Ekologi: Östersjön

Östersjön Världens största brackvattenhav. Bräckt vatten = saltvatten som späds ut med sötvatten från land. Växter och djur är anpassade till antingen salt eller sött vatten. I bräckt vatten får de kämpa för att hålla rätt salthalt i sina kroppar. Därför är det färre arter av växter och djur i Östersjön än i Atlanten, och de som överlever blir mindre i storlek.

Östersjöns vatten är minst salt, 0,3%, högst upp i Bottenviken. Östersjöns vatten är saltast, 3%, närmast Atlanten. Utanför Trosa är salthalten ca 0,7%.

Blåstång Blåstången är en av Östersjöns viktigaste alger. Ger många fiskar näring och fungerar som gömställe för småfisk.

Blåmusslan Är mycket mindre än musslorna på västkusten, men trivs ändå bra i Östersjön för att musslans främsta fiender, sjöstjärnor och strandkrabbor, inte trivs i bräckt vatten. Blåmusslan är viktig föda för många fågelarter. Filtrerar vattnet när den äter = vattnet blir renare.

Skiktning av Östersjöns salt- och sötvatten Saltvatten är tyngre än sötvatten. Det bildas ett skikt mellan bottenvattnet och ytvattnet som gör att de inte blandas. Syre från luften och från vattenväxter löser sig i det söta ytvattnet, men når ej ner till saltvattnet. Därför blir skiktet med saltvatten mer syrefattigt än ytvattnet. Vår- och höststormar kan blanda om vattenmassorna och föra ner syrerikt vatten till havsbotten.

Syrebrist i Östersjön Den naturliga skiktningen som gör att havsbottnen blir syrefattig, ställer till problem för fiskar och andra djur som lever där nere. Problem blir det också för fiskar vars rom och yngel utvecklas på botten. Än värre blir syrebristen av att vi släpper ut gödningsmedel från avlopp, jordbruk, industri och trafik.

Avlopp Med avloppet följer gödningsmedel ut i havet. I Sverige är vi duktiga på att rena avloppsvatten, men kring Östersjön bor ca 85 miljoner människor. Onaturligt mycket kväve och fosfor leder till övergödning.

Jordbruket Jordbruket använder gödsel och mineralerna kväve och fosfor hamnar till slut ute i havet. Leder till övergödning.

Industri och trafik Industrin och främst trafiken släpper ut mängder av kväve som till slut hamnar i havet. Leder till övergödning.

Algblomning Övergödning leder till algblomning. Algblomning orsakas främst genom massproduktion av cyanobakterier (blågröna alger). I många fall bildar algblomningen gifter som kan vara farliga att få i sig, framför allt för barn och hundar.

Algblomning förvärrar syrebristen i Östersjön När algerna dör faller stora mängder dött växtmaterial ner till botten. När nedbrytare tar hand om växtmaterialet förbrukas syre. Eftersom skiktningen mellan salt- och sötvatten redan gjort bottenvattnet syrefattigt, så förvärras syrebristen ändå mer. Till slut finns inget syre kvar vilket gör att inget kan leva där!

Överfiskning Torsk är en mycket viktig art för Östersjöns ekosystem. Antalet torskar har minskat kraftigt p.g.a. överfiskning och på att rom och yngel dör p.g.a. syrebristen på bottnarna. Mängden fisk som får tas upp har därför begränsats.

Gifter Östersjön är ett instängt hav och därför får giftutsläpp stora konsekvenser. Dioxiner, PCB, DDT, tungmetaller och bromerade flamskyddsmedel är farliga gifter, och de ansamlas i våra matfiskar, t.ex. lax, strömming och gädda. Det har gått så långt att barn och gravida rekommenderas att undvika äta fisk från Östersjön!

Gör kloka miljöval Vad var och en av oss gör påverkar Östersjöns känsliga ekosystem. Om vi tänker oss för hjälper vi till att få en levande och hållbar miljö i Östersjön!