning som konventionen föreskriver och när barn får möjlighet att lämna synpunkter beaktas inte synpunkterna. Att inkorporera konventionen ses som ett förtydligande för domstolar och rättstillämpare om att rättigheterna ska beaktas och tillämpas även i juridiska sammanhang.

Barnkonventionen bör inkorporeras i svensk rätt Tydliggöras att konventionsåtaganden ska säkerställas på alla nivåer inom offentlig verksamhet Pedagogiskt verktyg Sammanhållet regelverk Regeringen menar att en inkorporering bidrar till att synliggöra att barn har rättigheter och att det gäller alla avvägningar och bedömningar i mål och ärenden som rör barn, på alla samhällsnivåer. All offentlig verksamhet ska utgå från ett rättighetsbaserat syn- och arbetssätt. Genom detta blir konventionen ett pedagogiskt verktyg, menar regeringen. Eftersom förarbeten kommer att få en tydligare koppling till rättigheterna och transformeringen kommer att fortsätt blir det ett mer sammanhållet regelverk att förhålla sig till.

Lagrådets synpunkter Lagrådet tror inte att efterlevnaden blir bättre genom ytterligare ett lager av bestämmelser De tror mer på övriga förslag: vägledning, fortsatt transformering, kartläggning och kunskapslyft Lagrådsremissen kom i september 2017. Lagrådet avråder från inkorporering, men regeringen väljer att gå vidare med en proposition. Regeringen flyttar fram tiden för inkorporering till den 1 januari 2020 så att det blir mer tid till förberedelser.

Barnkonventionen bör inkorporeras i svensk rätt Gäller bara de artiklar som rör barn och artikel 42 om att rättigheterna ska göra kända till barn och vuxna Rättskällor som ska beaktas vid tolkning av konventionsbestämmelser finns i artikel 38 i stadgan för den Internationella domstolen (ICJ) Konventionen inkorporeras inte i sin helhet. Det gäller endast de artiklar som rör barnets rättigheter och artikel 42 som slår fast att barn och vuxna ska få kunskap om rättigheterna och vad det innebär. När det gäller tolkning av konventionens innehåll finns vägledning i artikel 38 i stadgan för den Internationella domstolen (ICJ). Det som ska tillämpas är: a. allmänna eller speciella internationella överenskommelser, vilka fastställa av de tvistande staterna uttryckligen erkända regler; b. internationell sedvänja, utgörande bevis för en allmän praxis, godtagen såsom gällande rätt; c. allmänna, av de civiliserade folken erkända rättsgrundsatser; d. med förbehåll för bestämmelsen i artikel 59 rättsliga avgöranden och de olika ländernas mest sakkunniga författares lärosatser, såsom hjälpmedel för fastställande av gällande rätt.

Reglera konventionens ställning i förhållande till annan lag Få normkonflikter Kan lösas av domstolar och förvaltningsmyndigheter med hjälp av tolknings- och tillämpningsmetoder Det kan saknas erfarenhet och kunskap om tolkning Vägledning och Kunskapslyft Regeringen menar att det inte är nödvändigt att reglera konventionens ställning i förhållande till annan lag eftersom de tror att det kommer att bli få normkonflikter. Om en konflikt skulle uppstå kan den lösas av domstolarna eller av förvaltningsmyndigheter som har stöd för detta i olika juridiska tolknings- och tillämpningsmetoder. Regeringen menar att arbetet med barnets rättigheter egentligen redan ska göras och i nuläget kan det saknas erfarenhet och kunskap om hur tolkning kan göras och vilka metoder och verktyg som finns till hjälp. Regeringen menar också att FN-kommitténs rekommendationer (Concluding observations) och allmänna kommentarer (General Comments) kan utgöra stöd och till viss del vara vägledande även om de inte är juridiskt bindande till sin karaktär. Det är också viktigt menar regeringen att tänka på att mänskliga rättigheter har kommit att tolkas dynamiskt av kommittéerna vilket innebär att tolkningen av rättigheterna utvecklas och förändras med tiden. För att avhjälpa kunskapsbrister avser regeringen att ta fram en vägledning och ett kunskapslyft för tolkning och tillämpning.

Direkt tillämplighet Rättstillämparen får avgöra vilka bestämmelser som är direkt tillämpliga eller inte Regeringen menar att det inte är nödvändigt att reglera vilka rättigheter som är direkt tillämpliga i domstol i enskilda ärenden (self-executing). Regeringen framhåller också att en viss bestämmelse är direkt tillämplig eller inte kan bero på den specifika situationen.

Vägledning Vägledning som stöd för tolkning och tillämpning Ge kunskap om folkrättsliga tolkningsregler och källor Visa hur man metodmässigt kan gå tillväga vid tolkning och tillämpning av en internationell konvention En vägledning ska underlätta för olika aktörer att tolka och tillämpa konventionen metodmässigt. Den ska bland annat innehålla: FN-kommitténs allmänna kommentarer och rekommendationer En allmän redogörelse av folkrättsliga tolkningsmedel och källor som används vid tolkning av traktater Hänvisning till internationell rättspraxis och doktrin Regeringen menar att olika myndigheter kan behöva se över och uppdatera handböcker och riktlinjer när det gäller tolkningen av rättigheterna inom deras verksamhetsområde. Vägledningen kommer att behöva uppdateras med regelbundenhet.

Fortsatt transformering Nödvändig Mer systematiskt Fokus på artikel 3.1 och 12 Regeringen menar att det är helt nödvändigt med en fortsatt transformering av relevanta artiklar. Genom transformering kan författningsbestämmelser tydliggöra vad rättigheterna innebär och på så sätt ge tillämparen mer stöd. Inkorporering och transformering ses som ömsesidigt förstärkande metoder och ska ske mer systematiskt för att få ett starkare genomslag. Beslutsfattare och olika yrkesgrupper behöver få ökade kunskaper om vilka rättigheter barn har och här kommer fokus att ligga på artikel 3.1 och 12, där de största bristerna identifierades i Barnrättighetsutredningen.

Kartläggning Belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med konventionen Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med konventionen. Kartläggningen syftar till att ge stöd i det fortsatta transformeringsarbetet inom olika rättsområden. Det är artiklarna 1-42 som ska belysas.

Kunskapslyft Öka barns kunskaper om sina rättigheter För kommuner och landsting Statliga myndigheter I kunskapslyftet har Barnombudsmannen tilldelats en stor roll. Myndigheten ska bland annat ta fram en portal med information, färdiga lektionsupplägg och lärarhandledning för att underlätta skolans undervisning om barnets rättigheter. Ett område som kommer att fokuseras är att barn ska känna till socialtjänstens arbete. Regeringen menar att kommunerna behöver synliggöra socialtjänstens arbete för barnen. För kommuner och landsting gäller att kunskapslyftet ska innehålla utbildnings- och kompetenshöjande insatser om innehållet i och tolkningen av konventionen och om vad dessa instrument innebär för den egna verksamheten. Kommuner och landsting ska även få kunskaper om de fakultativa protokoll Sverige har tillträtt (Barn i väpnade konflikter och om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi). För myndigheterna ska kunskapslyftet öka kunskaperna om rättigheterna och de fakultativa protokoll Sverige har tillträtt. Barnombudsmannen har skapat ett nätverk med myndigheter för att ge stöd till ett utvecklingsarbete rörande rättigheterna. Ett barnrättsperspektiv ska integreras i myndigheternas verksamheter. Barnombudsmannen fick uppdraget i kunskapslyftet i december 2016.

Dialog och samverkan med det civila samhället Fortsatt dialog ska föras med civilsamhällets organisationer för att öka och bredda regeringens kunskap inom olika områden. Civila aktörer är viktiga aktörer i genomförandet av rättigheterna. 2016 inrättade regeringen en Barnrättsdelegation för att skapa en dialog kring arbetet med barnets rättigheter. Regeringen tror att den här dialogen kan höja kvaliteten i regeringens underlag genom att de får en fördjupad kunskap i olika frågor som rör rättigheterna.

I kraftträdande- och övergångsbestämmelser Lagen ska träda i kraft 1 januari 2020 Inga överenskommelser Utredningen föreslog en inkorporering till den 1 januari 2018 men regeringen menar att det behövs tid för förberedelser eftersom vi inte är vana vid att införliva regler som i sin utformning ser olika ut än vanlig svensk lagstiftningsteknik.

Konsekvenser av förslaget Kostnader eller intäkter Samhällsekonomiska konsekvenser Konsekvenser för det kommunala självstyret Konsekvenser för barn Konsekvenser för jämställdhet och integration Att göra konventionen till svensk lag är att förtydliga något som redan gäller och regeringens bedömning är att det inte kommer att medföra några ekonomiska eller administrativa kostnader av betydelse. Men att det kan vara svårt att överblicka vilka kostnaderna kommer att bli för förvaltning och rättsbildning. Regeringen menar också att det är omöjligt att förutse vilka samhällsekonomiska konsekvenser en inkorporering kan medföra. Enligt Statskontoret beror det av vilka rättsfall som kommer att drivas, utfallen i de rättsfall som tas upp samt hur verksamheters arbete kommer att förändras på sikt. Eftersom en inkorporering inte medför några nya åligganden för kommuner och landsting och de redan är skyldiga att tillämpa rättigheterna tror regeringen inte att det kommer att påverka den kommunala självstyrelsen. För barn, menar regeringen, att en inkorporering kommer att förtydliga att barnets rättigheter ska tillämpas och säkerställas på alla nivåer. Regeringen menar att en inkorporering kan bidra till att förverkliga både det jämställdhetspolitiska målet och det integrationspolitiska målet. Jämställdhetspolitiken innefattar även flickor och pojkar och barnrättsperspektivet är en viktig aspekt i genomförandet. Inkorporeringen beräknas bidra till att förtydliga att skyddet av barnets rättigheter ska säkerställas på alla nivåer. Alltså att barn kommer att få sina rättigheter tillgodosedda i högre utsträckning än idag. Inkorporeringen beräknas bidra till att förtydliga att skyddet av barnets rättigheter ska säkerställas på alla nivåer. Alltså att barn kommer att få sina rättigheter tillgodosedda. När det gäller integrationspolitiken är målen lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund.